Slutskedet

Hejsan allihopa!!! Förlåt för ett sent inlägg. Som sagt i förra inlägget så är jag i slutskedet just nu. Lyckades dock inte få ett green light att lämna in uppsatsen nu i Maj utan min handledare tyckte jag fortfarande hade mycket kvar att göra så hon rekommenderade att jag väntar till Augusti…. *suck* Trots det ska jag ändå försöka! jag ger inte upp!! hahaha!! Jag har en förmåga att lyckas klämma ihop ett riktigt bra arbete på tidsbegränsning så ska ge det mitt bästa men vi får se vad som händer. Den ska ju trots allt in på torsdag nästa vecka i sådana fall och jag lär ju förlora en hel del dagar nu den sista veckan med resandet och andra ärenden….

Förutom uppsatsen finns det inte mycket att tillägga. Måste erkänna att de sista veckorna här har varit väldigt stillsamma. Till skillnad från i andra länder är det sjukt svårt att ta sig någon stans här i Liberia, speciellt när man inte har tillgång till bil då det inte direkt finns någon kollektivtrafik…. och inne i staden finns inte mycket att göra förutom att besöka ett begränsat urval av restauranger. Förhoppningsvis kommer jag iväg på lördag dock. Jag och några kompisar (med bil) har pratat om att göra en lite utflykt någonstans men inget är fast spikat ännu.  Vi får se vad som händer och jag återkommer på söndag igen, innan jag åker hem! Jag kan inte fatta att det redan gått 8 veckor sen jag kom hit. Tiden har gått sjukt fort, fast samtidigt känns det som att jag varit här i evigheter. Aja, det ska bli otroligt skönt att få komma hem igen!

Nu börjar helvetet

Hahaha det låter morbid men oh så sant. Nu är det tre veckor kvar till inlämning och stressen börjar banka i bakhuvudet. Förra veckan skrev jag att vi skulle lämna in 80% av uppsatsen idag till vår handledare… Ja veckan framskred som den brukar göra, chilla fram till sista minuten haha 😉 Så igår kväll stress skrev jag ihop så mycket jag kunde. Kände mig hopplös när småtimmarna kröp på mig. Gav upp runt 4 tiden och när jag väl några timmar frågade mina gruppmedlemmar när planen var att vi skulle lämna in uppsatsen och fick till svar att handledaren sköt på deadlinen. Så istället för imorse ska den inte in förrän på fredag. Vilket gjorde mig extremt glad men samtidigt lite less på min grupp som konstant glömmer att jag inte får all information med tanke på att jag är här i Liberia… Anyway, denna veckan kommer jag inte att chilla som jag gjorde förra veckan utan jag ska bannemig få detta gjort nu.

On another note, jag vet att jag har sagt att jag är klar med data insamlingen men det visade sig vara osanning, haha. Lyckades planera in ytterligare en intervju imorgon men sen är jag klar med den delen. Nu får det vara tillräckligt med data. *suck* ser inte fram emot transkriberingen…

Trots detta inkrypande stress så lyckades jag slappna av i lördags när vi drog till Ecolodge, vilket är en underbar resort en timme utanför staden. Det är omringat av palmer, med pool, hav och en lagun. Ahh det var härligt!

Vecka 6

Jag kom precis på idag att jag bara har en vecka kvar tills jag måste lämna in en stor del av uppsatsen (typ mellan 80-90%) och jag har inte ens transkriberat klart ännu!! Jag börjar få lite stresskänslor men jag hoppas att dem kommer att vara en stor drivkraft den kommande veckan. Det känns i alla fall skönt att jag gjorde klart alla intervjuer under veckans gång men jag väntar fortfarande svar från en respondent som skulle försöka hjälpa mig att få tag på väsentliga dokument som jag behöver i uppsatsen. Jag hoppas innerligt att han skriver tillbaka nu i veckan.

Utanför uppsatsen har jag haft ett litet äventyr. Häromdagen drog jag och några kompisar in till West Point, vilket är en halvö på ungefär 0.5 km2  men innehar runt 75 000 invånare. Enligt vissa uppgifter finns det bara 4 riktiga toaletter och många utövar sina behov på stranden så sanitetsförhållandena är riktigt dåliga och under Ebolan var detta det enda område som spärrades av och sättes i karantän. Området befinner sig också på sunkmark och havet börjar att krypa in sakta men säkert. För inte så länge sedan sköljde havet bort ett litet område och tog med sig både bostäder och en del av vägen (det fanns bara två riktig väg där inne, sen är det bara små gränder där inte ens motorcyklar får plats alltid). Inom en snar framtid kommer kanske hela området att sjunka under vatten. Det är ett område där extrem fattigdom härjar tillsammans med mycket våld och droger men det finns också hopp. En organisation som heter More than Me arbetar med att bedriva skolor, varav en skola ligger precis utanför området där barn från West Point får tillgång till utbildning. Två av dem studenterna träffade vi på när vi var där inne och dem bestämde sig för att visa oss runt. Stämningen var lugnare än vad jag trodde att den skulle vara. Vi stötte inte på någon negativ bemötning men jag tror att utan dem så kanske det inte hade gått lika bra.  Jag besökte kliniken där inne förra året tillsammans i samband med ambassaden men då åkte vi bil direkt fram till kliniken så vi gick aldrig runt där inne så jag är tacksam att jag fick uppleva detta. Jag har tyvärr inga bilder att visa er men en i vårt sällskap tog några som han ska skicka till mig så jag kanske postar dem i nästa inlägg.

