Dagen vi aldrig trodde skulle komma

Nu har vi anlänt till Phnom Penh. Flygresan till Bangkok från Kastrup var outhärdlig med en massa skrikande spädbarn och alkoholiserade män. Med ett försenat plan från Bangkok ändrade vi äntligen kambodjansk mark. Påpälsade i tre lager kläder svettades vi som djur när vi försökte förstå oss på hur man söker visum och trycker fingeravtryck. Våra ryggar bröts av den tunga packningen och våra ben är numera svullna som falukorvar. Men vad gör väl det? VI ÄR JU HÄR! Då tänker ni såklart att ja nu ska de ut och se byn och sånt där skoj. Men ack nej, vi håller oss på hotellet och beställer room service istället. Med fördragna gardiner och ACn på iskall styrka. Ikväll rör vi oss bort bland vimlet (om vi inte somnar tidigt) eller får för oss att unna oss varsin massage. Xoxo   image

image

Busua Beach

Hej på er!

Här kommer en uppdatering från oss. Just nu bor vi på Busua beach som ligger i sydvästra Ghana (fem timmar från Accra). Här är det jättefint och vi trivs väldigt bra. Det är en liten strandby med massor med turister men för tillfället så är det lågsäsong så här är väldigt lugnt. Vi har lärt oss att surfa vilket var väldigt svårt men jätteskoj. Om vi jämför Accra med Busua så är här mer turist anpassat gällande bemötande och variation på maten.

Innan vi reste till Busua så var vi i Volta regionen som ligger i centrala Ghana. Där bodde vi på en bergstopp med otrolig utsikt. Vi badade i vattenfall, vandrade i berg och besökte en apby. En morgon gick vi upp tidigt och vandrade upp på Ghanas andra högsta berg (800m) och åt frukost med en underbar utsikt. Detta var en av våra bästa upplevelser i Ghana, där var så otroligt vacker natur.

Vi har även varit i Cape Coast som ligger mellan Accra och Busua. Där besökte vi slavfort som Sverige har varit med och skapat. Det var intressant och se men givetvis så var det väldigt tragiskt. Vi besökte även Kakum nationalpark och vandrade i en hängbro som var 40 meter upp och 350 meter lång. Denna var gjord av rep och plankor så vi var lite rädda men det var skoj. Vi var även på en afrikansk danskurs där vi fick lära oss Pacha dans som är en traditionell folkdans från Volta regionen. Detta var en rolig upplevelse och något som vi sent kommer att glömma.

Vår uppsats går bra och den börjar närma sig sitt slut. Nu gäller det att knyta ihop säcken, korrigera det sista och granska språket. Om två veckor är vi hemma i Sverige igen. Detta skriver vi med blandade känslor då det ska bli skönt att komma hem men samtidigt så vill vi inte lämna Ghana. Tiden har gått så fort men samtidigt så känns det som vi har varit här väldigt länge. Vi är väldigt nöjda med vår resa och vi känner att vi har ägnat mycket tid åt uppsatsen men samtidigt har vi fått uppleva stora delar av landet. Att göra en sådan här resa är något som vi verkligen rekommenderar och om ni funderar på att söka stipendiet så gör det!!

Vi ses snart!

Påsk!!

Hej igen!!

Vårt arbete går bra 🙂 Vi har träffat organisationen som vi skriver om och intervjuat två personer därifrån. Därefter så inhämtade vi information från vår kontaktperson som är professor i socialt arbete på University of Legon i Accra. I måndags så var vi i slumområdet, Old Fadama. Det är detta område som är vårt fokus för uppsatsen och organisationens förebyggande arbete mot området. För att förbereda oss så hade vi läst mycket om Old Fadama innan vi åkte dit men vi blir ändå påverkad av de vi såg, levnadsförhållandena, tempo, trångboddheten, trafiken mm. Men vi blev bra mottagna, blev visade runt och fick bra information till vårt arbete. De flesta människor vinkade och smilade mot oss. Vi tog inga foto eftersom vi fick höra att människor kunde ta illa upp. Vi är nöjda med att ha kommit såhär långt redan och nu gäller det bara för oss att börja skriva vad vi har fått veta!

Konserten som vi skrev om blev väldigt lyckad! Strömmen hade gått i hela området vid 18.00 dagen innan så vi hade det varmt utan fläkt. Det är inte ovanligt att detta händer. Den brukar komma tillbaka ganska snabbt men när konserten skulle börja på torsdag kväll så var strömmen fortfarande inte tillbaka. Vår granne och hans band som skulle spela fixade med generator för att kunna koppla in sina instrument och precis när det var dags att börja spela så kom strömmen tillbaka och vi kunde få ljus igen! Det var en riktig höjdarkväll. Vi var ca 20 st, både turister och ghananer och vi dansade i flera timmar till jättebra musik!

Vi åkte till Oxfordstreet, där de flesta restauranger och barer är. Vi var tvungna att äta något annat än take away-mat (ris och kyckling). Vi var på en indisk restaurang och åt jättegod mat! Maten var lite dyrare och kostade ca 150kr ink dryck men det är inte så dyrt jämfört med hemma. När vi köper mat här vi bor så kostar det ca 15kr för ris, kyckling och sallad.

Vi har varit på Bojo beach! Så himla fint. Det är en sanddyna ute i havet med små träparasoll och man får ta båt för att komma över.

Påsken här är väldigt stor och folk firade hela helgen. Vi var med i kyrkan en dag för att uppleva deras sätt att fira påsk. Detta var verkligen en upplevelse! En av dagarna firades på stranden, med live-musik, god mat och utsikt över havet.

Kramar!

Glad påsk!

Glad påsk från Ghana!

Vi har haft trubbel med vårt internet, och har samtidigt upptäckt en kulturkrock i service mind mellan Sverige och Ghana. Men, nu är det igång och det är dags för en uppdatering.

Nu har vi varit i Ghana i tre veckor och mycket har hänt. Vi har vant oss vid att vår hudfärg får folk att reagera, och ofta ropa “Obruni!” (viting). Vi har även lärt oss lite twi, ett av de många språken här i Ghana, och att våra ghanianska namn är Akosua och Yaa (söndag och torsdag).

Vår första vecka handlade mycket om att ringa runt och fixa inför vår uppsats och att lära känna Accra – och till stor del att acceptera hettan! Sedan tog vi helg, och hälsade på lite djur uppe i Mole National Park. Elefanter, antiloper, babianer, småapor, pumbas och ödlor såg vi!

De två senaste veckorna har vi flängt runt i Ghana, då organisationen vi har följt för vår studie är uppe i Kumasi med omnejd. Vi har varit på den enorma marknaden i Kumasi och köpt tyg, men också fått rogivande promenader kring byn Nsuta och följt med på workshop i Manpong. Turerna till Kumasi har glädjt våra magar då vi har fått annat än ris och kyckling att äta – och hittat nya favoriten Gari & beans!

Som tur är har vi åkt med VIP-buss till Kumasi som bjuder på stora säten, AC och dramatiska ghanianska filmer. Men med tanke på alla turer mellan Accra-Kumasi och Kumasi-Nsuta, så är det skönt att vara tillbaka i Accra så man får tid till roliga saker som att transkribera intervjuer……………

Utöver skolarbetet har vi njutit på Bojo beach, tagit del av nattlivet inne i Accra och idag följde vi med vår granne till kyrkan. Det var en upplevelse! Mycket skönsång, spontanrop, talande i tungor och dans, dans, daaaans!

/Akosua & Yaa

Safari!!!

Hej på er!

Här kommer lite uppdatering om vad vi har hunnit med att göra. Vi är alla redan trötta på maten. Maten smakar bra men den består till mestadel av ris. Vi har redan börjat fantisera om maten hemma. Hur kommer detta gå om det är så redan efter en och en halv vecka haha?

Vi har varit på en reggae festival på stranden. Dock så hann vi aldrig höra när det började sjunga för den ghanianska tiden stämmer inte överrens med den riktiga tiden. De skulle börja spela kl 20 men när kl var 22.30 så var vi tvygna att gå för vi skulle resa till norra Ghana tidigt dagen efter.

