Uncategorized – Sida 20 – Minor Field Studies

23 augusti, 2015 av Sandy & Cecilia - 1 kommentar

Akupunktur

Oi!! Tudo bein?!

På tandvårdshögskolan här i Brasilien finns ett klinikrum som är avsedd till akupunktur där PhD studenten och sjukgymnasten Mosia tar emot patienter som deltar i hans forskningsprojekt! Så vi har nu under två tillfällen fått följa en och samma patient som var på sitt 9onde och 10onde behandlingstillfälle!

Den här patienten upplevde smärtkänning i området vid käkleden som på en skala mellan 0-10 upplevdes vid dessa behandlingstillfällen ligga runt 5! Något som tydligen var en enorm minskning från hur hon kände tidigare innan hon började med akupunkturen då det ursprungligen låg runt 9. Himla kul att det verkade funka bra för henne!! 🙂

Här börjar Mosia att rikta in nålen i det område där han vill placera den! Ett av alla ”points” områden!

Mosia berättade hur mycket som helst för oss och förklarade de grundläggande principerna för akupunktur – extremt kul att få höra om!! 🙂 Exempelvis så placeras nålar ut på s.k ”points” över hela kroppen, benens in och utsida, händerna, pannan m.m! Dessa point var enligt honom områden som var väldigt lätta att stimulera för att frisätta diverse hormon, cytokiner och signalmolekyler som hade en inverkan på både smärta och stressupplevelser! Rätt bra effekt med andra ord! 🙂

När han har hittat det område där han vill placera nålen så tar han bara och ”tappar till” nålen med pekfingret så att den placeras ytligt i huden. Vanligtvis känner patienten ingenting när detta händer, ev att det endast känns som ett svagt stick i områden där det finns mycket nerver! 🙂

Voilà!! Efter att nålen placerats på plats tar han och skruvar lite försiktigt på nålen! Det som sker då är att bindväven i huden ”twistar” sig och sträcks – något som stimulerar allt det där man strävar efter med akupunktur!: Mängder med signalsubstanser med smärtsänkande effekter utsöndras, immunceller migrerar till området m.m! Jippi jippi osv!

Bild på effekten med nålen när bindväven i huden ”snurras upp” och sträcks!

Vi har fått tumme upp från patienten att fota och använda bilderna! 🙂

Här känner Mosia runt käkleden där patienten har smärtkänningar och försöker hitta det område där smärtan är som störst!

Dessutom placerades vid varje behandlingstillfälle en nål mitt i pannan! Något som han berättade kan se obehagligt ut men patienten känner ingenting och den här punkten är en som är väldigt effektiv för att inducera ett lugn och lägre stressnivåer! Därefter lämnas patienten en ca 30 min i nedsläkt rum för att bara slappna av medans nålarna får utföra sin effekt! 🙂

Akupunktur i all ära, men som Mosia berättade är resultaten betydligt bättre när patienten även kombinerar fysisk aktivitet och inte blir rädd för att röra sig bara för att det gör ont! Tydligen är effekten från fysisk aktivitet liknande den som uppnås vid akupunktur där bindväven sträcks ut och stimulerar allt möjligt bra!! 🙂 Så det där med att röra sig är alltså inte helt fel, men att i vissa fall kan det va riktigt bra att kombinera akupunktur och rörelse för att lindra en kronisk smärtkänning!

Så att summa summarum – så himla kul och intressant att få lära sig lite om det här, ett område som ingen av oss haft någon koll på alls tidigare!! Dock blev det ingen utplacering av nålar på oss den här gången, men vid nästa tilllfälle får vi kanske turen att testa på detta 😉 Vi får la se!!

Nu ska vi snart iväg till skolan och hålla ett föredrag på en kongress för studenter och lärare från 3 universitet som samlats! Vi kommer att prata om vår upplevelse som utbytesstudenter och sånt där! Nervöst? En aning ja…

Tchao!!

23 augusti, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Clinica privada

HEJ!

Det var ett tag sedan vi skrev här senast – det har nämligen hänt hur mycket som helst här i Brasilien den senaste tiden!! 🙂 Väldigt mycket äventyrande men även en släng av nyttigt också!

Till att börja med fick vi i torsdes än en gång följa med till cancersjukhuset, dock den här gången till det privata sjukhuset! Och oj (!!) vilken skillnad det är mellan det ”federala” allmänna sjukhuset och det privata sjukhuset!!