På återseende!

Här har ni en bild som visar hur stort, eller rättare sagt, hur litet West Point är. Jag kan fortfarande inte fatta att det bor ca 75 000 människor på detta lilla området. Det är mer invånare här än i Växjö stad!!!

Tappat räkning på veckor hahaha^^

Hejsan!!!

Förlåt för sen uppdatering. Har aldrig haft en vana av att skriva en blogg eller något liknande tidigare så det händer ibland att det sipprar ut från mitt minne 😉 Men anyway nu är jag tillbaka! Så förra inlägget var jag lite för optimistisk haha. Jag trodde jag skulle vara klar med intervjuerna men självklart är det inte sant. Istället har jag kommit i kontakt med mer människor som jag kan prata med. On the plus side, jag känner att min intervju teknik bara blir bättre och bättre so yay! Så just nu sitter jag och transkriberar dem intervjuerna jag redan genomfört och det är såå extremt jobbigt… *suck. Dem gångerna jag inte kunnat spela in har fungerat minst lika bra så funderar på att skippa inspelning de sista intervjuerna och bara ta anteckningar istället… decisions decisions ;).

Själva skrivande fortsätter med sin snigel fart framåt men jag har en deadline som kommer upp på torsdag så så fort jag känner pressen då kommer kreativiteten, haha. Får bara inflika att min födelsedag är på onsdagen men tack vare deadlinen får jag skjuta upp firandet en kväll vilket är helt okej ändå. Ska bli trevligt att hänga med några kompisar och äta go mat. På tal om vänner, träffade några härliga personer som är bosatta i Kakata, vilket är typ nästan två timmar utanför Monrovia. Funderar på att hälsa på dem men ett evigt problem med resandet i detta land är bristen på kollektivtrafik så får räkna med att det kommer kosta en liten summa då jag måste ta en taxi hela vägen ut.

Annars är det inte mycket att skriva om. Eller ah, det inleddes en strejk i staden idag. Nästan alla affärer, inklusive matbutiker och frukt/grönsaks stånd, är stängde men vi stockade upp våra förråd i helgen så vi klarar oss nog. Men nu ska jag upp till en vän för en middag så vi ses!

Fjärde veckan!

Hejsan alla!!! Det var ett tag sen nu! Kan med glädje rapportera att inget allvarligt har hänt sedan mitt sista inlägg, hahaha ^^ Däremot har mitt arbete här nere äntligen dragit igång känns det som. Har lyckats intervjua tre stycken än så länge och har tre, potentiellt 5, intervjuer nästa vecka plus att en av dem ska försöka hjälpa mig få tag på några dokument som min analys hänger lite på, så det känns jätte härligt. Jag har varit lite fundersam ifall jag verkligen kommer att hinna med min deadline för green light meeting där man måste lämna in mesta delen av uppsatsen till handledaren, runt 80-90 %. Det är där man får godkännande att lämna in uppsatsen och sedan delta i opponeringen. Missar man detta får man vänta med att gå upp i augusti… så helst vill man ju bli klar innan sommaren. Anyway, den deadlinen är den 24 april och jag har varit skeptiskt till om jag verkligen kommer att hinna med allt men som det ser ut nu så kommer det nog att gå (peppar peppar) vilket känns jätte skönt!!

Jag har också fått flytta ifrån den där förbaskade kyrkan!! hahaha!! Det har varit jätte störigt då det är både en skola (skrikande barn hela dagarna) och en gospel kyrka (där kören gillar att öva nästan varje kväll). Inte bara det, utan elen stängs av hela tiden känns det som, och jag som bara hade en fläkt fick utstå värmen ganska mycket i samband med allt ljud!! Det började kännas lite som ett helvete trots att jag bott där tidigare. Så det är jätte skönt att jag nu har fått flytta in hos min lokala handledare mina sista fyra veckor här. Hon ska nämligen hem till Sverige för lite semester så kommer ha stället för mig själv i några veckor och det är såå härligt här. Hon har AC i hela lägenheten, balkong med havsutsikt och tillgång till en pool så nu kan jag äntligen börja jobba på min bränna hehe 😉

Vi hörs mer nästa vecka!! Ha det gött!!

