Om Felicia och Hanna

¡Hola. Hanna och Felicia heter vi och är miljövetarstudenter på Malmö Högskola. Vi anlände till Costa Rica den 26 februari, klockan 21:00 lokal tid, för att vara exakt. Syftet med vår 10 veckors vistelse i Costa Rica är att skriva vårt examensarbete om ekoturism. Ekoturism definieras enligt The International Ecotourism Society som "ansvarsfullt resande som bidrar till skyddet av naturmiljöer och till lokalbefolkningens välbefinnande”. Costa Rica har sedan 90-talet varit pionjärer inom hållbar turism. Fräckt tycker vi!! Genom intervjuer ska vi studera turisten som väljer att resa hållbart. Vad är turistens värderingar? Intentioner? Och agerar de enligt sina (förhoppningsvis) hållbara värderingar väl på plats i Santa Teresa. Något som speciellt har hållit oss vakna om nätterna sedan vi skrev vår stipendieansökan till MFS är om det verkligen är möjligt för ett land vars inkomst är centrerad kring turism att utvecklas hållbart? Vårt intryck av Santa Teresa har hittills inte gjort oss besvikna. Vi mår som aldrig förr och är förälskade i lokalbefolkningens bemötande, naturen och alla dess djur, surfkulturen och den oändliga tillgången på frukt, gott kaffe och ceviche. Pura vida /Hanna & Felicia

Costa Rica 4ever

Hej kära läsare!

Vi har bestämt oss för att inte åka hem. Costa Rica är för underbart att lämna. VI har intervjuat och intervjuat och intervjuat, rättare sagt 19 stycken och sedan har vi transkriberat och transkriberat och transkriberat sedan vi kom. 14 turister, 4 hotell manager och 1 resebyrå. Det har varit otroligt lärorikt och vi känner att vi verkligen har fått en god insikt i hur turistindustrin fungerar i Santa Teresa. Samtidigt som det närmar sig avresa hem (i förrgår var det en månad) så blir det allt varmare, det är alltså extremt varmt. Regnperioden börjar snart, i början av maj, då sägs det bli lite svalare. Både jag och Felicia ser fram emot att ligga i hängmattan på vårt hosel och skriva på vår uppsats samtidigt som det ösregnar. Nu varvar vi mellan hängmattan och duschen under dagarna när vi inte sitter på byns ända AC café. Vi har träffat och fått prata med fantastiska människor sedan vi påbörjade vår studie i början av mars. Men den fantastiska av dem alla var managern på Hotel Tropico Latino, Robert de la Ossa. Han hjälpte oss att komma i kontakt med personer som vi inte själva hade lyckats med. Vi fick bland annat besöka en lokal gård här i Santa Teresa, där allt som odlades var ekologiskt. Vi fick möta ägaren, Gustavo som visade oss runt och berättade hur gården hade blivit det den var idag och hur han odlade sallad på fem olika sätt.
Intervjun med Roberto på Tropico Latino gav oss en klar inblick i vilka utmaningar Santa Teresa står inför. Vi pratade mycket kring problematiken med att costericaners jobb ockuperas av olaglig arbetskraft från Nicaraguans, Argentina och turister som gör visa-runs. Arbetsgivarna anställer utländska arbetstagare och slipper betala skatt samt försäkring och utan förbindelser. Speciellt unga costericaner har svårt att konkurrera om jobben då de dels är dyrare att anställa, talar oftast bara ett språk och är dålig engelska. Att ungdomarna istället blir involverade i drogindustrin är inte en ovanlighet, på grund av de lätta pengarna och brist på annat. Därför anställer Tropico Latino bara costericaner från området.
Något både jag och Felicia har blivit otrolig betuttade i är den fina kulturen och lokalbefolkningen. Likaså alla turister vi har intervjuat uttrycker ett gott tycke om människorna här i från. Välkomnande, hjälpsamma och vänliga är det vi oftast har fått höra. Jag förstår varför det är så många som återvänder, väljer att förlänga sin vistelse eller bosätta sig här. När en väl har fått en smak av pura vida livet är det svårt att avstå.
För övrigt har vi sett en skorpion, vi har bestigit en vulkan och åkt kälke ner, vi har sett lava (alltså riktig skvalpande lava nere i en vulkan), vi äter ris och bönor varje dag, vi börjar bli nöjda med vår solbränna och slutligen så kan jag berätta att jag har hittat en ny favorit glass.
Ha de!!
/Hanna och Felicia

Regnskog

Längst grusiga, branta små vägar tar vi oss upp i vår shuttlebuss längst bergskedjor centrerat i Costa Ricas inland. Vyn är något som får hela kroppen att finna välmående. Kontrasterna av grönskans olika nyanser och variationerna av den biologiska mångfalden gör att ögat efter varje sväng får sig en stor kram. Vi anländer till en by närmare toppen av bergen i Monteverde. Monteverde, 1,440 meter över havet, som ett drömland likt Alice i underlandet med dess genuina små hus i varierande färgskalor. Söta handskrivna skyltar som visar vägen. Väl utomhus möts vi av en tiogradig minskning av temperatur än vad vi är vana vid (vana är vi vid en skuggtemperatur av 33 Celsius). Dock fortfarande bekvämt varmt. Huden reagerar av små, små kylande regndroppar som vart och vartannat sköljer över oss. Anledningen till detta är för att vi befinner hos där molnen bor.

