Informationsmöten inför höstens ansökningsomgång

Välkomna på höstens informationsmöten om MFS!

Det finns ett fåtal MFS-stipendium att söka och deadline för ansökan är 1 november 2017 

Informationspass inför höstens ansökningsomgång kommer att ske:

Måndag 25/9, 12:15-13:00 sal AS:U317, Hälsa och Samhälle
Onsdag 27/9, 12:15-13:00 sal NI:A0502, Niagara

På höstens möten får du all nödvändig information gällande din MFS-ansökan och kan passa på att ställa frågor till MFS-handläggen.Vi rekommenderar starkt att du kommer på mötet för att kunna göra en så bra ansökan som möjligt.

Välkomna!

Slutskedet

Hejsan allihopa!!! Förlåt för ett sent inlägg. Som sagt i förra inlägget så är jag i slutskedet just nu. Lyckades dock inte få ett green light att lämna in uppsatsen nu i Maj utan min handledare tyckte jag fortfarande hade mycket kvar att göra så hon rekommenderade att jag väntar till Augusti…. *suck* Trots det ska jag ändå försöka! jag ger inte upp!! hahaha!! Jag har en förmåga att lyckas klämma ihop ett riktigt bra arbete på tidsbegränsning så ska ge det mitt bästa men vi får se vad som händer. Den ska ju trots allt in på torsdag nästa vecka i sådana fall och jag lär ju förlora en hel del dagar nu den sista veckan med resandet och andra ärenden….

Förutom uppsatsen finns det inte mycket att tillägga. Måste erkänna att de sista veckorna här har varit väldigt stillsamma. Till skillnad från i andra länder är det sjukt svårt att ta sig någon stans här i Liberia, speciellt när man inte har tillgång till bil då det inte direkt finns någon kollektivtrafik…. och inne i staden finns inte mycket att göra förutom att besöka ett begränsat urval av restauranger. Förhoppningsvis kommer jag iväg på lördag dock. Jag och några kompisar (med bil) har pratat om att göra en lite utflykt någonstans men inget är fast spikat ännu.  Vi får se vad som händer och jag återkommer på söndag igen, innan jag åker hem! Jag kan inte fatta att det redan gått 8 veckor sen jag kom hit. Tiden har gått sjukt fort, fast samtidigt känns det som att jag varit här i evigheter. Aja, det ska bli otroligt skönt att få komma hem igen!

Vecka 8 i Kapstaden och vägen hem.

Hej!

Nu har det gått några dagar sedan vi kom hem till Sverige igen. Sista dagarna i Kapstaden spenderades dels genom arbete på uppsatsen på kontoret men också med att hajka, paddla kajak och äta på restauranger som vi ännu inte hunnit med att äta på. På paddelturen hade vi turen att se delfiner en kort stund och se Kapstaden från havet. På onsdagen så spenderade vi vår sista dag på University of Cape Town, och tackade av vår handledare Roger Behrens med en bukett blommor, kvällen spenderades på utomhusbio i Kirstenbosch botaniska trädgård, där det visades into the wild för kvällen. Har ni någon gång vägarna förbi Kapstaden och ni inte vet vad ni ska göra en onsdagskväll kan jag varmt rekommendera det!

Torsdagen var sista dagen för oss i Kapstaden, vi passade på en sista hajk upp för Lions Head för att få njuta av utsikten för sista gången på det här besöket. Torsdagen var en helgdag i Sydafrika eftersom de firade Freedom Day, och det var fullt med människor som tog sig upp för berget.

Efter en natts resa, med mellanlandning i Istanbul, landade vi på Arlanda halv tio. Skönt att vara på svensk mark igen, även om det känns lite konstigt efter två månader i Sydafrika. Snart är långhelgen också slut och då är vi tillbaka i Malmö. Vi har cirka två veckor kvar innan vår sista inlämning till handledare, så det gäller att fokusera den sista tiden. Vi kommer också hålla i två små föreläsningar där vi kommer att berätta om vår resa, när detta blir vet vi inte riktigt ännu men det kommer säkert information om det.

Nu tackar vi för oss! Här kommer lite bilder från de sista dagarna.

Ta hand om er!

Vinprovning i Constantia.

Kaffe på Hope & Glory.

Vi på toppen av Lions.

Jakob på toppen av Lions Head.

På väg hem till Sverige.

MyCiTi stationen vid flygplatsen.

Elin vid utomhusbio i Kirstenbosch.

Devils Peak och Taffelberget från kajak.

Elin och Anna i full paddelfart.

Blommor till handledare.

watermelon & final reflections

I am trying to enjoy as much as I can of all the nice fruits Tanzania has to offer before my departure tonight. I never knew that the watermelons this side were this good. And I usually don’t even like watermelon.

An update on my deadline which I was stressed about; I didn’t manage to hand in the full 80% which I suspected. But I did hand in my progress and turns out we didn’t even need to submit it to the professor online. Oh well. That’s done for now. Can’t wait to go to Orkanen (our uni library) and wriiite wriiiite wriiiite. yeah I love studying at libraries and I’ve really missed ours :p

This MFS journey started of quite smoothly for me honestly. I thank God, I have not gotten sick or any such thing. I have made new friends, seen new places and tasted lots of new foods. I have gotten to learn more about the Tanzanian NGO sector and how they work every day to see a transformed and more equal Tanzania. I really salute the Tanzanian Gender Networking Programme, TGNP Mtandao, that 1) works hard for the empowerment of marginalised groups in Tanzania. 2) they conduct interesting & relevant research which I have been able to read at their library.  TGNP has gender seminars each wednesday were they highlight different issues that are related to gender in Tanzania. The past weeks the focus has been on the budget as the government of Tanzania are making decions concerning the budget for the coming 2 years and TGNP tries to make sure that gender is mainsteamed in the budget. And informs locals on what it means and how. And also listens to locals for their inputs.

One thing that suprised me postively is the amount of people that know what the term ‘gender’ is and what shape it takes in the Tanzanian society. This I think is due to a lot of awarness programms and NGO work.

I am so thankful that I have been able to collect data in this part of the world and learnt many things both academically and personally. I was a bit scared before travelling even though I know my way around Dar es Salaam. Because it’s so different to conduct a field study and going on holiday. But I am really glad I did it and I encourage each one of you that are thinking of it; APPLY APPLY APPLY! You won’t regret it I promise.

Travelling back to Sweden tonight feels sad. I have gotten used to Dar es Salaams 30+ degrees and the hecticness of this city. I will obviously miss my family members that I’ve been able to visit every weekend! Such a blessing. But time’s running out and I have to go back. I hope that one day soon I can come back again, and I’m so glad that the organisations I went to were so welcoming and told me whenever I come I should pay a visit.

Finally, as mentioned in the last post I cannot post my own pics because my phone is more than dead >.< but here are some from google, just for you to get a sense of how Dar es Salaam looks like 🙂 oh and one pic of Morogoro town (different city), where I spent my last weekend 😀

 

Kariakoo market

Morogoro town
approx. 3h from Dar by bus

Coco Beach, do visit! Tasty street food

Mwendo Kasi, type of metrobus in Dar

Dar by night, bird view

Costa Rica 4ever

Hej kära läsare!

Vi har bestämt oss för att inte åka hem. Costa Rica är för underbart att lämna. VI har intervjuat och intervjuat och intervjuat, rättare sagt 19 stycken och sedan har vi transkriberat och transkriberat och transkriberat sedan vi kom. 14 turister, 4 hotell manager och 1 resebyrå. Det har varit otroligt lärorikt och vi känner att vi verkligen har fått en god insikt i hur turistindustrin fungerar i Santa Teresa. Samtidigt som det närmar sig avresa hem (i förrgår var det en månad) så blir det allt varmare, det är alltså extremt varmt. Regnperioden börjar snart, i början av maj, då sägs det bli lite svalare. Både jag och Felicia ser fram emot att ligga i hängmattan på vårt hosel och skriva på vår uppsats samtidigt som det ösregnar. Nu varvar vi mellan hängmattan och duschen under dagarna när vi inte sitter på byns ända AC café. Vi har träffat och fått prata med fantastiska människor sedan vi påbörjade vår studie i början av mars. Men den fantastiska av dem alla var managern på Hotel Tropico Latino, Robert de la Ossa. Han hjälpte oss att komma i kontakt med personer som vi inte själva hade lyckats med. Vi fick bland annat besöka en lokal gård här i Santa Teresa, där allt som odlades var ekologiskt. Vi fick möta ägaren, Gustavo som visade oss runt och berättade hur gården hade blivit det den var idag och hur han odlade sallad på fem olika sätt.
Intervjun med Roberto på Tropico Latino gav oss en klar inblick i vilka utmaningar Santa Teresa står inför. Vi pratade mycket kring problematiken med att costericaners jobb ockuperas av olaglig arbetskraft från Nicaraguans, Argentina och turister som gör visa-runs. Arbetsgivarna anställer utländska arbetstagare och slipper betala skatt samt försäkring och utan förbindelser. Speciellt unga costericaner har svårt att konkurrera om jobben då de dels är dyrare att anställa, talar oftast bara ett språk och är dålig engelska. Att ungdomarna istället blir involverade i drogindustrin är inte en ovanlighet, på grund av de lätta pengarna och brist på annat. Därför anställer Tropico Latino bara costericaner från området.
Något både jag och Felicia har blivit otrolig betuttade i är den fina kulturen och lokalbefolkningen. Likaså alla turister vi har intervjuat uttrycker ett gott tycke om människorna här i från. Välkomnande, hjälpsamma och vänliga är det vi oftast har fått höra. Jag förstår varför det är så många som återvänder, väljer att förlänga sin vistelse eller bosätta sig här. När en väl har fått en smak av pura vida livet är det svårt att avstå.
För övrigt har vi sett en skorpion, vi har bestigit en vulkan och åkt kälke ner, vi har sett lava (alltså riktig skvalpande lava nere i en vulkan), vi äter ris och bönor varje dag, vi börjar bli nöjda med vår solbränna och slutligen så kan jag berätta att jag har hittat en ny favorit glass.
Ha de!!
/Hanna och Felicia

