I Stone town!

Hej hej halloj, idag är det Li som skriver.

Ber om ursäkt för dålig uppdatering härifrån. Skyller på en blandning av dåligt internet och mycket annat som snurrat i huvudet. Idag går vi iallafall in i vecka tre här på Zanzibar. Just nu befinner vi oss i Stone Town! Mycket mysig och fin stad. Vi bor på ett hotell som ligger mitt i myllret i gamla stan. Eftersom att skrivningen har gått i lite blandad fart så beslutade vi oss för att förlänga vår vistelse här i några dagar. På torsdag planerar vi att vara färdiga och då åker vi norr ut för att bara sola, bada och ha det göttigt sista tiden innan hemresa. SÅ knäppt att vi åker hem om två veckor!! Tiden har gått supersnabbt och superlångsamt samtidigt. Och jag känner mig både redo och inte redo att åka hem. Alltså himla ambivalenta känslor. Ska iallafall bli skönt att äta ordentlig veggis-mat hemma. Och kramas med alla människor som jag saknar såklart.

Tänkte att jag skulle försöka sammanfatta lite kort vad vi haft för oss på senaste, så here we go..

Som Hanna skrev förut så bode vi en vecka på ett lyxigt resort. Det var fint och harmoniskt och vi fick bra skrivro. Upptäckte dock efter typ tre nätter att vi hade kompisar i sängarna, alltså bedbugs. Jag bölade och kliade mig sönder och samman. Vi fick byta rum fyra (4!!!!!!) gånger pga var bedbugs överallt. Annars så skrev vi gärnet och fick ihop ett resultat. Efter en vecka så lämnade vi (förhoppningsvis!!!!!!!! peppar peppar…) bedbugsen bakom oss och begav oss hit, till Stone town. Vi har för det mesta suttit på takterassen på vårt hotell och kämpat med skrivandet. Och när vi inte gjort det så har vi strosat runt i stadens slingriga små gränder, shoppat och blivit fenor på att pruta (ok, Hanna kanske snäppet bättre än jag då), vart på guidad rundvandring på en superstor kryddplantage, åkt båt ut till Prison island där vi klappade 150-åriga jätte sköldpaddor. Bland annat 🙂

Igår kväll skickade vi iväg uppsatsen till handledare och diverse andra hjälpsamma läsare, så vi unnar oss en day of medan vi väntar in kommentarerna. Vi tänkte ta en dala-dala och åka till Paje, ska vara en fin stand typ en timme bort.

Så är det med det!!! här får ni lite bilder. Ska försöka vara duktigare med uppdataterandet nu sista tiden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hanna gosar med en jättegammal sköldis

13324078_10154106866855149_1897165593_o

Supernöjda snorklare

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Glada turister på spice tour hehe. Han i mitten skapade våra fina assessorer av bananlöv.

13323888_10154106903565149_999265287_o

Såna här maffiga dörrar finns det lite överallt här

13324152_10154106903790149_1167531482_o

Och här satt vi och sörplade drinkar i solnedgång hehe

Paus i vårt analyserande

I helgen tog vi en paus i skrivandet och begav oss iväg från storstaden på safari i tre dagar. Vi hyrde en guide och hans landcruiser som tog oss västerut till national parken Maasai Mara. Där bodde vi fyra nätter i tält på en inhägnad camp lite utanför Sekenani gate som är en av ingångarna till parken. Värt att nämna om någon student ska hit i framtiden är att för själva inträdet till parken så räknas inte ett svenskt student id som tillräckligt bevis för att få studentpris. Vi blev istället hänvisade att besöka huvudkontoret i staden Narok som ligger en bit ifrån den ingången för att få en stämpel, men eftersom det var helg och kontoret endast öppet vardagar betalade vi istället det dubbla priset 80USD var. Se även till att ha dollar i plånboken, då flera myndigheter i Kenya använder amerikanska dollar.

