Kategori: Uncategorized

The countdown for going back to Sweden has started…

All the interviews are done, transcription and coding are finished… I am the moment putting together the result chapter… Realizing how difficult it will be to respect the numbers of pages allowed.  Also reflecting over the ”lost in translation” may affect the final outcome. I have been collecting my data in French, writing the paper in English, and will in the end “defend” it in Swedish 🙂

All together I am very happy and pleased with my stay in Morocco. I have been lucky to get such a privileged insight in the NGO, surrounded by brilliant women, fighting for women’s right.  I truly hope I will be able to make a fair portrait of their organization and their struggle!

House wise… it is great to live in a big house with a lot of different people because you are never alone! The downside… you are never alone. I am looking forward to be sharing a kitchen with only one person and to be able to have some quite time when needed.

I will finish off this input with some pictures from Chefchaouen, the Blue City, that I had the pleasure to visit last week-end, enjoy!

 

 

Hela veckan har det öst ner och vi har bara kunnat titta på. Ingen stor fara med oss då vi bor i ett välbyggt hus men värre för en hel del andra som inte har det lika bra. Under tre dagar kom så stora mängder vatten att det blev stora översvämningar i flera delar av staden. I Huruma, ett av det slumområden där vi veckan innan utförde intervjuer i, kollapsade ett sexvåningshus där 150 familjer bodde varav 21 personer miste sina liv. Helt plötsligt känns denna katastrof så nära.

En av de regniga dagarna tog vi oss utanför huset på bok-jakt! Vi hamnade först på ett litet bibliotek inne i stan och frågade efter medicinsk litteratur och den stackars mannen tittade på oss och tog sen väldigt sakta fram de enda böckerna han hade om ämnet, de var gamla och väldigt slitna och dessutom hade han bara två stycken, och de var nog egentligen menat för blivande läkare! Så in i taxin igen för att testa vår lycka på universitet. University of Nairobi har varit stängt sedan en månad tillbaka på grund av protester, men delar av det var öppet och vi lyckades komma in i deras bibliotek on campus. Ett fint, gigantisk bibliotek men med väldigt få böcker. Hylla efter hylla stod tomma! Dessutom var litteraturen inte den mest uppdaterade men det var otroligt intressant att gå omkring där och titta! Till slut fann vi i alla fall litteratur i deras book-shop som verkar lovande!

Lagom till majbrasan tände President Kenyatta eld på 105 ton elefantbetar och 1.35 ton noshörningshorn. Totalt 11 stycken vackert staplade högar av betar och horn hade samlats in mestadels från Kenya men även från andra länder. Trots ösregn var det många inbjudna, även internationella kändis-gäster tog sig dit. Syftet med denna eld är att visa vart Kenya står i den illegala jakten på Afrikas elefanter. Den stora efterfrågan på betar och horn i Asien har lett till att både elefanterna och noshörningarna hotas försvinna från Afrika på bara något årtionde.

I am already all together impressed by several things here in Morocco. There is an energy and determination that I really appreciate. The look for solutions instead of getting frustrated about the obstacles. If something is broken, they repair it. If you do not have an income – you “create” a job.

 

During a trip to the south of Morocco, the Merzouga desert, I had the pleasure to observe a beautiful encounter between a friend and some young children. In the middle of nowhere, where the only thing you could see, whatever direction you looked, was sand…. This place was the “back yard”-playground for the kids. These children wanted to head for Palestine (by foot!) to solve the terrible existing situation. They pointed out the direction for Algeria, showed their muscles (to prove their strength) and said, we are strong, we can do it, let’s go!!!

 

The leader of their group told my friend that he was from Japan. My friend questioned the statement by asking how come his eyes didn’t confirm his origin. He then answered: I fixed them, because I do not want to look like Pokemoon! He actually meant Ban Ki-Moon, the General Secretary of UN, who a couple of weeks ago made a comment concerning Western Sahara and Morocco that upset some of the Moroccan population. The awareness of the young children in Morocco, their maturity and survival skills are remarkable. I was happy to see these one able to play around in the sand, having a moment of what it looked like, an innocent moment of childhood. This in contrast to the ones I see trying to sell paper napkins at midnight in Rabat city…

 

 

 

 

 

Vi invigde helgen med att spendera lördagen i slummen med några av klinikerna som hade ett Medical Camp. Ett Medical camp är då en del kliniker går ihop och ger chansen till många att komma dit och få vård eller information. De har olika teman de fokuserar på och det är ute i de fattigaste områden för att se till att vården når ut även till de mest utsatta. Den här dagen gällde det screening av livmoderhalscancer men även annat förebyggande så som bröstcancer och givandet av preventivmedel. Så fort vi klev ur bilen kom de små barnen springandes mot oss och ropade “mzungu” som betyder främling även om det i detta landet också betyder “vit”. Leo som bjudit in oss och som var ansvarig för det hela visade oss runt på de olika avdelningarna. De hade satt upp temporära tält och där fanns även en gammal byggnad med små mörka rum där vi fick möjlighet att prata med några patienter och observera behandlingar.

Vi hade även föreberett oss med presenter till kvinnorna och fått tillstånd av Leo att kunna ta med dessa. Vi gav ut små paket innehållande ett par trosor tillsammans med några bindor samt trosskydd. Till barnen hade vi först tänkt oss en fiskedamm men allt fler barn kom och vi insåg snabbt att vi inte hade tillräckligt med presenter till alla. Istället hade vi olika tävlingar och presentpåsen tog snabbt slut. Såpbubblorna vi köpt var helt klart favoritpriset bland alla! Det verkade som att en del av barnen såg såpbubblor för första gången och tyckte först det var lite läskigt, men när den första pojken blåste blev det snabbt en rolig lek att jaga dessa bubblor.

Denna veckan har vi avklarat de sista intervjuerna och ser fram mot att komma igång med skrivandet!

 

 

I really enjoy going to my NGO by bus and not only for the fact that it only costs 4 dh (around 3 Swedish kronor). It is a great opportunity to observe the Moroccans! 🙂

The other morning, I had the pleasure to witness a lovely example of how elderly persons are respected for their age, experience and “know how”.  A lady came in with her baby wrapped around her back. She started talking to me in Darija (the Moroccan version, dialect, of the Arabic language) clearly asking me to help her with something. I was to no good at all, luckily the lady selling the bus tickets came to my rescue. The mother wished to get help with the baby’s arm to be able to feed him with the bottle while riding the bus. The baby was not at all interested, cried and showed its unhappiness for everyone.

Next to the mother was a very old man sitting, and next to him an old lady. The old lady starting to talk to the “desperate” mother… I believe she was giving advice.. the old man realized that this would go on for long, he changed places with the old lady without a word. The old lady unwrapped the baby while talking to the mother. This not being enough, the old lady promptly grabbed the baby, arranged the blankets and starting to talk him while feeding him. The result was amazing! In no time he calmed down and was eating peacefully! He looked as pleased as the people around us in the bus. Once finished her mission, the old lady gave the baby back right after kissing him on the cheeks and forehead.

This is something I would have loved to see more of back home in Sweden! That we cherish and listen to our older generation. With life experience comes wisdom, we learn from our mistakes…..why not acknowledge them and all the competences they have?

With the field study, everything goes according to the schedule so far… I have started the interviews and transcription and I manage to explore the outside of Rabat in the week-ends.

 

 

Tiden går fort och plötsligt har vi passerar halva tiden av vistelser. Vi har hunnit skriva ca en fjärdedel av uppsatsen, intervjuat fem studenter och hittat ett företag som transkriberat dessa. När vi skickat ett första utkast till vår handledare hemma i Malmö passade vi på att ta lite semester. Helgen spenderades vid Karibiens pärla; Cartagena de Indias. Vi bodde på ett hostell med en svalkande pool, pratade om allt annat är uppsatsen, trängdes med turister på vita stränder och brände oss röda trots solskyddsfaktor 50, men glada och utvilade är vi tillbaka i storstaden! Efter vårt visuella möte med vår handledare känner vi oss nöjda och lättade. Vi är på rätt spår och forsätter att skriva. Bortsett från uppsatsskrivandet har vi har hunnit flytta till ett livligare och trevligare område, skrivit upp oss på en språkskola och köpt en ny datorsladd…

Härmed vill jag uppmana alla som skriver en uppsats att använda Google drive. Dagen då dator plötsligt dör av en ofrånkomlig anledning kommer du att skratta dig lycklig att du haft huvudet på skaft och använt internet! Detta skriver jag från egen erfarenhet. En helt vanlig morgon vaknar vi upp, dricker pulverkaffe och yoghurt. När arbetsdagen ska börja ta form och datorn sättas igång, går detta inte. Efter en lättare panik attack och Matildas lugna stödjande röst samlar jag mig, får mitt sunda förnuft tillbaka och tillsammans planerar vi om dagen. Vi går hand i hand och besöker en Apple butik i köpcentret några kvarter bort. Det visar sig att en ny batterisladd ska införskaffas och helst ska även hela batteriet inuti datorn byttas ut., vilket beräknas ta två veckor. Gracias, pero no Gracias. Datorn funkar med sladden i, förhoppningsvis några veckor till.

Sedan senaste blogginlägget har vi fått lite frågor från andra som också är sugna på att skriva C-uppsatsen utomlands. Detta ska ni absolut göra. Fortsätt att skicka frågor så svarar vi så fort vi kan! Att skriva uppsatsen utomlands borde varenda kotte göra.

Vi befinner oss nu på ett ställe som heter TICC, i Tanga, Tanzania. Här har vi vart i en vecka. Det är supervarmt och efter vi skrivit klart det här ska vi bada!!

TICC är ett väletablerat center, hit kommer studenter och frivilliga från olika delar av världen. Mest är det norska sjuksköterskestudenter, då det är grundat av norska sjuksköterskeförbudet. TICC har, med hjälp av sponsorer, olika program som syftar till att hjälpa närområdet. Programmen har olika fokus, som tex äldrevård, familje-stöd, sjukvård för gravida kvinnor och barn under fem år, familjehem för HIV positiva barn och utvecklingshämmade barn, hälsokontroll för skolbarn och mycket mera!

Idag var vi med ut till en by, till en klinik för barn under fem och gravida kvinnor. Det var väldigt spännande. Barnen vägdes och fick vaccin, gravida mammor kom på kontroll och andra kvinnor kom för preventivmedel. En motsvarighet till barnmorskemottagning och barnavårdscentral i Sverige alltså. Imorgon kommer vi följa med ut till samma ställe igen och då kommer vi att intervjua en sjuksköterska som jobbar där.

Parallellt med att vi skriver uppsatsen kommer vi följa med ut på olika program. Hittills har vi också fått åtta timmar swahili språkintroduktion, försökt acklimatisera oss lite, vänja oss vid värmen och lärt känna kulturen lite grann.

Så här fint har vi det här: