Skrivandeprocess

Blev under förra veckan klar med alla intervjuer och väntar bara på att de sista enkäterna/vattendagböckerna ska lämnas in, men annars är det mest uppsatsskrivande som gäller nu! Det var en period som jag kände mig väldigt frustrerad över det jag hade åstadkommit när det gäller själva uppsatsen. Inga stycken kändes logiska, det var halva meningar i hela dokumentet (det är det dock fortfarande) och mitt teorikapitel kändes helt irrelevant. Det är ganska tufft att skriva själv och att inte kunna få ständig feedback av en partner, men flyttade runt på ett par enstaka stycken, omformulerade vissa meningar och byggde på olika kapitel med lite mer text och plötsligt kändes allting mycket bättre. Att så lite kan göra så mycket! Jag är långt från klar med de befintliga delarna, men känner ändå en viss lättnad efter att ha fått lite mer struktur på arbetet. Fick även lite feedback av min handledare hemma i Sverige, vilket ändå ger en bekräftelse på att det jag har skrivit hittills inte är helt knasigt.

Fjärde veckan!

Hejsan alla!!! Det var ett tag sen nu! Kan med glädje rapportera att inget allvarligt har hänt sedan mitt sista inlägg, hahaha ^^ Däremot har mitt arbete här nere äntligen dragit igång känns det som. Har lyckats intervjua tre stycken än så länge och har tre, potentiellt 5, intervjuer nästa vecka plus att en av dem ska försöka hjälpa mig få tag på några dokument som min analys hänger lite på, så det känns jätte härligt. Jag har varit lite fundersam ifall jag verkligen kommer att hinna med min deadline för green light meeting där man måste lämna in mesta delen av uppsatsen till handledaren, runt 80-90 %. Det är där man får godkännande att lämna in uppsatsen och sedan delta i opponeringen. Missar man detta får man vänta med att gå upp i augusti… så helst vill man ju bli klar innan sommaren. Anyway, den deadlinen är den 24 april och jag har varit skeptiskt till om jag verkligen kommer att hinna med allt men som det ser ut nu så kommer det nog att gå (peppar peppar) vilket känns jätte skönt!!

Jag har också fått flytta ifrån den där förbaskade kyrkan!! hahaha!! Det har varit jätte störigt då det är både en skola (skrikande barn hela dagarna) och en gospel kyrka (där kören gillar att öva nästan varje kväll). Inte bara det, utan elen stängs av hela tiden känns det som, och jag som bara hade en fläkt fick utstå värmen ganska mycket i samband med allt ljud!! Det började kännas lite som ett helvete trots att jag bott där tidigare. Så det är jätte skönt att jag nu har fått flytta in hos min lokala handledare mina sista fyra veckor här. Hon ska nämligen hem till Sverige för lite semester så kommer ha stället för mig själv i några veckor och det är såå härligt här. Hon har AC i hela lägenheten, balkong med havsutsikt och tillgång till en pool så nu kan jag äntligen börja jobba på min bränna hehe 😉

Vi hörs mer nästa vecka!! Ha det gött!!

Kände att jag förtjänade lite glass efter min tredje intervju 🙂
Här är utsikten som jag kommer att njuta av de sista fura veckorna här nere 😉
Kom äntligen iväg till stranden förra helgen. Det är så svårt att ta sig någonstans i denna stad när man inte har bil. Vill ju inte spendera sjukt mycket pengar på att åka taxi överallt…
Det är så tydliga klass skillnader här i det här landet. Det här är på väg till stranden och som ni ser så bor de i små hus som nästan ser ut som hyddor precis utanför huvudstaden och här sitter jag och klagar på att elen stängs av lite då och då, hahaha #spoiledbrat.

Första veckan!