Nu börjar helvetet

Hahaha det låter morbid men oh så sant. Nu är det tre veckor kvar till inlämning och stressen börjar banka i bakhuvudet. Förra veckan skrev jag att vi skulle lämna in 80% av uppsatsen idag till vår handledare… Ja veckan framskred som den brukar göra, chilla fram till sista minuten haha 😉 Så igår kväll stress skrev jag ihop så mycket jag kunde. Kände mig hopplös när småtimmarna kröp på mig. Gav upp runt 4 tiden och när jag väl några timmar frågade mina gruppmedlemmar när planen var att vi skulle lämna in uppsatsen och fick till svar att handledaren sköt på deadlinen. Så istället för imorse ska den inte in förrän på fredag. Vilket gjorde mig extremt glad men samtidigt lite less på min grupp som konstant glömmer att jag inte får all information med tanke på att jag är här i Liberia… Anyway, denna veckan kommer jag inte att chilla som jag gjorde förra veckan utan jag ska bannemig få detta gjort nu.

On another note, jag vet att jag har sagt att jag är klar med data insamlingen men det visade sig vara osanning, haha. Lyckades planera in ytterligare en intervju imorgon men sen är jag klar med den delen. Nu får det vara tillräckligt med data. *suck* ser inte fram emot transkriberingen…

Trots detta inkrypande stress så lyckades jag slappna av i lördags när vi drog till Ecolodge, vilket är en underbar resort en timme utanför staden. Det är omringat av palmer, med pool, hav och en lagun. Ahh det var härligt!

vecka 8

OK, I made it to the last week.

Right now I am editing some parts in my thesis and adding some things. I am not done entirely with my full 80% and probably will not be for tomorrow’s deadline. As I have understood tomorrow’s deadline is more about our progress. I hope my supervisor gets where my thesis is heading even if I am not entirely done with it yet. The thing is that I as I have mentioned countless of times… Have been trascribing interviews and it takes way too much time! Like I honestly did not think it would take as much time as it did… but it did and so thesis life has to move on. Good thing is, while I transcribed I put the answers into different categories. Now I just have to summarise these categories and take the most relevant things for my thesis and add it to my analysis part. In a logical way of course. Right now my notes are messy and all over the place. Either way I am really happy that the toughest parts are more or less over. And I am greatful that we still have another 3 weeks before the final hand in of our thesis. oooh mid-May, what a wonderful day it will be hahaha.

NON thesis related info; I DROPPED MY PHONE IN A BUCKET OF WATER… Accidentaly of course, and it does not work at all! So, no more pictures… So sad. Sorry folks.

Because I want to continue my thesis work I will end this blog post soon. I think Wednesday will be a day when I am calmer… Will write some thoughts about my experience and final reflections then instead.

 

Bye for now 🙂 !