Riktigt imponerande att se så många djur och vår guide var otroligt erfaren. Han var expert på vilda djur och skicklig på att hitta de bästa ställena i parken. Han var även ödmjuk och respekterande mot djuren och såg alltid till att ha bra med avstånd för att inte störa dem för mycket. Vi såg till och med lejon uppe i träd som visst är mycket ovanligt just i Maasai Mara. Det var så häftigt! Vi hann även vandra med en Maasai som visade oss en del av deras kultur, hur de utnyttjar växter och ett par nätter hörde vi lejons dova rytande i närheten av vår camp.

Katter i trädet

Katter i trädet

Nu börjar vår resa dra ihop sig till sitt slut och vi är full fart att hinna klart med vårt skrivande!

Final Update! I think :)

Hello!

You may notice that my updates are not as frequent as those of other students and there is an explanation to that.

Internet. 

Where I live there is no internet. If i go by bike 10-15 minutes to one of the restaurants by the beach there may be internet, but bring your pacience and be ready to change your plans of the day. I knew this before coming here to do my study and I was prepared for it…yet to make a thesis internet seems a bit crucial in order to find all the info, articles and everything.

Another alternative is to go by bus into the closest town, León. Door to door the trip takes about an hour and that is not a problem. But when planning and doing an interview study the plans changes quikely. The partiipants don´t show up and you scheduele for the next day, so OK I don´t go to town…folloing day they cancel again and it is to late to go to town and so on…

But as I have written before, it is all worth it! I just hope that Malmö University understand why I haven´t updated so frequently as they have wanted..sorry Malmö University!

So my study is coming to an end…all the interviews are done, still waiting for some emails from some organisations but in total the field study is done. Now it is ”only” the writing part that is missing. I decided when I got the MFS scholarship that I would hand in my thesis in August instead of in May, since I had no idea how the study would go down here. The minimum stay is 8 weeks and that is pretty fair if everything goes as planned, i not it is nice to have 1-2 weeks extra like I have had. I also don´t know if we are supposed to write the thesis completely during this time aswell, that might be. But I have not had the time to finish mine so I am happy that I have until August to finish it.

In total if you have the energy and interst do a minor field study, apply! Do it! You learn so much from it! Of course it depends on what you want ot learn and do, but either way you will come out of it with an experience that the majority of your classmates does not have.

I don´t think this will be my last update, since I want to share some of my findings with you as well. So hold tight they will come!

Take Care!//Sandra

The trouble of interviewing someone who does not think like you

My thesis treats the subject of abortion and I will boldly say that abortion is a hot subject non-dependent on where you go in the world (even in Sweden), because my experience is that close to everyone hold their personal opinion about it. If it should be restricted or not, how it should be, why it is good or bad, who should decide and so on. Women from the Northern Europe, like me myself, have had access to abortion roughly said the last 50 years give or take and may be it is seen as obvious for us. It is absolutely not like that in the rest of the world as you may already know. And to sit down and talk to someone about something that is obvious and a matter of course for me but not even slightest to that person, that is a very special experience and many it times it is hard to hear about. Something that is important to think about is that this is their reality and who am I to say that “No, that is not how it is. You should think like this.” That is just patronizing and colonial thoughts all over again. This society is so different from ours and the history as well, so of course there is another way of thinking, arguing and coping with situations as well. But for me as a woman hearing thoughts and opinions against women held by other women is something rather hard.

But you surely learn from it, so much! Doing this study has been such a unique experience that it is hard to explain. I have learned new things every day, it has been overwhelming a lot of the time, I have met wonderful people and it is just wow! Without a doubt this experience have developed me as a person, student and a woman. It is hard work that is for sure, a field study is not the easy way of doing a thesis, but so worth it!

Nicaragua the country of natural forces

Before visiting a new country I believe that many of you look up the safety in the country first, am I right? Nicaragua is the poorest country in its region yet it has the lowest crime rate in Central America. Their neighbours Honduras and El Salvador are considered rather dangerous to be travelling in but Nicaragua stays relatively safe. During the time (2years in total) that I have spent here I have to agree, it is rather safe here. Of course I have heard stories about the pandillas (gangs) in Managua the capital and also the Barrios of other cities, but nothing worse than what you hear in Sweden.

But there is something very different with Nicaragua…the Nature. I have lived, studied and worked here during 2 years now, with a break for studies in Malmö for my thesis. Under these 2 years I have experienced following;

5-10 Volcano eruptions

1 bigger Earthquake and a few smaller shakes

1 Sandstorm

2 Floodings due to rising sea levels

1 Drought

2 Evacuations due to Tsunami warning

Uncountable thunderstorms shaking your core and making you deaf  and heavy rains

What is missing so far is a hurricane, an actual Tsunami, forest fire and hmm I think that is it.

BUT what is important to say is that even if all this have occurred they have not been too serious. Or for you as a tourist at least. It surely have affected the people here in many ways. Floodings and sandstorms destroyed many homes in poorly constructed areas putting already poor families in even harsher conditions. The drought that has been going on since last year have let many farmers without crops, villages without water and the food prices have risen significally. The drought is due to El Niño a weather phenomena that is supposed to happen every 7-8 eight years but have passed by more and more frequently. Quikely explained is that the biggest ocean currents change directions and so does the winds. So where it is supposed to rain like here in Nicaragua from May-Dec it doesn´t or far from sufficient and where it is supposed to be drought like central Africa and India it rains heavely. Since here it is Winter (rain) May-Dec and summer Dec-April(HOT) this means 1,5 years without good rain, you can imagine yourself what harm that can do.

Nicaragua is a country full of power of the earth and it keeps surprising you with its powers! Sure it can make you a bit scared sometimes but woow it is truly incredible to experience! And I don´t want to scare you of with this ok? There are many months that can pass without anything happening as well and as I said as a tourist visiting it is safe and totally once in a life time experience!

P.S. Everything is good in the hood so far, don´t be worried! Everything is wonderful here! D.S.

Tanga-Arusha-Safari-Arusha-Zanzibar

Ojoj, nu var det länge sen det skedde något från vår sida här på bloggen. Idag är det Hanna som skriver. Vi har lämnat TICC och Tanga, var ganska sorgligt tyckte jag, så många inspirerande människor och gulliga norrmän där. Den sorgen höll dock inte i sig speciellt länge för vi tog vårt pick och pack och drog på safari! Så otrolig upplevelse och skönt att få en paus från uppsatsskrivandet. Vi var borta i fyra dagar och åkte runt i tre väldigt olika och helt mind blowing parker. Vi var tex omringade av elefanter, en meter ifrån flera lejon, såg hyenor äta frukost, gnu och zebror så långt ögat kunde nå, hade hyenor utanför tältet på natten, safarimyror inne i byxorna, bockade snabbt av the big five, åt orimligt mycket pringles och bara njöt.

Efter det spenderade vi tre dagar i Arusha, var skönt med lite storstadsliv och behagligare klimat. Vi gick på museum, bio och runt på stan där alla försäljare mer eller mindre drog in oss i deras affärer. Igår satte vi oss på ett litet, litet plan och flög i en timme och hamnade på Zanzibar. Här har vi checkat in på en resort som under högsäsong varit waaay över vår budget. Planen är att skriva, skriva, skriva hela veckan då det inte finns så mycket annat än att sola och bada här så vi har relativt få distraktioner. Idag har vi tex kategoriserat intervjuerna så imorgon börjar skrivandet på riktigt, håll tummarna för oss!

Där jag sitter är det inte speciellt bra uppkoppling så det går inte att ladda upp några bilder men om en går in på insta och kollar #hannaliTZ så finns en och annan gobit.

Tillbaka i storstan

Våra dagar har varit ganska varierande på kusten med mycket sol men också en hel del regn och stormande. Vi hittade ett gigantiska käkben från en val en morgon på stranden, stort nog för Christina att provsitta! De flesta dagarna har vi gett oss ut på promenader för att få inspiration till skrivandet och dessutom för se något annat än hotellets bekvämligheter. Samt lite motion då maten som serverats varit sagolikt god!!

Väl tillbaka i Nairobi åkte vi till utkanten av staden och upp i bergstrakten där det odlas te och kaffe. Dessa odlingar ligger på en höjd av ca 2100 meter som sträcker sig så långt ögat når med kullar av grönt i lite skiftande färger. Tebuskarna plockas för hand med täta mellanrum vilket ger en lite ljusare färg medan kaffet är lite mörkare. Mycket av det Kenyanska kaffet exporteras över hela världen.