Hejsan allihopa!! Så i onsdags kväll landade jag Liberia och första veckan här har varit lite seg men jag har kommit tillrätta i alla fall. Det här är inte första gången jag huvudstaden Monrovia. Jag var här förra året på praktik och det har varit roligt att vara tillbaka 🙂 Däremot, i världen inom NGO’s så roteras personal väldigt snabbt så det är väldigt få kvar här som jag träffade förra året vilket är tråkigt men jag har träffat några väldigt trevliga människor, bland annat praktikanten på den Svenska Ambassaden. Hon har varit helt underbar och hjälpt mig att komma tillrätta här och vi gick till min favorit restaurang här i staden i går och hade det trevligt. Hon bjöd också med mig på en liten utflykt i fredags, till Hotel Ducor som är en gång i tiden var det finaste hotellet i Väst Afrika men inbördeskriget förstörde det och nu är det bara ett skelett (publicerar några bilder från detta ställe 🙂 ). Idag besökte vi poolen för att svalka av oss i denna värmen men självklart lyckades min vita svenska hud att bränna sig ganska lätt.

Gällande uppsatsen har jag för det mesta spenderat tid med att läsa och formulera en Literature Review eftersom vi har en deadline på tisdag men planen är att nästa vecka ska jag ta mig till dem nationella arkiven för att se ifall jag kan komma åt mötesprotokoll och andra dokument från ECOWAS summits. Min handledare här i Liberia har varit på semester så imorgon ska jag mötas upp med henne och diskutera hur jag ska gå vidare med uppsatsen. Jag har hamnat lite efter schemat känns det som då jag vart tvungen att byta ämne för några veckor sedan då både jag och min handledare i Sverige kände att det uppkom för stora problem med det fokuset och det började halka in på ett annat ämnesområde men förhoppningsvis kommer detta nya ämne att fungera bättre och saker och ting kommer att komma igång snart.

Det var väl allt från mig för denna gången men återkommer nästa vecka!

Solnedgången från Ducor 🙂
Utsikt från Ducor över West Point vilket är slumområdet i staden. Under Ebola så var det det här området som blev avspärrat och sätt i karantän då det bara finns en väg in och ut.
Första våningen på Hotel Ducor

 

Utsikten från en av våningarna inne på Ducor. Det är en våning som har förvandlats till ett litet konstprojekt där människor har målat saker på väggarna. Till exempel, på väggarna i ett av rummet är täckta av handavtryck

Vecka 4 och 5

Vi har nu varit på resande fot i fem veckor. Sedan vi lämnade Tanga har vi dock haft väldigt begränsad tillgång till internet och har därför inte kunnat skriva här.

Vi lämnade Tanga för Arusha och var där fem dagar. Vi var runt i staden, vi blev hembjuda på middag av vår chaufför vi har skaffat oss och vi skulle till ett vattenfall vid Mt. Merus fot. Vägen var tyvärr så dålig att bilen fastnade så vi fick gå en bra bit istället och eftersom vi hade varit i kyrkan innan vi åkte hade vi långklänningar på oss. Vi kom aldrig fram till vattenfallet.

Det blev dags för att åka på safarin vi hade fått levererad på rumservice utan att anstränga oss. Vi var iväg fem dagar och besökte Lake Manyara, Serengeti och Ngorongoro kratern. Det kan ha varit dom bästa fem dagarna i våra liv, inte nog med att vi fick se dom stora fem gånger flera, den fantastiska naturen och den underbara tystanden av att åka runt ensamma på savannen var otrolig.