Monteverde är välkänt för att vara community med hög miljömedvetenhet. Även kända för att vara ett av de bästa exemplen av innebörden av hållbar turism. Vart en än vänder sig skymtas det små citat som säger ”Save the environment” eller “Keep Costa Rica Green”. När vi skall bestämma vilken av alla möjliga hikes i regnskogen vi skall gå får vi tipset att passa på att utforska “the tropical cloudforest”. Denna riskerar nämligen att försvinna inom fem år på grund utav klimatförändringarna. Fem år. Helt plötsligt känns det så verkligt. När vi i skolan talar om de största och mest synliga effekterna av klimatförändringarna intalar vi oss ändå på något sätt att de är avlägsna. Denna skog innehar över 2,5 procent av världens totala biologiska mångfald. En förändring av klimatet kommer ändra denna fantastiska miljö- både genom dess fascinerande växtlighet som omges av en osig dimma men även alla de djur som regnskogen innehar.

Att få höra detta gör oss uppgivna och frustrerade. Samt lite arga. Arg då detta är vi, människor som främst är orsaken till problemet. Vidare för att det finns så stor del människor som har möjlighet att agera men inte gör det. Vidare för att det är så lätt för människor att hämna i samma dåliga rutiner och vanor hemma i vårt västerländska samhälle. Det är frustrerande. Alla borde uppleva detta. Uppleva naturen på detta sätt. För att förstå naturens värde och att det inte är vår rätt att exploatera den hur som helst.

Har aldrig tidigare varit så nära naturen som nu. Härifrån tar vi med oss stärkta grundvärderingar, och vill nu bli ännu bättre miljökompisar än vi var innan. För egentligen är det ju en självklarhet. Att vara rädd om det enda som gör det möjligt för oss att andas den luft vi andas, den som förser oss med den mat vi behöver för att överleva och det mark vi behöver för att stå på, ja för att överleva.

 

¡Bienvenido!

Igår firades min och Felicias två-veckors-dag i Costa Rica med egenlagad middag, en Imperial och det nya Girls-avsnittet. Vår vistelse i Costa Rica startades med intensiva studier då vi hade en inlämning strax efter vår ankomst. Men innan dess hann vi med några nätter i huvudstaden San Jose där vi blev fint välkomna av vår kontaktperson, Natalia på Travel Exellence. Vi bodde hos hennes syster, Alexandra i centrala San Jose i en allt för bekväm lägenhet (till skillnad från hur vi senare skulle bo). Morgonen efter att vi hade anlänt skjutsade Alexandra oss till hennes favorit soda (lokal costericansk restaurang). Vi åt Gallo Pinto för första gången, costerikansk frukost bestående av ris och svarta bönor (vilket alla costericanska rätter innehåller), stekt banan och majsbröd. Huvudstaden var inte så mycket att hurra för, men klimatet var precis som en perfekt sommardag i Sverige.
Innan vi begav oss vidare så hade vår första intervju i San Jose med hållbarhetsansvarig på resebolaget Travel Exellence. Vi åkte till Montezuma, en mindre ort på halvön Nicoya Peninsula. Efter lyxboendet i San Jose hamnade vi på ett riktigt sunkigt hostel. Men vi såg det som en del av upplevelsen och välkomnade alla nyfikna besökare som kröp in i vårt rum, vår säng och väskor. Efter intensivt pluggande och avklarad tentainlämning firade vi med en näradödenupplevelse i samband med att vi klättrade upp för ett vattenfall. Det var värt det jag lovar, men vilken lättnad det var när vi upptäckte den alternativa vägen för att klättra ner. Vi besökte även Costa Ricas första nationalpark, Cabo Blanco. Fem kilometer trekking genom kuperad terräng och vi kom fram till den finaste stranden, och för ett tag där var vi helt själva. Vi såg alla möjliga djur och hörde alla möjliga ljud. Vi begav oss samma dag vidare till Santa Teresa.

Santa Teresa, jag är mållös. Om Montezuma var otroligt fint så är Santa Teresa det multiplicerat med 5. Vi bor på ett jätte mysigt guesthouse där pluggfokus är på topp (speciellt liggandes i hängmattan). Stranden sträcker sig i mil, solnedgångarna är så fina att det är skrattretande och människorna är så mysiga. I förra veckan testade jag att surfa för första gången, wow alltså! Fun facts om Santa Teresa: igår fick vi fick lära oss att Santa Teresa är en ort som ligger mitt i en så kallad ”blue zone” (en av fem i världen). En blue zone innebär att sannolikheten är två gånger större än genomsnittet att invånare blir 90 år eller äldre och att personer blir över 100 år mer än vanligt, allt beroende på livsstil. Något att anamma kanske?

För övrigt hade vi vår första intervju i lördags med en turist från hotellet Nautilus Boutique Hotel. Efter en del stress över att våra frågor inte skulle generera bra svar var det en lättnad när intervjun visade sig vara givande. I skrivande stund har vi bokat in två intervjuer till senare ikväll då vi befinner oss i receptionen till hotellet Nautilus i jakt på fler turister. Senare idag ska vi bege oss till ett annat ekocertifierat hotell (Florblanca) för att se om vi kan få tag på ytterligare turister att intervjua. Därefter blir det antagligen en eftermiddag på stranden.
/Hanna

.