Mingi chai

Idag åkte vi till en del av stadens enorma nationalpark för att se de små föräldralösa elefanterna. David Sheldricks orphanage är ett projekt som försöker rädda unga vilda elefanter som förlorat sina föräldrar pga. av tjuvskyttar runt om i Kenya. Dessa föds upp i parken tills de blir lite större för att sedan succesivt åter släppas tillbaka ute i det vilda i olika flockar i de stora nationalparkerna. Detta är ett tidskrävande projekt och det behövs en hel del pengar så man kan adoptera en elefant om man vill och på så sätt hjälpa dem.

DSC03182 (3)

Vi har insett hur viktigt det är med bra uppkoppling till internet för att kunna skriva en bra uppsats. Arbetet på kusten gick trögare då hotellets wifi inte var den bästa. Ett väl fungerande wifi gör verkligen att arbetet går smidigare när man letar information eller då man helt fastnar. Samtidigt är det betydelsefullt att faktiskt hålla tät kontakt med sin handledare för att se till att man är på rätt spår för att förhindra extra onödigt arbete.

Getaway to Galu

Efter all datainsamling i slummen så bestämde vi oss för att lämna storstaden och skriva vidare på vår C-uppsats nere på kusten. Efter en timmes flygresa från Nairobi hamnade vi i Diani på ett litet avskilt ställe precis på stranden Galu beach. Som tur är har det varit ganska regnigt och blåsigt vilket har gjort att vi kunnat fokusera en hel del på skrivandet. Det har ändå blivit många promenader längs stranden vilket har varit underbart och befriande från allt skrivande. Även om Galu Beach sträckan är känd för sin vackra vita sand så syns spår från människan då sopor av plast och glas förs in från den indiska oceanen..

Vacker fast skräpig

Vacker fast skräpig

Igår kväll fick vi besök av en middagsgäst, herr eremitkräfta kände doften av den goda maten!

IMG_1980

Idag efter frukost vi gick på en längre vandring i den närliggande skogen Sacred Kaya forest. Det är en skog vars den inhemska urbefolkningen Mijikenda ser som helig. Då denna skog är k-märkt och stöttad av Världsnaturfonden fick vi med oss en guide. Han talade om dess intressanta historia och visade oss flera medicinska växter. Vi fick bland annat andas in ett sorts blad som öppnade upp bihålorna och vi samlade kraft genom att krama träd.

Med nyvunnen energi från skogen sitter vi åter vid skärmen för att fortsätta vårt skrivande!

Sacred Kaya Forest

Sacred Kaya Forest

Trädkramaren Caroline

Trädkramaren Caroline

1 week to go…

The countdown for going back to Sweden has started…

All the interviews are done, transcription and coding are finished… I am the moment putting together the result chapter… Realizing how difficult it will be to respect the numbers of pages allowed.  Also reflecting over the ”lost in translation” may affect the final outcome. I have been collecting my data in French, writing the paper in English, and will in the end “defend” it in Swedish 🙂

All together I am very happy and pleased with my stay in Morocco. I have been lucky to get such a privileged insight in the NGO, surrounded by brilliant women, fighting for women’s right.  I truly hope I will be able to make a fair portrait of their organization and their struggle!

House wise… it is great to live in a big house with a lot of different people because you are never alone! The downside… you are never alone. I am looking forward to be sharing a kitchen with only one person and to be able to have some quite time when needed.

I will finish off this input with some pictures from Chefchaouen, the Blue City, that I had the pleasure to visit last week-end, enjoy!

 

IMG_4709

IMG_4694

 

IMG_4609

Beslut om MFS-stipendier våren 2016

Beslutsgruppen för MFS har sammanträtt och beslut har fattats om tilldelningen av stipendier för ansökningsomgång våren 2016. Av totalt nio inkomna ansökningar beslutades det att  bevilja sju studenter ett MFS-stipendium på 27 000 kr per person. Vi säger grattis till de lyckliga stipendiaterna. Samtliga sökande kommer att bli kontaktade de närmsta dagarna och vi uppmanar de studenter som ej beviljades stipendium att söka igen i november.  Beslutet hittar ni under fliken ”För beviljade stipendiater