Hej kära läsare!
Regnskog
Längst grusiga, branta små vägar tar vi oss upp i vår shuttlebuss längst bergskedjor centrerat i Costa Ricas inland. Vyn är något som får hela kroppen att finna välmående. Kontrasterna av grönskans olika nyanser och variationerna av den biologiska mångfalden gör att ögat efter varje sväng får sig en stor kram. Vi anländer till en by närmare toppen av bergen i Monteverde. Monteverde, 1,440 meter över havet, som ett drömland likt Alice i underlandet med dess genuina små hus i varierande färgskalor. Söta handskrivna skyltar som visar vägen. Väl utomhus möts vi av en tiogradig minskning av temperatur än vad vi är vana vid (vana är vi vid en skuggtemperatur av 33 Celsius). Dock fortfarande bekvämt varmt. Huden reagerar av små, små kylande regndroppar som vart och vartannat sköljer över oss. Anledningen till detta är för att vi befinner hos där molnen bor.
Monteverde är välkänt för att vara community med hög miljömedvetenhet. Även kända för att vara ett av de bästa exemplen av innebörden av hållbar turism. Vart en än vänder sig skymtas det små citat som säger ”Save the environment” eller “Keep Costa Rica Green”. När vi skall bestämma vilken av alla möjliga hikes i regnskogen vi skall gå får vi tipset att passa på att utforska “the tropical cloudforest”. Denna riskerar nämligen att försvinna inom fem år på grund utav klimatförändringarna. Fem år. Helt plötsligt känns det så verkligt. När vi i skolan talar om de största och mest synliga effekterna av klimatförändringarna intalar vi oss ändå på något sätt att de är avlägsna. Denna skog innehar över 2,5 procent av världens totala biologiska mångfald. En förändring av klimatet kommer ändra denna fantastiska miljö- både genom dess fascinerande växtlighet som omges av en osig dimma men även alla de djur som regnskogen innehar.
Att få höra detta gör oss uppgivna och frustrerade. Samt lite arga. Arg då detta är vi, människor som främst är orsaken till problemet. Vidare för att det finns så stor del människor som har möjlighet att agera men inte gör det. Vidare för att det är så lätt för människor att hämna i samma dåliga rutiner och vanor hemma i vårt västerländska samhälle. Det är frustrerande. Alla borde uppleva detta. Uppleva naturen på detta sätt. För att förstå naturens värde och att det inte är vår rätt att exploatera den hur som helst.
Har aldrig tidigare varit så nära naturen som nu. Härifrån tar vi med oss stärkta grundvärderingar, och vill nu bli ännu bättre miljökompisar än vi var innan. För egentligen är det ju en självklarhet. Att vara rädd om det enda som gör det möjligt för oss att andas den luft vi andas, den som förser oss med den mat vi behöver för att överleva och det mark vi behöver för att stå på, ja för att överleva.
¡Bienvenido!
Santa Teresa, jag är mållös. Om Montezuma var otroligt fint så är Santa Teresa det multiplicerat med 5. Vi bor på ett jätte mysigt guesthouse där pluggfokus är på topp (speciellt liggandes i hängmattan). Stranden sträcker sig i mil, solnedgångarna är så fina att det är skrattretande och människorna är så mysiga. I förra veckan testade jag att surfa för första gången, wow alltså! Fun facts om Santa Teresa: igår fick vi fick lära oss att Santa Teresa är en ort som ligger mitt i en så kallad ”blue zone” (en av fem i världen). En blue zone innebär att sannolikheten är två gånger större än genomsnittet att invånare blir 90 år eller äldre och att personer blir över 100 år mer än vanligt, allt beroende på livsstil. Något att anamma kanske?