Kände att jag förtjänade lite glass efter min tredje intervju 🙂
Här är utsikten som jag kommer att njuta av de sista fura veckorna här nere 😉
Kom äntligen iväg till stranden förra helgen. Det är så svårt att ta sig någonstans i denna stad när man inte har bil. Vill ju inte spendera sjukt mycket pengar på att åka taxi överallt…
Det är så tydliga klass skillnader här i det här landet. Det här är på väg till stranden och som ni ser så bor de i små hus som nästan ser ut som hyddor precis utanför huvudstaden och här sitter jag och klagar på att elen stängs av lite då och då, hahaha #spoiledbrat.

Most crazy and unbelievable night ever!!!!

Hejsan alla!

Så här kommer ett litet avstickande inlägg men jag känner att jag bara måste dela med mig av vad som hände ikväll. Så jag och några bekanta var ute och hade en farväl middag  på en restuarang bara några gator bort från där jag bor (ca 6 gator). När vi skulle hem bestämde sig mitt sällskap att vi skulle promenera för att det var så nära (även fast jag visste sedan tidigare att det finns en hög risk för rån på gatorna) och vad tror ni händer!!? Jo tro faan att vi blev rånade, eller snarare sagt, JAG blev rånad! Dem ryckte väskan från mina axlar och sprang iväg med den. Jag hade inte mycket pengar i väskan men min smartphone låg också där i samt mina nycklar. Jag var helt förstörd och försökte lista ut hur jag skulle kunna få tag på en annan mobil i det här landet (det var genom mobilen som jag hade tillgång till internet nämligen), men lo and behold, när vi börjar närma oss vårt compound så kommer det upp en shared taxi med typ 5 män. De hoppar ut och börjar prata med oss (eller försöker i alla fall) och berättade att de såg vad som hände och hade jagat ner våra tjuvar, varav en av dem satt i bilen. Jag, som har skit svårt att förstå vad de säger, tror att dem hade fått tillbaka min väska och därmed börjar jag (av lycka) krama personen dem pekar på. Visar sig att han var tydligen en av tjuvarna så lite awkward blev det >.<  Medan vi står där och jag försöker lista ut vad som händer så kommer det en kille med nån typ av skjutvapen, (stor var den men kan inte säga vilken typ). Visar sig att polisen har ett kontor precis mitt emot oss, tur va!? Fast hoppet var väl inte så stort hos mig att vi skulle kunna få tillbaka mina saker för jag vet hur dåliga polisstyrkan är här i att utreda brott men dem lovade att ringa mig när dem vet mer. Medan jag står där och pratar med polisen så kommer en man upp med min väska!! Se där du. Dock fanns bara nycklarna kvar i den men det var ändå något.  Anyway, jag gav upp för natten och gick hem men så messar min kompis Lovisa till mina rumskamrater, som var med mig, och säger att min telefon finns på att hämta på Royal hotell (där vi hade middag). Vi (jag och mina rumskamrater) försökte ringa upp henne igen men hon svarade inte så vi bestämde oss för att dra tillbaka till hotellet för att se ifall den var där, FYI det var den inte. Men när vi kom hem så bestämde vi oss för att ringa telefonen själva. Visar sig att någon snubbe hade tagit tillbaka den från tjuvarna och var villig att komma till compoundet för att lämna tillbaka den till mig vilket han gjorde!!! SÅ trots att jag blev bestulen på pengar, nycklar och telefon så, i slutet av natten så var det bara dem 20 dollarna jag förlorade!! Sånt jäkla lyckligt slut på denna eländiga berättelse! Måste verkligen tacka mina rummies som hjälpte mig jättemycket ikväll och våran vakt som lovat att följa med mig till polisstationen imorgon för att signa ett statement.

Nu ska jag försöka få lite sömn innan jag drar till stationen imorgon.

Andra veckan, inte mycket nytt

Hejsan!!! Så nu är det dags att rapportera om vad som hänt denna veckan. I tisdags kunde jag äntligen mötas upp med min handledare och hon har var till stor hjälp. Innan detta möte kändes det som att jag stötte på en vägg och kunde inte komma vidare men efter diskussionen med henne känns det genast lugnare. Hon har hjälpt mig komma i kontakt med en person på FN som lovat att referera mig vidare till mer sakkunniga personer och hon har även givit mig kontaktuppgifter till andra personer. Jag ska försöka att kontakta dessa personer under den kommande veckan. Angående besöket till arkiven för att leta material så måste jag erkänna att det ännu inte blivit av då jag blev så upptagen med den teoretiska delen, som jag fortfarande kämpar med.

