Minor Field Studies – MFS

Vår resa började måndagen den 13 Juni. Det var en vanlig svensk sommardag med lite lätt duggregn och två små svenska studenter skulle iväg ut i den stora vida världen. Efter mellanlandning och en mycket obekväm tupplur på dubais flygplats landade vi efter 22h äntligen i Kathmandu, Nepal, och fick för första gången träffa våran handledare Prenit som vi hållt mailkontakt med under de närmaste 8 månaderna och planerat tillsammans med inför studiens genomförande.

5 Personer, 1 stor resväska, ytterligare 4 väskor samt handbagage trängdes in i en liten Honda Civic och for iväg i den nepalesiska natten. Trafiken i Nepal är som i många andra asiatiska länder mycket annorlunda från den Svenska men efter cirka en halvtimme av smått förvirring, snack om fotboll och mycket tutande hittade vi vårt boende beläget i centrala Kathmandu.

 

Efter 5 dagars boende med skämt om monopolpengar, en hel del regn, konstiga blickar på två långa skandinavier, diverse sightseeing till tempel och trädgårdar, ännu mera handskakningar och presentationer, så har vi börjat komma igång med vår enkätstudie och redan fått ihop 30 enkäter av våran målbild på 150 stycken vilket bådar gott. Folk är väldigt vänliga och hjälpsamma och man kommer långt med bara engelska vilket varit otroligt skönt dessa första dagar då det varit många frågetecken, varav några fortfarande inte har besvarats.

 

 

 

Det som känns mest intressant just nu är dock hur folk beskriver regnperioden som börjar om några veckor, lustigt eftersom det de senaste dagarna regnat i genomsnitt cirka 3-4 gånger om dagen i korta, mycket kraftiga regnskurar som redan nu gör att vattnen börjar forsa fram längs gatkanterna. Har därför passat på att se så mycket av staden som möjligt medans det faktiskt är möjligt. Det är mycket vackra sevärdheter som parker och tempel men mycket har skadats av jordbävningar sedan några år tillbaka och är under restaurationer. Förhoppningsvis hinner vi även med lite vandring uppe i bergen innan regnet kommer på riktigt.

Den dagen den sorgen… känns som att vi garanterat kommer komma hem rena i alla fall,

ärtor ut 🙂

 

 

Vårt äventyr är snart över och det har blivit dags att packa ihop sina saker för att åka hem. De senaste dagarna har varit stressiga både för att kunna få ihop en uppsats som vi är nöjda med men också att kunna hinna med allt det där som man vill se/göra. När vi kom hit för 9 veckor sen så tyckte vi båda att vi kommer ha lååååång tid här och hinna med mycket. Och visst har vi hunnit se en hel del och varit med om mycket men man vill väl alltid ha lite mer. Men det ska bli ganska skönt att komma hem efter en period utomlands. Det är med blandade känslor vi åker härifrån, det har varit en fantastisk upplevelse att få ta del av ett annat lands kultur och människor på ett ibland lite undersökande sätt. Vi har mött otroligt vänliga och hjälpsamma personer som bidragit till att vår vistelse blivit så bra. Kan ju erkänna att det varit perioder som det varit väldigt mycket arbetande men all stress och press kan glömmas bort en liten stund när solen lyser igenom molnen och man kan sitta och njuta av en kopp kaffe. Och ibland har man ett litet äventyr mitt framför näsan som när vi åt lunch häromdagen ute i trädgården och en kameleont trillade ner på Christina. Djurvän som hon är tog hon den lugnt  och lät den hämta sig från fallet och börja klättra omkring lite. Vi lyckades också äntligen komma ut i en närliggande skog, som vi pratat om att promenera i sen vi kom hit. Underbar natur och många spännande stigar att välja mellan, kändes kanske lite som att vandra i skogen  hemma tills man träffar på Safari – myror, som kan bitas ordentligt. Det fick Christina känna av när hon vågade sig nära nog för att fota deras fina strukturer.  Många minnen tar vi med oss från en ljuvlig tid i Kenya. Tack för oss!!

 

 

I helgen tog vi en paus i skrivandet och begav oss iväg från storstaden på safari i tre dagar. Vi hyrde en guide och hans landcruiser som tog oss västerut till national parken Maasai Mara. Där bodde vi fyra nätter i tält på en inhägnad camp lite utanför Sekenani gate som är en av ingångarna till parken. Värt att nämna om någon student ska hit i framtiden är att för själva inträdet till parken så räknas inte ett svenskt student id som tillräckligt bevis för att få studentpris. Vi blev istället hänvisade att besöka huvudkontoret i staden Narok som ligger en bit ifrån den ingången för att få en stämpel, men eftersom det var helg och kontoret endast öppet vardagar betalade vi istället det dubbla priset 80USD var. Se även till att ha dollar i plånboken, då flera myndigheter i Kenya använder amerikanska dollar.