23 April

Oj, märkte precis att mitt förra inlägg jag skrev aldrig lades upp (förlåt!). Ibland är mitt internet riktigt segt här…

Önskar att jag hade kunnat skriva att det har hänt en massa spännande saker sedan mitt förra inlägg men så är tyvärr inte fallet. Jag har äntligen börjat komma igång med skrivandet men inte så långt som jag hade hoppats på. Jag vet inte hur det är för er men jag har alltid haft svårt för att plugga hemma så när jag sitter i min lägenhet här går det sååå segt. Tog mig i kragen förra veckan och besökte stadsbiblioteket i Castries, som ligger cirka 20 minuters bussresa från mig, och där började äntligen skrivandet lossna lite. Satte idag som ”due-date” till att skicka vad jag har skrivit till min handledare, känns dock inte så bra när jag inte har skrivit så mycket som jag önskar att jag hade. Dock har jag ingen annan att skylla på än mig själv så denna kommande vecka blir det ett besök till biblioteket varje dag för att komma igång på riktigt.

Så vad har jag gjort förutom att skriva? Jag och mina mexikanska kompisar har varit iväg på lite mindre utflykter några gånger och besökt fina stränder här uppe i norra delen av ön. På fredagar har de alltid Barbeque och gatufest i Gros Islet så dit har vi också tagit oss några gånger. Så himla roligt att dansa loss med både lucians och turister, skönt att få glömma uppsatsen ett litet tag.

Min fantastiska ”värdmamma” (borde dock kalla henne värdmormor istället eftersom hon är 72) tog med mig på ett kyrkevent uppe i bergen där det serverades en massa god mat och gott sällskap. Träffade en kvinna där som var 85 år gammal och som bara älskade livet samt en man som var 94 år gammal och fortfarande körde bil (!!). Är så tacksam när min värdmamma tar hand om mig på det sättet, så himla gulligt.

Nu ska jag försöka skriva lite på uppsatsen fast jag har en förfärlig huvudvärk. Glöm inte dricka ordentligt med vatten i värmen gott folk!

P.s. Av någon anledning går det inte att ladda upp några bilder så ni får klara er utan denna gången. D.s.

Familjeliv, turistande och reflektion av Nicole!

Oj vad tiden flyger iväg. Vi hade inte internet där vi bodde mellan 6–19/4 vilket såklart gjorde det något svårt att blogga…

Jag (Nicole) ska nu sammanfatta dessa veckor och ifall någon i min situation vill söka MFS kan detta med fördel läsas som exempel och alternativ. Den situation jag syftar på är att jag började plugga senare än de flesta och därmed hann skaffa familj innan. Jag har tre barn som är mellan 7–14 och att vara iväg från dem under två månader har varit svårt och konstigt. Att jag ändå ens började fundera på att söka MFS och sedan gjorde det, är grundat i att jag tror på att ta tillfället när det kommer samt att jag vill visa barnen att allt är möjligt, även om det inte är enkelt. Jag har också haft fullt stöd av min man annars hade det inte gått!

En förutsättning för att jag skulle åka var att vi kunde ordna så att familjen kom och hälsade på, och det var precis vad de gjorde under den här perioden. Passande nog var det ju påsklov. Min flygrädde make övertalade min syster och svåger så att han skulle slippa flyga själv med barnen och hela gänget (8 st) landade i Kapstaden den 6/4! För den här tiden hade vi hyrt ett hus i Fish Hoek, lite utanför Kapstaden där vi alla fick plats, inklusive Nikki som fick smaka på vårt smått tokiga familjeliv med fem barn (mellan 7 – 14) och fyra gapiga vuxna (med serbiskt påbrå så flerspråkigheten flödade!). Eftersom Nikki inte är av den blyga tysta typen så smälte hon bra in och under två veckor var fokus snarare på att utforska Sydafrika/Västra Kapprovinsen/Kapstaden än plugg.

Det var ett bra tillfälle att läsa på om teorier om metod och analys som vi ändå behöver för examensarbetets del. Men i ärlighetens namn var det Nikki som gjorde mest läsning och anteckningar, det är helt enkelt så det är att plugga när man har barn. För att med gott samvete kunna sätta sig och odelat läsa kurslitteratur och annat så måste i alla fall jag känna att jag gett barnen full uppmärksamhet när det behovet finns. Det är så jag har tagit mig igenom fem års studier. Jag har fått vara lite striktare i min planering av min studietid än mina kursare som inte har barn. Efter fem veckors bortvaro var behovet stort, vilket jag anat så jag hade läst lite mer innan, och kommer få ta igen läsning nu efter medan Nikki kan streama serier på Netflix… Det var det värt!

