Iyi aksamlar :)

IMG-20150812-WA00181111
Not quite what I expected..
This is because I had to redo one part of my practical work for the master thesis. I had to retake the saliva tests, which is important for a program called Cariogram. Saliva measurement is one of the influencing factors for the incidence of caries.
I use the Cariogram program as visual feedback to show the mother-child pairs the caries risk and what is needed to be changed to reduce the caries risk in the future. This is a good and simple method to show which factors that affect the disease and at the same time giving mothers an education about the disease and oral hygiene. This has to be redone on 50 patients. While we took saliva samples and made measurement, we also applied fluoride varnish on the children and rewarded them with balloons and stickers to the children, and to give them good memories of their visit to us. Some of the children were difficult to handle because they were afraid and could not sit still. This became a challenge, but with the help of the mothers and knee to knee method, we implemented what we had wished for. It remained 20 patients because everybody couldn’t show up.
IMG-20150812-WA000611111
I also got the chance to visit another village near Kirikkale called for “Hasandede” together with two other dental students and two dentists. It was full of families who had moved from Mardin, Urfa and Syria as refugees. We investigated and fluoride varnished 30 children. We had so much fun laughing with the children and we played together. I really saw how happy they were because of our visit and how much they appreciated what we did. It felt incredibly good inside.
IMG-20150812-WA0012111111
God kväll gott folk (Iyi aksamlar)

Akupunktur

Oi!! Tudo bein?!
På tandvårdshögskolan här i Brasilien finns ett klinikrum som är avsedd till akupunktur där PhD studenten och sjukgymnasten Mosia tar emot patienter som deltar i hans forskningsprojekt! Så vi har nu under två tillfällen fått följa en och samma patient som var på sitt 9onde och 10onde behandlingstillfälle!
Den här patienten upplevde smärtkänning i området vid käkleden som på en skala mellan 0-10 upplevdes vid dessa behandlingstillfällen ligga runt 5! Något som tydligen var en enorm minskning från hur hon kände tidigare innan hon började med akupunkturen då det ursprungligen låg runt 9. Himla kul att det verkade funka bra för henne!! 🙂
Här börjar Mosia att rikta in nålen i det område där han vill placera den! Ett av alla “points” områden!
Mosia berättade hur mycket som helst för oss och förklarade de grundläggande principerna för akupunktur – extremt kul att få höra om!! 🙂 Exempelvis så placeras nålar ut på s.k “points” över hela kroppen, benens in och utsida, händerna, pannan m.m! Dessa point var enligt honom områden som var väldigt lätta att stimulera för att frisätta diverse hormon, cytokiner och signalmolekyler som hade en inverkan på både smärta och stressupplevelser! Rätt bra effekt med andra ord! 🙂
När han har hittat det område där han vill placera nålen så tar han bara och “tappar till” nålen med pekfingret så att den placeras ytligt i huden. Vanligtvis känner patienten ingenting när detta händer, ev att det endast känns som ett svagt stick i områden där det finns mycket nerver! 🙂
Voilà!! Efter att nålen placerats på plats tar han och skruvar lite försiktigt på nålen! Det som sker då är att bindväven i huden “twistar” sig och sträcks – något som stimulerar allt det där man strävar efter med akupunktur!: Mängder med signalsubstanser med smärtsänkande effekter utsöndras, immunceller migrerar till området m.m! Jippi jippi osv!
 Bild på effekten med nålen när bindväven i huden “snurras upp” och sträcks!
Vi har fått tumme upp från patienten att fota och använda bilderna! 🙂
Här känner Mosia runt käkleden där patienten har smärtkänningar och försöker hitta det område där smärtan är som störst!
Dessutom placerades vid varje behandlingstillfälle en nål mitt i pannan! Något som han berättade kan se obehagligt ut men patienten känner ingenting och den här punkten är en som är väldigt effektiv för att inducera ett lugn och lägre stressnivåer! Därefter lämnas patienten en ca 30 min i nedsläkt rum för att bara slappna av medans nålarna får utföra sin effekt! 🙂
Akupunktur i all ära, men som Mosia berättade är resultaten betydligt bättre när patienten även kombinerar fysisk aktivitet och inte blir rädd för att röra sig bara för att det gör ont! Tydligen är effekten från fysisk aktivitet liknande den som uppnås vid akupunktur där bindväven sträcks ut och stimulerar allt möjligt bra!! 🙂 Så det där med att röra sig är alltså inte helt fel, men att i vissa fall kan det va riktigt bra att kombinera akupunktur och rörelse för att lindra en kronisk smärtkänning!
Så att summa summarum – så himla kul och intressant att få lära sig lite om det här, ett område som ingen av oss haft någon koll på alls tidigare!! Dock blev det ingen utplacering av nålar på oss den här gången, men vid nästa tilllfälle får vi kanske turen att testa på detta 😉 Vi får la se!!

