Sista dagen i Sydafrika!

Som Nicole skrev i förra blogginlägget så har vi inte kunnat blogga ordentligt de senaste veckorna på grund av att vi inte haft internet där vi bott. Därför kommer det nu ett till. Imorgon flyger vi hem till Sverige. Det ska bli superskönt att äntligen få träffa nära och kära igen! Samtidigt tycker jag att det känns konstigt att vår resa redan är över. Det känns som att det inte alls var länge sen vi började skriva på ansökan ju. Men vi har ju fortfarande en del av arbetet framför oss även om vi kommer fortsätta hemma. Jag tycker att det är en härlig känsla att examensarbetet är så roligt och utvecklande att skriva. Det är liksom helt och hållet vårt eget projekt! Det har gjort det enklare att arbeta på med både läsning, insamling och bearbetning av material samt själva skrivandet. Något som också har underlättat är att vi hela tiden har behövt prata om vår studie. Vi har liksom både diskuterat vårt material och de teorier vi använder oss av med varandra samt förklarat/berättat om vår studie för folk vi har mött. Detta är något som vi gjort väldigt regelbundet under hela resan och att behöva sätta ord på vad vi har gjort har varit mycket nyttigt.

De senaste fem dagarna har vi bott i en lägenhet i centrala Kapstaden. Dagarna har varit en salig blandning av teoriläsning, diskussioner om arbetet, sol och bad i poolen på vår innegård och museibesök. Igår besökte vi District Six Museum. District Six är ett område varifrån apartheidregimen tvångsförflyttade över 60 000 invånare under 1970-talet eftersom att området då hade gjorts om till ett för endast vita. Invånarna tvingades flytta ut till townships ca 25 km bort. Byggnaderna i området revs men på grund av internationellt, men även ett visst lokalt, tryck blev ombyggnationerna svårare och området lämnades istället obebyggt. Muséet är ett minne av både apartheidtiden och av området och dess invånare innan tvångsförflyttningarna. Det som gör starkast intryck på mig är definitivt de röster som lyfts fram i muséet! När människors livsöden och berättelser synliggörs och deras röster får höras blir landets historia väldigt påtaglig. Jag kan inget annat än att bli berörd.

Igår träffade vi även Elin och Jakob som också gör sin MFS här. Vi käkade middag och jämförde erfarenheter och upplevelser. I morse gick vi tillsammans till Bo-Kaap och tittade på de färgglada husen. En mycket trevlig förmiddagspromenad tyckte jag! 🙂 Eftersom att det är vår sista dag bestämde vi oss för att utnyttja soltimmarna vid poolen där vi träffade på fyra svenska socionomstudenter från Umeå som vi hängde med resten av eftermiddagen. Haha, så helt plötsligt blev det väldigt många svenska stämmor runt poolen.

Nu ska vi packa det sista och ladda ner lite artiklar som vi ska läsa på flyget hem. På tisdag får jag äntligen träffa min fina sambo igen och jag ser fram emot att få träffa alla andra jag har saknat medan vi har varit här borta! Vi återkommer snart med vår reseberättelse…

Bild från District Sic Museum.
Bild från District Six Museum. 
Utsikt över Table Mountain från vår lägenhet.
Utsikt över Lions Head från lägenheten. Att faktiskt ge oss upp på bergen tar vi nästa gång vi åker till Sydafrika 😉 (får jobba lite på höjdrädslan först!)
Jakob, Nicole och Elin i Bo-Kaap 🙂
Street art <3
Vegansk lunch från den veganska restaurangen som vi åt på fyra dagar i sträck. Så sjukt god mat!
“To be free is not merely to cast off one’s chains, but to live in a way that respects and enhances the freedom of others.” Nelson Mandela

 

 

 

Familjeliv, turistande och reflektion av Nicole!

Oj vad tiden flyger iväg. Vi hade inte internet där vi bodde mellan 6–19/4 vilket såklart gjorde det något svårt att blogga…

Jag (Nicole) ska nu sammanfatta dessa veckor och ifall någon i min situation vill söka MFS kan detta med fördel läsas som exempel och alternativ. Den situation jag syftar på är att jag började plugga senare än de flesta och därmed hann skaffa familj innan. Jag har tre barn som är mellan 7–14 och att vara iväg från dem under två månader har varit svårt och konstigt. Att jag ändå ens började fundera på att söka MFS och sedan gjorde det, är grundat i att jag tror på att ta tillfället när det kommer samt att jag vill visa barnen att allt är möjligt, även om det inte är enkelt. Jag har också haft fullt stöd av min man annars hade det inte gått!

En förutsättning för att jag skulle åka var att vi kunde ordna så att familjen kom och hälsade på, och det var precis vad de gjorde under den här perioden. Passande nog var det ju påsklov. Min flygrädde make övertalade min syster och svåger så att han skulle slippa flyga själv med barnen och hela gänget (8 st) landade i Kapstaden den 6/4! För den här tiden hade vi hyrt ett hus i Fish Hoek, lite utanför Kapstaden där vi alla fick plats, inklusive Nikki som fick smaka på vårt smått tokiga familjeliv med fem barn (mellan 7 – 14) och fyra gapiga vuxna (med serbiskt påbrå så flerspråkigheten flödade!). Eftersom Nikki inte är av den blyga tysta typen så smälte hon bra in och under två veckor var fokus snarare på att utforska Sydafrika/Västra Kapprovinsen/Kapstaden än plugg.

Det var ett bra tillfälle att läsa på om teorier om metod och analys som vi ändå behöver för examensarbetets del. Men i ärlighetens namn var det Nikki som gjorde mest läsning och anteckningar, det är helt enkelt så det är att plugga när man har barn. För att med gott samvete kunna sätta sig och odelat läsa kurslitteratur och annat så måste i alla fall jag känna att jag gett barnen full uppmärksamhet när det behovet finns. Det är så jag har tagit mig igenom fem års studier. Jag har fått vara lite striktare i min planering av min studietid än mina kursare som inte har barn. Efter fem veckors bortvaro var behovet stort, vilket jag anat så jag hade läst lite mer innan, och kommer få ta igen läsning nu efter medan Nikki kan streama serier på Netflix… Det var det värt!

Vi hann med en hel del på nästan två veckor. Pingvinstranden Boulders Beach i Simons Town, Hop-on-sightseeingbussar, Kirstenbosch Botaniska trädgård, Akvariet i V & A Waterfront, World of Birds med fler än 400 olika fågelarter, köra Chapmans Peak Drive, Drakenstein Lion Park som räddar illa behandlade lejon från hela världen och ger dem ett värdigt liv. Robben Island som blev en historielektion där jag och Nikki fick förklara, översätta och anpassa fakta till barnens referensram – bra lärarträning! Turen ner till Cape Point och Godahoppsudden med en utsikt som hissnade i magen där uppe på den helt oskyddade klippan som störtade rakt ner i de vilda vågorna nedanför. Inte ett staket, rep eller ens en markering som visade var det var lämpligt att stå. Som svensk är man van vid ett helt annat säkerhetstänk och jag drömde mardrömmar om barn som snubblade hela natten efter den utflykten.

Jag är väldigt glad att mina studier gett mig möjligheten att komma hit och erbjuda mina barn den här upplevelsen. Även om jag (och maken) fick jobba extra under hösten för att få ihop till resan, och även om det innebär att sommaren tillbringas hemma så är jag övertygad om att det är något de kommer att ha med sig. Kanske bli inspirerade till att själva ge sig ut, söka stipendier, plugga utomlands och framförallt våga ta de chanser som erbjuds. Jag är oändligt glad och tacksam för att Nikki upptäckte MFS och att vi la ner så mycket tid på ansökan att vi faktiskt fick stipendiet! Och så är jag glad att MFS finns! Mitt råd till alla och envar är att söka! Lägg mycket tid på ansökan, projektplanen och planeringen i förväg så har man störst chans att njuta av upplevelserna på plats.

Over and out från mig! Det kommer fler uppdateringar om vårt arbete snart!

Pingviner på Boulders Beach i Simon’s Town
Canopy Walk i Kirstenbosch Botaniska trädgård. 13 m över marken på vissa ställen!
Sydvästligaste punkten i Afrika. Helt utan staket eller liknande…
Mängder med fåglar i härliga färgen på Birds of Eden
Utsikt över Hout Bay från Chapmans Peak Drive. Magiskt!
Kapstadens version av Nobeltorget! Nobel Square med stayer av 4 Sydafrikanska nobelpristagare: Albert Luthuli 1960, Desmond Tutu 1984, FW de Klerk 1993 och Nelson Mandela 1993.

Avsked, safari och semester

Visst är det märkligt hur snabbt fem veckor går? Det känns som att det var förra veckan som vi för första gången mötte Grahamstown’s småstadscharm. Å andra sidan så har vi hunnit med mycket under vår tid där. Vi har hittat favoritrestauranger och affärer, bra pluggplatser och mysiga ställen att hänga vid en solig eftermiddag. Och alla varma och hjälpsamma människor! Vi har mött så många nya människor och i fredags sprang vi vid minst tre tillfällen på folk som vi lärt känna. Vi har kassörskan på Fusion Speciality Food Shop, där jag (Nikki) fann mycket av mina veganprodukter, Mariane som vi lärt känna genom Kjetil och en av de sex lärarstudenterna som hade sin praktik på skolan som vi samarbetat med. Det är alltid lite sorgligt med farväl men jag måste ändå säga att veckans avsked framförallt var fina. I måndags sa vi hejdå på skolan och en del av eleverna vi intervjuat höll under morgonsamlingen ett avskedstal till oss framför hela skolan. Man kan ju bli blödig för mindre! Lärarna bjöd på lunch och vi tackade för all hjälp vi har fått genom att bjuda på Marabou, Zoo, Gott & Blandat, Ahlgrens bilar och Djungelvårl (mohaha). I fredags bjöd personalen på Red Café, där vi spenderat många för- och eftermiddagar, oss på lunch och sen tog vi en runda för att säga hejdå till bland annat den gulliga damen på Earth Produce som hjälpt oss med tips samt vid två tillfällen kört oss hem för att hon inte tyckt att vi skulle promenera hem på kvällen. Vi tog farväl av Kjetil och gänget på Joza Youth Hub i lördags då de hade öppet hus. Ja, ni fattar ju själva! Tänk så många nya människor man hinner träffa på fem veckor om man bara är öppen för det 🙂

I lördags fick Nicole öva på att köra på fel sida av vägen när vi körde till Addo Elephant Park. Hon körde som om hon under alla år inte gjort annat än kört på vänster sida! Tack och lov för det eftersom att vi har mycket bilfärd framför oss de kommande veckorna, hehe. I alla fall, med oss hade vi våra nyfunna vänner Tessa och hennes dotter, Stella, och vi hade några mycket härliga timmar där vi såg massor av dyngbaggar, två elefanter på nära håll och ytterligare tre på avstånd, olika antiloparter samt hela Pumba’s släkt. Det var en mycket rogivande färd i fantastisk natur, när vi inte behövde väja för de utrotningshotade dyngbaggarna som ironiskt nog kryllade på vägen.

I går inledde vi vår minisemester med start i Port Elizabeth. Efter en god lunch med en fantastisk utsikt hängde vi på stranden där vi solade och badade (jag badade, Nicole hävdar att det för henne räcker med att doppa fötterna vid strandkanten. Pff!). Det var en härlig vibe nere vid stranden igår då IRONMAN African Championship, ett långdistanstriathlon bestående av 3,86 km simning, 180,2 km cykling och ett maratonlopp (42,195 km), var i full gång. Vilka kämpar! Vi träffade på en av deltagarna på restaurangen vi åt på under kvällen, Stephan Artursson från Sverige :P. Vi la märke till de svenska flaggorna som hans familj hade på kinderna och gick framför att hälsa. Han berättade om sitt projekt som man kan läsa om på deras Facebooksida ”Khayelitsha Triathlon”. Inspirerande!

Imorgon drar vi vidare längs ”Garden Route”, nästa stopp är Knysna (uttalas Najsna). Vägen dit går bland annat genom Tsitsikama National Park och vi kommer bland annat att passera en av världens högsta broar över en flod, Storms River. Tydligen ska det finnas möjlighet till Bungy-jump där, vilket vi kommer att njuta av att se på avstånd… ”Garden Route” är känt för att vara väldigt naturskönt och vi ser fram emot färden. På onsdag kör vi vidare mot Kapstaden, men först stannar vi en natt vid Cape Agulhas, Afrikas sydligaste punkt och mötesplatsen för Atlanten i väst och Indiska Oceanen i öst. På torsdag når vi Kapstaden och ska hämta upp Nicole’s familj på flygplatsen. Glädjescenerna lär bli storartade då 6 veckor är lång tid att vara utan sina barn…

Som en liten parantes kan tilläggas att vi, trots att vi bestämt oss för att ha ledigt dessa dagar, spontant blev sugna på att läsa på mer om de teorier som vi baserar vår studie på. Så när vi låg vid poolen vid vårt Guest House kom vi, utan att det ens kändes som jobb, fram till en del grundläggande gällande analysmetod av vårt insamlade material samt upplägget av examensarbetet. Vi är nöjda med vår undersökning så långt och riktigt taggade på att fortsätta skriva.

Det var vad vi hade så här långt, återkommer med mer spännande upplevelser i slutet av veckan!

Första elefanten som vi såg i Addo.
Denna elefanten stod bara en bit ifrån vägen. Fick en fin film men vet inte hur man lägger upp den här ^^
PUMBA!!!
Tessa och Stella njuter av utsikten.
Denna fantastiska solnedgången fångades på bild när vi satt och åt på restaurangen i Addo. Mysigt!
Vår lunchutsikt i Port Elizabeth. Vi hoppade poolområdet och solade och badade i Indiska oceanen (som syns i bakgrunden) istället 🙂

 

 

 

 

Bakgrund, syfte och metod

Vi tänkte att vi skulle försöka ge er en lite bättre inblick i varför vi är här och vad vi gör. Det hela började med att jag (Nikki) besökte en kompis i Sydafrika förra vintern. Jag fick då höra talas om de pågående studentdemonstrationerna och min nyfikenhet kring det sydafrikanska utbildningssystemet växte när jag insåg att det under det senaste året skett ett flertal protester ledda av studenter som bland annat reagerade på förslaget om att höja skolavgifterna. Idén om att åka tillbaka för att samla material till mitt framtida examensarbete föddes och tack vare min lärare fick jag upp ögonen för teorier om critical literacy. Jag diskuterade idén med Nicole som blev intresserad och vi bestämde oss för att skriva ihop. Efter lite (läs mycket!) research fick vi en mer komplex förklaring till studentdemonstrationerna och det engelska språket som hegemoni i Sydafrika och den komplexa relationen mellan språk och makt fångade vårt intresse.

Det har gått över 20 år sedan apartheid avskaffades i Sydafrika och idag har landet 11 officiella språk. Istället för bara engelska och afrikaans är t.ex. även de två största språken zulu och xhosa officiella språk. Dock utgör det engelska språket fortfarande hegemoni i landet vilket syns i utbildningssystemet bland annat genom att engelska är det främsta skolspråket. En del av problematiken med engelska som hegemoni är att det, trots att det idag är ett världsspråk som skapar förutsättningar, även skapar ojämlika förutsättningar för elever med olika språklig bakgrund. Vi har valt att titta på hur detta påverkar litteraturundervisningen. En av våra teoretiska utgångspunkter är att texter både är skapade (av någon) och skapar (eller reproducerar, uppfattningar om världen) samt att läsning påverkar den som läser.

För att samla in vårt material har vi observerat engelsklektioner samt intervjuat elever. Detta har vi gjort på Khutliso Daniels Secondary School som är en statlig skola i ett township i anslutning till Grahamstown. Rektorn har varit väldigt positiv till vår närvaro på skolan och hur denna kan vidga elevernas vyer genom att de får möta människor från en helt annan del av världen. Han samarbetar ofta med universitetet i staden (Rhodes Univerity) och ser vårt besök som en förlängning av elevernas medvetande om sina möjligheter och världsuppfattning över lag. Två av engelsklärarna har varit engagerade i vår undersökning på olika sätt och det är också deras klasser som vi har observerat och intervjuat elever ur. Som ett litet tack, och för att visa eleverna något av vår kulturella bakgrund höll vi i veckan lektioner som fokuserade på lite roliga fakta om Sverige. De fick även lära sig lite svenska fraser och höra nationalsången! (Då just detta moment var lite oväntat och kom till på begäran av eleverna så löste vi det genom att ställa oss och sjunga den! Som belöning för det fick vi sedan höra Sydafrikas nationalsång vilken i sig är väldigt pampig och blev ännu mäktigare när 50 elever i ett klassrum sjunger den!) Detta var lika givande för oss som det var för dem.

Vi har nu samlat in den planerade mängden material och har även avslutat transkriberingen av intervjuerna. Vårt nästa steg i vårt arbete med examensarbetet blir att gå tillbaka till böckerna, läsa våra anteckningar och sortera och tematisera. Alltså arbete av en helt annan karaktär än det vi gjort fram till nu! Vi har dessutom bokat ett par möten i Kapstaden dels med en av grundarna dels med nuvarande ordföranden av en organisation som heter PRAESA och som bland annat arbetar med att främja läsning på de olika sydafrikanska språken. För att göra detta så ser de till att det översätts böcker till andra språk än engelska och afrikaans, och arbetar även med bland annat läsklubbar. Vad gäller just läsklubbar har vi också fått tag i en person som har organiserat så kallade ”reading camps” här i Grahamstown och hon har gått med på att svara på frågor via mejl. Vi är ännu inte säkra på var i vårt examensarbete detta skulle passa in, men vi vill inte missa en chans att få även detta perspektivet.

Hoppas att vi på ett någorlunda tydligt sätt kunnat redogöra för vad vi sysslar med här nere. Nu tillbaka till teoriböckerna!

Khutliso Daniels Secondary School.
“In pursuit of excellence”
Framsidan av byggnaden där skolpersonalen sitter. Rektor och biträdande rektor har egna kontor medan resterande lärare delar på ett stort rum. I byggnaden finns även reception, personaltoaletter, ett litet kök samt ett rum för elevhälsa, som även används som bokförråd. 
Här är en bild på skolgården och skolbyggnaderna. Skolan består av fyra byggnader  med klassrum (två av dessa byggnader rymmer även en datorsal, toaletter och kök), personalbyggnaden samt en byggnad som används som förråd.
Eleverna är gärna med på foton och ber till och med om att få “take a selfie” med oss 🙂
Groupie!! 😀

Sång, intervjuer och transkribering!

Efter att ha deltagit i undervisningen och börjat få grepp om hur de arbetar här på denna skolan så gjorde vi en fokusering och valde att följa två av alla de klasser vi besökt hittills. En 8:a och en 9:a som har olika lärare i engelska. Idealet hade varit att få möta en äldre klass då vi utbildar oss mot gymnasiet, men den läraren hade för mycket att göra för att kunna ha oss med. När vi luftade detta med vår handledare via mejl menade han att detta var av mindre betydelse så därför valde vi helt enkelt de klasser som vi kände att vi träffat flest gånger och som höll på med rätt saker under lektionerna för den fortsatta undersökningen.

I början av veckan fortsatte vi våra observationer och pratade även med de två lärarna vars klasser vi ville intervjua för att komma fram till bästa tid, sätt och plats för detta. Båda lärarna föredrog onsdagen och vi började förbereda oss. Nu fick vi känna på hur det kan vara när man är beroende av andra och när saker och ting inte blir som planerat… På onsdagen blev vi stoppade i dörren till klass 9 b av en annan lärare som hade bytt schematid och hade prov med klassen! Oj då! Vi backade och började förbereda för åttorna… Guess what? Under lunchen snappade vi upp (i det allmänna surret i lärarrummet som är en härlig mix av engelska och xhosa) att alla klasser hade prov under onsdagen med denna lärare. Efter lite undersökningar visade det sig att, jodå det var precis under den lektionen som vi skulle prata med åttorna som detta skulle ske… Djup suck. Något irriterade, mest grundad i känslan av att dagen varit helt bortkastad, satt vi i lärarrummet och försökte bestämma oss för vad vi skulle göra.

Skam den som ser sig besegrad innan sista utringningen ljudit! Under dessa tre dagar (må-on) var där ett antal lärarstudenter på skolan och gjorde en del av sin praktik. Vi hade, naturligtvis som de översociala personer vi är, redan pratat med vissa av dem, men nu när vi liksom inte hade något jobb att fokusera på denna dagen så la vi in en högre växel! Vi frågade om deras utbildning, om dem själva, bad om tips på pluggställen i stan och bytte nummer med ett par av dem.

Samtidigt som detta pågick så kommer rektorn in och avbryter surret med att bjuda in alla som har tid att få vara med och se när åttorna och niorna ska uppträda. De hade i grupper om 2–5 personer fått förbereda en valfri låt som de skulle framföra på ett kreativt sätt inom ämnet ”Creative Arts”. Det hade setts ut en jury och alla uppträden skedde inför de båda klasserna i varje årskurs. (Vilket innebär en massa elever då det bara i nian går drygt 100 st uppdelat på två klasser!).

Vi två, samt två av lärarstudenterna, gick med och det vi fick se och höra gick bortom alla tidigare erfarenheter av skoluppträdanden! Det var en fantastik upplevelse. Tyvärr kan vi inte lägga upp några klipp här (vi vet nämligen inte hur vi gör om dem till ett fungerande format) men vi har lagt upp ett på vårt Instagramkonto om ni är intresserade (@nicandnik). Och ja, eleverna har gett oss tillåtelse att lägga upp dem 😉

En annan trevlig följd av denna dagen är att vi planerar åka till Addo (Elephant Sanctuary) med den ena av lärarstudenterna som vi fick fin kontakt med! Det ska bli spännande, både att göra den utflykten, men även att få tillfälle att prata med en annan lärarstudent som kommer från en annan kontext!

I torsdags blev det så äntligen dags för våra intervjuer. Eftersom vi förstått att det gäller att vara tydlig och framåt så inledde vi med att ordna ett rum att sitta i, där vi också hällde upp lite av det svenska godis vi haft med oss på en tallrik. Det var en bra isbrytare! Även om vi inte är överdrivet bekanta med att genomföra intervjuer så kändes det bra och framförallt väldigt roligt att prata med eleverna. De båda grupperna hade helt olika dynamik och fastnade på olika delar av våra frågor vilket också gjorde att de var helt olika trots att vi utgått från samma frågeguide. Det ska bli spännande att analysera dem!

Innan man kan börja analysera en (eller två!) intervju så måste den transkriberas… tacksamma för att vi är två om det så tog vi varsin av de halvtimmeslånga inspelningarna och påbörjade transkriberingen vilken avslutades idag! Det tar tid, det är inte alltid lätt att höra VAD som sägs eller VEM som säger det. I vårt fall hade vi valt att göra gruppintervjuer (för att vi tyckte att eleverna kändes mest bekväma på det viset) vilket gjorde att det ibland pratade flera samtidigt. Nu är det i alla fall gjort!

Som en lite parantes kan vi tillägga att vi var väldigt glada för att vi inte bokat in något denna helgen då en av oss blev akut magsjuk och spenderade två dagar i säng (eller på toa…). Tack och lov var det inget allvarligare utan vi kunde dela en flaska vin igår kväll igen!

Som en annan parantes kan vi också tillägga att vi numera tycker synd om Flatties-spindlarna då vi två ggr under denna vecka haft närkontakt med ett annat monster som även det har fler ben än nödvändigt (allt över 4 är för mycket)! Tursamt nog dyker dessa Rain Spiders endast upp vid regn eller kyligare väder. Tråkigt nog dyker de upp för att de ogillar regn och kyla och vill in inomhus… Behöver vi nämna att vi inte lämnar ett oövervakat fönster öppet för vädring någonsin igen…?!

Det blev ett långt inlägg det här, förhoppningsvis hinner vi lära oss att göra kortade mer frekventa uppdateringar!

En del av eleverna som skulle uppträda i ämnet Creative Art.
Här har vi Nicole med ett gäng glada elever. De går allihopa i grade 8 men är i olika åldrar, mellan 12 och 15. 
🙂

 

Vardagsrytm och en semesterweekend…

Nu känner vi äntligen att vi börjar komma in i vardagsrytmen här nere. Veckan har varit en blandning av spännande observationer och utflykter. Vi har fått en mer regelbunden kontakt med vissa klasser och eleverna är nyfikna och pratar gärna med oss. Det händer att någon elev kikar in i klassrummet där vi för tillfället befinner oss och vinkar. Eller så är det någon som glatt ropar efter oss från andra sidan skolgården. I onsdags var det en tjej som stegade fram till mig och sa ”Nikkiiii! Give me a hug girl!” Utöver kontakten med eleverna så har våra observationer väckt många spännande frågor och vi har börjat hitta några ingångar till när vi ska sortera allt material och börja skriva. I nästa vecka kommer vi att skriva lite mer om detta och förklara lite bättre vad det faktiskt är vi gör här.

Då vårt boende här i Grahamstown var fullbokat onsdag-fredag denna veckan så passade vi på att ta en roadtrip till Bloemfontein för att hälsa på vänner till mig. Bussresan dit tog 7,5 timmar och var hemsk! Vägen var gropig och hela bussen skakade och hoppade så att vi blev alldeles åksjuka. Som tur var så försvann illamåendet och ångesten efter en stunds åkande. Sätena var slitna och flera saknade bälte. Och toaletten… ja, hur den såg ut ska ni slippa att få läsa om men jag kan säga så mycket som att Nicole tog en dusch när vi väl kom fram till vårt Guest House trots att hon inte lyckades få något varmvatten. Vid det laget var vi båda så trötta att vi fann situationen otroligt komisk vilket ledde till att vi hysteriskt skrattade åt stackars Nicole som huttrade i det kalla vattnet.

Dagarna i Bloemfontein var underbara. Vi blev så väl omhändertagna och behövde varken planera vad vi skulle göra eller hur vi skulle ta oss runt. Det blev tre turistiga dagar som bestod av god mat (i stora lass!), besök på Anglo-Boer War Museum, två besök på Oliewenhuis Art Museum, frisörbesök, karaoke och braai (barbeque). Bussresan hem var bättre än på ditvägen och trots de sköna dagarna i Bloem så är vi glada över att vara ”hemma” i Grahamstown igen. Nu har vi återigen packat upp alla våra grejor samt lagat världens godaste kikärtscurry med jordnötssmör.

Imorgon, ny vecka nya tag! Vi kommer nu göra intervjuer och på allvar att börja bearbeta vårt insamlade material. Hej svejs!

Womens memorial på Anglo-Boer War Museum.
På spaning efter kunskap ^^

Vi ska bli lärare i svenska så därför räknas det inte när vi missar skyltar på engelska…

Ett av många ställen som vi käkade mumsig mat på.

Här har ni oss tillsammans med våra värdar som tog väl hand om oss i Bloemfontein <3

Första veckan – spindlar, människor och andra intryck!

Hej! Vi har varit dåliga på att komma igång med att blogga, men från och med nu ska vi uppdatera mer regelbundet. Vi har nu varit 9 dagar i Sydafrika och det är 8 dagar sedan vi anlände till Grahamstown där vi kommer att göra huvuddelen av våra fältstudier för examensarbetet. När vi kom fram med buss från Port Elizabeth förra lördagen blev vi upphämtade av vår handledare Kjetil Torp. Han arbetar för en NGO, Village Scribe Association, som arbetar med att förbättra computer literacy för både lärare och elever på mindre priviligierade skolor via en speciellt anpassad plattform som heter Awarenet. Kjetil bjöd direkt in oss på en liten grillfest (braai) hos honom, där vi mötte flera personer som jobbade på samma, men även andra NGO’s i staden. Det var väldigt trevligt! Det talades engelska, xhosa, tyska, serbiska, svenska och norska i en härlig och ibland förvirrande mix 😊. Som en skön avslutning på kvällen satt världens största spindel på Nikkis säng när vi kom hem till rummet (ok, inte världens största men stor nog…) så det tog en dryg timme innan vi hade ”löst” det problemet (genom att helt enkelt till slut fösa ut sängen genom dörren och sprätta iväg spindeln i en buske!!!). Behöver jag säga att vi går igenom rummet noga var kväll sedan dess?! Vi har nu fått reda på att spindlarna kallas ”flatties” och varken är farliga eller aggressiva, men vi bad ändå vår granne om hjälp häromkvällen när vi fick besök igen…

Redan i måndags hade Kjetil bokat in ett möte med rektorn på skolan där vi ska genomföra våra observationer. Khutliso Daniels Secondary School heter den och eleverna här går i klass 8-12. Skolan ligger i ett township, en rest från apartheidtiden då det var här den svarta befolkningen fick bo. Det är fortfarande en homogen befolkning i området och skolan gör vad den kan med små resurser. Vi blev väldigt väl emottagna av rektorn och två av lärarna i engelska. Vi fick beskriva vad vi tänkt oss att göra och lyssnade på deras respons och kommentarer. Vi bestämde med dem att vi skulle börja våra observationer redan på torsdagen samma vecka. Kjetil hade tidigare förklarat att saker här inte alltid följer planen och vi kände att det var lika bra att sätta igång.

Våra första två dagar av observationer var väldigt intressanta. Skolmiljön skiljer sig väldigt mycket från den vi har i Sverige. Tyvärr har vi inte hunnit ta några bilder än då vi ville försäkra oss om att det var ok med rektorn. Vi fick grönt ljus för det i fredags så bilder kommer 😃. Över lag har vi blivit väldigt väl bemötta och alla är nyfikna och intresserade av vad vi gör.

Det samma kan man säga om alla vi mött i staden. Människor här är generellt hjärtliga och öppna för kommunikation med okända. Grahamstown har inte mer än ca 70 000 invånare och många av dem är unga då Rhodes University finns i staden. Dagarna innan vi påbörjade observationerna och den här helgen har vi utforskat staden och dess omgivningar. En dag då det var 38 grader passade vi på att strosa i den botaniska trädgården. I fredags hade de en filmvisning utomhus på en idrottsplats nära oss, och igår var det en sk pop-up-marknad ett par kvarter bort. Idag hade vi bokat transport till en liten by vid kusten som vi hade hört har fina stränder. Och Kenton-on-Sea levererade strand! Dagen började lite molnigt men det klarnade upp efter lunch och vi njöt av sandstrand (Nicole) och bad (Nikki).

Det var allt för nu, återkommer senare i veckan!

Här är en bild från Amani Guest House som vi bodde på i Port Elizabeth (PE) vår första natt.

Medan vi väntade på bussen från PE till Grahamstown så passade vi på att upptäcka stan lite. Vi fick sällskap av en kille från Schweiz som också bodde på Amani. Här är The voting line sculpture på Donkin Reserve i Port Elizabeth. Den representerar alla de människor som delar samma land och som tillsammans röstade i Sydafrikas första demokratiska val 1994.