Observation, observation, observation…

Den senaste veckan har vi observerat gatorna i Santiago. Det har varit jätteroligt! Vi har träffat flera gatukonstnärer som jobbat för att sprida sina politiska budskap i det offentliga rummet. Vår observation har vi dokumenterat i form av fotografier som sedan kommer att fungera som visuella fältanteckningar i vårt examensarbete. Dessa fältanteckningar är en del av vår metod och kommer tillsammans med de semistrukturerade- samt informella intervjuerna att vara vår utgångspunkt i vidare analys… Nog om plugg nu.

Vi har som sagt observerat vilket även innebär att vi har promenerat runt i nästan hela Santiago! Vi har gått flera timmar om dagen, ofta med någon som bor här och som har ett intresse för gatukonst så vi har fått sett riktigt intressant verk. Detta betyder såklart att vi har fått en bättre uppfattning om staden och hur allt hänger ihop. Det börjar nästan kännas som att vi bor här nu: vi har favoritrestauranger, fik och kompisar. Vi hinner inte med så mycket mer än plugga och umgås med folk vi träffat här, vilket är fint för då längtar vi heller inte hem… Snarare tvärt om – tiden går för fort! På måndag har vi varit borta i en månad redan!!! Det känns jättekonstigt att halva tiden snart är över… Dessutom har vi en hel del kvar att skriva, men det ska nog gå bra.

Annars är allt på topp här i Chile! 🙂
ADIOS BLOGGEN!

Tryckutjämna!

Hej igen!

Då vi väntar på att våra sista intervjuer ska bli av så har vi åkt på lite utflykter!

Vi tog oss därför till Patan som ligger i södra delen av Katmandudalen. Det här är en stad som genom året växt ihop med Kathmandu. Men även för det otränade ögat så märktes det viss skillnad. Kulturarvet inom konst och hantverk syntes överallt! I vart och varannat hus vi passerade, satt där en eller flera personer, beklädda i sågspån. Verken dem skapade var för fina för fotografier… (Aka jag glömde fotografera)

Philip tog sig även upp i bergen, nordost om Kathmandu. Efter 2 timmars bilresa nådde jag mitt hotell. Hotel at the End of the Universe. Och det var precis så det kändes. En idyll. Biltutorna och smoggen byttes ut mot fågelsång och friska vindar. Promenader genom barrskogar ledde mig till en 360graders outlook post på 2,200 meters höjd. Otrolig utsikt, men kanske ännu coolare var att behöva tryckutjämna påväg upp?

Hörs!

 

On and On!

Nu är alla intervjuer klara och vi har transkriberat färdigt så just nu är analyseringen i full gång! Vi har varit i fyra olika distrikt och träffat sjuksköterskor som vi har intervjuat om kommunikation och information. Det första distriktet vi besökte var Namaacha som ligger på gränsen till Swaziland. Vägen dit bjöd på en fantastisk utsikt och vår chaufför stannade till för att vi skulle få föreviga några bilder.

Andra dagen tog vi båten från Maputo och åkte till Matutuine för att besöka sjukhuset där. Dock är det alltid African-time som gäller här och färjan som skulle föra oss över bukten till andra sidan fick vi vänta på i 2 timmar. Att svettas är något som vi önskar att vi kunde säga att man vänjer sig vid, men i nästan 40 graders värme och utan tillgång till att svalka sig så kändes det helt plötsligt som en överlevnadsutmaning!

Väl ”på andra sidan” slogs vi av vilken skillnad naturen var jämfört med dagen innan. Väldigt sandigt, torrt och platt men framförallt väldigt fantastiskt att Mozambique bjuder på en så skiftande miljö.

Till både tredje och fjärde intervjudagen åkte vi långt, totalt 6,5h ToR. Vi såg Magudes sjukhus och dagen efter besökte vi Xinavanes sjukhus. De flesta sjukhus är byggda då portugiserna koloniserade Mozambique och dessvärre har många inte blivit restaurerade sedan dess.

Summa summarum så har det har varit väldigt intressant på alla sjukhus att träffa sjuksköterskor i olika åldrar och med olika erfarenheter. Självklart också att se hur sjukhusen såg ut. Det har varit intressant att besöka de olika områdena då vi har märkt att det kan skilja sig mycket i kultur och språk bara genom att resa några timmar ut från Maputo.

Men ärligt talat, det går ingen nöd på oss.
Vi har träffat många nya vänner här i Maputo de senaste tre veckorna. Vi har hunnit med att fira kvinnodagen på roof-top, fått en guidad tur i stan, solat och badat, handlat 40 styck capulanas åt en vän. (Capulanas är ett typiskt mozambikanskt tygstycke som de flesta kvinnor här använder dagligen).

Varje lördag eftermiddag träffar vi Hash house harriers som är en löparklubb här i Maputo men finns utspridda över hela världen! Det är människor från alla olika länder och i alla olika åldrar som tycker om att träffa andra, röra på sig och ta en obligatorisk öl (eller flera) efteråt. Vanligtvis så kör vi en bit utanför Maputo och springer en runda därifrån. Oftast är vi upp mot ca 50 stycken personer varje lördag. Detta har gjort att vi har sett områden som vi aldrig skulle ha kommit till själva om det inte vore för löpargruppen.

Är ni redo för bildbombning?

Det börjar lossna!

Tredje gången gillt!

Aseema organisation hörde aldrig av sig tillbaka, samtidigt som en tredje organisation välkomnade mig. Har under veckan alltså befunnit mig i ett limbo mellan en organisation som inte hjälper mig överhuvudtaget, en organisation som inte ger mig tillstånd och en organisation som tackat ja, men som jag inte har haft någon inblick i. Idag lossnade det dock. Den tredje organsationen Saturday Art Class, hade en utställning idag som var helt fantastisk. Jag hann med tre ingående intervjuer med volontärerna och fick inblick i hela årets arbete. Organisationen är välstrukturerad, genomtänkt och de var oerhört hjälpsamma. Även denna organisation jobbar med konst för marginaliserade barn i Mumbai för att hjälpa dem bearbeta deras erfarenheter och för att ge dem utrymme att ”vara barn”, och få stöd för emotionella och mentala behov.

Så under denna period av väntan har jag försökt att läsa så mycket teori som möjligt. Har grävt ner mig i John Dewey och försökt förstå och sammanfatta hans teorier med hjälp av människor som skrivit om honom. Jag har även fokuserat på metoddelen för at få stöd hur jag ska lägga upp själva metodarbetet och tankar inför kommande metoddiskussion. Har även skrivit intervjufrågor och försökt förbereda mig.

Så även om arbetet stagnerade har jag varit väldigt glad och optimistisk, känt på mig att det kommer att lösa sig. Samtidigt har det såklart varit lite stressigt och jag har inte riktigt tagit mig tid till att göra roliga saker. Nu när saker och ting börjar lossna känns det som att jag kan slappna av igen och att jag har en riktning! Firade idag med att köpa en indisk pannkaka och lite bindis att ha på pannan. Imorgon ska jag tillbaka till min första organisation för att prata ut, försöka hitta samförstånd.

I övrigt är Mumbai djävulusiskt varmt, jag smälter! Fantastiskt : D

MMmm, allt för nu! Hej sålänge : )

Transkribera mera!

Efter att två veckor har gått så börjar vi iallafall känna oss ljumna i kläderna och har börjat ställa in oss efter Kathmandus tempo. Exempel på detta är att vi nu går på rätt sida av gatan (vänster!), vi har vant oss vid strömavbrotten och vi vet PRECIS vad vattensprutan på toaletterna är till för!

Det efterlängtade besöket på härbärget här äntligen blivit av! Otroliga upplevelser som lämnar en ödmjuk inför svensk sjukvård! Huset ligger 10 min promenad från ett av stadens större sjukhus. Vägarna är fyllda med sten och hål. Men tar du dig fram till huset så märker du att det ligger i en oas, bort från stadens värsta brus.

