Vecka 4 i Kapstaden

Hej!

Nu är vi på slutet av vår fjärde vecka här i Kapstaden och vi har nått halvvägs på vår tid här i ”the mother city”. Den här veckan har mest bestått av litteraturstudier. Att hitta exakt rätt bland alla artiklar och böcker kring social inkludering, mobilitet och tillgänglighet inom transportplanering är inte alltid det lättaste men vi har kommit en bra bit på vägen.

Den här veckan har vi också haft vår första intervju med en tjänsteperson, hen är doktorand inom transportplanering och har halva sin tjänst på University of Cape Town och den andra halvan på TDA som är myndigheten som är ansvarig för den urbana utvecklingen och transportplaneringen i Kapstaden. Intervjun var mycket intressant och vi fick en bra bild av tankarna bakom planeringen, utmaningarna och möjligheterna för kollektivtrafik i Kapstaden, det var mycket givande. Idag håller vi på att transkribera intervjun, vilket tar tid, speciellt när vi pratade på i nära 90 minuter.

Vi har också fått bekräftat två fokusgrupper som vi ska ha intervjuer, den första på tisdagkväll nästa vecka. Dessutom har vi fått en till intervju med en person med en chefsposition på TDA. Intervjun ska vi har på onsdag eftermiddag.

Vid sidan av vår studie så försöker vi hitta på så mycket som möjligt, det blir mycket promenader i kvarteren uppåt bergen. Vi har också varit på middag på en restaurang ute i ett township som heter Langa, vilket är ett område som halvt och halvt beskrivs som kåkstad och vår uber-chaufför frågade om vi hade varit ute i Langa innan så att vi visste vad som väntade. Middagen var mycket trevlig, med människor från Sydafrika, Tyskland, Australien och så ett gäng med andra svenskar som vi träffat här. Det var stor buffé och givetvis musik och dans. Har ni vägarna förbi och har möjlighet att äta på Mazansi restaurant, gör det! Imorgon ska vi på rugbymatch och sen ska hoppas vi på fint väder så att vi kan hajka upp på något av bergen här omkring. Nu kommer det en massa bilder!

University of Cape Town, UCT, i skuggan av Devils Peak.

Kapstaden i solnedgången.

Taffelberget i solnedgången.

Campusområdet kring Hidding Hall, UCT, i centrala Kapstaden. Där vi hade skrivstuga för dagen.

Jakob bland växterna på marknad..

Det vankas Crêpes på matmarknad!

Jakob på matmarknad…

Vi, vår praktiska handledare Anna och ägarna till Mazansi restaurang i Langa.

Elin visar den största kaktusen vi hittat i Kapstaden, hitintills då..

Det var allt för oss för den här veckan!

Ta hand om er, vi ses!

Jakob & Elin

Sakta men säkert

Hej!

Nu har det gått nästan två veckor sen jag kom hit – det har gått alldeles för fort med tanke på hur mycket jag har att göra.
Av den anledningen har en stor del av min tid gått åt att sitta hemma och plugga vilket inte känns så intressant att skriva om. Jag har varit i kontakt med ambassadpersonalen igen för att försöka identifiera de projekt jag ska skriva om men det är en frustrerande långsam process.

Utöver det har jag försökt anpassa mig till vardagen i Guatemala igen och två av de viktigaste teman som diskuteras här just nu är de cirka 40 innebrända flickorna där fler och fler hemska detaljer om vanvård och övergrepp kommer fram. Det är ett stort trauma här och har fått mig att tänka på diskoteksbranden i Göteborg – det liksom ekar bekant.
Det andra ämnet är så klart Trump och hur han kommer påverka Central- och Sydamerika vilket inte är konstigt då det finns 1,044,209 guatemalaner i USA, vilket gör dem till den sjätte största gruppen latinos i landet, och många av dem är papperslösa. Bara under 2016 ökade antalet deporterade med 13 %; 31.523 män, 3.720 kvinnor och 222 minderåriga. Detta påverkar landet i sin helhet då det är många familjer som försörjs från utlandet.

