Samlade erfarenheter från Sri Lanka

Nu börjar resan snart dra sig mot sitt slut. De nio veckor vi varit borta har flytit på oerhört fort. Vilka upplevelser vi har haft, både arbetsrelaterade och personliga.

 

Vi har utvecklat många kontakter med allt från bananförsäljare på gatan nära vårt boende till vårdgivare som ihärdigt arbetande ägnar hela sin själ till sitt yrke och de barn de behandlar. Vi har lärt oss att alltid ha perspektiv på vår tillvaro och att det i varje situation, om än svårt och sorgligt på ytan, finns  mängder av positiva aspekter bara man tillåter sig att se dem.  Ta till exempel en ettåring vi träffade på en voluntär klinik för barn födda med gomspalt. Hon var född med en ovanlig gentiskt syndrom som gjorde att halva ansiktet var deformerat med medföljande gomspalt. Hon hade även ihopväxta tår och fingrar. Den här lilla flickan kom till kliniken för en uppföljning efter tidigare operation, i sällskap med sina föräldrar som kärleksfullt tog hand om henne. Hon var ett riktigt energiknippe och kröp runt på golvet och charmade oss alla i omgivningen. Kliniken som anordnas två ganger i månaden var imponerande av sitt slag. Lokaler görs tillgängliga av den Sri Lankesiska staten men allt annat är i form av donerade medel med vårdgivare som arbetar ideellt. I genomsnitt opererar man ca 300 barn om året som sedan följs i kliniken. Vårdlaget består av plastikkirurg, barnläkare, tandläkare, genetiker, talpedagog och ett antal sköterskor och medicinstuderande.

 

Vi har varit med på förskolor där man utfört karies “screening” av runt 300 barn på en förmiddag och blivit imponerade av hur snabbt och effektivt det hanterats. När barnen sedan kommit till kliniken för behandling har vi reflekterat över hur väl omhändertagna de verkat vara och att båda föräldrar varit med vid besöket. Trots låg socioekonomisk bakgrund är barnen över lag väldigt rena och välklädda.

 

Vi hade även möjlighet att vara med på en “screening” som hålls för gravida kvinnor med syfte att remittera till tandläkare för behandling av karies med medföljande kostinformation och munhygieninstruktioner. Vi blev imponerade av att en del av mödravården fokuserar just på tandvård och att det av rutin ingår att en kontroll måste göras och signeras på det formulär som följer en gravid kvinna.

 

I övrigt fick vi lära oss att i Sri Lanka är tandvården en del av sjukvården och att tandläkarkliniker gärna finns som en del av ett sjukhus. Med insikt om att munnen är en del av kroppen och flera kopplingar har gjorts mellan orala tillstånd och övriga sjukdomar känns det som om Sri Lanka ligger lite steget före i detta avseende. I motsats till Sverige där tandvård och sjukvård behandlas som två separata entiteter. Då det är uppmärksammat inom tandvården att de två bör gå ihop, känns det som vi kan ta lärdom av Sri Lanka hur det kan genomföras.

 

Vi har medvetet fokuserat mycket på det postiva med vår resa men givetvis har vi även stött på ett fåtal problem under resans gång. Vi har varit tacksamma för varandras sällskap och att vi har kunnat diskutera och reflektera med varandra över situationer som uppkommit. Vi kan definitivt rekommendera att åka två på en MFS. Som vi nämnt i tidigare blogginlägg, så har vi dels haft problem med vår handledare och dels med att genomföra vår studie och med att samla material till vår kandidatuppsats. Även om vi hade en noga genomtänkt projektplan så hade vi ingen fast frågeställning innan vi åkte utan var relativt flexibla så att vi kunde anpassa oss efter vad som faktiskt fanns för material och möjligheter på kliniken. Det har i efterhand visat sig klokt. Så även om det känts som om vi borde överge projektet vid några tillfällen, så måste vi säga: ta det lugnt, det ordnar sig! För på något sätt ordnar sig allt bara man har rätt inställning.

 

Våra erfarenheter av vår Minor Field Study har lärt oss hur viktigt det är att ha ett öppet sinne och att varje situation kan leda till nya möten och tillfälligheter att vidga sina kunskaper. Vi har fått minnen för livet som vi kommer vårda med omsorg.

 

4 year old girl screened for caries at a preeschool in Colombo
4 year old girl screened for caries at a preeschool in Colombo

Nu har vi snart varit i en månad på vår MFS i Colombo, Sri Lanka. Under den tiden har vi fått erfarenheter från olika kliniker som arbetar preventivt med ECC, early childhood caries, och barntandvård. Vi har också varit med vid screeening av karies hos 2-5 år gamla förskolebarn i socioekonomiskt utsatta områden. Av de barn vi träffade där har ca 2/3 olika stadier av karies. Förutom screening ges information om förebyggande tandvård, munhälsa, tandborstteknik och kostrekomendationer till föräldrar och lärare. Det delas också ut tandborstar till alla förskolebarn. De med behov remitteras till en statlig klinik för restaureringar och för fortsatt preventiv behandling för att hämma utvecklingen av kariessjukdom, tex fluorbehandling, kostråd och drillning i tandborstteknik.

Men allt blir inte som man tänkt sig! Vårt råd är att vara flexibel och förvänta sig att det kan bli förändringar i ens planering, precis som de sa på SIDA-kursen i Härnösand! Vi som tänkte; det där gäller inte oss! Vi hade goda och täta kontakter med vår handledare i Sri Lanka. Projektet verkade vattentätt och var planerat i minsta detalj. Allt skulle gå som på räls. Men så kom vi dit, och det började med att vi fick en utskällning av vår handledare för att hon var stressad och inte hade tid med oss och vi fick två nya handledare på stående fot. Den data som vi behövde till vårt projekt fanns inte pga att kliniken flyttats för någon vecka sedan och de flesta dokument fanns någon annanstans. Pga flytten var verksamheten heller inte igång och de hade inga patienter. Vi kom överens om att komma tillbaka efter två veckor, då de kommit i ordning. Så var beredd på förändringar och gör det bästa av situationen!

Vi ägnade följande två veckor delvis åt studiebesök på andra barnkliniker (bl.a. en ortodontiavdelning och en barnklinik med specialistvård inom läpp-, käk- och gomspalt). Redan innan avresan hade vi etablerat kontakt med en annan tandläkare i landet. Det var mycket bra! Det var tack vare honom vi kunde komma i kontakt med andra kliniker. Folk i Sri Lanka är i allmänhet mycket hjälpsamma och trevliga, vår första handledare sticker ut som ett undantag. Hittills är vi imponerade av vad man kan åstadkomma med små resurser, hur tandläkasystemet fungerar, med ex fri tandvård, hög utbildningsnivå och kunniga tandläkare. Trots det finns ett stort behov hos många och det behövs mer preventiva insatser, speciellt hos socioekonomiskt utsatta familjer med låg utbildnig, extremt låga löner och ökande sockerkonsumtion. Ett exempel är att många föräldrar har uppfattningen att chokladmjölk, eller mjölkdryck (med tillsatt socker) är en viktig daglig näringskälla för barnet. Det görs mycket reklam för dessa drycker i affärer och faktiskt även på en av förskolorna vi besökte. Den sötade mjölkdrycken i småförpackningar delas också ut vid lunch i vissa förskolor.

Vi kunde också vända situationen till något positivt genom att passa på att göra en resa med våra familjer. Vi möttes av vacker natur och ett fantasktiskt djurliv! Att ta med sig familjen är jättekul och fungerar hitttills väldigt bra. Sri Lanka är ett barnvänligt land. Det har också rik historia och en massa gamla vackra byggnationer och tempel. Det är en fördel att de flesta kan engelska. Om man inte hyr en bil med chaufför är det dock mycket tidskrävande att transportera sig till olika delar av landet med tåg och bussarna är ofta fullsatta och kör i hög hastighet. Vi har provat på lite olika transportmedel, både tåg, bil, tuk tuk, buss och elefant. Att rida på elefant kändes väldigt tryggt jämförelsevis med buss! Det, och att se leoparder vid vattenhålet, var det roligaste hittills enligt barnen.

Pinnawala, Sri Lanka

Tur till södern

Lämnade Colombo för en färd mot södra Sri Lanka. Samma tanke hade nog halva Colombo som befann sig på samma tåg….Packade som sillar stod vi hela familjen med packning o vagn hela färden til Unawatuna. Jag är van att åka fulla tåg men detta va ändå lite komiskt, framförallt med de tiotal försäljare av mat som plöjde igenom vagnarna trots noll utymme. Klättrade över sätena o höll sig i takräcket med stora boxar fyllda med varm mat…till slut kom en kille som sålde en och en halv meter långa ballonger….undrar om det var någon som tänkte tanken att köpa en ballong vid detta tillfälle…men efter ett par vändor hade han faktiskt sålt en 🙂 Väl framme i Unawatuna fick vi belöning för mödan. Underbar liten by vid havet. Ett av de ställen som drabbades hårt av tsunamin 2004. Detta hedrades den 26:e med minnesceremoni och på typiskt Lankesiskt sätt med fest o fyrverkeri för att gå med positiv energi in i framtiden. Gjorde ett besök på tsunami fotomuseum i Telawatta. En fotograf som tagit sin tillflykt högt upp i en hotellbyggnad hade dokumenterat händelseförloppet.Tragisk katastrof som drabbade människorna i detta område. Över 40 000 dödade…lik som låg o ruttnade i flera månader efteråt…och fortfarande idag när man bygger nya hus eller liknande hittas skelett som antas vara tsunami offer. Skrämmande naturkrafter…1km av havsbotten blev synlig innan andra vågen kom och förstörde det mesta i sin väg. Lika lång sträcka hamnade under vatten. De som klarade sig var de som flydde med djuren inåt land innan…

Haft underbara möten med fantastiska människor här i söder. Hunnit med både projektarbete samt avkoppling o valexpedition o yala safaripark.

Anders

tiden springer iväg…

Tiden går och går och om mindre än en vecka är vi hemma igen. Det har hänt mycket sedan vi sist skrev. Vi har hunnit fira både jul & nyår. Har kanske inte haft så mycket julkänsla som man hade haft hemma eftersom det är så himla varmt här. Inte heller har vi ätit någon julmat, men vi klagar inte vi tycker fortfarande maten här är underbar 🙂

Vi har rest runt lite mer på Sri Lanka, besökt fina stränder. Har dock hållit oss i söder. Nu gäller det att njuta av resten av tiden vi har kvar, vilket innebär sol & bad, färska frukt juicer och god mat 🙂

Ha de fint!

Besök i Kandy och den kulturella triangeln

Efter drygt en vecka i Columbo och insupande av den härliga Sri Lankesiska atmosfären har vi begett oss in i den kulturella triangeln till Kandy. Tiden i Columbo har varit underbar med både många möten med fantastiska vänliga människor och också väldigt givande för studien. Började som sagt med workshopen där jag träffade många nya kontakter som senare resulterade i besök hos Water and Drainage Board där jag fick träffa de som arbetar med Columbos vattenfråga. Har bokat in ytterligare besök och ska senare åka ut och besöka olika projekt. Hälsade också på en kurskamrat från workshopen som jobbar med hållbar utveckling på MAS, ett företag som har 35 företag runt om i världen. De är ledande i frågan och har bl.a. vunnit olika utmärkelser för sitt arbete och projekt Green Plant i Triqunumale. En imponerande fabrik med många innovativa lösningar. Men det matnyttigaste var nog ändå mötet med en pensionerad man på lokala småhaket där jag tog en kopp te. Väldigt insiktsfull och med en mycket intressant historia sedemera utnämnd till justice of peace efter sitt arbete inom HR.

Den slingrande järnvägen som leder till Kandy genom djungeln uppför bergen, är en otroligt vacker upplevelse. Man kan lätt förstå varför denna stad lyckades stå emot många invasionsförsök under sin tid som huvudstad. Djungeln och dess giftiga invånare var ett gott skydd. Väl framme och incheckade på det gamla anrika Queens hotell ( ja rimmar illa med mfs och hotell från kolonialtiden, men fick det för en rimlig peng och det är ju historia nu)  så planerade vi tre dagars kulturell resa i historia, arkitektur, religon och en liten portion av odontologi. Här finner man ju vad som sägs vara Buddhas tand som förvaras i Temple of the tooth. Britterna var på sin tid skeptiska till detta faktum eftersom tanden är ca 5cm. De tyckte det var mer sannolikt att den tillhört en krokodil. Buddhisterna är däremot övertygade och hyser inga tvivel, som bevis har de ju Buddhas fotavtryck på Adam´s Peak som är ca 1 m stort, så då är ju proportionerna rimliga…

Andra intressanta platser man kan besöka här är Rock cave tempel med bl.a en grotta innehållande en 14 meter lång sovande Buddha uthuggen i sten, Tea plantations och Pinawalle där de har Elephant Ophanage. Sistnämnda väl uppskattat av vår son Sid.

God Jul

Sidi o Elefanterna !!!