Husets två första våningar huserar patienter med diverse cancerdiagnoser. Detta är patienter som rest långt för sina behandlingar på sjukhuset, men som inte har råd med tillfälligt boende i Kathmandu. Den ideella organisationen BAS erbjuder då dessa människor mat och logi.

På husets tredje våning finner vi åtta patienter med bla cerebral pares och autism. Dessa är hemlösa och har blivit övergivna av sina familjer. De människor behöver hjälp och omvårdnad dygnet runt och bor därmed permanent på härbärget. Det är omvårdnadspersonalen som tar hand om dessa personer som vi ska fokusera våra intervjuer på! På BAS önskan så letar vi efter vårdpersonalens behov vid omvårdnad av dessa personer.

Vi har hunnit med tre intervjuer som alla har varit intressanta och upplyftande! Transkribering är kul! Om man gillar intelligensbefriade sysslor!

På fredag firar Nepal nyår! Gott nytt 2075!!

// Philip o Franz-Josef

 

Hallå Mumbai!

Hej!

Så min resa började med att jag missa flyget! Hade gjort ett nytt pass som inte matcha med mitt visa, så fick snällt åka hem. Sånt antiklimax. Men nu har jag snart varit i Mumbai i 2 veckor! Innan jag kom hit, trodde jag att Mumbai skulle var en energikrävande och intensiv stad, och det är precis vad den är : ) Men! Staden är också charmig av samma anledningar. Det myllrar av tutande bilar som åker mellan stora massiva träd, de indiska restaurangerna som är inklämda lite varstans har helt fantastisk mat. Dosa, är min favorit!

Jag bor på ett hostel i ett dorm och träffar väldigt mycket intressanta människor som hjälper mig med mycket och har alltid nån att ventilera eller diskutera uppsatsen med. Rymmer också gärna iväg till taket och gör yoga när jag har tid över.

Gällande uppsatsen har det varit problematiskt. Det började bra med att organisationen pratade om alla olika saker jag skulle medverka i. Men hittills har de bara velat att jag sitter på deras kontor och fortfarande har de inte haft några bildlektioner, som är fokus för min uppsats. Jag har därför börjat leta mig till en annan organisation för att få mer material och spenderade hela gårdagen på en organisation som befinner sig på en skola som jobbar med Room 13, som jag skrev om i mitt SAG arbete. Det var den mest produktiva dagen för min fältstudie och jag lärde mig otroligt mycket och fick många svar. Däremot skrev de att jag måste ha tillstånd för att få komma tillbaka, så nu väntar jag på att de ska godkänna     mina kommande intervjuer och observationer.

Min nuvarande tanke är att kombinera organisationerna och skriva om hur de arbetar med konst för att hjälpa barn hantera emotionella behov, då jag märker att konstlektionerna inom både inom Aseema organisation och Fulora foundation framförallt har som syfte att bearbeta barnens traumatiska bakgrund.

Ok, fortsättning följer…

//Michaela

  

 

Focus Fistula

Vi kom hit till Maputo genom en organisation som heter Focus Fistula. De jobbar med att hjälpa kvinnor som lider av fistelproblematik. Fistelgång är en onormal gång som kan bildas under långdragna eller komplicerade förlossningar samt vid graviditet i ung ålder där kvinnans bäckenbotten inte är färdigutvecklat för att bära ett barn. Kvinnorna blir utstötta då de inte kan hålla på urin och avföring.

I Sverige upptäcks dock detta tillstånd tidigt, om fostret skulle ligga fel och kan då korrigeras rätt.