Till och med kedjan Diesel reagerar på Trump och murbygget. ”Make love not walls”

Jag passade på att gå på svenskfika på ambassadens residens för att hälsa på den lilla koloni av svenskar som befinner sig här. Den anordnas varje månad och är ett bra sätt att knyta kontakter, speciellt då flera av dessa personer jobbar på olika NGO:s och därmed skulle kunna vara intressanta att intervjua längre fram.

Svenskfika i residensets trädgård

Och bäst av allt?

Hembakta semlor!

 

 

Regnskog

Längst grusiga, branta små vägar tar vi oss upp i vår shuttlebuss längst bergskedjor centrerat i Costa Ricas inland. Vyn är något som får hela kroppen att finna välmående. Kontrasterna av grönskans olika nyanser och variationerna av den biologiska mångfalden gör att ögat efter varje sväng får sig en stor kram. Vi anländer till en by närmare toppen av bergen i Monteverde. Monteverde, 1,440 meter över havet, som ett drömland likt Alice i underlandet med dess genuina små hus i varierande färgskalor. Söta handskrivna skyltar som visar vägen. Väl utomhus möts vi av en tiogradig minskning av temperatur än vad vi är vana vid (vana är vi vid en skuggtemperatur av 33 Celsius). Dock fortfarande bekvämt varmt. Huden reagerar av små, små kylande regndroppar som vart och vartannat sköljer över oss. Anledningen till detta är för att vi befinner hos där molnen bor.

Monteverde är välkänt för att vara community med hög miljömedvetenhet. Även kända för att vara ett av de bästa exemplen av innebörden av hållbar turism. Vart en än vänder sig skymtas det små citat som säger ”Save the environment” eller “Keep Costa Rica Green”. När vi skall bestämma vilken av alla möjliga hikes i regnskogen vi skall gå får vi tipset att passa på att utforska “the tropical cloudforest”. Denna riskerar nämligen att försvinna inom fem år på grund utav klimatförändringarna. Fem år. Helt plötsligt känns det så verkligt. När vi i skolan talar om de största och mest synliga effekterna av klimatförändringarna intalar vi oss ändå på något sätt att de är avlägsna. Denna skog innehar över 2,5 procent av världens totala biologiska mångfald. En förändring av klimatet kommer ändra denna fantastiska miljö- både genom dess fascinerande växtlighet som omges av en osig dimma men även alla de djur som regnskogen innehar.

Att få höra detta gör oss uppgivna och frustrerade. Samt lite arga. Arg då detta är vi, människor som främst är orsaken till problemet. Vidare för att det finns så stor del människor som har möjlighet att agera men inte gör det. Vidare för att det är så lätt för människor att hämna i samma dåliga rutiner och vanor hemma i vårt västerländska samhälle. Det är frustrerande. Alla borde uppleva detta. Uppleva naturen på detta sätt. För att förstå naturens värde och att det inte är vår rätt att exploatera den hur som helst.

Har aldrig tidigare varit så nära naturen som nu. Härifrån tar vi med oss stärkta grundvärderingar, och vill nu bli ännu bättre miljökompisar än vi var innan. För egentligen är det ju en självklarhet. Att vara rädd om det enda som gör det möjligt för oss att andas den luft vi andas, den som förser oss med den mat vi behöver för att överleva och det mark vi behöver för att stå på, ja för att överleva.

 

Bakgrund, syfte och metod

Vi tänkte att vi skulle försöka ge er en lite bättre inblick i varför vi är här och vad vi gör. Det hela började med att jag (Nikki) besökte en kompis i Sydafrika förra vintern. Jag fick då höra talas om de pågående studentdemonstrationerna och min nyfikenhet kring det sydafrikanska utbildningssystemet växte när jag insåg att det under det senaste året skett ett flertal protester ledda av studenter som bland annat reagerade på förslaget om att höja skolavgifterna. Idén om att åka tillbaka för att samla material till mitt framtida examensarbete föddes och tack vare min lärare fick jag upp ögonen för teorier om critical literacy. Jag diskuterade idén med Nicole som blev intresserad och vi bestämde oss för att skriva ihop. Efter lite (läs mycket!) research fick vi en mer komplex förklaring till studentdemonstrationerna och det engelska språket som hegemoni i Sydafrika och den komplexa relationen mellan språk och makt fångade vårt intresse.

Det har gått över 20 år sedan apartheid avskaffades i Sydafrika och idag har landet 11 officiella språk. Istället för bara engelska och afrikaans är t.ex. även de två största språken zulu och xhosa officiella språk. Dock utgör det engelska språket fortfarande hegemoni i landet vilket syns i utbildningssystemet bland annat genom att engelska är det främsta skolspråket. En del av problematiken med engelska som hegemoni är att det, trots att det idag är ett världsspråk som skapar förutsättningar, även skapar ojämlika förutsättningar för elever med olika språklig bakgrund. Vi har valt att titta på hur detta påverkar litteraturundervisningen. En av våra teoretiska utgångspunkter är att texter både är skapade (av någon) och skapar (eller reproducerar, uppfattningar om världen) samt att läsning påverkar den som läser.

För att samla in vårt material har vi observerat engelsklektioner samt intervjuat elever. Detta har vi gjort på Khutliso Daniels Secondary School som är en statlig skola i ett township i anslutning till Grahamstown. Rektorn har varit väldigt positiv till vår närvaro på skolan och hur denna kan vidga elevernas vyer genom att de får möta människor från en helt annan del av världen. Han samarbetar ofta med universitetet i staden (Rhodes Univerity) och ser vårt besök som en förlängning av elevernas medvetande om sina möjligheter och världsuppfattning över lag. Två av engelsklärarna har varit engagerade i vår undersökning på olika sätt och det är också deras klasser som vi har observerat och intervjuat elever ur. Som ett litet tack, och för att visa eleverna något av vår kulturella bakgrund höll vi i veckan lektioner som fokuserade på lite roliga fakta om Sverige. De fick även lära sig lite svenska fraser och höra nationalsången! (Då just detta moment var lite oväntat och kom till på begäran av eleverna så löste vi det genom att ställa oss och sjunga den! Som belöning för det fick vi sedan höra Sydafrikas nationalsång vilken i sig är väldigt pampig och blev ännu mäktigare när 50 elever i ett klassrum sjunger den!) Detta var lika givande för oss som det var för dem.

Vi har nu samlat in den planerade mängden material och har även avslutat transkriberingen av intervjuerna. Vårt nästa steg i vårt arbete med examensarbetet blir att gå tillbaka till böckerna, läsa våra anteckningar och sortera och tematisera. Alltså arbete av en helt annan karaktär än det vi gjort fram till nu! Vi har dessutom bokat ett par möten i Kapstaden dels med en av grundarna dels med nuvarande ordföranden av en organisation som heter PRAESA och som bland annat arbetar med att främja läsning på de olika sydafrikanska språken. För att göra detta så ser de till att det översätts böcker till andra språk än engelska och afrikaans, och arbetar även med bland annat läsklubbar. Vad gäller just läsklubbar har vi också fått tag i en person som har organiserat så kallade ”reading camps” här i Grahamstown och hon har gått med på att svara på frågor via mejl. Vi är ännu inte säkra på var i vårt examensarbete detta skulle passa in, men vi vill inte missa en chans att få även detta perspektivet.

Hoppas att vi på ett någorlunda tydligt sätt kunnat redogöra för vad vi sysslar med här nere. Nu tillbaka till teoriböckerna!