I tisdags så hade jag en inlämning till min handledare i Sverige och jag var tvungen att dygna för att göra klart. För att klara av detta så testade jag på en traditionell nöt, kola nöten, som är väldigt koffein rik. Tydligen brukar man erbjuda denna nöt vid traditionella möten men även fast jag spenderade fem månader i detta land förra året så stötte jag aldrig på denna nöt tidigare. Anyway, det var helt otroligt! jag kände mig inte trött överhuvudtaget förrän kl 17 på eftermiddagen, trots att jag inte sov något under natten. Undrar om det var för att jag är ovan vid koffein? Det var en intressant upplevelse i alla fall men nöten smakade väldigt beskt så vi får se ifall jag testar på det någon mer gång ^^

Annars så har jag inte mycket att tillägga. I fredags gick vi till en restaurang som heter Tides och såg på när fladdermusen flög iväg, vilket de gör varje kväll. Helt otroligt hur många det är! Det måste vara upp emot nästan 100 000 styck! Kändes som att svärmen aldrig tog slut. Efter det drog vi vidare till en annan bar för lite St. Patrick’s Day firande och för att rekrytera personer för karaoke på Red Lion, vilket blev vår slutstation. Det var riktigt kul! Det var vissa i gruppen som verkligen gick all in och sjöng flera låtar, bland annat Hello med Adele. Jag tog mig också till den största marknaden i staden, Waterside, för att köpa lite lappa (ingen aning om hur det stavas XD) tillsammans med en annan svensk och sedan åkte vi en kay kay tillbaka (vilket är typ som en tuktuk).

Aja, här signar jag väl ut och så uppdaterar jag läget igen nästa vecka 🙂

Här åker vi en Kay Kay hem från Waterside 🙂
Det här är waterside vilket är den (tror jag i alla fall) den största marknaden i Monrovia. Här kan du hitta det mesta (förutom souvenirer, märkte vi)
Entusiastiska sångare på karaoke kvällen. Det roliga är att de har en del svenska låtar med i sitt repertoar, bland annat Carolas låt främling. Very strange ^^
Det är fascinerande hur snabbt förändring händer. Förra året när jag var här stod det en mur här som omringade ett förfallet hus. Idag är det bara grönt överallt.

Första veckan!

Hejsan allihopa!! Så i onsdags kväll landade jag Liberia och första veckan här har varit lite seg men jag har kommit tillrätta i alla fall. Det här är inte första gången jag huvudstaden Monrovia. Jag var här förra året på praktik och det har varit roligt att vara tillbaka 🙂 Däremot, i världen inom NGO’s så roteras personal väldigt snabbt så det är väldigt få kvar här som jag träffade förra året vilket är tråkigt men jag har träffat några väldigt trevliga människor, bland annat praktikanten på den Svenska Ambassaden. Hon har varit helt underbar och hjälpt mig att komma tillrätta här och vi gick till min favorit restaurang här i staden i går och hade det trevligt. Hon bjöd också med mig på en liten utflykt i fredags, till Hotel Ducor som är en gång i tiden var det finaste hotellet i Väst Afrika men inbördeskriget förstörde det och nu är det bara ett skelett (publicerar några bilder från detta ställe 🙂 ). Idag besökte vi poolen för att svalka av oss i denna värmen men självklart lyckades min vita svenska hud att bränna sig ganska lätt.

Gällande uppsatsen har jag för det mesta spenderat tid med att läsa och formulera en Literature Review eftersom vi har en deadline på tisdag men planen är att nästa vecka ska jag ta mig till dem nationella arkiven för att se ifall jag kan komma åt mötesprotokoll och andra dokument från ECOWAS summits. Min handledare här i Liberia har varit på semester så imorgon ska jag mötas upp med henne och diskutera hur jag ska gå vidare med uppsatsen. Jag har hamnat lite efter schemat känns det som då jag vart tvungen att byta ämne för några veckor sedan då både jag och min handledare i Sverige kände att det uppkom för stora problem med det fokuset och det började halka in på ett annat ämnesområde men förhoppningsvis kommer detta nya ämne att fungera bättre och saker och ting kommer att komma igång snart.

Det var väl allt från mig för denna gången men återkommer nästa vecka!

Solnedgången från Ducor 🙂
Utsikt från Ducor över West Point vilket är slumområdet i staden. Under Ebola så var det det här området som blev avspärrat och sätt i karantän då det bara finns en väg in och ut.
Första våningen på Hotel Ducor

 

Utsikten från en av våningarna inne på Ducor. Det är en våning som har förvandlats till ett litet konstprojekt där människor har målat saker på väggarna. Till exempel, på väggarna i ett av rummet är täckta av handavtryck