Kategori: Uncategorized

…och ett dörrstopp…har vi packat ner allt?

På torsdag åker vi till Uganda för att samla in material till vår magisteruppsats i socialt arbete. Detta kommer vi att göra inom organisationen UYDEL (Uganda Youth Development Link) som bedriver yrkesutbildning och andra projekt, som är riktade mot socialt utsatta ungdomar i Ugandas huvudstad Kampala. Vår studie kommer behandla olika teman så som utvärdering, uppföljning samt kunskapsanvändning. Mer om vår studie och allt möjligt annat, kommer ni att kunna läsa om när vi har landat i Kampala. Just nu vill vi bara säga; hej och välkomna att följa med oss på vår resa!

Anna och Ellen

Då var den sista intervjun gjort! Samtidigt som det därmed känns som att en stor del av jobbet är gjort, så inser vi också hur mycket som återstår när vi tar en titt på våra transkriberade dokument. Det ska sållas, sorteras, analyseras och förhoppningsvis även i slutändan bilda något slags sammanhang. En bit kvar med andra ord, och det kommer säkert att bli bitvis jobbigt att nöta och stöta allt om och om igen, men det är också fantastiskt roligt att hantera ett material som man faktiskt själv har, tillsammans med de intervjuade, producerat. Intervju som metod är helt enkelt roligare och mer spännande än väntat!

Vi är nöjda med att vi har kunnat hålla oss till vår tidsplan och bli klara med intervjuerna i tid, att ha utrymme att gå tillbaka med följdfrågor om det behövs känns som en stor trygghet. Tidsplanen vi gjort upp innefattar även ett par dagars ledighet den sista veckan då vi planerar en roadtrip till öknen, vilket ytterligare motiverat oss att hålla hårt i schemat. Dels ska det bli skönt att få släppa uppsatsen ett par dagar för att få lite distans till den innan vi tar upp den för en sista granskning innan den ska lämnas in, och dels ska det självklart också bli kul att få se mer av landet än Windhoek.

Framför oss har vi alltså två veckors arbete med att få klart uppsatsen och en tredje vecka för lite ledighet, tre helt okej veckor i sikte om du frågar mig!

Det har varit en busy vecka här i Hanoi med förberedelser inför redovisningen! I torsdags fick vi även möjligheten att vara med vara med på ett seminarium där ämnet hållbar stadsutveckling diskuterades. Det var en mycket intressant dag där frågor som är så självklara för oss svenskar, exempelvis hantering av avloppsvatten och hushållssopor, var stora och svåra frågor att lösa. Det finns massvis av lagar och förordningar som rör miljöfrågor i landet, men eftersom det inte finns några resurser för att se till att lagarna efterföljs så är det få som följer lagarna. Om exempelvis ett nytt bostadsområde ska byggas så måste exploatörerna själva se till att det finns ett reningsverk i området för att ta hand om avloppsvattnet och likaså är sophanteringen heller inte en kommunal angelägenhet. Tyvärr är det ofta lättare och billigare för exploatörerna att betala böter för lagbrott än att faktiskt bygga och underhålla ett reningsverk.

Vi har även klarat av slutredovisningen av fältstudien för kontoret som vi har haft kontakt med. Vi har studerat två bostadsområden och en annan grupp studenter hade tittat på ett annat bostadsområde och eftersom vi läser planering och de andra studenterna arkitektur så var det mycket kul att höra hur de gått till väga och vilken syn de hade på området.

Nu kommer vi att fokusera på att skriva klart uppsatsen, men med temperaturer på uppemot 36 grader är det ganska svårt att komma igång..

Då var vår tredje vecka här i Windhoek avklarad. Tiden går löjligt fort och det känns som att resterande tid kommer att rusa ifrån oss, vilket vi inte riktigt tycker är okej, vi trivs ju så bra här. Människorna som vi möter dagligen på vårt hostel börjar kännas som vänner och staden som vår. Det är fantastiskt hur snabbt man gör sig hemmastadd!

Med uppsatsen går det framåt, det svåra är som väntat att få till våra intervjuer. Men i helgen begav vi oss i alla fall till den orten Swakopmund vid Namibias kust för att hålla vår första intervju. Den stora mängden information som den genererade känns minsta sagt svår att greppa i nuläget och är det en sak som blivit tydligt för oss genom den så är det hur komplexa hbt-frågor är här. Det visste vi väl egentligen, men det blev ändå en överväldigande upplevelse att få höra det berättat för oss på riktigt liksom. Att mycket av informationen var oväntat och omöjlig att förutspå tvingar oss dessutom att tänka ett varv till på vårt upplägg i uppsatsen, något som säkert är nyttigt och i slutändan kommer leda till en än bättre uppsats.

Och så är det väl också det som är det fantastiska med MFS, att man ges chansen att genom mötet med de som väljer att dela med sig av sina erfarenheter i våra intervjuer få insikt i och kunskap om det som varken går läsa sig till eller förutspå. Det gör det liksom värt lite extra huvudbry!

Med det konstaterat avslutar vi bloggandet för denna gång.

Vi hörs!

Hej bloggen!

Äntligen internet. Vår ankomst gick ganska bra, men innehöll några små överraskningar. Vi hade fått instruktioner från vår handledare här nere, Jagath, exakt om hur vi skulle gå till väga när vi kom till flygplatsen. Han hade skrivit upp taxibolag, kostnader och tidsåtgång. I hopp om att det hela var så enkelt, lämnade vi fram adresslappen till taxichauffören och hoppade in där bak.

Vi färdas med taxi i tre mil, viket tar minst två timmar. När vi äntligen når vår destination uppstår oklarheter kring vårt boende. Adressen som står angiven har ingen bokning i våra namn. Taxichauffören är mycket vänlig och kör vidare till ett annat ställe som tydligen heter samma sak.

Vi anländer till ett buddistiskt tempel, där vi måste ta av oss barfota och möts av skyltar som ”Welcome to find your inner peace.” Munken som arbetar i receptionen ringer massa samtal och springer ärenden, medan vi tänker att ”här kan vi ju inte bo!” Till sist kommer en tuk-tuk (som här heter three wheeler och inget annat har vi fått lära oss), som tar oss tillbaka till det ursprungliga stället. Nu har de helt plötsligt hittat vår bokning och tar hand om oss mycket väl.

Vi blir serverade lunch – starkt men gott – och mitt under lunchen kommer handledare Jagath inspringandes. Vi skulle tydligen ha ringt honom när vi kom fram, så de har letat och oroat sig för oss. Vi har inte sovit på 30 timmar, men lyckas ändå boka in vårt första möte på universitetet samma eftermiddag. En powernap och dusch senare är vi på väg med vår privata tuk-tuk-chaufför till campus.

Vi har möte med fem lärare på Faculty of Architecture, inklusive Jagath, och spånar frågeställningar med mer. De är väldigt angelägna om att ta hand om oss, de fixar med SIM-kort och kartor. En av lärarna, Chetika, ska ta hand om oss nästkommande dag och ta oss till shoppingcentrat och stranden. De är verkligen världens vänligaste land vi har kommit till.

Nu har vi sovit igen våra missade timmar och ska snart få skjuts av chaffisen igen. Under dagen ska vi som sagt på utflykt med Chetika. Imorgon ska vi få guidad tur genom våra projekt-områden i Colombo. Inget är som väntat, men ändå väldigt bra.