Färdiga i Colombo

Alla intervjuer avklarade och det är dags för oss att lämna Colombo. Checkade ut från vår fina lägenhet förra vecka så nu är ryggsäckarna fullpackade och alldeles för tunga:) Känns konstigt att lämna vårt område då vi kommer sakna våra nyfunna vänner och närheten till stranden. Men nu väntar nya äventyr! Vår resa började med ett stopp i Yala där vi passade på att åka på safari. Vi såg väldigt många elefanter och även påfåglar, krokodiler, vattenbufflar, ödlor men den mest attraktiva, leoparden, ville inte visa sig den dagen.

Nu är det snart jul ochvi försöker få till lite julstämning, men det är inte så lätt att hitta känslan när det är över 30 grader och strålande sol och inte en lussebulle att förtära. Men vi klagar absolut inte:)

Ha en fin Jul allihop så hörs vi snart!

Äntligen här!!!

Efter lång förberedelse och ett år efter beviljad mfs bar det äntligen iväg. Tänkte först åka i september men ändrade planerna till december vilket visade sig vara ett lyckokast. En ljuvlig tid att åka både för klimatet och även för att det infaller många trevliga högtider och festligheter under denna tidpunkt. Dock var vi inte beredda på att julfirandet var så sort här. Hade räknat med att skönt kunna slippa ifrån allt vad jul hette, men bedrog oss då den första sång vi hörde var just en julsång…. lankeserna börjar fira jul redan första december. Vi har redan hunnit med en galen barn julfest. Härligt ändå med tanke på att jag reser med min fru och vår tvååriga son. Vår resa började med nöd och näppe från ett snökaos hotande Sverige. Hann väl iväg nån timme innan det var försent. Mellanlandade i Dubai där vi spenderade två dagar hos en vän som jobbar där. En märklig upplevelse på många sätt. Detta populära resmål med allt i mega överdrift, men ändå fascinerande för en byggingenjör förstås. Vi bodde på palm jumeirah imponerande att man kan på så kort tid kan skapa och anlägga denna konstgjorda ö. I staden fantastiska komplex av skyskraper och köpcentra med gigantiska akvarium eller varför inte en skidbacke inomhus ? Det ena överdådiga kontorshuset efter det andra. Det är väl just det att människor som bor här är här för att jobba hårt och roa sig sent. Ett frosseri i lyx där man som västerlänning eller med rätt ursprung kan tjäna väldigt bra. Men det hela har också en grym baksida med människor som blir lurade hit i tron om att få arbete med en mycket högre lön än de normalt kan få i sitt hemland, så att de kan skicka hem till sina familjer, men som istället blir rena slavar. De berövas sina pass och blir skuldsatta. Arbetsgivare lurar dem att låna till boende och sätter dem i en skuldfälla. I Dubai får man inte vara skyldig pengar, då får man inte stanna i landet. Arbetsgivaren löser då skulden och eftersom  de också har passen kan personerna inte heller välja att lagligt lämna landet. De har blivit arbetsgivarens egendom tills de arbetat av skulden som i de flesta fall aldrig kommer att försvinna. Tragiskt för många människor som är i denna situation.

Människor i Dubai ler inte ofta. Allvarliga ansikte möter en på metron, där det råder en otrolig ordningsfascism. Men rent och fint förstås. När vi äntrade flygplatsen och ställde oss i in-checknings kön till Colombo möttes vi helt plötsligt av fullt av leende människor. Alla var hjärtliga och man kände en varm glädje, vilka underbara människor, detta kändes helt rätt 🙂 Anlände ett par timmar senare 20121212. Måste vara början på något gott nytt inte undergången som många tror… Hade dagen innan bokat boende en natt i södra Colombo, det enda vi hade ordnat innan, det är alltid bättre att improvisera. Dock visade vårt hostel sig vara nåt helt annat än man kunde se på internet. Jag är absolut inte känslig och brukar alltid bo på de enklaste ställen, man brukar ju ändå bara sova där. Men detta kändes både otryggt o väldigt skitigt. Aja efter ett tag hittade vi nytt boende på ett gammalt hundrafemtioårigt hotell för en billig peng.

