Visst är det märkligt hur snabbt fem veckor går? Det känns som att det var förra veckan som vi för första gången mötte Grahamstown’s småstadscharm. Å andra sidan så har vi hunnit med mycket under vår tid där. Vi har hittat favoritrestauranger och affärer, bra pluggplatser och mysiga ställen att hänga vid en solig eftermiddag. Och alla varma och hjälpsamma människor! Vi har mött så många nya människor och i fredags sprang vi vid minst tre tillfällen på folk som vi lärt känna. Vi har kassörskan på Fusion Speciality Food Shop, där jag (Nikki) fann mycket av mina veganprodukter, Mariane som vi lärt känna genom Kjetil och en av de sex lärarstudenterna som hade sin praktik på skolan som vi samarbetat med. Det är alltid lite sorgligt med farväl men jag måste ändå säga att veckans avsked framförallt var fina. I måndags sa vi hejdå på skolan och en del av eleverna vi intervjuat höll under morgonsamlingen ett avskedstal till oss framför hela skolan. Man kan ju bli blödig för mindre! Lärarna bjöd på lunch och vi tackade för all hjälp vi har fått genom att bjuda på Marabou, Zoo, Gott & Blandat, Ahlgrens bilar och Djungelvårl (mohaha). I fredags bjöd personalen på Red Café, där vi spenderat många för- och eftermiddagar, oss på lunch och sen tog vi en runda för att säga hejdå till bland annat den gulliga damen på Earth Produce som hjälpt oss med tips samt vid två tillfällen kört oss hem för att hon inte tyckt att vi skulle promenera hem på kvällen. Vi tog farväl av Kjetil och gänget på Joza Youth Hub i lördags då de hade öppet hus. Ja, ni fattar ju själva! Tänk så många nya människor man hinner träffa på fem veckor om man bara är öppen för det 🙂
I lördags fick Nicole öva på att köra på fel sida av vägen när vi körde till Addo Elephant Park. Hon körde som om hon under alla år inte gjort annat än kört på vänster sida! Tack och lov för det eftersom att vi har mycket bilfärd framför oss de kommande veckorna, hehe. I alla fall, med oss hade vi våra nyfunna vänner Tessa och hennes dotter, Stella, och vi hade några mycket härliga timmar där vi såg massor av dyngbaggar, två elefanter på nära håll och ytterligare tre på avstånd, olika antiloparter samt hela Pumba’s släkt. Det var en mycket rogivande färd i fantastisk natur, när vi inte behövde väja för de utrotningshotade dyngbaggarna som ironiskt nog kryllade på vägen.
I går inledde vi vår minisemester med start i Port Elizabeth. Efter en god lunch med en fantastisk utsikt hängde vi på stranden där vi solade och badade (jag badade, Nicole hävdar att det för henne räcker med att doppa fötterna vid strandkanten. Pff!). Det var en härlig vibe nere vid stranden igår då IRONMAN African Championship, ett långdistanstriathlon bestående av 3,86 km simning, 180,2 km cykling och ett maratonlopp (42,195 km), var i full gång. Vilka kämpar! Vi träffade på en av deltagarna på restaurangen vi åt på under kvällen, Stephan Artursson från Sverige :P. Vi la märke till de svenska flaggorna som hans familj hade på kinderna och gick framför att hälsa. Han berättade om sitt projekt som man kan läsa om på deras Facebooksida ”Khayelitsha Triathlon”. Inspirerande!
Imorgon drar vi vidare längs ”Garden Route”, nästa stopp är Knysna (uttalas Najsna). Vägen dit går bland annat genom Tsitsikama National Park och vi kommer bland annat att passera en av världens högsta broar över en flod, Storms River. Tydligen ska det finnas möjlighet till Bungy-jump där, vilket vi kommer att njuta av att se på avstånd… ”Garden Route” är känt för att vara väldigt naturskönt och vi ser fram emot färden. På onsdag kör vi vidare mot Kapstaden, men först stannar vi en natt vid Cape Agulhas, Afrikas sydligaste punkt och mötesplatsen för Atlanten i väst och Indiska Oceanen i öst. På torsdag når vi Kapstaden och ska hämta upp Nicole’s familj på flygplatsen. Glädjescenerna lär bli storartade då 6 veckor är lång tid att vara utan sina barn…
Som en liten parantes kan tilläggas att vi, trots att vi bestämt oss för att ha ledigt dessa dagar, spontant blev sugna på att läsa på mer om de teorier som vi baserar vår studie på. Så när vi låg vid poolen vid vårt Guest House kom vi, utan att det ens kändes som jobb, fram till en del grundläggande gällande analysmetod av vårt insamlade material samt upplägget av examensarbetet. Vi är nöjda med vår undersökning så långt och riktigt taggade på att fortsätta skriva.
Det var vad vi hade så här långt, återkommer med mer spännande upplevelser i slutet av veckan!
