Vecka 6

Så kom vi till slut till paradiset.

I Stone Town var vi på kryddsafari och stadsvandring. I torsdags begav vi oss öster ut till Paje, en kustby i sydöstra delen av Zanzibar. Eftersom ön är ganska liten gick det snabbt att åka. Vi hade bestämt oss för att titta på minst två hotell innan vi bestämde oss, men när vår chaufför tog oss till det första boendet sa vi ja direkt. Vi har en egen bungalow på stranden, 30 meter från där vi bor svallar havet och solsängar väntar under palmparasollerna. Hängmattorna dinglar i vinden, sanden är vit och vattnet klart turkost. Det är som på film.

På torsdagen regnade det och fredagen var inte mycket bättre. I lördags fick vi ett par timmars fint väder och igår var det regn och storm. Eftersom det inte finns några fönsterrutor utan bara myggnät i fönsterkarmarna regnade det in och vi fick fixa ett regnskydd med hjälp av två stolar, gardiner och en vattenflaska. Idag har det varit strålande sol hela dagen och vi har legat på stranden och gottat oss.

Det tredje utkastet skickade vi till vår handledare igår. Vi fick tillbaka det med små kommentarer och den sista rättningen hoppas vi få gjort idag eller imorgon, sen kanske den äntligen är redo för inlämning!

Det är med andra ord bra dagar på vår resa som snart lider mot sitt slut. Idag är det 13 dagar kvar tills vi kommer hem, tiden har gått väldigt fort. Vi trivs!

/Sarah och Emelie

 

DSC02171

Jaws Corner i Stown Town

DSC02275

En blåsig kväll i Paje.

 

 

DSC02207

Obligatorisk!

 

Vecka 4 och 5

Vi har nu varit på resande fot i fem veckor. Sedan vi lämnade Tanga har vi dock haft väldigt begränsad tillgång till internet och har därför inte kunnat skriva här.

Vi lämnade Tanga för Arusha och var där fem dagar. Vi var runt i staden, vi blev hembjuda på middag av vår chaufför vi har skaffat oss och vi skulle till ett vattenfall vid Mt. Merus fot. Vägen var tyvärr så dålig att bilen fastnade så vi fick gå en bra bit istället och eftersom vi hade varit i kyrkan innan vi åkte hade vi långklänningar på oss. Vi kom aldrig fram till vattenfallet.

Det blev dags för att åka på safarin vi hade fått levererad på rumservice utan att anstränga oss. Vi var iväg fem dagar och besökte Lake Manyara, Serengeti och Ngorongoro kratern. Det kan ha varit dom bästa fem dagarna i våra liv, inte nog med att vi fick se dom stora fem gånger flera, den fantastiska naturen och den underbara tystanden av att åka runt ensamma på savannen var otrolig.

Vi åkte sedan tillbaka till Arusha och checkade in på lodgen vi nu befinner oss i. Kanske den bästa sängen än så länge och rummet. I söndags bestämde vi oss för att göra ett nytt försök att se ett vattenfall. Vi åkte denna gång med vår chaufför och hans fru till Moshi för att sedan köra vidare mot Mt. Kilimanjaro. Vi besökte först Marungu vattenfall som var ca 50 meter och det var en sägnen om en flicka som hade blivit gravid innan giftermål och att hon skulle hoppa därifrån men när hon stod på toppen kom en leopard och hon hamnade i någon sorts mindfulness och genomförde det inte. Det var ganska jobbigt att ta sig ner till botten men det var värt det. Vi åkte sedan till nästa, Ndoro vattenfall. Detta var ungefär dubbelt så högt och det var värsta bestigningen för att ta sig ner (och upp ska vi inte tala om) men stället var helt otroligt. Naturen är så vacker här och vi är ganska ensamma på dom flesta ställena vi åker. Vi har verkligen fått uppleva både natur och kultur. På vägen tillbaka stannade vi till vid starting pointen för de som bestiger Mt. Kilimanjaro men detta var vi inte särskilt sugna på efter vi hört norskorna prata om sin tur och efter vår lilla bestigning vid vattenfallet!

Så, varför vi egentligen är här. Uppsatsen är under process och vi är i princip färdiga med utkastet. Vi ska göra det sista nu och sen får vi se vad handledaren tycker om vår prestation.

