Shakthidhama – intervjuer och vänner

Innan jag åkte till Karnataka hade jag aldrig träffat någon från organisationen Shakthidhama. Det var min vän som är rektor på en skola i Karnataka som tipsade mig om Shakthidhama, en av hennes gamla elever hade varit volontär där.  De från Shakthidhma hade varit trevliga i mail-kontakt och telefonsamtal innan resan, men ändå går det ju aldrig att veta hur det kommer att vara väl på plats. Men oj oj oj vilken tur jag hade! Dels fick jag till mina intervjuer väldigt snabbt och smidigt. Det blev bara fyra intervjuer, för det var fyra i personalen som kunde prata engelska på den nivån. Men alla intervjuer var mer än en timme, upp mot en och en halv, och de var så fylliga och intensiva att jag absolut känner att de räcker. Jag försökte även få till en intervju med kvinnan som är Shakthidhamas jurist, men hon kommer bara dit då och då och sedan åkte hon utomlands så det gick inte. Men de viktigaste perspektiven för min uppsats fick jag från de andra som är socialarbetare och psykologer. Efter att intervjuerna var klara gick jag ändå tillbaka till Shakthidhama flera dagar. Personalen var så välkomnande och inkluderande mot mig och eftersom att jag fått göra intervjuerna så snabbt och smidigt så kändes det som att jag behövde komma tillbaka mycket för att upprätthålla relationerna. Dessutom blev jag riktigt bra vän med flera i personalen så det kommer att vara kontakter som sträcker sig långt utöver uppsatsarbetet. På bilerna ser ni mig med två av mina nya vänner från Shakthidhama. Nu är det dags att åka vidare till mina gamla vänner; hem till rektorn som tipsade om organisationen, där ska jag sitta och skriva på uppsatsen.

Shakthidhamas restaurang och skrädderi

I förra inlägget beskrev jag att organisationen Shakthidhama, där jag genomför min studie, arbetar med empowerment av kvinnor.  Det gör de genom en rad olika tillvägagångssätt. Många av kvinnorna kommer till Shakthidhama för att de är i behov av boende, och i många fall ett skyddat sådant. När de har landat och fått hjälp med eventuell sjukvård och några första samtal så kan de välja vad de vill engagera sig i; det finns en restaurang, ett glasskafé, skrädderi, trädgårdsarbete med mer. Personalen berättar att de flesta kvinnorna brukar vilja arbeta; “om du bara sitter på rummet så tänker du för mycket och då är det lätt att stanna kvar i depression. Om du är aktiv så är det lättare att må bra.” Dessutom ingår arbetandet, och speciellt lärandet av nya sysslor, i en långsiktig plan från Shakthidhamas håll. Om kvinnorna kan arbeta och försörja sig själva så kan de ta beslut kring sina egna liv utifrån vad de vill och önskar. Då behöver de inte stanna kvar hos sin mans familj av anledningar som boende och ekonomi. Att kvinnorna uppnår ekonomiskt självförsörjande är en av grundstenarna i Shakthidhamas vision kring att nå jämställdhet för kvinnor i det indiska samhället. Idag finns fortfarande en stark kultur av skam och tabu kring skilsmässor, och speciellt skilda kvinnor, i Indien. Ett giftermål förväntas vara hela livet, i folkmun till och med i sju reinkarnationer. Så även kvinnor som skulle kunna leva självständigt kan dra sig för att skilja sig på grund av allt skitsnack och social utestängning de skulle möta. Men genom åren har personalen på Shakthidhama sett fler och fler kvinnor ta steget till skilsmässa, speciellt om de vet att de har ett arbete och därmed kan fixa ett eget boende.

III veckor har redan passerat! Tiden går så fort!

Hejsan svejsen alla!

Det är ungefär tre veckor sen vi lämnade Sverige och åkte iväg för att uppleva den tredje största staden i Colombia (Cali). Jag skulle vilja skriva att det ungefär som Malmö som är Sveriges tredje största stad, men icke! Cali till skillnad från Malmö innehar två millioner människor och det är lätt hänt att man går vilse i denna stad. Dock finns det två millioner människor som skulle vilja hjälpa till om något märkligt skulle uppstå. Såklart, har vi fått lära oss rätt snabbt att det inte går att vandra runt hur som helst i denna stad, speciellt på kvällarna! Det är då alla vampyrerna kommer ut!
På dagarna har vi svettats eftersom det är super varmt här. Malin verkar ha lättare för värme, än mig. Jag skulle kunna skoja att jag hade kunnat åka till Sverige för några dagar, bara för att andas in lite kyligare luft!
I veckan har vi åkt till Juanchaco. Det tog ungefär 4-5 timmar att komma dit. Först tog vi en buss i tre timmar till Buenaventura och därifrån tog vi en båt till djungel. När vi anlände så mötes vi av den vilda naturen och en guide som skulle visa oss runt! Det kändes underbart att ta en paus från stadens puls och befinna oss närmare det gröna. Vi besökte vår intervjuperson för att fråga om tiden som skulle passa henne att ta emot oss. Det var en kvinna med ett stort leende på läppar och färgglada kläder. Efter att ha ett intervju har vi besökt en skola som ligger precis intill damens hem och butik. Vi blev inbjuda att träffa elever och delta på en lektion. Vi fick till och med dansa och sjunga med kidsen! Det intressanta är att man inte behöver kunna språket för att kommunicera med barnen!
Efter resan i djungel hade vi inte enbart intervjuer i våra fickor, men även en upplevelse rikare. Såklart var det trevligt att komma hem till Cali och njuta av en vardagslyx som att kunna ta en varm dusch.
Med vänliga och somriga hälsningar Rolanda och Malin<3!

Shakthidhama – kvinnors “power house”

Nu har jag kommit fram till staden Mysuru och organisationen Shakthidhama där jag ska göra mina intervjuer till uppsatsen. Shakthidhama initierades 1997 av en polisofficer, Mr. Kempaya. Han hade varit med och gjort räder mot många bordeller i Mysore och ogillade att lagarna inte räckte för att förändra situationen för kvinnorna. Han tyckte att det var felaktigt att endast kvinnorna straffades för sexhandeln och inte männen som var köparna. Detta var alltså ett år innan den svenska sexköpslagen infördes. Mr. Kempaya slog sig samman med en av Karnatakas mest berömde skådespelare samt inflytelserika författare, andra kulturarbetare samt socialarbetare och startade Shakthidhama. Namnet Shakthidhama är på Hindi, shakthi betyder power och dhama betyder house, Shakthidhama är alltså en plats för empowerment för kvinnor. Nu, mer än tio år senare, är kvinnors rättigheter något som tar omfattande plats i debatten i Indien. År 2018 utsåg Oxford Dictionaries begreppet nari shakti till årets mest använda ord på Hindi. Nari betyder kvinnor så begreppet betyder alltså kvinnokraft. Flera av personalen jag träffar på Shakthidhama har jobbat i många år så de har sett stora förändringar i situationen för kvinnorna de möter. Samtidigt är det många som säger att saker förändras väldigt långsamt. De menar att även om debatten och lagarna är annorlunda så ger det inte ger så stora avtryck i verkligheten. På bilderna syns en del av Shakthidamas personalstyrka, utanför samt inne på kontoret/receptionen. Var och en besitter väldigt mycket kunskap och erfarenhet och jag ser fram emot att få prata mer med dem!

Bangalore – Azim Premji University

 

Nu har jag nyss landat för femte gången i Bangalore, Karnataka. Första gången jag var här var 2005 och varje år sen dess har tävlat med det föregående om att hinna med flest förändringar. En viktig skillnad för mig personligen är att jag nu har flera olika vänner i Bangalore att bo hos, bland annat syskonen Vibha och Vijetha. De var mellanstadiebarn när jag först lärde känna dem år 2005. Nu läser Vibha sin master i pedagogisk utveckling på Azim Premji University så jag passade på att hälsa på där ett par dagar. Universitetet klassas som det “mest vänster” universitetet i Karnataka och nästan alla program har någon social inriktning. Eleverna jag pratar med har alla gjort praktik eller gjort intervjuer på organisationer som arbetar med kvinnors rättigheter, elevers känslomässiga utveckling i grundskolan, sophantering och liknande. En eftermiddag kommer ett gästspel till skolan, en teaterpjäs som heter “Just a woman”. Det är en monolog som har spelats i Indien och England med totalt 200 föreställningar. Pjäsen hanterar ämnen som barnäktenskap, stigmatisering av kvinnor och feministisk kamp. Efter föreställningen berättar skådespelerskan att hennes farmor brukade låsa dörren och inte släppa ut familjen om hon visste att de skulle göra något roligt, till exempel gå på bio. Farmodern hade aldrig fått göra sådana saker i hela sitt liv, så hon var helt enkelt avundsjuk. Skådespelerskan menade att det tar extremt lång tid att förändra normer och regler, och ibland kan det finnas oväntade anledningar för det. Jag hoppas och tror att jag kommer att få en hel del oväntade argumentationer under mina intervjuer när jag kommer fram till organisationen Shakthidhama i Mysore.

 

Home again!

How time just flies away…

After just about two months in Indonesia, we’re now home in cold Sweden! Of course it was nice meeting family and friends again, but we both agree on the fact that we would love to have stayed longer.

So what did we do our last week in Bali? We lived! We went to Gili Trawangan to spend New Years Eve and Emmas birthday there. It’s this amazing island where the water is beautifully blue and it’s truly astonishing… When there is good wheather. We had pretty okay wheather the two first days, just a little cloudy. Then it started to rain, and wow it really rained. The streets were practically flooded in the evenings, but that was fun too! The day we were leaving, the sun decided to show up! So here’s a glimpse of the beauty of Gili T! (And us)

last day at Gili T

The day after we left Gili T, we had to head home. We went to the airport and after 16 hours in air, we landed and felt the cold scandinavian air. The next couple of days we finished off our essay and sent it in.

We’ve had the most amazing time in Indonesia and we’ve met so many wonderful people making the experience even better. The study has been so rewarding and educating in ways we couldn’t have imagined. We must thank Malmö University and SIDA for making this possible. We are so grateful! And thanks to Bali for giving us memories for a life time!

One of the amazing sunsets we witnessed with newly found friends

Thank you and good bye for now!

Love,
Emma and Aron.

Last day in Mumbai

With mixed feelings it is time for me to leave Mumbai. I have been here for almost a year including my 5 months internship with Vacha, travel and now the 10 weeks of MFS. So I have quite made myself a second home here.

As a last event with Men Against Violenca and Abuse (MAVA) I was invited to come to their arranged film fest in Goa called Sambhav, meaning possibility in Hindi. The fest is a two-day film festival on gender, masculinity, sexuality and relationships in 8 cities and 4 districts.

Attending the first day of the festival was the Swedish ambassador in Mumbai, Ulrika Sundberg. I had the pleasure of talking and discussing with her on some of the topics above.

Swedish Ambassador Mumbai India – Ulrika Sundberg

A few documentaries and short film that was screened included: 

 

And of course the documentary that has been made on MAVAs work.

If you live in Sweden the documentary is available to stream here:
https://kunskapskanalen.se/program/15348/killarna-som-vill-forandra-indien

Now it is time for me to finish up packing and later tonight catch the flight back home to Malmö!

India, don’t you worry (well I know you have more important things to worry about but..)!
I will be back sooner than you know!

 

Some obstacles and change of submission date

Happy new year everyone!
I seem to be following this trend of delayed updates, but life here takes way too much of my attention.

Even though I was told that going abroad for MFS will not always be as smooth as you want it to be, it is rather more likely that the opposite happens, I am a little disappointed on how slow the work has turned out to be. There have been times where the stress got hold of me with a strong feeling I don’t have enough time to finish it.
Due to different things, almost already from start, difficulties arranging interviews, delays in getting the interviews translated and transcribed, holidays and being sick I have decided to submit my study on a later date in March instead of next week. This decision I made together with my supervisor. She believed that I should give my study the time it needs rather than try to hurry up just for the sake of submitting.
This certainly gave me some peace of mind and I have been able to systematically go through the material. This is my last week in Mumbai. I will try to get some final questions answered from MAVA before I leave. Meet with my translator and some other people I have been in contact with for this study as it is easier while here rather than back in Malmö

I also took some time off to travel for the new years weekend to the countryside outside Pune. The landscape was amazingly beautiful and the sky was clear and full of stars at night. A peaceful New Year’s Eve without the hazzle of fancy dinner and fireworks. The Indian countryside is something completely else from the intense city of Mumbai and it was wonderful to get a break.

 

The inevitable….

So it finally happened.. in the middle of trying to analyze my material and finally getting somewhere… I got a cold making my brain work the slowest possible. Then, as a trip to India is not ever complete without it, a wonderful case of stomach problems hit me. As if a normal stresstummy is not enough. This left me weak for several days and I am still not feeling 100%. It was after all doomed to happened so I soldier on!!

Therefore I dont have any pictures from this week but I share the results of my saffronbun making mentioned in my last post

In a way I am almost glad I am not home in Sweden to celebrate christmas. Now I can just lock myself in my room and study not having to stress about meeting family and friends while doing so.

I wish you all a Merry Christmas and a Happy New Year!

Take care!

Lucia and finished interviews

Lucia!

So I have finally completed all my interviews. I had aimed for 10 but with some difficulties of getting students to agree for interviews I ended up with 8. I am starting to stress a little about finishing it all in time and working hard analysing my material and writing. (So hard I forget to do my updates here haha).

 

Me, my translator Priya and two of the students from MAVA

 

Today is Lucia and I’mm both struck with a cold, making my brain work all slow, and homesickness. Since I have been away from home over Christmas a few times before I came prepared. Other times I have been able to go to IKEA for my homesickness treatment, but India only have one store in the country hahah.  So, this time, to save some time trying to search for ingredients I brought dry yeast and “pärlsocker”. I am planning to do some cinnamonbuns and saffronbuns (lussebullar). Hopefully it turns out okey. The house where I stay doesn’t have a proper oven though. Which is not a common thing to have in India. They usually make do with just a gas stove.  Wish me luck!

One great thing (among many) about doing my thesis here in India is the marvelous option of ordering food through an app. It is cheap and I can pretty much chose from whatever restaurang in the area. This saves me great time. Like instead of cocking I can 100% focus on writing…. or watch youtube videos…. or sit for 40 mins deciding what I want to order and then wait another 40 mins for delivery… you all know how it goes. And did I mention dessert.

Anyways! It is for sure time to pick up some speed to finish this in time.
Christmas is around the corner and so is deadline!!