Khutliso Daniels Secondary School.
”In pursuit of excellence”

Framsidan av byggnaden där skolpersonalen sitter. Rektor och biträdande rektor har egna kontor medan resterande lärare delar på ett stort rum. I byggnaden finns även reception, personaltoaletter, ett litet kök samt ett rum för elevhälsa, som även används som bokförråd. 

Här är en bild på skolgården och skolbyggnaderna. Skolan består av fyra byggnader  med klassrum (två av dessa byggnader rymmer även en datorsal, toaletter och kök), personalbyggnaden samt en byggnad som används som förråd.

Eleverna är gärna med på foton och ber till och med om att få ”take a selfie” med oss 🙂

Groupie!! 😀

One Month Down, one to go

Graduation day

WOOW idag är det en månad sedan jag landade på Julius Nyerere International airport..Today it has been exactly one month since I arrived in Tanzania. It is crazy how fast time has gone, it feels like I have been here for months!!! Some days feel so slow. Other days too fast. Now that I have done most of the practical fieldwork, I only have one more workshop at the TGNP to attend… My motivation seems out of place. OFC, because now I have the not so fun part left… Which is to finish off transcribing all interviews, categorising (coding) and analysing them. And write my analysis obviously… The most important part hehe. Yeah. I am not looking forward to the heavy workload ahead of me. BUT, I must admit that the analysis seems more fun.  It probably will be a bit challenging to write. Why do I say so? because when I reflect back on all the interviews I have conducted and what I have seen in my observations, I actually notice some interesting patterns. What are those patterns? I will share once I am done with the analysis haha. OH! I just handed in my assignment by the way. On time. Round of applauds to myself hehe. And the last interview that I had last week with the former student of the Barbro school went really well. So well I decided to treat myself to some pedicure after that session :p

Not thesis related: Last week, was a normal ”work week” or thesis week. Studied Monday-Friday… But that’s maybe not so fun to hear. During the week I exercised 4 times, felt really good! I have started to run at 5 am almost every morning. With my neighbour. We run 5km. The most amusing part XD, there is a place where we stop and refresh after running about 3km… There is a man that stands in that place EVERY MORNING and does aerobics. So it is like an intensive cardio workout for 20mins. And we are always the same 10 people in the morning, excluding the instructor guy. Nice free workout haha.

This past weekend I finally made my way to the beach. Did not swim though because it was totally unplanned. Went with my cousin Julius 🙂 we had some nice BBQ meat and fried sweet potatoes. On Saturday I attended the Barbro schools form 6 graduation ceremony. It was beyond amazing! Loved it. I wish I could upload a video but  I am not so sure how to do it here… Will see if I manage later.

Graduation day cakes

Next time I write I will be in Dodoma, the capital of Tanzania. Why? I am going to visit some friends that study at the University of Dodoma. Why, though?? because I have not seen them in years. And because now I have enough material to actually write my entire thesis. So I thought to myself, why not visit them and study while they are studying. It is really hard for me to EFFECTIVELY study on my own, I rather just chill at home hehe. So this week will be a mix of happiness and thesis related pain LOL.

Have a great week folks! 😀

@the beach

Vecka 3 i Kapstaden

Hej!

Fredag igen och ännu en arbetsvecka leder mot sitt slut. Den här veckan har dock gått extra fort då det var Public Holiday i tisdags och vi valde att ta seden dit vi kom och tog också ledigt under större delen av dagen. Vi har hittat ett hotell i närheten där vi får hänga vid poolen och njuta och ”höstsolen”, det passade vi på att göra i tisdags. I onsdags hade vi vår första gruppintervju med pendlare. Intervjun gick bra och vi fick en massa matnyttig intervju, vi slogs dock av att formen på intervjun inte alltid blir som man tänkt sig.. Den struktur vi hade planerat inför höll inte utan vi var tvungna att vara väldigt flexibla under intervjun då intervjuobjekten kom och gick lite som de ville, vi fick återupprepa informationen flera gånger och ställa om frågorna. Det var intressant att lyssna på inspelningen efteråt men vi känner ändå att resultatet blev bra. Vi började intervjun med att låta personerna rita sin väg genom staden, de fick använda olika färgpennor för olika resmål och vi fick väldigt fina kartor!

I torsdags hade vi intervju nummer två, fast med samma grupp. Denna gång gick det bättre, vi kunde samla gruppen och fick en massa nyttiga svar som vi kommer kunna ta med i vår forskning. Vi var också bättre på att följa upp frågorna och be om tydligare förklaring i de stunder svaren var något oklara. Intressant!

Utöver att studera så försöker vi att upptäcka staden och den gör sig verkligen bäst uppifrån. Vi kör en söndagshajk varje helg och i söndags besteg vi Lions heads vilken är en brant med relativt kort klättring på lite mer än en timma enkel väg. Och vilken utsikt sen!

Nästa vecka hoppas vi på två intervjuer till, en med en ny grupp människor och en intervju med en tjänsteman/doktorand som jobbar inom transportplanering. Spännande!

Vi hörs nästa vecka /Elin & Jakob

Uppe på Lions head

Vattenpaus påväg upp

Utsikten!!

Och så solnedgången påväg ner..

Vår nyfunna pool, häng under helgdagen

Förberedelser inför första intervjuerna

Påväg till vårt kontor på University of Cape Town

Däruppe ligger det!

 

Most crazy and unbelievable night ever!!!!

Hejsan alla!

Så här kommer ett litet avstickande inlägg men jag känner att jag bara måste dela med mig av vad som hände ikväll. Så jag och några bekanta var ute och hade en farväl middag  på en restuarang bara några gator bort från där jag bor (ca 6 gator). När vi skulle hem bestämde sig mitt sällskap att vi skulle promenera för att det var så nära (även fast jag visste sedan tidigare att det finns en hög risk för rån på gatorna) och vad tror ni händer!!? Jo tro faan att vi blev rånade, eller snarare sagt, JAG blev rånad! Dem ryckte väskan från mina axlar och sprang iväg med den. Jag hade inte mycket pengar i väskan men min smartphone låg också där i samt mina nycklar. Jag var helt förstörd och försökte lista ut hur jag skulle kunna få tag på en annan mobil i det här landet (det var genom mobilen som jag hade tillgång till internet nämligen), men lo and behold, när vi börjar närma oss vårt compound så kommer det upp en shared taxi med typ 5 män. De hoppar ut och börjar prata med oss (eller försöker i alla fall) och berättade att de såg vad som hände och hade jagat ner våra tjuvar, varav en av dem satt i bilen. Jag, som har skit svårt att förstå vad de säger, tror att dem hade fått tillbaka min väska och därmed börjar jag (av lycka) krama personen dem pekar på. Visar sig att han var tydligen en av tjuvarna så lite awkward blev det >.<  Medan vi står där och jag försöker lista ut vad som händer så kommer det en kille med nån typ av skjutvapen, (stor var den men kan inte säga vilken typ). Visar sig att polisen har ett kontor precis mitt emot oss, tur va!? Fast hoppet var väl inte så stort hos mig att vi skulle kunna få tillbaka mina saker för jag vet hur dåliga polisstyrkan är här i att utreda brott men dem lovade att ringa mig när dem vet mer. Medan jag står där och pratar med polisen så kommer en man upp med min väska!! Se där du. Dock fanns bara nycklarna kvar i den men det var ändå något.  Anyway, jag gav upp för natten och gick hem men så messar min kompis Lovisa till mina rumskamrater, som var med mig, och säger att min telefon finns på att hämta på Royal hotell (där vi hade middag). Vi (jag och mina rumskamrater) försökte ringa upp henne igen men hon svarade inte så vi bestämde oss för att dra tillbaka till hotellet för att se ifall den var där, FYI det var den inte. Men när vi kom hem så bestämde vi oss för att ringa telefonen själva. Visar sig att någon snubbe hade tagit tillbaka den från tjuvarna och var villig att komma till compoundet för att lämna tillbaka den till mig vilket han gjorde!!! SÅ trots att jag blev bestulen på pengar, nycklar och telefon så, i slutet av natten så var det bara dem 20 dollarna jag förlorade!! Sånt jäkla lyckligt slut på denna eländiga berättelse! Måste verkligen tacka mina rummies som hjälpte mig jättemycket ikväll och våran vakt som lovat att följa med mig till polisstationen imorgon för att signa ett statement.

Nu ska jag försöka få lite sömn innan jag drar till stationen imorgon.

Sång, intervjuer och transkribering!

Efter att ha deltagit i undervisningen och börjat få grepp om hur de arbetar här på denna skolan så gjorde vi en fokusering och valde att följa två av alla de klasser vi besökt hittills. En 8:a och en 9:a som har olika lärare i engelska. Idealet hade varit att få möta en äldre klass då vi utbildar oss mot gymnasiet, men den läraren hade för mycket att göra för att kunna ha oss med. När vi luftade detta med vår handledare via mejl menade han att detta var av mindre betydelse så därför valde vi helt enkelt de klasser som vi kände att vi träffat flest gånger och som höll på med rätt saker under lektionerna för den fortsatta undersökningen.

I början av veckan fortsatte vi våra observationer och pratade även med de två lärarna vars klasser vi ville intervjua för att komma fram till bästa tid, sätt och plats för detta. Båda lärarna föredrog onsdagen och vi började förbereda oss. Nu fick vi känna på hur det kan vara när man är beroende av andra och när saker och ting inte blir som planerat… På onsdagen blev vi stoppade i dörren till klass 9 b av en annan lärare som hade bytt schematid och hade prov med klassen! Oj då! Vi backade och började förbereda för åttorna… Guess what? Under lunchen snappade vi upp (i det allmänna surret i lärarrummet som är en härlig mix av engelska och xhosa) att alla klasser hade prov under onsdagen med denna lärare. Efter lite undersökningar visade det sig att, jodå det var precis under den lektionen som vi skulle prata med åttorna som detta skulle ske… Djup suck. Något irriterade, mest grundad i känslan av att dagen varit helt bortkastad, satt vi i lärarrummet och försökte bestämma oss för vad vi skulle göra.

Skam den som ser sig besegrad innan sista utringningen ljudit! Under dessa tre dagar (må-on) var där ett antal lärarstudenter på skolan och gjorde en del av sin praktik. Vi hade, naturligtvis som de översociala personer vi är, redan pratat med vissa av dem, men nu när vi liksom inte hade något jobb att fokusera på denna dagen så la vi in en högre växel! Vi frågade om deras utbildning, om dem själva, bad om tips på pluggställen i stan och bytte nummer med ett par av dem.

Samtidigt som detta pågick så kommer rektorn in och avbryter surret med att bjuda in alla som har tid att få vara med och se när åttorna och niorna ska uppträda. De hade i grupper om 2–5 personer fått förbereda en valfri låt som de skulle framföra på ett kreativt sätt inom ämnet ”Creative Arts”. Det hade setts ut en jury och alla uppträden skedde inför de båda klasserna i varje årskurs. (Vilket innebär en massa elever då det bara i nian går drygt 100 st uppdelat på två klasser!).

Vi två, samt två av lärarstudenterna, gick med och det vi fick se och höra gick bortom alla tidigare erfarenheter av skoluppträdanden! Det var en fantastik upplevelse. Tyvärr kan vi inte lägga upp några klipp här (vi vet nämligen inte hur vi gör om dem till ett fungerande format) men vi har lagt upp ett på vårt Instagramkonto om ni är intresserade (@nicandnik). Och ja, eleverna har gett oss tillåtelse att lägga upp dem 😉

En annan trevlig följd av denna dagen är att vi planerar åka till Addo (Elephant Sanctuary) med den ena av lärarstudenterna som vi fick fin kontakt med! Det ska bli spännande, både att göra den utflykten, men även att få tillfälle att prata med en annan lärarstudent som kommer från en annan kontext!

I torsdags blev det så äntligen dags för våra intervjuer. Eftersom vi förstått att det gäller att vara tydlig och framåt så inledde vi med att ordna ett rum att sitta i, där vi också hällde upp lite av det svenska godis vi haft med oss på en tallrik. Det var en bra isbrytare! Även om vi inte är överdrivet bekanta med att genomföra intervjuer så kändes det bra och framförallt väldigt roligt att prata med eleverna. De båda grupperna hade helt olika dynamik och fastnade på olika delar av våra frågor vilket också gjorde att de var helt olika trots att vi utgått från samma frågeguide. Det ska bli spännande att analysera dem!

Innan man kan börja analysera en (eller två!) intervju så måste den transkriberas… tacksamma för att vi är två om det så tog vi varsin av de halvtimmeslånga inspelningarna och påbörjade transkriberingen vilken avslutades idag! Det tar tid, det är inte alltid lätt att höra VAD som sägs eller VEM som säger det. I vårt fall hade vi valt att göra gruppintervjuer (för att vi tyckte att eleverna kändes mest bekväma på det viset) vilket gjorde att det ibland pratade flera samtidigt. Nu är det i alla fall gjort!

Som en lite parantes kan vi tillägga att vi var väldigt glada för att vi inte bokat in något denna helgen då en av oss blev akut magsjuk och spenderade två dagar i säng (eller på toa…). Tack och lov var det inget allvarligare utan vi kunde dela en flaska vin igår kväll igen!

Som en annan parantes kan vi också tillägga att vi numera tycker synd om Flatties-spindlarna då vi två ggr under denna vecka haft närkontakt med ett annat monster som även det har fler ben än nödvändigt (allt över 4 är för mycket)! Tursamt nog dyker dessa Rain Spiders endast upp vid regn eller kyligare väder. Tråkigt nog dyker de upp för att de ogillar regn och kyla och vill in inomhus… Behöver vi nämna att vi inte lämnar ett oövervakat fönster öppet för vädring någonsin igen…?!

Det blev ett långt inlägg det här, förhoppningsvis hinner vi lära oss att göra kortade mer frekventa uppdateringar!

En del av eleverna som skulle uppträda i ämnet Creative Art.

Här har vi Nicole med ett gäng glada elever. De går allihopa i grade 8 men är i olika åldrar, mellan 12 och 15. 

🙂

 

Week.3

Hey again everyone!

I almost cannot remember how last week was ”/ So many things happened. A close cousin of mine from the UK is also here in Tanzania right now. And last week something terrible happened to him, and we spent half of the week at the hospital. He was actually in a different city than I am in. But, some relatives went to get him from where he was to Dar es Salaam and took him to a better hospital. Because of this, I was a bit thrown off, not in terms of my studies, just in general. I was very sad by what happened but I am glad that he is now better and could return home. As I just mentioned, we (me, relatives, close family friends) spent most of the week at the hospital making sure that everything was fine with that cousin of mine. So yeah kind of unexpected, but I am really glad that he seems much better now. Other than studying and being at the hospital I really did not do much last week. Well, I actually did one thing last weekend. I went to visit an uncle I have not seen in yeeeaaars, and a friend living in a different part of the city. Mhhh I have been drinking lots of coconut water with lime. I am told it is a good preventive medicine for malaria :p

THE THESIS: I did hand in the assignment I mentioned in the last post. Though, after handing it in I realised I have to make some changes to some of the parts. But that is OK. It is part of the research process anyhow :D. We have one more assignment to hand in on Monday and I am sort of on it. I am trying to merge what I have written so far with the new assignment. Then I will send it to my supervisor with some questions I have so I can get proper feedback. Last Friday I met the programme officer at the Tanzanian Gender Networking Programme, TGNP. I interviewed her and asked other question about the work they do etc etc. It was good. Before the interview, I hung out at the library a little and found interesting books and reports on gender issues in Tanzania and East Africa. OH I forgot, I also interviewed the secretary general at Tanzania United Nations Association and the person responsible for Agenda2030 there. Very interesting.