För att få tillträde till det privata sjukhuset behöver patienterna betala en fast summa varje månad, till skillnad från de som besöker det allmänna sjukhuset som får komma dit helt gratis. Dock så går det knappt att jämföra dessa två helt skilda världar! Det allmänna sjukhuset är trångt, stökigt och omfattar ofantligt många människor som sitter uppradade på stolar och bänkar i väntan på att få träffa en läkare. Lokalerna är lite slitna och det är varmt. Hur lång tid det tar innan de får träffa en läkare? … det vågar man inte ens gissa på..

Och därefter får vi komma in till det privata! Där befinner vi oss plötsligt inne i en lyxig lokal med en hiss som tar oss upp till högsta våningen med utsikt över Goiania! Här sitter det en eller två patienter i ett stort luftigt väntrum med AC. Om man jämför med det federala känns det nästan som man kommit till en spa-liknande anläggning som är otroligt fräsh och allmänt snygg?!
Som sagt, i Brasilien ser vi stora kontraster hela tiden!!

Här är ett av klinikrummen som är väldigt luftigt och har betydligt bättre materiel, stolar och generellt i betydligt bättre skick än lokalerna på det andra sjukhuset! De patienter som kommer till de privata sjukhuset sägs få samma typ av behandling och vård som de från det allmänna sjukhuset, bara det att hela processen går BETYDLIGT snabbare och väntetiden är minimal jämfört med för de andra patienterna! Dessutom är materialen bättre!

Här har vi professor Elismaoro och doktor Bruno som håller upp några analoga bilder och diskuterar ett patientfall! Åter igen blir vi båda så himla fasinerade över att patienterna tar med sig sina egna röntgenbilder och i detta fallet tomografi-bilder till läkaren dom träffar! 🙂

Här har vi åter igen fått tillåtelse att fotografera och använda dessa bilder!

Det är kanske svårt att se utifrån dessa bilder men här var ett fall som doktorerna beskrev som ”ett väldigt vackert fall” haha!! 🙂 I detta fallet hade patienten tack och lov en godartad benign tumör som utgör den ovala och ljusare formationen i underkäken! Denna tumör upptar en stor del av käkbenet men tur nog ska det inte vara några större komplikationer att avlägsna tumören och få patienten att bli helt återställd efter en operation! Dessutom ska den förlorade benmängden kunna ersättas och stabiliseras upp med metallplåtar!

Så otroligt spännande att få träffa alla dessa patienter, få se interaktionen mellan doktorerna och patienterna, konversationerna på portugisiska, men inte minst att bli presenterade som ”de svenska studenterna” och där alla hummar ”aaaaaahhh”, ”ohhhhh” och tittar på oss med stora ögon hahah!! Så här exotiska kommer vi nog aldrig att få känna oss igen haha!

Men nu framöver kommer vårt projekt att dra igång ännu mer!!! Nu börjar nämligen vår storadatainsamling där vi ska börja med de kvalitativa intervjuerna där vi intervjuar studenter som arbetar inom PET-health programmet!! So much fun!

10 augusti, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Hospital Araujo

Boa noite och hallå!! 🙂

Ni kanske minns i ett av de förra inläggen att jag och Sandy mer eller mindre har fått byta fokuspå hela vårt projekt efter att vi kommit till Brasilien och insett att vårt gamla fokus inte skulle gå att genomföra? Och att vi skulle få en del ändringar i schemat som skulle vara mer anpassat till vårt arbete?

Jaaaapp. Sagt och gjort. I måndes fick vi åka iväg på ett besök som helt klart var det tyngsta vi fått göra än så länge under den här resan. Vi fick åka och besöka ett cancersjukhus!

Och som ni kanske kan gissa då så kommer vårt kandidatarbete att handla om cancer. Dock i en betydligt mer positiv anda då Brasilien är ett land som nydligen påbörjat en stor satsning för att förebygga oral cancer då det råkar vara den 5:te vanligaste cancerformen här – detta genom att på rutin undersöka friska människor och sprida kunskap om sjukdomen och riskfaktorer i en så stor utsträckning som möjligt!! Så tidigare var vår ursprungsplan att följa brasilianska studenter som volontärarbetar inom ett hälsoprogram och se hur de jobbade preventivt/förebyggande mot karies! Däremot fick vi veta först på plats att de inte har någon form av preventivt arbete mot karies just nu ute på hälsocentrerna, just på grund av den stora satsningen och fokuseringen på att förebygga cancer!

Så tidigare har vi som sagt främst fått vara ute på hälsocentren där studenterna volontärarbetar och undersöker och informerar friska patienter – allt för att tidigt kunna upptäcka tidiga förändringar och öka medvetenheten i befolkningen!

Denna dagen var det däremot annorlunda – här på sjukhuset har alla patienterna fått en diagnos fastställd och besöker läkare för vidare undersökningar och behandlingsupplägg! Så det var jag, Sandy och Vanessa som var med oss och agerade som tolk under förmiddagen!

11844071_10155791500740577_770017205_n_55c2a670ddf2b351833271eb

Här sitter tandläkaren Mariliza med en av patienternas journal! Väldigt könssterotypt nog var journalerna uppdelade i blå färg för männen och rosa färg för kvinnorna. Väldigt ovanligt att se hur allt dokumenterades i pappersformat och inte via elektronisk teknik och med hjälp av datorer!! Hahah ånej, här ritade man upp tecknade ritningar i blocken som visade var lesioner förekom och allt som dokummenterades skrevs ner i dessa anteckningar!

Mariliza var förresten så underbart trevlig och kändes så himla trygg med patienterna! Vi blev båda väldigt imponerade över hur hon jobbade!! Men såklart så kunde hon tyvärr inte prata engelska alls så det fick bli korta översättningar m.h.a Vanessa! 🙂 Så hjälplösa vi hade varit här utan tolk haha.!

11850806_10155791497415577_102727673_n_55c2a629e087c31d11fe9000

Väntesalen

Även om det är ett väldigt tungt område så var det samtidigt så otroligt lärorikt för oss att få vara med och se ett flertal cancerogena lesioner som skulle eller var under behandling! Vi fick höra om behandlingupplägg, observera hur undersökningarna genomfördes och fick små föreläsningar om själva sjukdomen!

Något som var väldigt skönt mitt i allt detta var att vi fick berättat att prognosen för oral cancer oftast är väldigt god och att samtliga av patienterna vi mötte den dagen hade goda chanser för återhämtning! Något som var så otroligt skönt att höra och gjorde hela besöket betydligt lättare att följa!

Men som sagt, även om prognosen oftast är god för patienter med oral cancer så gör man allt man kan för att försöka detektera och diagnostisera lesionerna i ett så tidigt stadie som möjligt – allt för att öka chanserna för en god prognos och en så minimalt omfattande behandlig som möjligt!

Så det var det! Extremt gripande upplevelse och till viss del även vemodigt, men samtidigt insåg vi hur otroligt viktigt det är att jobba så mycket förebyggande som möjligt mot detta, att informera och öka kunskapen hos människor så att de i värsta fall kan behandlas så tidigt som möjligt!!

Men men, ska bli spännande att se vart vårt arbete tar oss!

10 augusti, 201510 augusti, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

ABRASCO

Bom Dia alla!!

Fjärde veckan and still going strong!! Dock har tempot varit betydligt lugnare i den här veckan och vi har haft mycket mer tid att bara sitta och skriva på arbetet, titta på allt för många serieavsnitt och äta kopiösa mängder frukt och fantastisk hemlagad mat (tur att man har Sandy med sig som Super Chef!!) varvat med motion och lite aktiviteter med skolan!

På tal om arbetet så har hela vårt projekt fått ta en ny vändning och ämnet har styrt in på ett helt nytt spår! Vi får berätta mer om det i ett annat inlägg men det kommer nog märkas med tanke på vilka typer av aktiviteter vi kommer att få vara med på och som nu planerats in i det nya schemat!! Trots oväntad vändning så känns det så himla intressant och rätt att skriva om, för att inte nämna viktigt.!! Men mer om det sen 🙂

För som vanligt har vi varit ute på äventyyyyyr (bambambam!)!

Den här gången fick vi vara med på den omtalade kongressen ABRASCO här i Goiania. ABRASCO är en sorts nationell hälsokongress som hålls var 3je år på olika platser i Brasilien, där diverse forskare, professorer, lärare m.m, från alla möjliga professionen som involverar hälsa, samlas och presenterar deras senaste arbeten, framtida forskningsprojekt m.m! – Och som vanligt är turen på vår sida och där årets event är i Goianiaaaaa!

Så hit kom vi!!

11805812_10155778377425577_636993578_n_55babc97ddf2b3442734c286

– Utanför ingången till ABRASCO –

11830346_10155778368930577_933170401_n_55babcd8e087c33d10383bc8

Vägen in till aulan där forskare diskuterade och presenterade sina arbeten! Däremot så fick vi inte komma in där – det kostade minst sagt en heeeel del för att få ta del av geniernas genombrott – 1400 reals (och det x3 för att få svenska valutan..) för att komma in och lyssna… Helt crazy, så vi fick hänga på mässan och marknaden istället!

11830135_10155778371435577_215067549_n_55babd6ae087c33c99d076c0

Diverse aktiviteter där skolor försöker locka studenter till vissa kurser inom hälsa, presentation av planer för framtida sjukhus, andra forskar- och affärsideer generellt m.m!

En sak som vi har börjat märka av här…. är hur vi sakta börjar gå in i Augusti månad!!! Bambambam… Ända sen vi anlände här i Brasilien har ALLA pratat konstant om hur mycket ångest de har inför augusti månad då det är som absolut varmast (upp till en 40 grader enligt ryktena…..) och med extremt låg fuktighet i luften.. Något som gör att man blir otroligt uttorkad och ofta innan man märker av det själv! Så från och med idag började uppmaningarna om att vi måste dricka betydligt mycket mer än vad vi kan tro, annars kan det bli farligt!

10 augusti, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Rundvisning på sjukvårdsmottagningar

Vi är inne på fjärde veckan och det är nu tiden börjar sakta ner och Goiania är inte lika främmande som den var i början. Istället för panikkänslor av att tiden inte är på vår sida så lunkar vi oss igenom dagarna på en siesta-nivå. Studenterna och lärarna har fortfarande semester och vi jobbar på som bara den med vår uppsats.

I veckan hålls en stor nationell hälsokongress som heter ABRASCO där flera av landets forskare, myndigheter och organisationer samlas för att prata om hur hälsan ser ut hos befolkningen och skapa nya hälsoriktlinjer för hela Brasilien. Denna konferens anordnas var tredje år och återigen är turen på vår sida! Vi ska få gå på konferensen! Visserligen är allt på portugisiska men vi håller hoppet uppe med att det kanske finns broschyrer eller andra typer av material på engelska samt att vi får mingla runt med doktorander, professorer och andra som förhoppningsvis kan engelska. I samband med den här kongressen så kom två colombianska tandläkarstudenter och en av deras lärare till universitetet här i Goiania. Tillsammans med dom fick vi alla en guidad tur till två olika vårdenheter i Goiania, en av dem var Ville de France (som vi vid det här laget kan utantill) och den andra var en specialistklinik dit de flesta patienter (som blivit remitterade från basic units!) får sina mer ”avancerade” behandlingar. Som tidigare nämnt så utför vårdcentralerna, eller också kallad units, endast enkla/basala behandlingar ex fyllningsterapi, extraktion och periodontal behandling. Andra fall såsom ortodontisk, endodontisk och med flera utförs av specialister på andra kliniker. För varje dag som går så börjar man förstå hur den brasilianska hälsosystemet fungerar. Ett system som har sina brister men med tanken på att systemet täcker över 190 miljoner människor…då är man glad att den existerar överhuvudtaget!!

De colombianska studenterna, deras mentor samt mannen som höll i rundvisningen!

27 juli, 2015 av Sandy & Cecilia - 2 kommentarer

Sjukvård i Brasilien

Hej allihopa!

Nu har det passerat exakt tre veckor sedan vi kom hit till detta underbara, varma land som har så mycket att erbjuda!

De senaste dagarna har bestått av auskultationer och besök på olika vårdcentraler här i Goiania. Vi har fått följa olika professioner, främst tandläkare men även läkare, sjukgymnast etc och tandläkarstudenter där de har visat oss hur de arbetar med sina patienter. Sjukvården och basala mediciner är gratis för den brasilianska befolkningen men dessvärre är logistiken, byråkratin och långa kötider några av de stora problem som hälso- och sjukvårdssystemet brottas med. Här kan det ta flera veckor innan tandläkaren får anaestetika (bedövningsmedel) vilket gör att flera nödvändiga behandlingar måste skjutas fram. Det är väldigt intressant att se hur vårdpersonalen försöker göra sitt bästa för att patienterna ska slippa ha ont länge.

Utöver kliniska moment så är det mycket preventionsarbete ute på klinikerna. Studenterna håller föreläsningar för väntande patienter om oral cancer. Oral cancer är förekommande i Brasilien och många patienter tycker inte om att prata om sjukdomen och mycket mindre vill de undersökas för det. Tack vare studenterna har tabun kring cancer minskats en aning och man ser att fler patienter som frivilligt kommer på undersökningar(enligt tandläkarna på vårdcentralerna).

Snart är det en ny vecka och det är fortfarande svårt att ta in att vi faktiskt är inne på fjärde veckan. Tiden går fort när man har roligt. Snart så kommer det att vara en stor konferens där alla viktiga organisationer och politiker samlas för att diskutera om den nationella folkhälsan. Detta görs var fjärde år och gissa hur lyckliga vi är när vi fick reda på att vi ska få gå på denna!

//Sandy och Cecilia

19 juli, 201519 juli, 2015 av Lina Jaff - 6 kommentarer

…Engaged in field study in Kirikkale, Turkey.

My apologies for the slowness of my first post

3-5 July

After some hours airplane and bus trip I finally arrived early in the morning to Kirikkale. I stood in front of my apartment and had a moment of enjoyment. I couldn’t wait to start my thesis with warm summer days. The weather was amazing. Even though I haven’t had any sleep in 24 hours I was too excited to go to sleep. I met up with a friend for breakfast and thereafter I met my supervisor Prof Turksel Dulgergil and his family for the first time. They welcomed me and embraced me sincerely like I was a family member. I felt a warm feeling deep within and moments of exquisite happiness. We spent lovely time together and they showed me around in Kirikkale.

6- 12 July

Days went by and I became busy every day. Busy, organizing my life here in Kirikkale and making preparations for my thesis together with my supervisor Prof. Turksel. The invitations of mother-child pairs, the questionnaire and the materials that is needed for the field study were prepared and completed.

13-16 July

We took the holy month Ramazan and Bayram into consideration when invitations of mother-child pairs were made. We divided and called the mother-child pairs in different days to the Family Physician Health Center. When meeting the mother-child pairs the questionnaire was fulfilled by two dental assistants through direct interview with the mothers and the oral examination were made on mother-child pairs by me. The mothers and their children were screened for the bacteria level by salivary strip test. Information and instruction about oral health together were given to each mother-child pair. At the end of each examination we applied fluoride varnish to each child and we gave a dental hygiene kit to the mothers and their children. The oral hygiene kits for my field study were sponsored by Colgate and TePe companies (Swedish manufacturer of preventive oral hygiene products). We also offered the mothers that needed restorations a treatment if they wished.

Fieldstudy

After having spent a long time at the clinic and in the Family Physician Health Center to collect data, I needed time out to recharge so I stepped out of the clinic with my supervisor and jogged across the forest and the amazing mountains of Kirikkale. Things in Kirikkale could not be more beautiful than they are.

Kirikkale as city and the cooperation with my supervisor has exceeded every expectation possible and opened my eyes to new opportunities. Beyond the preparation and collection of data for my thesis, I participated with my supervisor and other dental- and nurse students in another kind field study for children between 2-15 years old. The field study was done in rural areas of “Yozgat” city with mobile dental unite and examination, restorative, extractions, fluoridation etc. were involved. My supervisor is the member of scientific board of national oral health prevention programme (one of three academicians on this board) who arranged these kind of programmes in different parts of Turkey.

This gave me a stunning visual insight and I had hard to imagine something like this happening back home. The children lived in hard conditions and had much worse health. Even if, by chance, this kind of patients appeared back home, I hardly imagine meeting this kind of patients back home with the regularity that I see them here. This brought tears to my eyes, tears of both sadness and happiness, sad seeing them live like this and happy for the opportunity that my supervisor gave me to be here, to help and to make a difference.

I can’t describe how lucky I feel every day to be here in Kirikkale, learning from my well experienced supervisor, learning the differences about oral health, general dentistry, learning the importance of the culture, local livelihoods and environment etc.

Although I miss my family and friends back home, I wouldn’t trade a day of my time here for anything and I am sure you would say the same if you would be in my shoes living these days.

Those days I have spent here so far made me truly realize the phenomenon of taking things for granted. We are too busy in life and we constantly preoccupy ourselves with thoughts of things we don’t have. We should be very thankful and value people and things in our lives. The things we take for granted are dreams for many people here.

19 juli, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Premiär för kirurgi!

Precis som ni kan se i rubriken så har detta varit en stor dag för både mig och Sandy – vi har inget mindre än deltagit på vårt allra första kirurgipass!! Jag tror inte att någon av oss någonsin föreställt oss att detta skulle ske på ett sjukhus mitt i 30 gradiga Brasilien, men dagen har varit ett enda stort utdrag av Scrubs/Greys anatomi, fast i en brasiliansk variant!!

Dagen började med att klockan ringde vid 6 på morgonen varpå tandläkarstudenten Lucas kom och mötte upp oss hemma och följde med oss till sjukhuset här i Goiania. På vägen dit hann vi prata lite och kom fram till att ingen av oss hade sett någon operation tidigare, och idag skulle vi inte bara få se en utan 2st!! Hahah varför inte, det är bara att kastas ut i det!!

Det började kännas rätt spänt, speciellt när ingen av oss hade någon aning om hur vi skulle reagera när vi väl va inne i operationssalen med läkarna och patienterna! Skulle vi svimma, bli yra, illamående, traumatiserade eller faktiskt bara helt enkelt tycka att de va grymt intressant? Dock hörde Lucas våra funderingar och började skratta och peppade oss med ”nooo dont think about fainting and being sick, think interesting, think interesting!!!!”. Så vi försökte följa hans råd och tänka att det bara skulle bli ”interesting” haha!! 😉

Så här är vi utanför sjukhuset en tidig morgon i Goiania vid 7 tiden på morgonen! Byggnaden som man ser på höger sida kommer någon gång i framtiden att bli det nya sjukhuset!

När vi väl kom fram till ingången möttes vi av tandläkarstudenten Renata som var inne på sitt andra år inom specialistutbildningen med inriktning kirurgi. Hon sa hej och tog och sen snabbt igenom en laborint av trappor till omklädningsrummen där vi blev utrustade med klinikkläder som förevigt framöver kommer att kallas för ”pyjamaserna”! Detta pga att de var de absolut skönaste klinikkläderna vi någonsin provat!!

Lukas och Sandy påväg in till första kirurgin!

Sen efter ombytet gick allt extremt fort! Vi kom till en ”station” innan man kom in på kliniksal där man fick sätta på nät över skorna och nät över håret! Därefter var det bara direkt in på sal där vi träffade läkarstudenter och tutorer som höll på att förbereda inför operationen!

Inte den bästa bilden, men här håller Renata på att visa oss runt i operationssalen och berätta lite vad som kommer att ske! Dock var hon inte med och deltog under denna operationen utan skulle istället ha hand om nästkommande operation!

Första operationen: Käkkirurgi!! (OBS: Ber på förhand om ursäkt till eventuellt känsliga läsare!!)

I detta fallet hade patienten en fraktur i underkäken som behövde stabiliseras för att det skulle kunna läka optimalt! Så här fick vi steg för steg följa allt från förberedelserna, nedsövningen och det kirurgiska ingreppet!! Dock bör det tilläggas att allt detta skedde balanserande på tåspetsarna bakom kirurgernas ryggar för att kunna få en glimt av vad som faktiskt pågick – det är faktiskt svårare än vad man kan tro! Men då och då kom dom på att vi var med och auskulterade och pausade en 2 sekunder så vi fick komma fram och följa arbetets gång där slutresultatet blev inopererade metallskenor i underkäken för att kunna stabilisera upp frakturen!! 🙂 Så nu har vi sett real life käkben, nerver och diverse vävnader som existerar där under huden!

Och känslan vi hade efter första kirurgin: Extremt intressant!

Andra operationen: Näsoperation

Vid den här operationen spenderade ingen av oss allt för lång tid inne i operationssalen haha.. Mest pga att denhär operationen var något svårare att beskåda än den förra! Att se läkarna försöka rätta till ett brutet näsben (där patienten tack och lov var under narkos!!) utan att behöva gå in på allt för många detaljer. Ja. Det blev lite svårare att titta på av någon anledning än en operation där de gick in i vävnaden!! Men trots det var det ändå en erfarenhet att få se!

Sen blev det direkt ut och dricka vatten och andas på sofforna utanför haha!

Så resultatet från den här operationen: Njaaa.. lätt illamående!

Hahah suddig bild, men det här var helt sjukt!! Vi kunde höra att något som lät extremt knarrigt och gnisslande komma emot oss och när vi vänder oss om ser vi en rullstol i enbart metall som kunde ha tagits direkt från en skräckfilm!! Tyvärr inte – den här gnisslande skräckstolen var den som tog patienterna till operationerna!!

Väldigt utmärkande för detta sjukhuset som vi la märket till var att läkarna endast satte på ACn i operationssalen i omgångar och att det väldigt snabbt blev extremt varmt där inne!! Det var mäkta imponerande att läkarna orkade med att arbete i den värmen medan vi som auskulterade sprang frekvent ut för att dricka vatten och sitta ner och vila lite!

Men trots allt var det ingen som svimmade eller liknande – så sammanfattningsvis får man väl säga att vi är väldigt nöjda med dagen!!!

Nöjda tjejor som stolta överlevt sina första auskulteringar på operation utan någon större dramatik

Tchao!
Cecilia & Sandy

10 juli, 201510 juli, 2015 av Sandy & Cecilia - Inga kommentarer

Oi Goiania

Äntligen!!

Efter 28 timmars resetid har vi äntligen kommit fram till Goiania, Brasilien!! Dock är rätt slitna och mörbultade bara några ord för att beskriva vårt tillstånd efter väldigt hektiska timmar den senaste tiden!! Men satan vilket äventyr vi är ute på – det har vi redan börjat känna av!! :)Färden började för min del vid 14 tiden från ett extremt lökigt 30 gradigt Lund där mina föräldrar kom och hämtade mig och min 20kg reseväska för att därefter åka och möta upp Sandy och hennes föräldrar i Malmö. Därefter började resan på allvar!

Kastrup -> Frankfurt -> Sao Paulo blev första resefärden!Färden mellan Kastrup och Frankfurt gick på bara någon timme medan flyget Frankfurt till Sao Paulo tog 11 timmar och 30 min.. Kändes lite ångestladdat att vi skulle sitta på ett flyg så himla länge, men tur nog vad flyget över all förväntan med extremt god mat, allt för många bra filmer att välja mellan och bästa stolarna som kunde fällas till en helt okej sovbar position!! 🙂

11715886_10155686167205577_71215029_n_559a7e1bddf2b34ce6cbbb54

Men trots detta så blev vår natt rätt sömnlös och vi landar i 12 gradiga (!?!?!) Sao Paulo – minst sagt schletna och frusna!! Så grundlurade vi kände oss när vi gick av på flygplatsen i klänningar och shorts och alla andra gick i vinterjackor och långa byxor.. Dessutom behövde vi byta till en annan flygplats i Sao Paulo och slussas runt bland diverse transferbussar innan vi slutligen kom rätt!

Jaao, de blev minst sagt ett par kalla timmar på Sao Paulos flygplats i väntan på nästa flyg som skulle ta oss till vår slutdestination Goiania! Men TACK OCH LOV så anlände vi därefter till ett soligt Goiania med en temp på 22 grader som kunde tina upp oss som hunnit bli grymt kalla!

Väl i Goiania så blev vi upphämtade på flygplatsen av tre tandläkarstudenter som studerar vid Federale Universitade de Goias; Vanessa, Sarah och Gustavo! Lättnaden var obeskrivlig med tanke på hur trötta och virriga som vi var vid det här laget, lätt uttorkade och sömnbristkickade! Sarah och Gustavo hade vi redan träffat sedan tidigare i februari när de var utbytesstudenter i Malmö, så det var riktigt skönt att ha några bekanta ansikten som direkt tog över allt ansvar och körde oss till vår nya lägenhet som dom ordnat till oss!!

Vi drog snabbt upp och lämnade väskorna och bytte om innan dom drog iväg oss på en mini road-trip á la Goiania! 🙂 Färden tog oss först förbi skolan och vidare till ett köp-center där vi gick och åt kvällsmat! Den största skillnaden vad gäller restauranger här i Goiania är att man lägger upp sin egen mat och plockar från buffeer, istället för att man sätter sig ner och beställer en rätt! En klar favorit!

11721202_10155686165835577_1212503519_n_559a8372ddf2b34c2ba238d1

Vanessa, Sandy och Sarah!

Därefter gick vi och handlade lite mat på super-market till frukost etc! Det som var rätt påtagligt ända sedan vi anlände i Brasilien är att knappt någon kan ett enda ord engelska. Och vi kan definitivt inte ett enda ord portugisiska heller haha! Så språkbarriären är påtaglig och att bara gå och handla mat är en utmaning i sig! Så tur nog kunde tandläkargänget hjälpa oss igenom kassasystemet och agera som tolk!

Därefter fortsatte färden både hem till Vanessas föräldrar och Sarahs föräldrar som samtliga bor i Goiania! Helt otroligt snällt nog hjälpte alla 3 studenter oss att samla ihop av sina personliga saker, bestick, tallrikar, stolar, bord, täcken, kuddar etc till vår lägenhet för att vi ska slippa behöva köpa allt det själva! 🙂 Så stor tumme upp för att dom ställt upp så mycket!!

Sist men inte minst avslutades världens längsta dag av att vi kom hem till lägenheten och hann precis bädda och packa upp våra väskor innan vi total kollapsade i våra sängar vid 7 tiden brasiliansk tid och vaknade först en 13 timmar senare haha! Så fruktansvärt behövt!! :)Snart kommer en annan tandläkarstudent, Lukas, från den internationella styrelsen vid skolan och ska ta oss ut och visa runt i Goiania lite till och ta oss ut för att käka! Därefter imorgon kommer vi att träffa vår brasilianska handledare, Rejane, som lär visa runt oss på skolan – något som lär kicka igång denna resa och vårt projekt på riktigt! Ska bli mucho kul!!

11713473_10155686164240577_657344465_n_559a85169606ee14d5527540

Helt OK utsikt från vår lägenhet!

15 juni, 2015 av Elin och Marcus - Inga kommentarer

Finito

Hej!

Så – tre månader senare tänkte vi runda av lite här. När vi skrev senast hade vi precis kommit hem från Valle de Vinales och hade typ två veckor kvar av resan. Efter Vinales stannade vi en kort sväng i Havanna, och reste sen vidare till den lätt överskattade världsarvsstaden Trinidad, för att sedan svänga vidare till universitetsstaden St Clara och paradisön Cayo Coco. St Clara var överlägset roligast att vara i – liten bubblig stad där det poppar upp små konstgallerier och punkkonserter i var och vartannat hörn.

Vi hann också göra några sista intervjuer, och fick såklart tag på de bästa kontakterna under sista dagarna. Under näst sista dagen hängde vi i ett kollektiv i Havana Vieja där vi bland annat träffade en snubbe som jobbade som DJ som bland annat pratade om hur hysteriskt svårt det är att få tag på musik – de få gånger han har råd att sätta sig på ett Internetcafé har han bara råd med en timme åt gången, vilket gör att det blir en kamp mot klockan för att få ner nya låtar att spela ute. Han hade dock andra sätt att lösa problemet på, och så fort en vän skulle åka utanför Kuba skickade han med en hårddisk för att få med sig låtar hem.

När vi åkte hem var vi supernojiga – en tjej vi träffade på den förberedande MFS-kursen hade berättat för oss om sin vän som hade fått sin dator beslagtagen på vägen hem från Kuba, och vi var övertygade om att vi också skulle bli stoppade på flygplatsen. Innan hemresan hade vi också backuppat allt material på en massa olika sätt med olika USB-minnen och hade mailat allt material till oss själva. I slutändan var det dock inga problem alls och vi valsade igenom kontrollerna utan några anmärkningar.

Nu har vi som sagt varit hemma ett par månader och har nyss skrivit klart vår uppsatsen . Vi har dessutom arbetat med ett reportage som vi ska försöka att sälja in till tidningar och båda texterna går att få tag på här – http://wpmu.mah.se/mkvstudent/category/studentarbeten/

Det var nog det hela – kul att ni har läst!

Ciao