Nu ska vi snart iväg till skolan och hålla ett föredrag på en kongress för studenter och lärare från 3 universitet som samlats! Vi kommer att prata om vår upplevelse som utbytesstudenter och sånt där! Nervöst? En aning ja…

Tchao!!

Clinica privada

HEJ!

Det var ett tag sedan vi skrev här senast – det har nämligen hänt hur mycket som helst här i Brasilien den senaste tiden!! 🙂 Väldigt mycket äventyrande men även en släng av nyttigt också!

Till att börja med fick vi i torsdes än en gång följa med till cancersjukhuset, dock den här gången till det privata sjukhuset! Och oj (!!) vilken skillnad det är mellan det “federala” allmänna sjukhuset och det privata sjukhuset!!

För att få tillträde till det privata sjukhuset behöver patienterna betala en fast summa varje månad, till skillnad från de som besöker det allmänna sjukhuset som får komma dit helt gratis. Dock så går det knappt att jämföra dessa två helt skilda världar! Det allmänna sjukhuset är trångt, stökigt och omfattar ofantligt många människor som sitter uppradade på stolar och bänkar i väntan på att få träffa en läkare. Lokalerna är lite slitna och det är varmt. Hur lång tid det tar innan de får träffa en läkare? … det vågar man inte ens gissa på..

Och därefter får vi komma in till det privata! Där befinner vi oss plötsligt inne i en lyxig lokal med en hiss som tar oss upp till högsta våningen med utsikt över Goiania! Här sitter det en eller två patienter i ett stort luftigt väntrum med AC. Om man jämför med det federala känns det nästan som man kommit till en spa-liknande anläggning som är otroligt fräsh och allmänt snygg?!
Som sagt, i Brasilien ser vi stora kontraster hela tiden!!
Här är ett av klinikrummen som är väldigt luftigt och har betydligt bättre materiel, stolar och generellt i betydligt bättre skick än lokalerna på det andra sjukhuset! De patienter som kommer till de privata sjukhuset sägs få samma typ av behandling och vård som de från det allmänna sjukhuset, bara det att hela processen går BETYDLIGT snabbare och väntetiden är minimal jämfört med för de andra patienterna! Dessutom är materialen bättre!
Här har vi professor Elismaoro och doktor Bruno som håller upp några analoga bilder och diskuterar ett patientfall! Åter igen blir vi båda så himla fasinerade över att patienterna tar med sig sina egna röntgenbilder och i detta fallet tomografi-bilder till läkaren dom träffar! 🙂
Här har vi åter igen fått tillåtelse att fotografera och använda dessa bilder!
Det är kanske svårt att se utifrån dessa bilder men här var ett fall som doktorerna beskrev som “ett väldigt vackert fall” haha!! 🙂 I detta fallet hade patienten tack och lov en godartad benign tumör som utgör den ovala och ljusare formationen i underkäken! Denna tumör upptar en stor del av käkbenet men tur nog ska det inte vara några större komplikationer att avlägsna tumören och få patienten att bli helt återställd efter en operation! Dessutom ska den förlorade benmängden kunna ersättas och stabiliseras upp med metallplåtar!
Så otroligt spännande att få träffa alla dessa patienter, få se interaktionen mellan doktorerna och patienterna, konversationerna på portugisiska, men inte minst att bli presenterade som “de svenska studenterna” och där alla hummar “aaaaaahhh”, “ohhhhh” och tittar på oss med stora ögon hahah!! Så här exotiska kommer vi nog aldrig att få känna oss igen haha!
Men nu framöver kommer vårt projekt att dra igång ännu mer!!! Nu börjar nämligen vår storadatainsamling där vi ska börja med de kvalitativa intervjuerna där vi intervjuar studenter som arbetar inom PET-health programmet!! So much fun!

