Blodblåsor och ömmande fötter!! (Nilambur onsdag 4.9)

Dagen efter allt ståhej (tisdags) var det dags för en lugn frukost. plötsligt kommer personalen fram och söker nånting om “you in local newspaper” och visar och ett reportage med OSS!! Tydligen var tidningen med i måndags!?!

 

Vi kommer till skolan och inser att det var tydligen inte bara tidningen som var med under det “kungliga” välkomnandet.

En av lärarna visar upp ett klipp från gårdagens nyhetssändning – plötsligt dyker VI upp i rutan!! Det går tydligen fort att bli tv-kändis i Indien?!

 

Eftersom “the indlish” många gånger kan vara svårt att hänga med i har vi märkt att det är lätt att vissa delar av viktig information försvinner/missas helt i ett samtal.

Igår var en sån dag vilket resulterade i att vi, på morgonen åkte från hotellet med endast vår dator, pass, pengar och regnjacka. Tydligen borde/skulle vi även haft med oss ett litet övernattningspaket, vilket kan ha varit information som försvann i orden?!

Dagen efter skulle det nämligen vara “auto-vehicle-strejk” och ingen skulle därför kunna ta oss till skolan, vilket resulterade i att vi blev “fast” hos rektorn över natten!! Men även här blev vi varmt välkomnande, med massa god mat, tak över huvudet, ett “hål i golvet” och mycket trevligt sällskap!! 🙂

 

Svettiga och mindre fräscha var vi och med en längtan efter viss teknisk utrustning, dusch och rena kläder var det dags för ännu en dag!! Tacka vet vi baby wipes!!

Vi gillade läget och det var bara för de andra att stå ut med oss, fräscha eller inte!! 😉

Så illa luktade vi nog heller inte eftersom det verkade inte hindra folket i bygden från att vilja bjuda oss på mat, komma och titta på och ta bilder med oss!! 🙂

 

Efter fartfyllda skoldagar och den månatliga dags-strejken här i Kerala, har vi nu även hunnit med lur äventyr!

Igår eftermiddag åkte vi tillsammans med Sherly och lärarna, inklämda elva stycken i en bil, längs smala småslitna vägar upp i bergen. VILKEN UTSIKT!!

 

Likaså idag. Sherly kom och frågade oss om vi var sugna på “to climb the mountains”? Att vi hade flip-flop på förena skulle one vara några problem.

“Självklart tänkte vi, kan de kära i sina saris (5 m tygstycke liknar runt sig likt en långklänning) kan välj vi ta oss upp i våra flip-flops”. Och iväg for vi!! Kom fram och såg en stig och tänkte “bra, det här kan ju inte vara så farligt”. Gick en bit till och det en “bergskulle”, “fortfarande ingen match” tänker vi. kommer fram till “bergskullen” och inser efter lite klättrande att “shit, det här kan bli jobbigt… för att inte tala om att ta sig ner…”

Men upp kom vi, ner likaså!! Men det är nog tur ni inte vet hur!!

Bergsklättringen resulterade dock i blåsor under fötterna. men VILKEN UTSIKT!!! Lätt värt det!!

 

Hej hopp!!

/M&C

P.S. Bilder kommer med internet!! D.S.

Let the journey begin!! (Goa, Torsdag 29.8)

I tisdags var dagen kommen och dags för oss att äntligen börja vår resa!Dagen vi pratat om så länge hade anlänt. Kändes overkligt – men nu är vi här, i Indien!!

Är nu inne på tredje dagen och börjat lära känna Indien och dess invånare lite smått. Mycket har vi hört om detta mystiska land, positivt som negativt. Men nu är det dags för oss att skaffa en egen uppfattning!

Bland annat var det ju det här med den icke befintliga renligheten och “farliga” maten som vi hört så mkt om – “GLÖM INTE, ANVÄND HANDSPRIT och DICK ALDRIG NÅT ANNAT ÄN FLASKVATTEN,  ät heller inte kyckling, kött, fisk, sallad eller frukt”!!