Vi åkte sedan tillbaka till Arusha och checkade in på lodgen vi nu befinner oss i. Kanske den bästa sängen än så länge och rummet. I söndags bestämde vi oss för att göra ett nytt försök att se ett vattenfall. Vi åkte denna gång med vår chaufför och hans fru till Moshi för att sedan köra vidare mot Mt. Kilimanjaro. Vi besökte först Marungu vattenfall som var ca 50 meter och det var en sägnen om en flicka som hade blivit gravid innan giftermål och att hon skulle hoppa därifrån men när hon stod på toppen kom en leopard och hon hamnade i någon sorts mindfulness och genomförde det inte. Det var ganska jobbigt att ta sig ner till botten men det var värt det. Vi åkte sedan till nästa, Ndoro vattenfall. Detta var ungefär dubbelt så högt och det var värsta bestigningen för att ta sig ner (och upp ska vi inte tala om) men stället var helt otroligt. Naturen är så vacker här och vi är ganska ensamma på dom flesta ställena vi åker. Vi har verkligen fått uppleva både natur och kultur. På vägen tillbaka stannade vi till vid starting pointen för de som bestiger Mt. Kilimanjaro men detta var vi inte särskilt sugna på efter vi hört norskorna prata om sin tur och efter vår lilla bestigning vid vattenfallet!

Så, varför vi egentligen är här. Uppsatsen är under process och vi är i princip färdiga med utkastet. Vi ska göra det sista nu och sen får vi se vad handledaren tycker om vår prestation.

Idag har vi landat på Zanzibar och har äntligen tillgång till internet, det var ungefär två veckor sedan sist men vi har det bra!

/ Emelie och Sarah

SAM_3416

 

Vägen upp till vattenfallet, vi kom aldrig upp eftersom
bilen körde fast och det var ca 8 mil kvar.

 

SAM_3395

 

Hemma hos vår chaufför och hans fru efter lunchen.

 

DSC02062

 

Vi hade ett underbart äventyr på safarin!

Tanzania, tredje veckan.

Nu har vi varit i Tanzania i tre veckor. Sedan sist vi skrev har det inte varit speciellt många händelserika dagar. Vi har jobbat på med uppsatsen som bara den och har nu producerat ett första utkast som är skickat till handledaren hemma i Sverige. Nu väntar vi spänt på hennes kommentarer för att se om vi är på rätt väg.

Det har varit en lugn påsk här på TICC. De flesta av norskorna har antingen varit på Zanzibar, på safari eller vandrat på Kilimanjaro. Det har bara varit vi, ett par norskor och en norsk lärare på plats tillsammans med paret som driver stället. Den annars inkluderade buffén byttes ut mot a la carte och det har inte gått nöd på oss. Det har också varit mycket sol vilket vi har försökt utnyttja.

Vi åkte in till Tanga city med de två norskorna som var kvar i fredags men pga. påsken var de flesta supermarkets stängda men vi hitta en tillslut som var öppen och Sarah fick äntligen sin efterlängtade glass! Efteråt gick vi runt i kvarteren och tittade lite i alla småaffärer som finns längs gatorna. Ljudnivån i städerna är otroligt hög och alla ropar när vi går förbi. Vi svarar med de fraser swahili vi har lärt oss och de verkar uppskattas att man försöker.

Imorgon ska vi in till staden igen för att köpa en bussbiljett till en ca 9 timmar lång resa som ska ta oss till Arusha på onsdag. Därifrån ska vi sedan åka på en safari!

En sen glad påsk hälsning från oss i Tanga!