Gained new knowledge and experience

 

I lived my days filled with new events, lessons and experience. Together with my supervisor and a group of 18 students, we went to Kahramanmaras City, where we spent a week visiting different places. The places that were scheduled for us to visit were Healthcare Center (for handicapped Children), Syrian refugees Camp, geriatric care and a village.

We spent the first day to get to know the city and each other. The group consisted of both dental- and nurse students from different cities in Turkey. We would cooperate and together we would complete each other as a team.

Behind Kahramanmaras City lies a wonderful history and the city is well known for its famous ice cream made of fine goat milk and wild orchid flower roots from the surrounding Mountains. Lets not forget to mention their tasteful bakava that we ate already the first day we were there. I really recommend you all to visit K.Maras City for its breathtaking nature and their ice cream.

This province, was named Maras until 1918, then it changed to Kahramanmaras. Kahraman, which means “hero” in Turkish, was added in reference to the bravery of the people of the city that stood up to the French occupation after the 1 World war. Kahraman, which means “hero” in Turkish, was added in reference to the bravery of the people of the City that stood up to the French occupation after the 1 World War.

The day after, we had a “training” day where the supervisor Prof. Turksel Dulgergil went through the schedule, clinical examination form, different cases, diseases and treatments that could be needed when visiting the different places. The day was informative and fun.

DSC_0505 (2)

Dr Berna Göcebe giving us info about the schedule.

DSC_0510 (3)

A lecture held by Prof Turksel Dulgergil.

The third day we went together to a village called Turkoglu Uzunsögut. When we arrived the majority of the people was already gathered from the village and we were warmly welcomed with smiles. When we stepped off the bus we were surrounded by happy children who had been waiting patiently for us in the warm weather, and they helped us to prepare and set up chairs, tables, etc.

DSC_0568 (2)

Arriving at the village. With mobile dental unit and tools we are ready.

DSC_0585

Prof Turksel deals with the first patient.

DSC_0688 (3)

My mates gave oral hygiene instructions to the Children.

DSC_0630 (2)

Knee-to-knee with parent to treat the Child (fluoride varnish application).

DSC_0770 (2)

Inside of the mobile dental unit where some treatments can be performed.

The atmosphere was filled with energy and joy. We were divided into small Groups and each group would be in charge of different tasks (examination, fluoride varnish etc). At the end of the day, the clinical examination, fluoride varnish, treatment was performed and all mother-child pairs received dental kits. In addition to this they were given the disease info and oral hygiene instructions. The total number of dhildren examined was 450.

It was a tough day in 40 degree heat and work under the sun, but it was extremely instructive and the experience was wonderful. Helping children and mothers and making them aware of their oral health was worth all the sweat.

DSC_0926

At the end of the day…wonderful feelings have been shared.