I am in a hurry so I have to end…  I am on my way to the University of Dar es Salaam to interview a former student of the Barbro school. She is the last person on my interview list. I gave myself a month to 1) conduct interviews and 2) do the ‘previous research’ part of my thesis, and I am right on time so that is awesome :D. One last thing, I attended TGNPs gender seminar yesterday and will be going one or two more times 🙂 as this is the participant observation part of my paper. Yesterdays gender seminar was sooo sooo good. The topic was clean water & sanitation and how it relates to gender & child pregnancies.

I will write again on Monday, take good care :)!

Kigamboni bridge

TGNP’s library (part of it)

Coconut water with lime is the BEST!

 

Andra veckan, inte mycket nytt

Hejsan!!! Så nu är det dags att rapportera om vad som hänt denna veckan. I tisdags kunde jag äntligen mötas upp med min handledare och hon har var till stor hjälp. Innan detta möte kändes det som att jag stötte på en vägg och kunde inte komma vidare men efter diskussionen med henne känns det genast lugnare. Hon har hjälpt mig komma i kontakt med en person på FN som lovat att referera mig vidare till mer sakkunniga personer och hon har även givit mig kontaktuppgifter till andra personer. Jag ska försöka att kontakta dessa personer under den kommande veckan. Angående besöket till arkiven för att leta material så måste jag erkänna att det ännu inte blivit av då jag blev så upptagen med den teoretiska delen, som jag fortfarande kämpar med.

I tisdags så hade jag en inlämning till min handledare i Sverige och jag var tvungen att dygna för att göra klart. För att klara av detta så testade jag på en traditionell nöt, kola nöten, som är väldigt koffein rik. Tydligen brukar man erbjuda denna nöt vid traditionella möten men även fast jag spenderade fem månader i detta land förra året så stötte jag aldrig på denna nöt tidigare. Anyway, det var helt otroligt! jag kände mig inte trött överhuvudtaget förrän kl 17 på eftermiddagen, trots att jag inte sov något under natten. Undrar om det var för att jag är ovan vid koffein? Det var en intressant upplevelse i alla fall men nöten smakade väldigt beskt så vi får se ifall jag testar på det någon mer gång ^^

Annars så har jag inte mycket att tillägga. I fredags gick vi till en restaurang som heter Tides och såg på när fladdermusen flög iväg, vilket de gör varje kväll. Helt otroligt hur många det är! Det måste vara upp emot nästan 100 000 styck! Kändes som att svärmen aldrig tog slut. Efter det drog vi vidare till en annan bar för lite St. Patrick’s Day firande och för att rekrytera personer för karaoke på Red Lion, vilket blev vår slutstation. Det var riktigt kul! Det var vissa i gruppen som verkligen gick all in och sjöng flera låtar, bland annat Hello med Adele. Jag tog mig också till den största marknaden i staden, Waterside, för att köpa lite lappa (ingen aning om hur det stavas XD) tillsammans med en annan svensk och sedan åkte vi en kay kay tillbaka (vilket är typ som en tuktuk).

Aja, här signar jag väl ut och så uppdaterar jag läget igen nästa vecka 🙂

Här åker vi en Kay Kay hem från Waterside 🙂

Det här är waterside vilket är den (tror jag i alla fall) den största marknaden i Monrovia. Här kan du hitta det mesta (förutom souvenirer, märkte vi)

Entusiastiska sångare på karaoke kvällen. Det roliga är att de har en del svenska låtar med i sitt repertoar, bland annat Carolas låt främling. Very strange ^^

Det är fascinerande hur snabbt förändring händer. Förra året när jag var här stod det en mur här som omringade ett förfallet hus. Idag är det bara grönt överallt.