// Emelie och Sarah

På plats

Nu har vi varit i Windhoek i drygt en vecka och hittills stortrivs vi. Dom vardagliga rutinerna, inkluderat mycket uppsatsskrivande men även en del pool-häng, börjar falla på plats.
Sedan vi skrev MFS-ansökan och vår presentation här på bloggen så har vi ändrat och anpassat vårt syfte en del. Det vi nu vill undersöka är vilken betydelse mänskliga rättigheter har för namibiska hbt-organisationers arbete. Använder de sig av mänskliga rättigheter i sitt arbete och i så fall på vilket sätt? Är mänskliga rättigheter ett effektivt verktyg? Varför/varför inte?
Att undersöka vilken betydelse mänskliga rättigheter kan ha för organisationer och hur dom kan användas praktiskt känns som en bra avslutning på tre års studier som, undantaget praktiken, huvudsakligen har belyst mänskliga rättigheter ur ett teoretiskt perspektiv.
För att få svar på våra frågorna vill vi intervju personer som är engagerade i namibiska hbt-organisationer. Än så länge har det gått lite trögt med att boka in intervjuer men vi har kontakt med flera organisationer som vi hoppas på att kunna intervjua folk ifrån och en hel del tid kvar att göra det på så det löser sig. Så länge skriver vi på övriga delar av uppsatsen vilket innebär att vi lär oss mer om bland annat sociala rörelser, Namibia, hbt-rörelsen i Namibia och kopplingen mellan sociala rörelser och mänskliga rättigheter och mellan mänskliga rättigheter och hbt-frågor. Kunskaper som vi ändå behöver för vår uppsats och som kan vara bra att ha innan vi genomför intervjuerna.

Vi har hunnit se oss omkring i Windhoek en del och det som gör oss mest förvirrade och som vi har svårt att se hur vi ska kunna förstå eller vänja oss vid är trafiken. Det är vänstertrafik, vilket gör det väldigt rörigt, det saknas övergångsställen i princip överallt och där dom väl finns är det grön gubbe i två sekunder innan det börjar blinka rött så att man får springa över, taxibilarna som kör förbi tutar konstant för att påkalla uppmärksamhet och folk kör allmänt lite hur dom vill och väldigt fort. Så promenaderna blir inte särskilt lugna och sköna utan snarare mer stressade och förvirrade.
Men det är sånt som är lättare att stå ut med när det varje dag är 25-30 grader varmt och solen skiner från en klarblå himmel!

Tiden rinner iväg!!

En endaste, liten ynklig vecka kvar av min MFS i Indien, Bangalore återstår. Jag känner att jag nog kunnat stanna några veckor ytterligare pga flytet jag har och den input som jag får. Saker o ting har börjat falla på plats…

Men jag behöver också avsluta min vistelse i Indien. Shoppa lite till familjen, göra det jag tänkt göra sen jag kom (fisk-fotbehandling tex) och ha afternoon tea på ett fänsi plejs i stan eller bara uppleva de gigantiska träden i den stora park som ligger mitt i Bangalore.

Så nu återstår en veckas hårt arbete för att få ihop alla lösa trådar som finns. Sen tar jag nystandet med mig o fortsätter på min kammare hemma. Det är en skön känsla att uppleva ett arbete som går framåt.

//Åsa

Eller hur?
Eller hur?

Med en kopp chai i handen…

sitter jag och stirrar på datorskärmen. Det är inte lätt att koncentrera sig på att skriva uppsats när man har så mycket spännande runt sig. Jag befinner mig nu på ett ställe som heter Auroville. Ett alternativt samhälle skapat för att människor ska kunna samlas och leva i fred och harmoni med varandra över nationsgränserna. Hållbar utveckling är i fokus, liksom andlighet, yoga och konst. Jag är redan klar med själva fältstudien för min uppsats. Det gick smidigare och fortare än förväntat. Men jag hade ju också försprång genom att ha varit på stället tidigare. Nu bor jag några dagar på ett av alla Aurovilles gästhus. Jag tänkte att det skulle vara ett skönt och avslappnat ställe att sitta och skriva på, och det är det också. Jag har redan fått en del gjort, men det är svårt att inte låta bli att tänka på allt som finns att utforska i området. En liten lunchtur på cykel blir det i alla fall idag till ”solar kitchen”, det gemensamma jätteköket som serverar billig vegetarisk lunch och middag till aurovillianerna varje dag. På fredag har jag ett besök inplanerat här med den nystartade organisation Eco Femme, som säljer miljövänliga tygbindor och sprider information om menstruation och hygien. De är också intresserade av att höra om CIRHEPs projekt. Så det kan nog bli ett lyckat utbyte av erfarenheter!