The fourth day of the week, we went to Syrian Refugees Camp. We got on the bus and we were charged of energy and joy to meet everyone and see how they truly have it.  When we arrived after a few hours bus trip, we saw that all of the children were waiting for us. It made me so happy to see. When we got off the bus the Children ran over, with hugs and kisses and with the joy in their eyes and smile and dragged us to their other friends. This increased my energy and made me genuinely happy to see. After having spent a wonderful time with the children out there, we had to start working. We were split up in different groups and each group was responsible for different tasks. At the end of the day we had received 1000 Children. I left the place with joy, knowing I did all I could.

DSC_1342 (2)

The never ending queue.

DSC_1145

A Picture says a thousand Words.

DSC_1181

Giving them oral hygiene instructions and dental kits. It was so fun to see how willing they are to learn. All we need is tooth brush and education to maintain a better oral healh.

DSC_1209

While clinically examining the Children.

I looked forward to the fifth day because we would meet children with mental and physicial disabilities and children from 1-6 years of age. We performed the same tasks as the previous days, but the application was different on the handicapped children. It was particularly challenging especially because some children could not sit still, some were scared, some were susceptible when we came near their mouth region and some of them wanted so much attention and love which made me so happy to experience. Being around them felt different because they radiated special energy and love was seen in their eyes. It was a special experience and I would love to do it again.

DSC_0598

We have Power in our hands to do something…and we gotta use it.

DSC_0595

Children with disibilities are dependent on someone for the rest of their lives. We have to help them in one way or another and create opportunities for them, just like we have.

After some hours, we had to go to the health care center where we met mothers with children between 1-6 years. We made clinical examination and we applied fluoride varnish for the children. It was such a wonderful day.

The sixth day was an exciting day for me because I have never visited geriatric care. The day was scheduled to meet elderly adults and to treat them. When we arrived, we sat together with the elderly adults to get to know them. After a nice moment of life stories and funny jokes together with them we began to examine and treat them. Some needed scaling, some needed their prosthesis to be checked etc. We also gave oral hygiene instructions and disease info and distributed dental kits to them. We ended the day by going to Yesilgöz where we ate barbecued food surrounded of wonderful hills and a beautiful lake. Certificates were awarded with handmade jewelry box as a gift to each one of us.

DSC_1139

Lets make difference in their lives.

DSC_1138

DSC_1255

Prof Turksel Dulgergil is making restorations.

The seventh day we packed our bags and we went our separate ways after a wonderful week and time together. The memories will remain and be unforgettable. I am more than happy and forever thankful for this opportunity and experience.

 

There lies opportunities to seek knowledge and we all make our own opportunities if we want. The knowledge is everywhere and is overpriced free. It just depends on us to seek and deepen our knowledge. This experience has truly enriched me as person and my future.

 

 

Hospital Araujo

Boa noite och hallå!! 🙂
Ni kanske minns i ett av de förra inläggen att jag och Sandy mer eller mindre har fått byta fokuspå hela vårt projekt efter att vi kommit till Brasilien och insett att vårt gamla fokus inte skulle gå att genomföra? Och att vi skulle få en del ändringar i schemat som skulle vara mer anpassat till vårt arbete?
Jaaaapp. Sagt och gjort. I måndes fick vi åka iväg på ett besök som helt klart var det tyngsta vi fått göra än så länge under den här resan. Vi fick åka och besöka ett cancersjukhus!
Och som ni kanske kan gissa då så kommer vårt kandidatarbete att handla om cancer. Dock i en betydligt mer positiv anda då Brasilien är ett land som nydligen påbörjat en stor satsning för att förebygga oral cancer då det råkar vara den 5:te vanligaste cancerformen här – detta genom att på rutin undersöka friska människor och sprida kunskap om sjukdomen och riskfaktorer i en så stor utsträckning som möjligt!! Så tidigare var vår ursprungsplan att följa brasilianska studenter som volontärarbetar inom ett hälsoprogram och se hur de jobbade preventivt/förebyggande mot karies! Däremot fick vi veta först på plats att de inte har någon form av preventivt arbete mot karies just nu ute på hälsocentrerna, just på grund av den stora satsningen och fokuseringen på att förebygga cancer!
Så tidigare har vi som sagt främst fått vara ute på hälsocentren där studenterna volontärarbetar och undersöker och informerar friska patienter – allt för att tidigt kunna upptäcka tidiga förändringar och öka medvetenheten i befolkningen!
Denna dagen var det däremot annorlunda – här på sjukhuset har alla patienterna fått en diagnos fastställd och besöker läkare för vidare undersökningar och behandlingsupplägg! Så det var jag, Sandy och Vanessa som var med oss och agerade som tolk under förmiddagen!
11844071_10155791500740577_770017205_n_55c2a670ddf2b351833271eb
Här sitter tandläkaren Mariliza med en av patienternas journal! Väldigt könssterotypt nog var journalerna uppdelade i blå färg för männen och rosa färg för kvinnorna. Väldigt ovanligt att se hur allt dokumenterades i pappersformat och inte via elektronisk teknik och med hjälp av datorer!! Hahah ånej, här ritade man upp tecknade ritningar i blocken som visade var lesioner förekom och allt som dokummenterades skrevs ner i dessa anteckningar!
Mariliza var förresten så underbart trevlig och kändes så himla trygg med patienterna! Vi blev båda väldigt imponerade över hur hon jobbade!! Men såklart så kunde hon tyvärr inte prata engelska alls så det fick bli korta översättningar m.h.a Vanessa! 🙂 Så hjälplösa vi hade varit här utan tolk haha.!
11850806_10155791497415577_102727673_n_55c2a629e087c31d11fe9000
Väntesalen
Även om det är ett väldigt tungt område så var det samtidigt så otroligt lärorikt för oss att få vara med och se ett flertal cancerogena lesioner som skulle eller var under behandling! Vi fick höra om behandlingupplägg, observera hur undersökningarna genomfördes och fick små föreläsningar om själva sjukdomen!
Något som var väldigt skönt mitt i allt detta var att vi fick berättat att prognosen för oral cancer oftast är väldigt god och att samtliga av patienterna vi mötte den dagen hade goda chanser för återhämtning! Något som var så otroligt skönt att höra och gjorde hela besöket betydligt lättare att följa!

Men som sagt, även om prognosen oftast är god för patienter med oral cancer så gör man allt man kan för att försöka detektera och diagnostisera lesionerna i ett så tidigt stadie som möjligt – allt för att öka chanserna för en god prognos och en så minimalt omfattande behandlig som möjligt!

Så det var det! Extremt gripande upplevelse och till viss del även vemodigt, men samtidigt insåg vi hur otroligt viktigt det är att jobba så mycket förebyggande som möjligt mot detta, att informera och öka kunskapen hos människor så att de i värsta fall kan behandlas så tidigt som möjligt!!

Men men, ska bli spännande att se vart vårt arbete tar oss!