 

I Mozambique lider många kvinnor av just detta. Vi blev intresserade av att undersöka kommunikation och information och om det kan bidra till minskad förekomst av fistlar. Genom Focus Fistula har vi fått möjligheten att åka ut i distrikten och intervjua sjuksköterskor och ta reda på deras syn på just kommunikation och information till dessa kvinnor. Focus Fistula erbjuder kostnadsfria operationer av kvinnor som lider av detta tillstånd. Fistelgångar är ett tillstånd som inte borde finnas idag.

Hej Hej! 🙂 

Den här veckan har gått jättefort! Det finns så mycket att se och så många människor vi vill träffa här i Santiago så mellan det och plugg finns det inte mycket tid över. Vi har genomfört- och transkriberat flera intervjuer (och insett hur sjukt lång tid det tar att transkribera)… men det är ju positivt att vi har börjat i god tid! Ikväll ska vi genomföra en till intervju, kanske till och med två (så vi har ännu mer att transkribera yay!)

Vi har även besökt Universidad Catolica Silva Henriquez, där vår kontaktperson jobbar. Han och hans kollegor på universitetet bjöd oss på en trerätters chilensk lunch sen fick vi intervjua en bildproffesor, vilket var mycket givande.

Vi har även upptäckt en sushirestaurang som ligger precis under vårt hotell och är en perfekt pluggpaus!

I helgen tar vi ledigt från plugg då vi bjuda på en födelsedagsfest och ska gå på second hand marknad med lite locals vi blivit vänner med här.

Adios!
/ Maria & Maggan

Första veckan!

HOLA!

Första veckan i Chile är snart avklarad och vi har det helt fantastiskt!

Det är sol och närmare 30 grader varje dag. Vi har dessutom redan hunnit med två intervjuer och har en tredje på gång som ska genomföras ikväll. Vi har märkt att det är lite maña maña när det kommer till tider och att ses men vi anpassar oss. Vi har fortfarande inte träffat våran kontaktperson och han har inte svarat på vårt senaste mejl, men det verkar som att det kommer gå fint att genomföra undersökningen iallafall.

På dagarna hänger vi mest på hotellet och läser, transkriberar och skriver vid poolen. På kvällarna försöker vi vara sociala och träffa människor. Vi har även upptäckt hur fantastiskt chilenskt vin är! Imorgon är det söndag och då tänkte vi ta vår första lediga pluggdag och åka till en fiskmarknad och sedan gå på second hand.
Adios!

Maria och Maggan 🙂

Welcome to Maputo!

Feliz páscoa (glad påsk)!

Nu har vi varit i Mozambique fem dagar och hunnit med en hel massa. Våra små kalla kroppar möttes av en härlig värme när vi landade och det har fortsatt. 28–33 grader är det mitt på dagen här hos oss. Nu efter fem dagar börjar vi vänja oss lite vid det varma vädret.

Vi har varit och hälsat på det ”allmänna” sjukhuset Maputo Central Hospital, dit alla kan gå och få hjälp. Samma dag besökte vi också ett privatsjukhus och slogs av vilken oerhörd skillnad det är. Vi träffade några läkarstudenter från andra delar av världen som berättade att många personer här söker vård alldeles för sent. En av deras teorier till just detta var att många personer inte har så mycket kunskap om sin kropp och hälsa och ibland finns även en stor rädsla för sjukhus.

Vi har också träffat vår kontaktperson på sjukhuset, som har hjälpt oss att finna sjuksköterskor i de olika distrikten där vi ska ut och göra våra intervjuer. Förhoppningsvis ska vi börja våra intervjuer måndag eller tisdag i nästa vecka. Vår tolk hade vi ett möte med igår och vi presenterade vår MFS-studie för henne och gick igenom upplägget för kommande veckor.

I onsdags var vi till den Skandinaviska skolan här i Maputo och hälsade på. De hade en pool som vi kikade lite nyfiket på och vi köpte badkort så vi kan vara där efter barnens skoltid. Igår avnjöts det första doppet. En hel del svenskar och ett par danskar har vi träffat på, som alla har hjälpt oss väldigt mycket med att lära känna Maputo och dos and don’ts.

/Josefine & Tina