Vi hann med en hel del på nästan två veckor. Pingvinstranden Boulders Beach i Simons Town, Hop-on-sightseeingbussar, Kirstenbosch Botaniska trädgård, Akvariet i V & A Waterfront, World of Birds med fler än 400 olika fågelarter, köra Chapmans Peak Drive, Drakenstein Lion Park som räddar illa behandlade lejon från hela världen och ger dem ett värdigt liv. Robben Island som blev en historielektion där jag och Nikki fick förklara, översätta och anpassa fakta till barnens referensram – bra lärarträning! Turen ner till Cape Point och Godahoppsudden med en utsikt som hissnade i magen där uppe på den helt oskyddade klippan som störtade rakt ner i de vilda vågorna nedanför. Inte ett staket, rep eller ens en markering som visade var det var lämpligt att stå. Som svensk är man van vid ett helt annat säkerhetstänk och jag drömde mardrömmar om barn som snubblade hela natten efter den utflykten.

Jag är väldigt glad att mina studier gett mig möjligheten att komma hit och erbjuda mina barn den här upplevelsen. Även om jag (och maken) fick jobba extra under hösten för att få ihop till resan, och även om det innebär att sommaren tillbringas hemma så är jag övertygad om att det är något de kommer att ha med sig. Kanske bli inspirerade till att själva ge sig ut, söka stipendier, plugga utomlands och framförallt våga ta de chanser som erbjuds. Jag är oändligt glad och tacksam för att Nikki upptäckte MFS och att vi la ner så mycket tid på ansökan att vi faktiskt fick stipendiet! Och så är jag glad att MFS finns! Mitt råd till alla och envar är att söka! Lägg mycket tid på ansökan, projektplanen och planeringen i förväg så har man störst chans att njuta av upplevelserna på plats.

Over and out från mig! Det kommer fler uppdateringar om vårt arbete snart!

Pingviner på Boulders Beach i Simon’s Town

Canopy Walk i Kirstenbosch Botaniska trädgård. 13 m över marken på vissa ställen!

Sydvästligaste punkten i Afrika. Helt utan staket eller liknande…

Mängder med fåglar i härliga färgen på Birds of Eden

Utsikt över Hout Bay från Chapmans Peak Drive. Magiskt!

Kapstadens version av Nobeltorget! Nobel Square med stayer av 4 Sydafrikanska nobelpristagare: Albert Luthuli 1960, Desmond Tutu 1984, FW de Klerk 1993 och Nelson Mandela 1993.

Vecka 4 och 5

Hej!

Ligger lite efter med skrivandet.. Det händer så mycket och så lite på samma gång så det lite svårt att ta tag i det.

Vecka 4 finns det egentligen ingenting att skriva om. Eftersom jag har rätt mycket kontakt med svenska ambassaden här och även umgås en hel del privat med några av de anställda, gjorde attacken i Stockholm att allt stannade upp lite. Kändes som luften gick ur lite. Många av de anställda är från Stockholm och det blev ganska snabbt ett fokus på att följa nyheterna i Sverige. Jag kände själv att jag hade lite svårt att fokusera på annat.

Rent praktiskt gick en stor del av veckan åt för att läsa delar av det material som finns om projekten, vilket är ungefär fem pärmar, maila fram och tillbaka med ambassaden gällande vilka personer från Oxfam som skulle vara intressanta att prata med och slutligen ta kontakt med Oxfam själva.

Av de fem personer som jobbade med projektet från Oxfam har alla lämnat Guatemala utom två och endast en av dem jobbar kvar. Det är ett av problemen som jag stött på i mitt arbete, det faktum att människor ofta byts ut eller byter arbetsplats inom utvecklingsarbete. Veckan har gått åt att försöka identifiera dem och få kontakt med dem utan att lyckas och det tog över en vecka att få svar från en av de två.

Det hjälpte så klart inte att vecka fem var påsk vilket i ett katolskt land som Guatemala är en stor grej. Det är processioner överallt och stan tömdes på folk. Kontor är stängda och många tar semester hela veckan. Eftersom det var så otroligt svårt att få tag på människor och få svar, bestod vecka fem därför av mycket eget pluggande på egen hand och en tvådagars tur till Rio Dulce som ligger vid Atlantkusten. Det är en sötvattensflod med träsk och nästan en djungel runt om och vi skulle bo i en bungalow mitt ute i ingenstans.

En bild från den gigantiska bron över floden Rio Dulce

Utsikten från frukostbordet

Vår bungalow med myggnätsklädda fönster där vi spenderade två nätter i en kakafoni av insekter och djur – kändes som att vara med i Trazan och Banarne introt och var svårt att sova. De många myggbetten vi lämnade Rio Dulce med talade också sitt tydliga språk.

Tortillastånd på gatan i Rio dulce.