utmanas av distraktion av olika slag, människor framför allt, nya vänner o härliga ungar. nöjda över den info vi fått fram o spännande att se vad det resulterar i. majsfälten blir fylligare o det känns som regnen börjar avta. är vanare vid värmen o det känns okej att lukta svett eftersom så många andra gör det, skön frihetskänsla.

stor sorg i zambia då en lastbil häromdagen krockade med en fullastad buss och runt 60 människor miste livet. promenerade ovetandes i vägrenen längs samma tungtrafikerade väg samtidigt som olyckan skedde ett par mil bort. några timmar senare när jag skulle tillbaka o tog en taxi, berättade taxichauffören att han precis kom från olycksplatsen där han hjälpt till att lasta o försöka identifiera livlösa människor som var skadade till oigenkännlighet, han var påtagligt omskakad o berättade om fruktansvärda syner som han helst inte velat se.. mina varmaste tankar till dem som förlorade livet och till alla familjer, extended families o vänner…

That orange feeling !!!

Inne på sista veckan tillbaka i Colombo. Dags att sammanfatta allt material som jag fått under resans gång. Det har varit en underbar tid här på Sri Lanka och det känns vemodigt att snart behöva åka härifrån. Hemma verkar det bara vara kallt o grått snön regnat bort idag hörde jag. Tror vi ska ta tillvara på sista tiden här lapa lite sol o hänga på mysiga Barefoot café. De har ett underbart trevligt café inne på en gård där man kan sitta o skriva o fika gott 🙂 Har en del folk att träffa o tacka för all hjälp sen bär det av till Negombo de två sista dagarna. Ligger nära flygplatsen och är det perfekta stället att fylla batterierna med solenergi innan hemresan…..

/ Anders

 

Dansa pausa och jobba vidare!

Måste säga att jag är både trött, lycklig, lite stressad och orolig, lyckligt lottad, glad osv osv. Det är bara för svårt att förklara hur det är att var här i Zambia. Man måste uppleva det som händer. Varje dag är det ngt som gör en superglad, som att taxichaffören går tillbaka med kundvagnen eller och hur lätt det var att få ut medicin på apoteket, eller när ngt barn skrattar så där underbart innerligt när man säger hej osv osv. Glad att jag testar massor av ny mat och att den innefattar mycket vegs, men visst är det bara sååååå gott med kött ibland. Försöker lära mig lite Zambisk matlagning och fick en superfin bok av mina vänner från Svergie, Danmark och UK när jag fyllde år. Vi firade i Lusaka med middag och dans på en riktig klubb. Med riktig menar jag att det var ett ställe dit lokalbefolkningen går. Vi vill ju ha real dancing, eller hur Miranda? Oki. Snart lägger nättiden ner och jag måste hinna lite annat. Studien ja, jo den går framåt såklart. Känns redan länge sedan vi gjorde intervjuer men jag tror det är bra att få viss distans till materialet.  Så nu kommer utmaningen med att försöka hålla sig så neutral som möjligt och allt det här med förförståelse osv. Det ska nog gå bra. Snart dax att laga lite chicken and nshima. Kramar! /C

nu börjar det på riktigt

Niklas åkte för en vecka sedan och ikväll åkte både min vän emma och sara. Känns lite läskigt att bli lämnad kvar i lägenheten helt själv, men det ska nog gå bra nu när jag hunnit installera mig lite. Men nu har jag ju iaf hunnit hitta till balletterna jag ska följa samt lärt känna lite folk i närheten så ska nog gå bra. Har ju varit fullt hus här med barn och människor så ska bli skönt också, för med allt liv i huset hade jag aldrig fått någonting gjort här! men vet att jag kommer att sakna alla jätte mkt när de åkt, blir så mkt mer praktiskt att tänka på också såsom att betala hyra och mat etc. Det känns som om det är nu äventyret börjar på riktigt liksom, tout seul!

Compact travelling

Det är fantastiskt vad en tuktuk är kapabel till. Vi träffade en underbar tuktuk ägare som körde runt oss en hel dag på olika besök i studiesyftet, samt flikade in med lite egna guidningar. Han delade med sig av både sina otroligt djupa kunskaper om det mesta och sina personliga upplevelser i livet. Kändes som han var 100 år att döma av hans visdom, men hans ålder var dryga 30. När vi efter en hel dags tur skulle göra upp ville han inte ha något betalt för att han tyckte vi blivit vänner och att han haft lika mycket utbyte som vi. När vi övertalat honom att han måste ha bensinpengar och att han måste ha till sitt leverne tog han till slut emot vårt bidrag.

Efter det härliga mötet bestämde vi oss för att anlita honom för tillbakafärd till colombo. Varför inte åka hela vägen tillbaka med tuktuk. Man upplever så mycket mer och kan stanna när man vill…. men hur mycket rymmer egentligen ett sånt här fordon..? Inga problem blev responsen..”.jag skulle köra till Indien om det fanns en bro mellan Sri Lanka o Indien”. Tre stora väskor, handbagage och en familj med barnvagn rymdes utan problem !!!

/ Anders

Besök hos fiskhandlarn…

Big Tuna !!

Preparations for Ghana!

So I planned to post my first blog post when the preparations for my trip had started so that one can follow every step of the experience. Since I’ll be travelling to Ghana I thought that I might as well blog in english so that my supervisor, interviewees, my fellow students and family abroad can follow my experiences. Also since my program is in english. Anyways, all the preparations have seriously started now and I’m very excited! I’ve booked my train ticket to Härnösand for the course that’s taking place there. Also these last 2 weeks I’ve taken all the necessary vaccines. (Which was scary by the way, cause I’m truly scared of needles!). I also figured I need to learn how to operate the dictaphone for my interviews, so I’m now trying to acquaint myself with that. And some days ago I finally booked my ticket! Took me about 2 weeks to decide on that so I’m happy and relieved that it’s done.

Well, for now I’m trying to organize and plan the studying part and I’ve found tons of useful literature. So now I’m planning and hoping that the most important parts that could be done in advance like introduction, previous research, theory, method etc. will be completely finished before departure.

Other than this there’s not much happening when it comes to the preparations. Meanwhile I have a paper to be handed in soon, so I’ll have to work on that. Will keep you posted, so stay tuned! 🙂

Äntligen här!!!

Efter lång förberedelse och ett år efter beviljad mfs bar det äntligen iväg. Tänkte först åka i september men ändrade planerna till december vilket visade sig vara ett lyckokast. En ljuvlig tid att åka både för klimatet och även för att det infaller många trevliga högtider och festligheter under denna tidpunkt. Dock var vi inte beredda på att julfirandet var så sort här. Hade räknat med att skönt kunna slippa ifrån allt vad jul hette, men bedrog oss då den första sång vi hörde var just en julsång…. lankeserna börjar fira jul redan första december. Vi har redan hunnit med en galen barn julfest. Härligt ändå med tanke på att jag reser med min fru och vår tvååriga son. Vår resa började med nöd och näppe från ett snökaos hotande Sverige. Hann väl iväg nån timme innan det var försent. Mellanlandade i Dubai där vi spenderade två dagar hos en vän som jobbar där. En märklig upplevelse på många sätt. Detta populära resmål med allt i mega överdrift, men ändå fascinerande för en byggingenjör förstås. Vi bodde på palm jumeirah imponerande att man kan på så kort tid kan skapa och anlägga denna konstgjorda ö. I staden fantastiska komplex av skyskraper och köpcentra med gigantiska akvarium eller varför inte en skidbacke inomhus ? Det ena överdådiga kontorshuset efter det andra. Det är väl just det att människor som bor här är här för att jobba hårt och roa sig sent. Ett frosseri i lyx där man som västerlänning eller med rätt ursprung kan tjäna väldigt bra. Men det hela har också en grym baksida med människor som blir lurade hit i tron om att få arbete med en mycket högre lön än de normalt kan få i sitt hemland, så att de kan skicka hem till sina familjer, men som istället blir rena slavar. De berövas sina pass och blir skuldsatta. Arbetsgivare lurar dem att låna till boende och sätter dem i en skuldfälla. I Dubai får man inte vara skyldig pengar, då får man inte stanna i landet. Arbetsgivaren löser då skulden och eftersom  de också har passen kan personerna inte heller välja att lagligt lämna landet. De har blivit arbetsgivarens egendom tills de arbetat av skulden som i de flesta fall aldrig kommer att försvinna. Tragiskt för många människor som är i denna situation.

Människor i Dubai ler inte ofta. Allvarliga ansikte möter en på metron, där det råder en otrolig ordningsfascism. Men rent och fint förstås. När vi äntrade flygplatsen och ställde oss i in-checknings kön till Colombo möttes vi helt plötsligt av fullt av leende människor. Alla var hjärtliga och man kände en varm glädje, vilka underbara människor, detta kändes helt rätt 🙂 Anlände ett par timmar senare 20121212. Måste vara början på något gott nytt inte undergången som många tror… Hade dagen innan bokat boende en natt i södra Colombo, det enda vi hade ordnat innan, det är alltid bättre att improvisera. Dock visade vårt hostel sig vara nåt helt annat än man kunde se på internet. Jag är absolut inte känslig och brukar alltid bo på de enklaste ställen, man brukar ju ändå bara sova där. Men detta kändes både otryggt o väldigt skitigt. Aja efter ett tag hittade vi nytt boende på ett gammalt hundrafemtioårigt hotell för en billig peng.

Att 121212 skulle vara ett tecken i glädje visade sig också då en inbjudan från min kontakt på Lanka Rain Water Harvesting Forum, Ms Tanuja, damp ner i inboxen. En  training course där olika personer engagerade i vatten frågor och hållbart byggande under fyra dagar skulle få både föreläsningar och göra olika workshops i just mitt ämne Rain Water Harvesting Systems.  Guidade av både experter från Sri Lanka och Indien. När jag först kom dit kände jag mig lite mal placé, som att komma in på ett FN-möte där alla sitter välklädda samlade kring bord med var sin mikrofon. Men vilket varmt mottagande jag fick av dessa underbara människor. De kan absolut det där med att hålla en hjärtlig glad stämning, vilket man inte blir bortskämd med hemma när det gäller mina föreläsningsupplevelser. Till och med när kursen var slut och en ceremoni med besök av landets utbildningsminister närvarade, så var stämningen avslappnad. Väl medveten om att även detta land har en våldsam historia av krig och massmord som sträcker sig ända fram till nära nutid, så hävdar jag ändå att Sri Lankas invånare har en mentalitet fylld av värme och glädje.

Känns skönt att fått en bra start på mitt fältstudiearbete. Glatt överraskad av hur välorganiserade och kunniga alla verkar vara.  Har fått många nya kontakter på företag och organisationer som jobbar med detta. Men nu håller vi helg och utforskar Colombo. På måndag är det dags för ett besök i Negombo på Forumet och planera olika projekt som jag kan besöka. Spännande !!!

Anders

Barefoot café Colombo                       Metro Dubai

Utflykt!

Har varit full rulle på sistonde! Då våra intervjuer blev uppskjutna förra veckan bestämde vi oss för att ta tåget till Kandy som ligger uppe i bergen i centrala Sri Lanka. Utanför Kandy kan man få se dessa fina elefanter på ett sorts elefant barnhem. Vi kom precis när de skulle ta sitt dagliga bad i floden. Vilken upplevelse!!!!!
Efter två dagar i Kandy tog vi tåget vidare söderut till Nuwara Eliya. Detta området är väldigt känt för dess teer och teplantage. Det var hit engelskmännen begav sig på 1800 talet då klimatet där är “europeiskt” dvs behaglig värme på dagen och svinkallt när solen försvunnit. Synd om oss som inte hade några varma kläder 🙁
Det var härligt att äntligen få se något annat än Colombo. Vi är glada att vi tog tåget, trots att det kändes som att åka berg-och dalbana i några timmar. Utsikten var fantastisk!
Nu är vi tillbaka i Colombo och har påbörjat intervjuerna. Känns skönt att äntligen ha fått komma igång. Intressant att se hur sjuksköterskorna jobbar här, det skiljer sig ganska mycket från har vi har det hemma!

Tack och hej!

Kompis det går bra nu

Ett litet livfstecken kommer här. Vi har förflyttat oss från Manila till den mindre staden St Rosa, Laguna för att samla ihop våra intervjuer. Vi hade med oss vår fina kontaktperson Nimfa som presenterade oss för hennes gamla kollegor på sjukhuset och vi fick en tour genom alla avdelningar från neonatal till tuberkulosövervak. Sjukhuset är kommunalt, stort och har det knapert med utrustning. Att diskutera sjukvårdssystemet här i Filippinerna är ett blogginlägg för sig. Kan sammanfatta det med att rikast får bäst vård. Har sagt hejhejhej till tusen sjuksköterskor och alla har varit väldigt intresserade och hjälpsamma. Vi har nu utfört 6 stycken intervjuer och det har verkligen gått över förväntan. I princip alla behärskar en bra engelska och det är oftare att det är vi som stakar och snubblar på orden.  Materialet börjar att nå sin mättnad och vi känner oss supernöjda. Jag (Cilla) fick även uppleva en annan sida av sjukhuset när jag fick en allergisk reaktion, fick en injektion och fick dela akutrum med 4 patienter bra mycket sjukare än jag ( som inte var i närheten av att få en anafylaktisk chock). Blev däckad av medicinen, vaknade upp ett par timmar senare och mådde bra igen. Kände mig pinsam som tog upp sängplats när folk var riktigt dåliga utanför så jag traskade iväg i zombiemode och mötte upp stackars Annika som var lämnad åt sitt öde att hantera intervjuerna själv. Hon skötte sig som väntat exemplariskt och nu kan vi snart åka tillbaka till vårt älskade Manila där vi känner oss hemma. Hoppas alla andra har det lika bra där ute i världen! Toodles!