Kategori: Uncategorized

Hey guys!

I was not able to update last week, had some internet issues… It’s solved now.

As I wrote in the last post, I am now in Dodoma, the central part of Tanzania. Came to visit friends and other extended family members, as my thesis has been going quite well. This place is not as warm as Dar es Salaam, and in the evenings it can get really cold! BTW Dodoma is Tanzania’s capital city. But, Dar es Salaam is the business hub and ”place to be” so people take it as the capital, though it isn’t. I admit I prefer Dar es Salaam over Dodoma. 1) beaches, heeey 😀 2) I know the city very well 3) things cost less 4) yeah I just realised I like it more hehe.

I came here Thursday and had a long weekend until Sunday. Didn’t touch the thesis. Honestly. It doesn’t mean I haven’t done anything I just haven’t continued where I last stopped. On Friday, Yesterday and today I’ve been transcribing interviews and the focus group session I had. Maaan it takes time! Totally underestimated how long it would take, and of course, I’m doing it all by myself which is extremely tiresome. But hey, it’s April, just one more month of ’official studies’. I can do it, I can do it. So yeah, even as I’m writing, I’m still on the issue of transcribing interviews. I obviously cannot proceed with the analysis without first transcribing all interviews, I have 5 more to transcribe and all are about 25-35mins long. I can do it! I’m going to try my best to be done with it tomorrow. It’s really tiring, like I actually have a headache now. Tomorrow we have supervision with our professor in Sweden, I’ll attend through skype. Let’s see what she think of my thesis progress this far.. Oh yeah one more thing, before I travelled to Dodoma I attended TGNP’s gender seminar, it was soo soo good! Still on the topic of water and gender. They had the manager for DAWASCO come in and discuss with them. DAWASCO is a company, under the government of Tanzania, that provides water services to people in the Dar es Salaam and Pwani region.

NOT thesis related: As I said, I came to Dodoma last Thursday, so far I’ve gone around the city and seen some relatives. During the weekend two friends and I took a bus to Iringa, another region and city. Still central Tanzania. About 250km from where I am now. It was really nice. The weather is like Sweden! Felt like I was home. It was around 25 C during the day and 16 C at night. Quite chilly, when I’ve been used to Dar es Salaam’s 35+ C. Anyhow I cannot complain, we had a lovely time, ate nice food, stayed at a nice hotel and did lots of sightseeing. Oh and we laughed a lot. So I’m fully energised now to continue the thesis.

Need to continue transcribing *sheds a few tears*, so I’ll update again during the week hopefully, ciao!

Men hallå, vad tog den första veckan vägen!? Det har redan gått en vecka sedan jag satte min fot på St. Lucia och jag insåg precis att jag har missat att skriva här på bloggen, ber om ursäkt för det.

Som sagt så rullar allting på här, nästan lite för fort om ni frågar mig. I lördags förra veckan blev jag upphämtad av min kontaktperson på flygplatsen. Fick stå och vänta på henne i cirka 1,5h efter avtalad tid vilket är väldigt vanligt här i Karibien (och något som jag fortfarande måste vänja mig vid).

Min kontaktperson skjutsade hem mig till kvinnan som jag hyr en lägenhet av, som är så himla go och rar. Blev väldigt tacksam när min kontaktperson gav mig några dagars ledighet innan jag skulle ut till C.A.R.E-skolorna för att träffa personal och studenter (eller trainees som de kallas). Under mina lediga dagar hann jag bosätta mig i min lägenhet men också träffa en volontär som jobbar på C.A.R.E. som visade mig runt i området och vilka bussar jag behövde ta för att ta mig till de olika skolorna. Verkligen guld värt med en sådan kontakt!

Så, i tisdags satte jag mig på bussen för att bege mig till C.A.R.E i Odsan där jag förhoppningsvis kommer kunna genomföra några av mina intervjuer. Jag träffade personalen och även eleverna i både Adolescent Development Programme (ADP),det program som de går första året för att bli bättre på att läsa och skriva men också för att utveckla en positiv attityd, och Skills Programme, ett- eller två års yrkesutbildning där lektionernas fokus ligger på den inriktning de valt, till exempel elektronik. Det märktes ganska snabbt att de inte var vana vid att ha en ung, vit kvinna på skolan då de alla stirrade på mig med ögon stora som golfbollar. Försökte att inte tänka för mycket på det och la istället fokus på att presentera mig själv och anledningen varför jag var där. Jag berättade om min fältstudie och att jag gärna skulle vilja intervjua åtta stycken studenter, fyra män och fyra kvinnor. Mitt första besök var endast till för att låta dem träffa mig, höra om min studie och ställa eventuella frågor. Vissa av dem verkade lite osäkra på mig men det fanns ändå ett gäng som var väldigt frågvisa och ville veta mer om mig, kul! Imorgon (måndag) ska jag åka tillbaka för att genomföra intervjuer. Tyckte det kändes bra att inte starta med intervjuerna redan första dagen då det gav dem en möjlighet att vänja sig vid mig och lära känna mig lite bättre.

I onsdags åkte jag ner till Anse La Raye för att besöka det största C.A.R.E-centret med cirka 70 stycken elever. Här var en större blanding av pojkar och flickor (gick inga flickor på Skills Programmet i Odsan), så hoppas på att iallafall få genomföra mina fyra intervjuer med flickor här. Personalen var otroligt trevlig och bjöd in mig snabbt i klassrummen och lät mig lära känna eleverna. Märkte direkt att många var intresserade av att genomföra intervjuerna så det ska nog inte bli några problem att få ihop dem.

I torsdags besökte jag centret i Soufriere, men eftersom de inte har något Skills Programme, utan endast ADP, kommer jag inte genomföra några intervjuer där. Anledningen till varför jag endast vill intervjua de som går Skills Programme är för att de har tänkt mer på vad de vill göra med sin framtid, vilket min fältstudie lägger fokus på. Men det var ändå intressant att få se lokalerna och träffa studenterna, som även här var väldigt nyfikna på vem jag var.

Nu kommer jag spendera söndagskvällen med att förbereda inför intervjuerna imorgon. Ska bli väldigt spännande att få höra vad de har att säga och jag håller tummarna att det kommer gå bra.

På återseende,
Louise

Längst grusiga, branta små vägar tar vi oss upp i vår shuttlebuss längst bergskedjor centrerat i Costa Ricas inland. Vyn är något som får hela kroppen att finna välmående. Kontrasterna av grönskans olika nyanser och variationerna av den biologiska mångfalden gör att ögat efter varje sväng får sig en stor kram. Vi anländer till en by närmare toppen av bergen i Monteverde. Monteverde, 1,440 meter över havet, som ett drömland likt Alice i underlandet med dess genuina små hus i varierande färgskalor. Söta handskrivna skyltar som visar vägen. Väl utomhus möts vi av en tiogradig minskning av temperatur än vad vi är vana vid (vana är vi vid en skuggtemperatur av 33 Celsius). Dock fortfarande bekvämt varmt. Huden reagerar av små, små kylande regndroppar som vart och vartannat sköljer över oss. Anledningen till detta är för att vi befinner hos där molnen bor.

Monteverde är välkänt för att vara community med hög miljömedvetenhet. Även kända för att vara ett av de bästa exemplen av innebörden av hållbar turism. Vart en än vänder sig skymtas det små citat som säger ”Save the environment” eller “Keep Costa Rica Green”. När vi skall bestämma vilken av alla möjliga hikes i regnskogen vi skall gå får vi tipset att passa på att utforska “the tropical cloudforest”. Denna riskerar nämligen att försvinna inom fem år på grund utav klimatförändringarna. Fem år. Helt plötsligt känns det så verkligt. När vi i skolan talar om de största och mest synliga effekterna av klimatförändringarna intalar vi oss ändå på något sätt att de är avlägsna. Denna skog innehar över 2,5 procent av världens totala biologiska mångfald. En förändring av klimatet kommer ändra denna fantastiska miljö- både genom dess fascinerande växtlighet som omges av en osig dimma men även alla de djur som regnskogen innehar.

Att få höra detta gör oss uppgivna och frustrerade. Samt lite arga. Arg då detta är vi, människor som främst är orsaken till problemet. Vidare för att det finns så stor del människor som har möjlighet att agera men inte gör det. Vidare för att det är så lätt för människor att hämna i samma dåliga rutiner och vanor hemma i vårt västerländska samhälle. Det är frustrerande. Alla borde uppleva detta. Uppleva naturen på detta sätt. För att förstå naturens värde och att det inte är vår rätt att exploatera den hur som helst.

Har aldrig tidigare varit så nära naturen som nu. Härifrån tar vi med oss stärkta grundvärderingar, och vill nu bli ännu bättre miljökompisar än vi var innan. För egentligen är det ju en självklarhet. Att vara rädd om det enda som gör det möjligt för oss att andas den luft vi andas, den som förser oss med den mat vi behöver för att överleva och det mark vi behöver för att stå på, ja för att överleva.

WOOW idag är det en månad sedan jag landade på Julius Nyerere International airport..Today it has been exactly one month since I arrived in Tanzania. It is crazy how fast time has gone, it feels like I have been here for months!!! Some days feel so slow. Other days too fast. Now that I have done most of the practical fieldwork, I only have one more workshop at the TGNP to attend… My motivation seems out of place. OFC, because now I have the not so fun part left… Which is to finish off transcribing all interviews, categorising (coding) and analysing them. And write my analysis obviously… The most important part hehe. Yeah. I am not looking forward to the heavy workload ahead of me. BUT, I must admit that the analysis seems more fun.  It probably will be a bit challenging to write. Why do I say so? because when I reflect back on all the interviews I have conducted and what I have seen in my observations, I actually notice some interesting patterns. What are those patterns? I will share once I am done with the analysis haha. OH! I just handed in my assignment by the way. On time. Round of applauds to myself hehe. And the last interview that I had last week with the former student of the Barbro school went really well. So well I decided to treat myself to some pedicure after that session :p

Not thesis related: Last week, was a normal ”work week” or thesis week. Studied Monday-Friday… But that’s maybe not so fun to hear. During the week I exercised 4 times, felt really good! I have started to run at 5 am almost every morning. With my neighbour. We run 5km. The most amusing part XD, there is a place where we stop and refresh after running about 3km… There is a man that stands in that place EVERY MORNING and does aerobics. So it is like an intensive cardio workout for 20mins. And we are always the same 10 people in the morning, excluding the instructor guy. Nice free workout haha.

This past weekend I finally made my way to the beach. Did not swim though because it was totally unplanned. Went with my cousin Julius 🙂 we had some nice BBQ meat and fried sweet potatoes. On Saturday I attended the Barbro schools form 6 graduation ceremony. It was beyond amazing! Loved it. I wish I could upload a video but  I am not so sure how to do it here… Will see if I manage later.

Next time I write I will be in Dodoma, the capital of Tanzania. Why? I am going to visit some friends that study at the University of Dodoma. Why, though?? because I have not seen them in years. And because now I have enough material to actually write my entire thesis. So I thought to myself, why not visit them and study while they are studying. It is really hard for me to EFFECTIVELY study on my own, I rather just chill at home hehe. So this week will be a mix of happiness and thesis related pain LOL.

Have a great week folks! 😀

Godmorgon bloggen!

Vi befinner oss nu på Zanzibar i en by som heter Bwejuu, där det bor ca 1000 människor. Vi bor i en bungalow med trädgård bestående av palmer och hav, dagarna spenderas bäst i skuggan i någon av hängmattorna! Kvinnan som jobbar i receptionen erkände första dagen att ”köket är väldigt långsamt” så man behövde beställa mat 1 timme innan.Sagt och gjort så beställde vi mat, Ellinor en skaldjurspasta och Klara fisk i kokos. Efter en timme var vi rätt så hungriga och började bli lite ivriga, vi sa lite skämtsamt att ”ja, dom ska väl fiska fisken först..”. Kocken sa att det skulle ta ca 15-20 minuter till. Efter en stund ser vi sedan en kille komma joggande ur vattnet med… en bläckfisk och en megafisk, så ja,  dom skulle minsann fiska fisken först!

Igår var vi på byavandring med en kille som visade oss runt. Vi fick gå in på sjukhuset, som var en liten stenbyggnad, där det jobbade 5 läkare och 2 sjuksköterskor. Vi fick träffa både en läkare och sjuksköterska som pratade om de vanligaste sjukdomarna de hade, vaccinationer etc. På denna klinik tog de hand om lite mildare åkommor, och om det var någon allvarligt fick de skickas vidare till ett större sjukhus. Läkaren arbetade även som tandläkare och tog hand om tandproblem. Mycket intressant!! Vi fick även se en välgörenhetsskola som låg i byn som var finansierad av sponsorer. Skolan var väldigt fin, men de behövde fortfarande någon som sponsrade pengar så att dem kunde bygga en flickavdelning.

Innan vi åkte till Zanzibar hann vi även med att åka på Safari i Mikumi. Vi åkte buss upp dit på fredagen och hem igen på söndagen. Vi bodde i en supermysigt lodge utanför parken, men precis utanför kunde man se zebror och giraffer när man körde! Hela lördagen (Klaras födelsedag) spenderade vi i parken och fick se alla möjliga djur, så himla häftigt! På kvällen firade vi med tårta och skönsång!

Hej igen,

Tiden springer verkligen iväg här i Lima, vi kan knappt förstå att det är andra advent imorgon, och att vi åker hem om tre veckor! Även här i Lima har det börjar julpyntats, och i affärerna spelas det julmusik. Igår provade vi Perus motsvarighet till risgrynsgröt – det smakade mycket nejlika och var väldigt sött.

Den första december var det World Aids Day, en dag för att uppmärksamma sjukdomen och kampen mot AIDS. Tillsammans med några aktivister från Red Sida, var vi på en manifestation här i Lima.

Utöver det har vi mest pluggat sen senast, eftersom inlämningsdatum för uppsatsen börjar närma sig… Men det går framåt!

Imorgon åker vi till Cusco! Vi flyger dit, och eftersom Cusco är beläget på cirka 3400 meters höjd över havet, är vi lite rädda för att bli höjdsjuka.. Men det ska nog gå bra! Vi återkommer med bilder från Machu Picchu. 😀