ABRASCO

Bom Dia alla!!
Fjärde veckan and still going strong!! Dock har tempot varit betydligt lugnare i den här veckan och vi har haft mycket mer tid att bara sitta och skriva på arbetet, titta på allt för många serieavsnitt och äta kopiösa mängder frukt och fantastisk hemlagad mat (tur att man har Sandy med sig som Super Chef!!) varvat med motion och lite aktiviteter med skolan!
På tal om arbetet så har hela vårt projekt fått ta en ny vändning och ämnet har styrt in på ett helt nytt spår! Vi får berätta mer om det i ett annat inlägg men det kommer nog märkas med tanke på vilka typer av aktiviteter vi kommer att få vara med på och som nu planerats in i det nya schemat!! Trots oväntad vändning så känns det så himla intressant och rätt att skriva om, för att inte nämna viktigt.!! Men mer om det sen 🙂
För som vanligt har vi varit ute på äventyyyyyr (bambambam!)!
Den här gången fick vi vara med på den omtalade kongressen ABRASCO här i Goiania. ABRASCO är en sorts nationell hälsokongress som hålls var 3je år på olika platser i Brasilien, där diverse forskare, professorer, lärare m.m, från alla möjliga professionen som involverar hälsa, samlas och presenterar deras senaste arbeten, framtida forskningsprojekt m.m! – Och som vanligt är turen på vår sida och där årets event är i Goianiaaaaa!
Så hit kom vi!!
11805812_10155778377425577_636993578_n_55babc97ddf2b3442734c286
– Utanför ingången till ABRASCO –
11830346_10155778368930577_933170401_n_55babcd8e087c33d10383bc8
Vägen in till aulan där forskare diskuterade och presenterade sina arbeten! Däremot så fick vi inte komma in där – det kostade minst sagt en heeeel del för att få ta del av geniernas genombrott – 1400 reals (och det x3 för att få svenska valutan..) för att komma in och lyssna… Helt crazy, så vi fick hänga på mässan och marknaden istället!
11830135_10155778371435577_215067549_n_55babd6ae087c33c99d076c0
Diverse aktiviteter där skolor försöker locka studenter till vissa kurser inom hälsa, presentation av planer för framtida sjukhus, andra forskar- och affärsideer generellt m.m! 
En sak som vi har börjat märka av här…. är hur vi sakta börjar gå in i Augusti månad!!! Bambambam… Ända sen vi anlände här i Brasilien har ALLA pratat konstant om hur mycket ångest de har inför augusti månad då det är som absolut varmast (upp till en 40 grader enligt ryktena…..) och med extremt låg fuktighet i luften.. Något som gör att man blir otroligt uttorkad och ofta innan man märker av det själv! Så från och med idag började uppmaningarna om att vi måste dricka betydligt mycket mer än vad vi kan tro, annars kan det bli farligt!

Rundvisning på sjukvårdsmottagningar

Vi är inne på fjärde veckan och det är nu tiden börjar sakta ner och Goiania är inte lika främmande som den var i början. Istället för panikkänslor av att tiden inte är på vår sida så lunkar vi oss igenom dagarna på en siesta-nivå. Studenterna och lärarna har fortfarande semester och vi jobbar på som bara den med vår uppsats.

I veckan hålls en stor nationell hälsokongress som heter ABRASCO där flera av landets forskare, myndigheter och organisationer samlas för att prata om hur hälsan ser ut hos befolkningen och skapa nya hälsoriktlinjer för hela Brasilien. Denna konferens anordnas var tredje år och återigen är turen på vår sida! Vi ska få gå på konferensen! Visserligen är allt på portugisiska men vi håller hoppet uppe med att det kanske finns broschyrer eller andra typer av material på engelska samt att vi får mingla runt med doktorander, professorer och andra som förhoppningsvis kan engelska. I samband med den här kongressen så kom två colombianska tandläkarstudenter och en av deras lärare till universitetet här i Goiania. Tillsammans med dom fick vi alla en guidad tur till två olika vårdenheter i Goiania, en av dem var Ville de France (som vi vid det här laget kan utantill) och den andra var en specialistklinik dit de flesta patienter (som blivit remitterade från basic units!) får sina mer “avancerade” behandlingar. Som tidigare nämnt så utför vårdcentralerna, eller också kallad units, endast enkla/basala behandlingar ex fyllningsterapi, extraktion och periodontal behandling. Andra fall såsom ortodontisk, endodontisk och med flera utförs av specialister på andra kliniker. För varje dag som går så börjar man förstå hur den brasilianska hälsosystemet fungerar. Ett system som har sina brister men med tanken på att systemet täcker över 190 miljoner människor…då är man glad att den existerar överhuvudtaget!!

11780577_10155770948195577_1394337163_n_55b82dae2a6b226063b689a0

De colombianska studenterna, deras mentor samt mannen som höll i rundvisningen!