Att 121212 skulle vara ett tecken i glädje visade sig också då en inbjudan från min kontakt på Lanka Rain Water Harvesting Forum, Ms Tanuja, damp ner i inboxen. En  training course där olika personer engagerade i vatten frågor och hållbart byggande under fyra dagar skulle få både föreläsningar och göra olika workshops i just mitt ämne Rain Water Harvesting Systems.  Guidade av både experter från Sri Lanka och Indien. När jag först kom dit kände jag mig lite mal placé, som att komma in på ett FN-möte där alla sitter välklädda samlade kring bord med var sin mikrofon. Men vilket varmt mottagande jag fick av dessa underbara människor. De kan absolut det där med att hålla en hjärtlig glad stämning, vilket man inte blir bortskämd med hemma när det gäller mina föreläsningsupplevelser. Till och med när kursen var slut och en ceremoni med besök av landets utbildningsminister närvarade, så var stämningen avslappnad. Väl medveten om att även detta land har en våldsam historia av krig och massmord som sträcker sig ända fram till nära nutid, så hävdar jag ändå att Sri Lankas invånare har en mentalitet fylld av värme och glädje.

Känns skönt att fått en bra start på mitt fältstudiearbete. Glatt överraskad av hur välorganiserade och kunniga alla verkar vara.  Har fått många nya kontakter på företag och organisationer som jobbar med detta. Men nu håller vi helg och utforskar Colombo. På måndag är det dags för ett besök i Negombo på Forumet och planera olika projekt som jag kan besöka. Spännande !!!

Anders

Barefoot café Colombo                       Metro Dubai

Utflykt!

Har varit full rulle på sistonde! Då våra intervjuer blev uppskjutna förra veckan bestämde vi oss för att ta tåget till Kandy som ligger uppe i bergen i centrala Sri Lanka. Utanför Kandy kan man få se dessa fina elefanter på ett sorts elefant barnhem. Vi kom precis när de skulle ta sitt dagliga bad i floden. Vilken upplevelse!!!!!
Efter två dagar i Kandy tog vi tåget vidare söderut till Nuwara Eliya. Detta området är väldigt känt för dess teer och teplantage. Det var hit engelskmännen begav sig på 1800 talet då klimatet där är “europeiskt” dvs behaglig värme på dagen och svinkallt när solen försvunnit. Synd om oss som inte hade några varma kläder 🙁
Det var härligt att äntligen få se något annat än Colombo. Vi är glada att vi tog tåget, trots att det kändes som att åka berg-och dalbana i några timmar. Utsikten var fantastisk!
Nu är vi tillbaka i Colombo och har påbörjat intervjuerna. Känns skönt att äntligen ha fått komma igång. Intressant att se hur sjuksköterskorna jobbar här, det skiljer sig ganska mycket från har vi har det hemma!

Tack och hej!

En vecka i Colombo

Hej hej!

Har spenderat drygt en vecka i Colombo nu! Har flyttat in i en lägenhet som ligger med lagom avstånd till både sjukhus och stranden (bilden). Är väl inte så jätte förtjusta i Colombo då det är en stökig storstad utan några större variationer. Dock trivs vi bra i det området vi bor i. Provar oss fram genom det kulinariska köket. Maten är stark och för det mesta väldigt god! Njuter av vår dagliga färskpressade juice 🙂 Har besökt några sjukhus och jobbar på att få igenom våra intervjuer. Allt har tagit längre tid än vad vi förväntat oss. Men nu verkar allt vara i rullning!

So long!

Vistelsen lider mot sitt slut…

I morgon inleder vi vår allra sista vecka här. Det är med väldigt blandade känslor som vi kan konstatera detta. Tiden har bara rusat ifrån oss, och precis när man börjat komma in i vardagen så är det dags att lämna.

Idag tog vi farväl av lärarna på universitetet, trodde vi till en början i alla fall. Eftersom vi ska tillbringa vår sista vecka i Colombo, där det finns bättre studiemöjligheter och vi har närmare till vårt studieobjekt, Sahaspura. När vi lämnat våra presenter och sagt hejdå, satt oss i en tuktuk och blivit aningen sentimentala över att det var sista gången på campus, ringer vår kontaktperson upp oss. De vill äta avskedsmiddag med oss nästa vecka innan vi åker, så på tisdag ska vi på någon form av evenemang.

I morgon ska vi tillbringa hela dagen i Sahaspura, först intervjuundersökning och därefter observationer. Det blir antagligen näst sista gången som vi besöker området, vilket också känns konstigt.

Annars har vi det bra här borta. Monsunperioden har inletts, men det innebär som tur är bara regn och åska om nätterna. På dagarna är det stekhett, därför är det skönt att sitta i ett rum med AC och skriva på uppsatsen.

Ha det bra!