Vecka 6

Jag kom precis på idag att jag bara har en vecka kvar tills jag måste lämna in en stor del av uppsatsen (typ mellan 80-90%) och jag har inte ens transkriberat klart ännu!! Jag börjar få lite stresskänslor men jag hoppas att dem kommer att vara en stor drivkraft den kommande veckan. Det känns i alla fall skönt att jag gjorde klart alla intervjuer under veckans gång men jag väntar fortfarande svar från en respondent som skulle försöka hjälpa mig att få tag på väsentliga dokument som jag behöver i uppsatsen. Jag hoppas innerligt att han skriver tillbaka nu i veckan.

Utanför uppsatsen har jag haft ett litet äventyr. Häromdagen drog jag och några kompisar in till West Point, vilket är en halvö på ungefär 0.5 km2  men innehar runt 75 000 invånare. Enligt vissa uppgifter finns det bara 4 riktiga toaletter och många utövar sina behov på stranden så sanitetsförhållandena är riktigt dåliga och under Ebolan var detta det enda område som spärrades av och sättes i karantän. Området befinner sig också på sunkmark och havet börjar att krypa in sakta men säkert. För inte så länge sedan sköljde havet bort ett litet område och tog med sig både bostäder och en del av vägen (det fanns bara två riktig väg där inne, sen är det bara små gränder där inte ens motorcyklar får plats alltid). Inom en snar framtid kommer kanske hela området att sjunka under vatten. Det är ett område där extrem fattigdom härjar tillsammans med mycket våld och droger men det finns också hopp. En organisation som heter More than Me arbetar med att bedriva skolor, varav en skola ligger precis utanför området där barn från West Point får tillgång till utbildning. Två av dem studenterna träffade vi på när vi var där inne och dem bestämde sig för att visa oss runt. Stämningen var lugnare än vad jag trodde att den skulle vara. Vi stötte inte på någon negativ bemötning men jag tror att utan dem så kanske det inte hade gått lika bra.  Jag besökte kliniken där inne förra året tillsammans i samband med ambassaden men då åkte vi bil direkt fram till kliniken så vi gick aldrig runt där inne så jag är tacksam att jag fick uppleva detta. Jag har tyvärr inga bilder att visa er men en i vårt sällskap tog några som han ska skicka till mig så jag kanske postar dem i nästa inlägg.

På återseende!

Här har ni en bild som visar hur stort, eller rättare sagt, hur litet West Point är. Jag kan fortfarande inte fatta att det bor ca 75 000 människor på detta lilla området. Det är mer invånare här än i Växjö stad!!!

2 svar på ”Vecka 6”

    1. haha trots det jag skrev här så har jag inte börjat bli stressad ännu XD du vet hur jag är, chillar till sista minuten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *