Curious terrain

så… då var vi hemma igen.
vi jobbade på som satan och skrev färdigt resultatdelen, hade ett bekräftande samtal med vår handledare och sedan packade väskorna efter midnatt och drog iväg tidigi morgon. det var mer änb två veckor sedan. två veckor som har känts som två månader. v ihar hunnit med så mycket. vi åkte till livingstone, botswana, lusaka… vi har träffat människor från många av världens hörn, som vi generöst delat upplevelser, te, mat, öl, tobak, kontakter, skratt och glädje med. vi är så extremt nöjda och tacksamma för denna tid i Afrika, Zambia. “do you have love for Africa?” JA.

folk, ffa amerikaner, blir helt ställda och fascinerade över vår möjlighet att göra det. att svenska staten ger stipendium för att studenter ska kunna åka ut och uppleva något sådant här. de tycker det är helt fantastsikt. och om dem inte redan hade uppgfattningen om att sverige är ett av världens bästa och mest generösa l’änder, så har detta definitivt hjälpt till att få dem att tycka det nu. det är bra att vara svensk när man reser. folk tycker gott om svenskar.

men det är skönt att var hemma och vara en i mängden igen. att kunna gå pa gatan utan att “alla” stirrar och penkar, och säger Musungo”. det är skönt att komm ahem till ett land där jag får klä mig hur jag vill (även om vissa våldtäkter fortfrande skylls på kvinnans beteene och/eller klädsel även i sverige), att jag får tro/tycka/tänka som jag vill om religion o politik, att jag fr bestämma över min egen sexuella aktivitet (med vem och hur jag vill ligga) etc. men det är samtidigt tragiskt att komma hem till ett land där många människors huvudsyssla är fåfänga, ytlighet och konsumtion. där utseende och kommer före insida, där flärd kommer före ålder och visdom. där barn inte lär sig värdet av tillgångar och leksaker, snarare tvärtom, där allt är utbytbart och kan slängas utan större eftertänksamhet. där vi har ett överflöde av allt, till den grad att vi ser allt som vår rättighet att äga, konsumera, ta del av. där tid styr våra liv i sådan minitös detaljering att vi kan låta humanitära essenser nedprioriteras för att vi “inte har tid” att stanna och hjälpa en annan människa, “inte har tid” att stanna och prata eller lyssna, “inte har tid” att vänta på bussen som är 4 minuter försenad, “inte har tid” att sitta och vänta på ett läkarbesök i 40 minuter.
VI ÄR SÅ JÄVLA BORTSKÄMDA. det är fruktansvärt men samidigt så fantastiskt.

jag känner mig väldigt rik. jag kände mig rik när jag ställde mig i nytt nyrenoverade (lilla) badrum och varmvatten sköljde över min trötta kropp. rik, när jag insåg att csn kommit in på kontot igen. rik, när jag hade kylen till lagom mängd full av mat. rik, när fönstrena är täta, trappuppgången fri från urinlukt och smuts. rik, att jag har en något så när fungerande cykel som tar mig till mitt universitet, där utbildningen jag läser är gratis. jag känner mig rik när jag vet att abort är min lagliga rätt här. rik, när jag inser att jämställdhet är inte målet, det är utgånspunkten. mellan rika och fattiga, mellan män och kvinnor.

Tack Malmö Högskola, tack SIDA. Ni har berikat våra liv med möjligheten till en enorm upplevelse. Tack till oss själva för att vi gjorde upplevelsen större än vi någonsin kunnat ana.

Nu ska vi bara skriva färdigt uppsatsen och bli godkända.

Ett svar på ”Curious terrain”

  1. Va roligt 🙂 Här är jag inne och kollar om MFS och vips skriver ni om er äventyr. Hoppas det går bra med examen! många kramar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *