Intervjuerfarenheter!

Nu är det Josefhin som skriver igen. Förra veckan gjorde vi klart alla intervjuer till vår uppsats. Under 5 dagar intervjuade jag 8 tjejer här i Matemwe med hjälp av en kvinnlig tolk som ursprungligen kommer från byn, men som pluggar till lärare nu på en annan del av ön. Övergripligt gick det till så att jag och vår tolk promenerade till olika delar av byn för att bredda studien men ändå få kvalitativa intervjuer. Vår tolk också fungerade som en kontaktperson för att hitta de här tjejerna, det sparade väldigt mycket tid och energi, och jag tror också det gjorde att tjejerna kände sig tryggare i situationen eftersom det var någon från byn som introducerade mig.

Det var förstås lite nervöst att bara klampa in i någons hem sådär och ställa frågor om varför en ung kvinna inte är i skolan. Men eftersom vi hade varit hemma hos folk i byn ett par gånger innan gick det bra, det gäller bara att plocka upp vad alla andra gör. Att hålla sig lugn och röra sig väldigt lugnt är det första jag tänker på, också viktigt för att klara av att arbeta i hettan. Nästa är såklart hälsningsfraser, att vara artig och glad. Jag övade på Swahilin när jag och tolken gick igenom byn, ibland i över en timme för att komma till en enda tjej, och nästan varje gång jag kom till ett nytt hem kunde jag (åtminstone försöka) briljera med de lilla språkkunskaperna jag plockat upp. Att fråga om familjen är viktigt, att visa intresse i det man ser runt omkring sig i hemmet. Exempelvis gör många korgar och mattor hemma och ibland visade dem hur man gör. Jag fick prova att rulla plasttråd till att göra mattor, dessvärre var det nog inget användbart, men de tyckte det var underhållande att se på mig försöka. Att rita mindre artistiska djur i blocket och fråga vad det heter på Swahili var ett bra tidsfördriv tillsammans med familjen om jag var tvungen att vänta på att informanten skulle komma. Jag har lärt mig otaliga sätt att komma över språkbarriärer på. Familjerna var alltid välkomnande, och ännu mer om man försökte kommunicera. Det handlar inte om att ha perfekta språkkunskaper, utan om viljan att kommunicera; intresse i fokus.

Under själva intervjun var stämningen ofta mer allvarsam. Historier om hur flickan själv eller familjemedlemmars sjukdom påverkade deras avhopp kom upp, liksom omständigheter i skolan. Fattigdom var ett genomgripande tema. Det skar i hjärtat när vissa frågade om de fick möjlighet att komma tillbaka till skolan om de ställde upp på intervjun. Vad är 200 kr om året för oss ”turister”? För kvalitén på studien är det omöjligt: vi måste vara säkra på att flickorna ställer upp för att de hoppade av i Form 1 eller 2 i Secondary school och för att de vill. Är pengar involverade riskerar vi att flickor utom dessa ramar vill vara med.

Vi har sammanställt resultatet och litteraturbakgrunden. Kommande vecka är metod och bakgrund på schemat. Veckan efter ska vi binda ihop litteratur med vad vi erfar under intervjuerna i diskussionsavsnittet. Ska bli mycket spännande!

Högtider

Det är högtidernas månad i Etiopien. Det började med nyårsfirande och två veckor efter det Meskel, en kristen högtid. Däremellan börjar skolterminen. Men majoriteten av eleverna kommer inte till skolan förrän efter Meskel. I mina två skolor dök ungefär en tredjedel av eleverna upp vid terminsstarten och under min första observation var alla skolans tre sjätteklasser sammanslagna till en klass på ca 60 elever. Normalt består en klass i den skolan av ca 50 elever. Till och med i storstans privatskolor, där föräldrarna betalar för undervisningen, stannar flertalet elever hemma tills Meskel är färdigfirat.

Elever både här i Etiopien och hemma i Sverige behöver säkert vila från skolan då och då. Men internationell forskning har visat att långa lov missgynnar lärandet. Och här i Etiopien är sommarlovet (eller regnperiodslovet) ännu längre än i Sverige. Ur ett utvecklingsperspektiv verkar det ännu viktigare att eleverna faktiskt kommer till skolan när möjligheten finns.

Meskel blev ytterligare ett tidsmässigt bakslag för min del. Men jag passade på att fira och att ladda upp ännu mer inför den kommande veckans observationer. Min pilotobservation gav fler idéer om vad jag har att vänta av mina observationer och hur jag kan utveckla mina intervjufrågor. Jag hoppas såklart också på lite positiva överraskningar under veckan.

Jobb och fritid

Hej allihopa!

Det har hänt en hel del sen sist. Vi har gjort en del intervjuer och även deltagit i ett informationsmöte som UYDEL hade i ett fiskeläger, som låg ungefär fyra timmar söderut från Kampala. I det här området är det många barn som på olika vis tvingas in i människohandel. Barnen utnyttjas som billig arbetskraft, medan andra tvingas in i sexhandel. Informationsmötet ämnade att uppmärksamma dessa frågor och främja samverkan mellan olika lokala aktörer, för att motverka människohandel av dessa barn och ungdomar. Det var intressant att lyssna på olika tankar kring den här frågan, och även att få möjligheten att möta en problematik som på många sätt är främmande för oss.