I torsdags så åkte vi till norra delen av Ghana, Tamale. Därifrån tog vi en taxi för att komma till nationalparken Mole. Vi bodde på Mole motel som var det enda stället att bo på där. Det var helt otroligt att komma till nationalparken. Motelet hade pool som hade utsikt över stora delar av savannen. Där kunde vi sitta och titta på elefanter som badade, antiloper som hoppade runt och olika apor som svingade sig i träden. Uppe vid vårt boende så sprang det massor med ödlor, pumbadjur med sina små bebisar och babianer. Babianerna var väldigt tuffa och ville gärna få tag på våra väskor för att se om vi hade någon mat i dem. Men vi lyckades hålla dem borta från oss. Dock så hade de lyckats ta sig in i ett rum där två tjejer låg och vilade och började rota igenom deras saker. Tjejerna vakande såklart och blev livrädda och försökte skrämma iväg dem men aporna lyssnade inte utan gick när de inte hittade någon mat. Så läskigt!!

På morgonen efter vi hade anlänt så vaknade vi tidigt och gick ut på en morgonsafari med en beväpnad guide. Han berättade för oss att han aldrig hade behövt använda geväret så det kändes skönt att höra. Vi såg gigantiska myrstackar, massor med växter, träd och fåglar. En del antiloper och pumbas men det bästa av allt var elefanterna. När vi kom till ett vattenhål så var där sju elefanter som badade och svalkade sig. Vi var bara 15 meter ifrån dem! Efter att vi hade njutit en del och tagit massor med foto så fick vi allmän information om elefanterna. Under tiden när vi står och lyssnar på guiden så går elefanterna upp ut vattnet och vi går tillsammans med dem ut på savannen där de började äta och kasta sand på sig för att skydda sig mot solen. Detta var så otroligt att få följa med dem och vi stod och tittade på dem i över en timme!

Vi hade hoppats på att se leoparder och lejon eftersom det stod på nationalparkens hemsida att det skulle finnas men vi fick veta att de senast hade sett ett kattdjur för ca sju år sedan så det var synd. På eftermiddagen så åkte vi kanot på White Volta i hopp om att se krokodiler men de ville inte visa sig för oss. Men det var så fin natur och så fina fåglar så det var en upplevelse. Därefter stannade vi till vid en eco-by där vi fick se hur de gjorde Shea Butter, träffa medicin mannen och gå runt och se hur de levde. Barnen blev överlyckliga och ville hålla alla i handen.

Nästa morgon åkte ut på morgonsafari igen men denna gång var det med bil. Vi såg elefanter igen och nu ville krokodilerna visa sig för oss!

Vi är tillbaka i Accra igen och arbetar hårt med vår uppsats. Imorgon ska vi träffa vår första intervjuperson från den organisationen som vi ska skriva om. Sen på torsdag ska vi till Universitetet och träffa vår kontaktperson. På torsdag kväll ska vår granne och hans band ha konsert för oss vilket vi ser framemot väldigt mycket. Vi tänkte bjuda dem på mat och ska försöka fixa lite svenskat tilltugg =)

Med andra ord så går allt jättebra och vi har det kanon. Krockarna blir väldigt stora ibland vilket gör att man uppskattar det man har hemma väldigt mycket! Men vi får uppleva något alldeles speciellt vilket kommer vara ett minne för livet!

Uppdaterar snart igen!!

Äntligen här!

Hej allihop!

Nu har vi äntligen anlänt till Ghana, Accra och hunnit installera oss lite. Vi reste lördagen den 29 Mars kl 7.30 och kom fram till Accra ca 20.30 (svensk tid). Allt gick smidigt och bra! Väl framme på flygplatsen så hade vårt hostel fixat med transport. På flygplatsen var alla väldigt vänliga och välkomnande. Det fösta vi hörde var Welcome to Accra! De hjälpte gärna till med väskor, detta mot dricks vilket var svårt för oss eftersom vi bara hade dollar. Resan till vårt hostel var en upplevelse dels för att vi var lite rädda för de körde som galningar och tutade hela tiden och dels för den stora kontrasten jämfört med hemma.

Vi bor på ett hostel i Accra som ligger lite utanför stan. Alla är jättevänliga och hjälpsamma och ägarna till vårt boende är ett äldre par som föredrar att bli kallade Auntie och Uncle vilket gör det hela familjärt. Här är billigt och god mat. En lunch, fried rice and chicken och två öl till det för bara 30kr. Vi ser vackra kvinnor i långa färgglada klänningar med matchande sjalar till och stora fruktfat på huvudet. Här är ett högt tempo med mycket bilar, skjul med mat och andra saker som de säljer. Marken består till största del av röd sand och höns springer runt på gatorna.

Vi har utforskat staden lite, växlat pengar, lokaliserat oss och fixat med internetuppkoppling. Nu är det dags att ta kontakt med organisationen som vi ska besöka och börja göra intervjuscheman.

Vi kommer att uppdatera med fler inlägg och bilder inom kort =)

Kram Annie och Mona

Äntligen framme i Ghana

Akwaaba, detta e vår blogg !

Vi har nu kommit till rätta här i Accra på ett grymt hostel. Vi landade i lördags och har under helgen mest fixat alla praktiska saker som internet och telefoner samt försöka ta in alla nya intryck. Vi har även hunnit smaka på alla frukter staden har att erbjuda (mangoträd i trädgården!) och dansat loss på en AC (after church).

Idag ösregnar det och är måndag vilket vi tar som ett tecken att det e dags att sätta igång med uppsatsen på allvar.

 

Sista veckan

P1040412 P1040421 P1040424 P1040423

2013-12-16

Idag är dagen med stort D, det vill säga dagen då jag och Paulina skiljs åt. För Paulinas del slutar resan här, och jag fortsätter till Bwindi naturreservat för att titta på gorillor. Veckan som gått kan sammanfattas med ett ord: regn. Det är ett under att vi inte har blivit tokiga, för det har regnat utan uppehåll sedan i måndags. Inte mycket annat att göra än att sitta och uggla på rummet, då vägarna blir till lervälling och därför är livsfarliga att färdas på när det regnar. Det enda positiva vi har fått ut av regnet, är att vi lyckats färdigställa ett första utkast av vår MFS, den är inskickad till handledaren hemma i Sverige, nu väntar vi nervöst på hennes feedback.

Till vår stora glädje tittade solen fram igår för första gången på hela veckan. Vi lät inte tiden gå förlorad, utan tog oss efter frukost till närmaste hotell med swimmingpool. Där låg vi och gassade tills solen gick ner. Vi aktade oss noga för att inte bränna oss, solskyddsfaktor 30 från topp till tå och vi turades om att ligga i skuggan. Både jag och Paulina var överens om att det var en av de bästa dagarna vi haft i Uganda. I morse åt vi en sista frukost tillsammans i den soliga trädgården. Yoghurt med banan och vetebullar. Mums! Bilderna den här veckan föreställer vårt hostell här i Entebbe och trädgården där vi ätit många måltider. De bilderna uppsummerar vår vecka här i Entebbe rätt väl, eftersom vi mest uppehållit oss här. Stället osar av charm och backpacker-stämning, ett billigt alternativ till de annars väldigt dyra hotellen. Entebbe är en relativt dyr stad, men vi lyckades hitta en lokal marknad bredvid taxi park, där har vi kunnat äta billigt åtminstone en gång om dagen de senaste dagarna.

Eftersom det här förmodligen är sista inlägget i vår reseblogg, så känns det passande med ett värdigt avslut. Men hur sammanfattar man åtta veckor i Uganda på bästa sätt? Det kan säkert göras på många sätt, men jag tror att jag och Paulina vill avsluta med att tacka alla som gjort den här studieresan möjlig; vi har fått en massa nya vänner här i Uganda och träffat helt fantastiska människor. Till er som funderar på att åka till Afrika men inte vet vilket land som lockar, så måste jag säga att Uganda är det perfekta stället att börja på. Människorna är trevliga, de flesta är ärliga, stämningen är avslappnad och värmen är uthärdlig (i alla fall under regnperioden). Djurlivet är rikt och maten är spännande. Och bäst av allt: nästan inga spindlar!

Nästa anhalt: Entebbe!

P1040408 P1040368

Tisdag 2013.12.10

Ännu en vecka har gått och julstämningen är numera på topp. Ursäkta mitt försök till tråkigt rim, men vi har börjat värma upp inför tjugofjärde. Vi är nu inne på sista veckan tillsammans i Uganda och den spenderas i Entebbe. Vi lämnade Jinja i fredags efter en vecka som inleddes med några intensiva pluggdagar, sen var Tilde iväg på några timmars turridning under onsdagen, (hon kom tillbaka lycklig och hade träningsvärk i flera dagar) och under torsdagen besökte vi fosterfamiljen vi lärt känna en sista gång. Den dagen hade vi för övrigt en lätt dödsångest efter att ha vält med en bodaboda för att en taximinibuss körde in i oss. Allting gick bra, men vi fick en ny respekt för det här med trafik och jag kände tacksamhet över mitt lilla portabla apotek. Men, men, vi är som sagt numera i Entebbe på ett litet trevligt hostel. Entebbe och Jinja skiljer sig mycket åt. Entebbe är Ugandas flygplatsstad och även landets tidigare huvudstad upplyste Tilde mig om. Vi är här främst för att sitta stilla och skriva på vår uppsats, men tanken är att vi även ska ta tre dagar ledigt då vi förhoppningsvis får lite färg och även besöker Entebbes botaniska trädgård. Under våra pluggdagar försöker vi utforska staden tidigt på morgnarna när det är svalt ute och gatorna nästintill är folktomma utöver motionärer och några väktare.

Entebbe ligger vid Victoriasjön och efter ett misslyckat försök i förrgår morse så lyckades vi igår till vår stora glädje att ta oss ner till vattnet. Vi har nu på nära håll konstaterat att ja, det är en stor sjö. Stor och vacker. Lite övrig info om staden är att det finns väldigt många hotell, allt är dyrare än i Jinja och till vår stora förtret så har vi inte hittat någon bra marknad än där vi kan köpa chapati. Dock fick vi ett tips igår om leta i närheten av taxipark så vi hoppas på bättre lycka idag.

Skrivkramp och solbränna

Söndag 2013.12.01

Jag och Paulina sitter på vårt rum, mätta efter en utsökt fiskgryta, och frågar oss själva: vart tog veckan vägen? Det var över en vecka sedan vi var på forsränning, men det känns som om det var igår. Tveklöst beror detta på att vi inte gjort annat denna vecka än att skriva. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag. Skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva. Det är en underdrift att påstå att man känner sig lite mossig i huvudet. Men – det har gett resultat. Vi har betat av ungefär halva uppsatsen vid det här laget, och nu återstår det viktigaste och svåraste: resultat- och analysdelen, samt metod-delen, som vi tänker spara till sist. Men vi känner oss taggade och hoppfulla. Än så länge är allt gott.

Personligen är jag tacksam för att vi inte har varit på några äventyr den här veckan, då forsränningen orsakade brännskador på mina lår och knän. Jag har roat mig med att visa upp brännblåsorna för tjejerna på rummet, som grimaserar åt vidrigheterna på mina ben. Det är väl ungefär så roligt det kan bli, samt att jag har roat mig med att dra av långa remsor uttorkad, död hud idag. Bortsett från det har det mest varit en smärtsam upplevelse, samt att det ser för jäkligt ut. Men efter en hel vecka inomhus ser jag nästan normal ut igen.

Idag är det första advent, och både jag och Paulina lider av julabstinens. Folket därhemma lägger upp bilder av pepparkakor och julmys på facebook så att vi blir tokiga. Vi försökte bota vår hemlängtan idag genom att spela julmusik från arla morgonstund, oj vilken julstämning det blev! Tommy Körberg och Carola är julsångernas kung och drottning! Tips: att lyssna på O Helga Natt är bra för att sparka igång kreativiteten.