Nä, frågan är ju vad vi då ska äta?!?Och tefter all mat vi serverats på hotellet börjar vi dessutom undra hur mkt indierna egentligen äter?? Eller är det bara oss de vill göda?!? Mycket och spännande, färgglad mat är det här ska ni veta och vid det här laget har Malin redan provat räkor, fisk OCH kyckling!!

Eftersom Vi börjar resan med lite semester befinner vi oss nu i Goa. Har ett hotell med både ac och pool, vilken vi till idag haft helt för oss själva! Idag fick vi däremot tillökning.. Plötsligt ljöd ett öronbedövande ljud över hela hotellet och Carro har nog aldrig sett någon ta sig så snabbt ur poolen då EN PADDA plötsligt tog sig friheten att ta sig ett svalkande dopp – Till Malins stora förskräckelse!! En arbetare på hotellet kom springandes och undra vad som hänt. En smått panikslagen Malin står på poolkanten och fick fram “A FROG IN THE POOL”!!! Skrattandes svarade han att “de är överallt och lär nog inte äta upp dig!” Tror han det skulle hjälpa?!?

Pluggandet går sådär för stunden – regna sömnmedlet men en del nya artiklar har vi fått läst!! Tur vi vart effektiva innan avresa!! 😉

På lördag (31.8) är det slut på semesterlivet och vi tar vårt pick och pack och drar med tåget mot sydligare breddgrader!! Kozhikode och Nilambur – here we come!!

På måndag drar allvaret och alla lärdomar igång!! We are excited till tusen!!

Over and out!!

/M&C

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

My time in Serbia

I’m leaving in a couple of day and I have been here two months now. I have read some of the other posts and a lot of people have experienced culture chocks. I haven’t, maybe because I have been here many times before, speak the language and have a good understanding of the culture. However, I had some difficulties with finding a place so I ended up staying with my aunt and her family which has been great!

While being in Serbia, I have visited many places in the northern part including Novi Sad and Fruska Gora which is a mountain with 17 monasteries, beautiful! I have also been to a village in Bosnia, living like they used to do 70 years ago, It was a very interesting experience minus the outdoor toilet and lack of water. But hey, bad body odor hasn’t killed anyone…Or maybe it has, I don’t know.

It feels weird to go back home, I kinda got used to being here and I could def work here some day haha!

A pic of the village I stayed at! So pretty!

!999361_409185952534154_1279652846_n

Serbia and gay rights?

My initial idea was to do something related to gay rights here in Serbia, or more specifically lesbian rights. I was interested in their own point of view etc. However, I soon found out that that would be hard since the LGBT communities and NGOs are hard to get in contact with. Actually it is hard to know who’s gay here since they are not open with it, back home it is easier to see because they can walk freely like everyone else. While having conversations with people here it is very obvious that a general view about gay people is that they are sick. I may not agree with that, actually I don’t agree at all. However I can understand why the general public is not pro BELGRADE PRIDE and I have come to the conclusion that Serbia is not ready for Pride, and it doesn’t have to be. Development is a process, you cannot expect or force a country that has a corrupt system, minorities living in the gutter, poverty and economic instability in general to except a western norm. It has to come from them and in their own pace and that is okay.

Fieldwork in Serbia

Hey

I totally forgot that I was suppose to blog but better late than never  I guess..Anyway, I have been here in Serbia now for almost 6 weeks and I have conducted my interviews and started to write my thesis. The most boring part so far has def been transcribing, boy was that booooring! However, speaking with the Roma about their view on education and right was amazing. Maybe I should write what it is I am doing here…My BA thesis is about the Roma in Serbia, or actually in the town of Ruma which is located in the northern part of Serbia. My interest is education and rights, more precisely how the Roma themselves view education and rights. Hope I do good!

I shall write soon again, like in two days. Bye.

Introduction Letter!

Nu börjar det rulla på här nere i värmen. Organisationen som jag är i kontakt med i Sierra Leone har färdigställt mitt letter of introduction för att göra det lättare för mig att komma i kontakt med rätt folk när jag nu ska bege mig norrut för att göra mina intervjuer. Dock är den personliga kontakten inte riktigt etablerad med nyckelpersoner i norr än, men vi jobbar på det. Det tar lite längre tid, men jag tror att det blir bäst om det får ta den tid det tar. Det viktigaste för mig är trots allt att komma i kontakt med “rätt” personer, inte bara vem som helst. Annars går det mesta sin gilla gång. Jag har skaffat ett nytt billigare boende och trivs väldigt bra i min nya stadsdel. Människor är väldigt öppna och trevliga och kommer gärna fram och snackar om i princip vad som helst. En sak har de alla gemensamt; övertygelsen om att Sierra Leone is a peacefull country. Jag kan inte annat än hålla med 🙂

Jasenko och alla andra, nu ska vi prata om offerrollen

Igår träffade jag för mina första informanter på en organisation som jobbar med alla möjliga frågor, jättepeppande och roligt. Träffade dem genom två andra tjejer från MAH som också är i Cochabamba så nu känner jag mig lite lugnare inför projektets utveckling. Yay!

I alla fall. Något som slagit mig här när jag lyssnar på rasistisk och högertillvänd diskurs är hur pass många av de använda argumenten jag kan känna igen från Sverige. Ja, jag vet, rasismen är densamma världen över men också: den är ju verkligen densamma! HUR obehagligt är inte det? Har verkligen slagits av hur övergripande den rasistiska strukturen verkligen är och det slog mig i ansiktet som en sverigedemokrats järnrör. Det kändes en stund fruktansvärt deprimerande att höra se och inse att man kämpar mot något så enormt och samtidigt så abstrakt och luddigt. Men det gick över och jag blev arg istället, som sig bör.

Det var i detta mode som jag läste Lawen Mohtadis miniintervju med Jasenko Selimovic efter hans svar till Jonas Hassen Khemiri. Jasenko är rädd för vilken riktning Sverige går i. Så långt är vi överens. Men han menar istället att vi tenderar att skylla ifrån oss på allt och alla och spela offer istället för att klippa oss och skaffa ett jobb. Helt plötsligt är vi inte så överens längre.

I Bolivia är strejker och blockader två frekventa metoder i all typ av kamp. Man är inte rädd för att för att inte vara Den Goda Medborgaren som bidrar var dag till samhället utan skiter i det och säger ifrån istället när man ser orättvisor eller diskriminering. Reaktionerna från reaktionen (hehe) är oftast ett fnysande, ett suckande och ett snack om varför man inte bör vicitmizarse (göra sig till offer). ”Vad vi de ha nu då? Alltid ska de bara ha och ha, och aldrig vill de jobba”. I denna diskurs blir ju all typ av kamp alldeles skrattretande.

Samma ton för Selimovic fram i sin artikel. Sluta skyll på massa strukturer, de är ändå bara navelskåderi, jag har minsann klarat mig i Sverige så då kan alla göra det! Se på mig, hur långt jag har kommit med hårt slit! Han gör oss till och med tjänsten att visa vilka andra som bär offerkoftan och som inte tar sitt eget ansvar; ”Ungdomar, övertygade att polisen hatar dem, att de aldrig bereds utrymme i samhället. Romer, som inte kan ens hyra bil. Äldre. Samer. Katoliker. Svarta. Muslimska kvinnor. Funktionshindrade. Hemlösa. Tornedalingar. Överviktiga. Landsbygdens folk. Transsexuella. Anorektiska. Afrikaner.”

Med enkelhet för vi campesinos, indigenos, cholitas, cocaleros eller bara generellt pobres till denna lista. Ja, jag är fortfarande lite skrämd över hur enkelt den rasistiska diskursen kan appliceras i olika delar av världen med det enkla utbytet av offersubjekt. Men Selimovics meddelande är fortfarande: Sluta klaga, mina fellow svartskallar!

Jodå, Jasenko. Jag kommer att klaga. Klaga, väsnas, göra motstånd, blockera, strejka och om och om igen uppmärksamma all jävla skit som finns runt omkring oss. I motstånd och kamp är ingen ett offer. Där är vi alla medvetna varelser som istället för att ta emot spott och slag vägrar acceptera någon underlägsenhet. Det är nog så långt bort från en gnällig klagosång man kan komma. Och nej, Jasenko, att påstå att rasismen är strukturellt och genomsyrar Sverige såväl som andra länder är knappast navelskåderi. Det handlar snarare om att förena sig men andra människor i kamp världen över som också vägrar finna sig i de påklistrade egenskaper rasismen så gärna vill lägga på dem. Gå nu och käka en god middag med Erik Ullenhag och gläd dig åt Den Fria Viljan så fortsätter vi med vårt.

Känslostormar!

Kära Zambia.Inte redo att lämna dig.  Vi har fått med oss den data vi behöver och mycket mer än så. Det är inter riktigt över ännu och varje dag bjuder på fler upplevelser och erfarenheter. Måste njuta av varje stund. I feel free. De är nyckelorden för min tid här i Zambia. Jag tar med med en känsla av frihet och styrka och längtan tillbaka såklart. Visst längtar man hem och saknar “vardagen”, men ändå inte. Idag skiner solen och himlen är sådär babyblå. Det luktar avgaser och lite mat just nu. Jag börjar bli hungrig och tänker göra ngt åt det tror jag. Kram världen.

Reflections on Sida’s MFS-course in Härnösand

 In the beginning of last week I attended Sida’s MFS-course in Härnösand. On Sunday I travelled by train from Malmö 7 o’clock in the morning. I hardly got any sleep but managed to get myself up in the morning anyway. Somehow when I know that I have something important to do in the morning it wont matter how much sleep I get, I still manage to get up. So the trip took me about 10 hours with a stop in Stockholm. On the way to Härnösand I just noticed how the amount of snow kept on increasing as we got further north and closer to Härnösand, which was really nice to see (never been this far up north!!). When the train finally arrived in Härnösand, around 5 o’clock in the afternoon I got off the train and took a look around.. confused as I was, I was still happy thinking YESS!! there were other students looking as confused as myself. So I asked one of them if they were on their way to the MFS-course and they said yes. The group grew and we were about 20-25 students walking together through the snowy town of Härnösand, trying to find the place that we were supposed to be at. It wasn’t that far away from the train station. So we walked  and walked with our bags and everything…when we finally got to the place, we first arrived to the main building where we got our passage cards/keys to our rooms, main building and the “guest house” where we stayed. I really liked the rooms, nice and clean! 🙂

Sunday evening started with a short introduction, mingling and dinner…

The following days were really educative and I learnt so much, especially about Swedish development aid and the history behind it. We also got to see a little bit of Härnösand on our way to restaurant “vägg i vägg” where dinner was served every evening. Härnösand is a very nice town.

I think not only MFS grantees needs this course but everyone that is interested in carrying out field work of some sort, or is going to do such. I don’t want to reveal details about the course because there might be others who are attending soon. But let’s just say that the lecturers were so passionate about what they were doing which was so inspiring for me who is now planning my project.

I got so many new ideas for my thesis and developed new ways of viewing certain issues.

Overall this course was so worth it, I would attend again and again if it was possible. I’m happy that I got the opportunity to see the northern parts of Sweden and meet other intelligent and driven students who are just as passionate about what their doing as I am, but also the passionate lecturers. Priceless experience! Now, I feel more prepared than ever and I can’t wait for this field study to start!

massa kul på gång

Den senaste veckan har varit händelserik. Har varit i både pikine, shraialla och thiroy. har observerat dans på både bröllop, dop och tanndenbeer, jätte kul! Efter en intensiv helg blev jag dock dessvärre sjuk och har varit krasslig sedan dess men men det var det värt för nu mår jag bra igen 🙂 Idag ska jag få följa med och titta på när man utför ndeup vilket är en dans som sägs bota mentalt sjuka och imorgon ska jag följa med balletten jag studerar när de spelar in en musikvideo spännande spännande

leggileggi puss och kraaam sålänge