Idag har vi landat på Zanzibar och har äntligen tillgång till internet, det var ungefär två veckor sedan sist men vi har det bra!

/ Emelie och Sarah

SAM_3416

 

Vägen upp till vattenfallet, vi kom aldrig upp eftersom
bilen körde fast och det var ca 8 mil kvar.

 

SAM_3395

 

Hemma hos vår chaufför och hans fru efter lunchen.

 

DSC02062

 

Vi hade ett underbart äventyr på safarin!

Tanzania, tredje veckan.

Nu har vi varit i Tanzania i tre veckor. Sedan sist vi skrev har det inte varit speciellt många händelserika dagar. Vi har jobbat på med uppsatsen som bara den och har nu producerat ett första utkast som är skickat till handledaren hemma i Sverige. Nu väntar vi spänt på hennes kommentarer för att se om vi är på rätt väg.

Det har varit en lugn påsk här på TICC. De flesta av norskorna har antingen varit på Zanzibar, på safari eller vandrat på Kilimanjaro. Det har bara varit vi, ett par norskor och en norsk lärare på plats tillsammans med paret som driver stället. Den annars inkluderade buffén byttes ut mot a la carte och det har inte gått nöd på oss. Det har också varit mycket sol vilket vi har försökt utnyttja.

Vi åkte in till Tanga city med de två norskorna som var kvar i fredags men pga. påsken var de flesta supermarkets stängda men vi hitta en tillslut som var öppen och Sarah fick äntligen sin efterlängtade glass! Efteråt gick vi runt i kvarteren och tittade lite i alla småaffärer som finns längs gatorna. Ljudnivån i städerna är otroligt hög och alla ropar när vi går förbi. Vi svarar med de fraser swahili vi har lärt oss och de verkar uppskattas att man försöker.

Imorgon ska vi in till staden igen för att köpa en bussbiljett till en ca 9 timmar lång resa som ska ta oss till Arusha på onsdag. Därifrån ska vi sedan åka på en safari!

En sen glad påsk hälsning från oss i Tanga!

// Emelie och Sarah

Vecka två!

Nu har vi varit i landet i två veckor. Vi bor fortfarande kvar på centret med de norska sjuksköterskestudenterna. Vi har bra internet här och det finns bra utrymmen att jobba med uppsatsen samt en del litteratur/artiklar, vilket såklart underlättar.

Planen för veckan har varit att komma igång rejält med uppsatsen vilket vi också har gjort. Det har ju varit ganska lite annat att göra då det regnat mer eller mindre varje dag. Det känns skönt att ha kommit igång och att lägga tiden här till att faktiskt skriva uppsatsen.

Nästa vecka planerar vi att lämna TICC för Arusha och Moshi och lite nya äventyr. Tills dess tänker vi jobba vidare med uppsatsen och njuta av internet. Det börjar bli dags för oss att skriva ihop resultatet vilket ska bli väldigt intressant.

I veckan har vi utöver uppsatsskrivande varit inne i Tanga city och tittat runt och handlat. För någon dag sen kom det hit en kille från landsbygden till TICC som skulle hålla i en danslektion för oss studenter som bor här. Killen kunde verkligen dansa(!) och vi stod mest och var imponerade av honom snarare än dansade själv!

Vecka två slog inte vecka ett, vi hörs om en vecka igen!

// Emelie och Sarah

Första veckan i Tanzania.

Vi landade i Dar es Salaam kl.06.00 på måndagen. Som vi hade avtalat blev vi upphämtade och vi körde runt 7 timmar i staden och tittade på olika ställen samtidigt som vi fixade det vi behövde. Kl.13 satte vi oss på den 6 timmar långa bussturen som skulle ta oss till Tanga där vi nu befinner oss. Vår kontaktperson hämtade oss vid busstationen och körde oss till ett B&B där vi inhämtade välbehövlig sömn efter det långa resdygnet.

Dagen därpå åkte vi till stället vi nu bor på för att ytterligare vila upp oss och vänja oss vid allting men framför allt värmen!

DSC00453

På vägen dit var vi med om vårt första afrikanska regn. 

Det följande tre dagarna spenderade vi på olika dispensary, distriktsjukhus och ute i en by för att påbörja intervjuerna. Allt har gått så bra, bättre än vi någonsin hoppats på. På distriktsjukhuset i Pangani var det ett möte mellan alla sjuksköterskor i regionen som sysslar med outreach/mobila kliniker och vi lyckades få 4 intervjuer. Vi gick även runt och tittade på sjukhuset där lukten var en blandning mellan stall och pissoar. Vi avslutade dagen med att åka till ett hotell vid stranden för att äta lunch.

SAM_1395 

Barnmorskemottagningen i Pangani.

Dagen efter åkte vi till en dispensary i Mafuriko där vi skulle utgå ifrån när vi skulle åka med ut i byn. Det börjar med att de saknas transport så sjuksköterskan kan inte komma iväg. Eftersom det denna gång bara skulle vara han som skulle ut och vi hade en plats i bilen fick han lägga sitt material i bagaget och hoppa in jämte oss. Nu skulle de väntande byborna slippa bli besvikna för att ingen kunde ta sig ut. I byn Mleni körde vi upp vid ett litet hus som visade sig vara bykontoret och det var därifrån han skulle jobba idag. Än en gång stod vi och väntade och förstod inte vad som var på gång tills vi fick reda på att sjuksköterskan hade glömt vågen på borta på dispensaryn. Medan vi väntade fick vi en intervju med sjuksköterskan och en stund senare anlände vågen med bud på en motorcykel och nu var det dags att börja. Kvinnorna med sina barn strömmade till kontoret och ett efter ett barn vägdes, fick vaccin och kvinnorna fick family planning. Rummet hade tre träbänkar och en kateder som ibland fungerade som undersökningsbord, inga skynken eller sekretess.

DSC00478

Bykontoret i Mleni.

Vi hade med oss ballonger och blåste upp två stycken men barnen var blyga så vi la dom på golvet istället. Plötsligt var alla intresserade och stod på en lång kö framför oss för att få sig en ballong. Inte helt lätt att blåsa ballongen på löpande band i den värmen!

SAM_1433

 

Ballonger gjorde susen!

På vägen tillbaka sprang en ammande kvinna ut i gatan och viftade med armarna. När vi kom fram såg vi en man som låg helt utslagen i diket. Han var dålig och de skulle gå till sjukhuset men det är långa vägar och varmt så han klarade inte längre. Vi gav vårt vatten till honom och hela familjen trängde sig in i bagageutrymmet för att få transport till sjukhuset.

På fredagen åkte vi till Pongwe Hospital för att få tre intervjuer till. Det var ont om plats att sitta så vi satt i ena änden av ett stort rum. Rummet var idag till för mammor med HIV och deras nyfödda barn för att de skulle få medicin. Dessa underbart söta barn!

Nu har vi i alla fall åtta intervjuer gjorda och transkriberingen är i stort sett klar. Idag ska vi prata med vår handledare och sen stannar vi nog här ett par veckor till och försöker skriva så mycket vi kan på uppsatsen. Vi bor helt fantastiskt, ca 4 km utanför Tanga på ett boende som främst riktar sig till norska studenter. Det finns allt vi behöver och mat tre gånger om dagen. Det enda som fattas är AC och en tätare dörr så inte kackerlackor och ödlor kommer in. Men vi har det riktigt bra.

.DSC00547

Rummet där vi bor.

Na aina upande!

// Sarah och Emelie

 

This is us!

Hej! Vi är två sjuksköterskestudenter från Malmö som har fått ett MFS-stipendie. Vår studie går ut på att intervjua sjuksköterskor på mobila sjukvårdsteam i Tanzania, och det är dit vi är på väg nu.

Båda två blev intresserade av MFS under termin ett på sjuksköterskeprogrammet men våra livssituationer gjorde det svårt att resa under en längre tid så vi la det åt sidan. I termin tre bestämde vi oss för att söka ändå och i Mars 2013 lämnade vi in vår ansökan. Vi sökte en termin tidigare än vi hade behövt för att se så att vi faktiskt fick stipendiet beviljat men också för att få mer förberedelsetid, det har verkligen behövts!

Det har varit många turer fram och tillbaka med kontaktpersoner, destinationer och att försöka planera från andra sidan jorden. Men nu har vi lämnat våra sambos hemma och är äntligen på väg! Nästa stopp: Kairo och sedan vidare till Dar es Salaam.

Kram! Sarah och Emelie

 

IMG_5333[1]