Det har varit en lärorik upplevelse för oss att fördjupa oss i olika sociala frågor som är aktuella här, och även att se vilket stort engagemang organisationens socialarbetare har. Genom organisationen har vi fått möjlighet att besöka några av Kampalas största slumområden, och även fått en insikt i hur man jobbar med socialt arbete i dessa områden – det har varit en givande upplevelse som vi hoppas kunna berätta mer om genom vårt arbete. Vi jobbar vidare med att intervjua medarbetare, och även externa aktörer som organisationen samarbetar med, som till exempel UNICEF och ILO (International Labour Organization) för att nämna några, mycket intressant!

Nu kanske det verkar som att vi ägnar all vår tid till att studera, vilket delvis stämmer. Men vi lyckas även hitta på lite kul, tro det eller ej. Vi har varit på bröllop, åkt båt på Nilen, stekt vid poolen i Jinja och gjort Kampala by day och night. Och vi åker massor av busstaxi i vår iver att undvika boda bodas (motorcykeltaxi med förödande olycksstatistik). Det kanske inte låter så rafflande, men det är lite som att åka berg och dalbana, både fysiskt och socialt. Just nu ser vi fram emot att Ellens pappa kommer till Uganda. Då kommer vi att åka till Murchison Falls, och ägna oss åt flera äventyr. Mer om det nästa gång.

Anna och Ellen

“Be the change you wish to see in the world”

Mitt föregående inlägg försvann, så hoppas nu på att inte detta inlägg försvinner.

Då jag snart har varit i Egypten i 2 månader, så har jag fått in en massa användbar data till min studie. Jag har använt mig av fokus grupper för att samla in data vilket har varit otroligt givande. Då jag dessutom använt mig av bilder (som jag själv tagit den första månaden och som jag kommer att bifoga) har varit ett väldigt bra hjälpmedel då jag låtit personerna i varje fokus grupp berätta deras tankar och på så sätt har diskussionerna kring dessa utformat en viss typ av attityd till sophämtare samt till ett återvinningssystem.

Dock måste jag säga att jag fortfarande är djupt besviken på hur gatorna i Kairo ser ut. Nu är sophögar i många delar av Kairo en del av varje Kairobos vardag. Dessutom har en ny nisch börjat träda fram, sophämtarna tar bara det avfall de är intresserade av t.ex. plastflaskor och lämnar det organiska materialet på gatorna. Som jag har förstått så förespråkade president Morsy om tre huvudsakliga punkter han skulle åstadkomma under de första 100 dagarna vid makten. Den tredje punkten handlade om waste managment. Dock så är de människor jag talat med är djupt besvikna då de 100 dagarna nästan passerat och att de inte sett eller ser någon förbättring.

“Be the change you wish to see in the world” – Ghandi

Det är inte många som inser att det även handlar om att man på individ nivå vill genomgå en utveckling och bidra till en bättre miljö i Kairo. Här är vikten av utbildningen en stor utmaning då ungefär 3% av Egyptens budget går till kommunal utbildning. Så vill man ha bra utbildning får man söka sig till privata, oerhört dyra skolor eller universitet. Med detta innebär det dock inte att alla som väljer privata skolor eller universitet får en bra utbildning som rekryterar miljökunskap. Detta är ett ämne som människor har svårt att associerar till deras t.ex. biologi undervisning. Hur som helst är människor i alla fall i en NGO, jag kommit i bra kontakt med väldigt villiga att veta mer om hur man t.ex. återvinner. Därför kommer jag om jag finner tid efter all min transkribering att hålla en liten kort introduktion till varför det är bra att källsortera samt till hur situationen och varför situationen ser ut som den gör i Kairo.

Jag jobbar på och har haft det otroligt roligt hittills, för varje dag känner jag mig mer som en del av samhället delvis kan det bero på att min arabiska blir bättre och bättre och att jag smälter in. Hade jag kunnat stanna längre hade jag absolut gjort det, dock är det lite mer än en månad kvar och det gör mig väldigt glad. Mötet med nya människor är obeskrivligt. Jag känner mig lyckligt lottad som fått denna möjlighet. Tack.

From Kairo with LOVE,
Veronica

Nya riktlinjer – programstudenter kan åka termin 5!

Till vår stora glädje har (äntligen) kravet om 150 poäng vid utresa tagits bort för programstudenter. Detta glädjer kanske främst våra sjuksköterskestudenter som skriver examensarbete termin 5. Studenter får alltså nu, helt enligt riktlinjerna lov att åka med 120  poäng i bagaget (tidigast termin 5). Utförlig info finns på sid 9 i Sidas riktlinjer 2013.
Visst är det bra?!

Servern har krashat!

I torsdags eftermiddag kraschade servern till blogg.mah.se, teknikerna jobbar på en lösning. Just nu har man lyckats reparera allt gjort innan 2 september genom en back up, men det som publicerats mellan 2-20 september är tyvärr borta. Detta inkludera blogginlägg, bilder och ansökningshandlingar. Jag hoppas innerligt att det ska vara löst inom kort. Sidan kan nu vara lite långsammare än vanligt, eftersom den ligger på en temporär server. HÅLL UT!

Matemwe, Zanzibar

Vi har kommit på god väg med arbetet. Intervjuerna är färdiga, likaså resultatet. Jag var aldrig med under intervjuerna utan jag satt på rummet med transkriberingen. Beslutet grundades av flera anledningar, som jag inte behöver gå närmare in på här. I alla fall, jag har gått igenom 5-6 timmars intervjutid och känt mig rätt nedstämd emellanåt. Dessa tjejer, som alla har hoppat av vår motsvarighet till åttan och nian, har från olika håll blivit svikna och motarbetade. Vare sig det rör sig om pengabrist, sjukdomar, trakasserier eller/och allmänna svårigheter att klara av skolan, så är varje historia gripande att höra. Framtidsdrömmar som inte längre är möjliga, där motgångarna säger åt varje tjej: ”tillbaka på din plats, tillbaka till fattigdomen”

Förra blogginlägget kunde ni läsa om min optimistiska syn på Tanzania, men landet har utmaningar. För att lyfta Tanzanias femton miljoner människor (en tredjedel av befolkningen) ur fattigdomens grepp, behövs bl.a. en rejäl satsning på utbildning, vilket jag starkt tror på. Vår uppsats och dess ämne känns därför väldigt viktig, men samtidigt är den så fruktansvärt betydelselös. Vår uppsats kommer inte förändra ett skvatt för de åtta tjejerna i Matemwe, heller inte för alla de tjejer och killar som i framtiden kommer att hoppa av sin utbildning i Matemwe.

Jag är nog inte den enda som känner mig maktlös i den lilla byn med de femstjärniga hotellen.

Försenade intervjuer

Skrivet 15/9/2012, uppdaterat efter hemsidan kraschat.

Planen var att bli färdig med alla intervjuer den här veckan och åka iväg över helgen, ta en öl på stranden, bada i havet. I onsdags var hälften av intervjuerna för vår studie avklarade, sen blev jag sjuk för andra gången sen jag kom till Zanzibar. Jag och vår tolk promenerade hela dagen för att intervjua flickor i två olika delar av byn. Det var lite väl påfrestande för min kropp att vara ute hela dagarna i 30 graders värme och heltäckande kläder så jag fick någon typ av värmeslag och magsjuka på det och har spenderat resten av veckan i sängen. Doktorn kom i förrgår och konstaterade att det inte var malaria, det är tydligen väldigt ovanligt på Zanzibar. Idag söndag är jag på bättringsväg.

Imorgon hoppas vi komma igång med intervjuerna igen, beroende på om vår tolk har möjlighet att komma hit.
//Josefhin

Matemwe, Zanzibar

Skriven 2012-09-08

Det var snart fem år sedan jag sist besökte Tanzania och mycket har hänt sen dess. Jag upptäckte det redan när jag tittade ut genom fönstret på väg från flygplatsen till hotellet. Vägen kantades av banker, bilföretag och andra nya byggnader. Landet växer så det knakar. Med en årlig BNP-tillväxt (sedan år 2000) på ungefär 7 % och en relativ politisk stabilitet, ser framtiden ljus ut för Tanzania och dess människor.

Vi har gjort oss hemmastadda i den lilla byn Matemwe (Zanzibar) med cirka 5000 invånare. Mötet med Matemwes Sheha (ledaren i byn) gick bra och vi fick hans tillåtelse att påbörja studien. Sakta men säkert börjar rutiner att växa fram. Vi studerar från 8-11, sen lagar vi mat, därefter arbetar vi ytterligare fyra timmar. Nästa vecka kommer vi börja med intervjuerna och det ser vi fram emot.

På fastlandet köpte vi varsitt 3G-modem. Vid en närmare titt på modemet går det att utläsa ”Huawei”. Det kom inte som någon större överraskning att företaget var kinesiskt. Människorna i ”Mittens rike” ser Afrikas framtidspotential, tillskillnad från många företag och investerare i Europa. Kinas och Afrikas relation är i många fall problematisk, men det är en lång och stor debatt som jag inte kommer att gå närmare in på nu. Min poäng är, att utländska direktinvesteringar kan göra stora skillnader för ett fattigt land och därmed accelerera utvecklingen. Telekombranschen i Afrika växer explosionsartat och det påverkar inte bara kontinenten ur ett makroperspektiv, utan även mig och Josefhin ur ett mikroperspektiv. Praktiskt taget alla har mobiltelefoner (lättare för oss att få tag på människor) och vi har tillgång till Internet 24/7 (informationssökning och kontakt med handledare). För fem år sedan var det inte möjligt i Tanzania. Saker och ting är lättare idag för MFS-studenter i fält och för Tanzanias människor.

/Johannes