Möte med ny kultur…

Sitter i Namibia och tänker på min framtida MFSresa till Indien. Här i Namibia möter jag ny kultur, nya företeelser hela tiden, även om jag redan varit här en gång tidigare. Jag är i Swakopmund på tjänsteresa och möter andra kommunalt anställda samt kommundirektören vilket underlättar kulturkrockarna (de uteblir för det mesta) och även förståelsen för den okända kultur jag möter. Men känslan av att vara iväg, möta andra och se annat ger ändå en inblick i för vad jag kommer att möta i Indien. Ett land jag aldrig ens varit i tidigare.

Det ska verkligen bli kul att komma iväg. Spännande att se om jag kan göra det jag tänkt mig eller hur det blir om jag inte kan göra det jag tänkt mig. Och att möta en annan och för mig okänd kultur under så pass lång tid, ska bli så intressant. Namibiaresan ger försmak. Och mersmak…

Nedan en bild på hur en afrikansk familj kan bo och ha sina djur. Bilden är tagen ett tiotal mil nordost om Swakopmund.

//Åsa Hellström

Afrikanskt familjehus i öknen

Afrikanskt familjehus i öknen

Beviljat MFS & bokade biljetter, galet spännande & lite nervöst!

Jaha, då sitter jag (Lina) här och skriver vårt (mitt och Jennys) första blogginlägg.

Det känns inte som att det var så länge sedan som vi satt på ett cafe och  klurade på vad vi ville undersöka i vår c-uppsats, och nu helt plötsligt sitter vi här med ett beviljat stipendium och bokade resor. Och om några månader beger vi oss till Namibia för att undersöka mr-statusen för hbt-kvinnor i landet. Det känns galet spännande och lite nervöst! Det är ju så mycket som ska fixas, allt från att hitta rätt litteratur till att se till att vi blir ordentligt vaccinerade. Jag blev i alla fall lättat idag när jag fått reda på att vi antagligen slipper malariaprofylax, har hört så mycket om dess biverkningar så den slipper vi gärna. Mer orolig blev jag när jag fick höra hur kosten nästan uteslutande i Namibia består av kött, både jag och Jenny är vegetarianer OCH blir lätt griniga om vi inte får ordentligt med mat i magen… Jaja, det löser sig väl, vi får väl packa ner ett lass proteinpulver eller nåt så att vi reder oss.

Vad som ska göras här näst är jag lite osäker på, resan är bokad, bloggen dras i skrivandets stund igång och förberedelsekursen är vi anmälda till så jag vet inte riktigt vad som kommer härnäst. Kanske är det dags att börja finslipa lite på våra frågeställningar, leta boende i Windhoek där vi kommer att utgå ifrån, söka litteratur, komma på vad vi egentligen söker för svar i de intervjuer vi tänker utföra, oj…ja,det finns nog en hel del att göra märker jag nu när jag sätter det på print!

Well, det är väl bara att sätta igång!

Vi hörs!

Äntligen!

Jag har blivit beviljad ett MFS-stipendium! Som jag har funderat på och drömt om detta sen jag hörde om stipendiet första gången i maj 2010.

Men jag vill gärna skriva lite om dagarna före höstens deadline för inlämning. Det var plågsamt svårt att få ihop alla bitar. Allt det lätta som budget, referenser, tidigare erfarenheter och nedladdning av dokument var klart. Kvar var att göra en vettig plan med lämpligt innehåll. Jag kastades mellan förtvivlan och hopp, mellan djupaste misstro till övertro. Jag ville verkligen skriva en bra ansökan. Svettiga dagar och korta nätter innan inlämning med formulär som strulade. Men jag lämnade in min ansökan, ganska nöjd. Men det fanns ju bitar som kunde varit bättre. Efter inlämning kom en tid av olidlig väntan. Väntan på besked.

Det gick dock vägen och nu sitter jag här som en av de lyckliga som ska iväg. Jag räknar dagarna och om lite mer än 2 månader åker jag till Indien, Bangalore, där jag ska titta på den naturvetenskapliga undervisningen, intervjua lärare och se koppling till demokratiaspekter i undervisningen. Det ska verkligen bli kul. Och spännande. Och intressant.

//Åsa

Bilden nedan är tagen vid Ales stenar i Skåne. En typisk bild på mig egentligen. Jag vill se ting från olika vinklar, upptäcka nya perspektiv och detta foto får representera mig och mitt sätt att utforska omvärlden.

 

Annat perspektiv

Annat perspektiv