Riktigt imponerande att se så många djur och vår guide var otroligt erfaren. Han var expert på vilda djur och skicklig på att hitta de bästa ställena i parken. Han var även ödmjuk och respekterande mot djuren och såg alltid till att ha bra med avstånd för att inte störa dem för mycket. Vi såg till och med lejon uppe i träd som visst är mycket ovanligt just i Maasai Mara. Det var så häftigt! Vi hann även vandra med en Maasai som visade oss en del av deras kultur, hur de utnyttjar växter och ett par nätter hörde vi lejons dova rytande i närheten av vår camp.

Nu börjar vår resa dra ihop sig till sitt slut och vi är full fart att hinna klart med vårt skrivande!

Ojoj, nu var det länge sen det skedde något från vår sida här på bloggen. Idag är det Hanna som skriver. Vi har lämnat TICC och Tanga, var ganska sorgligt tyckte jag, så många inspirerande människor och gulliga norrmän där. Den sorgen höll dock inte i sig speciellt länge för vi tog vårt pick och pack och drog på safari! Så otrolig upplevelse och skönt att få en paus från uppsatsskrivandet. Vi var borta i fyra dagar och åkte runt i tre väldigt olika och helt mind blowing parker. Vi var tex omringade av elefanter, en meter ifrån flera lejon, såg hyenor äta frukost, gnu och zebror så långt ögat kunde nå, hade hyenor utanför tältet på natten, safarimyror inne i byxorna, bockade snabbt av the big five, åt orimligt mycket pringles och bara njöt.

Efter det spenderade vi tre dagar i Arusha, var skönt med lite storstadsliv och behagligare klimat. Vi gick på museum, bio och runt på stan där alla försäljare mer eller mindre drog in oss i deras affärer. Igår satte vi oss på ett litet, litet plan och flög i en timme och hamnade på Zanzibar. Här har vi checkat in på en resort som under högsäsong varit waaay över vår budget. Planen är att skriva, skriva, skriva hela veckan då det inte finns så mycket annat än att sola och bada här så vi har relativt få distraktioner. Idag har vi tex kategoriserat intervjuerna så imorgon börjar skrivandet på riktigt, håll tummarna för oss!

Där jag sitter är det inte speciellt bra uppkoppling så det går inte att ladda upp några bilder men om en går in på insta och kollar #hannaliTZ så finns en och annan gobit.

Våra dagar har varit ganska varierande på kusten med mycket sol men också en hel del regn och stormande. Vi hittade ett gigantiska käkben från en val en morgon på stranden, stort nog för Christina att provsitta! De flesta dagarna har vi gett oss ut på promenader för att få inspiration till skrivandet och dessutom för se något annat än hotellets bekvämligheter. Samt lite motion då maten som serverats varit sagolikt god!!

Väl tillbaka i Nairobi åkte vi till utkanten av staden och upp i bergstrakten där det odlas te och kaffe. Dessa odlingar ligger på en höjd av ca 2100 meter som sträcker sig så långt ögat når med kullar av grönt i lite skiftande färger. Tebuskarna plockas för hand med täta mellanrum vilket ger en lite ljusare färg medan kaffet är lite mörkare. Mycket av det Kenyanska kaffet exporteras över hela världen.

Idag åkte vi till en del av stadens enorma nationalpark för att se de små föräldralösa elefanterna. David Sheldricks orphanage är ett projekt som försöker rädda unga vilda elefanter som förlorat sina föräldrar pga. av tjuvskyttar runt om i Kenya. Dessa föds upp i parken tills de blir lite större för att sedan succesivt åter släppas tillbaka ute i det vilda i olika flockar i de stora nationalparkerna. Detta är ett tidskrävande projekt och det behövs en hel del pengar så man kan adoptera en elefant om man vill och på så sätt hjälpa dem.

Vi har insett hur viktigt det är med bra uppkoppling till internet för att kunna skriva en bra uppsats. Arbetet på kusten gick trögare då hotellets wifi inte var den bästa. Ett väl fungerande wifi gör verkligen att arbetet går smidigare när man letar information eller då man helt fastnar. Samtidigt är det betydelsefullt att faktiskt hålla tät kontakt med sin handledare för att se till att man är på rätt spår för att förhindra extra onödigt arbete.

Efter all datainsamling i slummen så bestämde vi oss för att lämna storstaden och skriva vidare på vår C-uppsats nere på kusten. Efter en timmes flygresa från Nairobi hamnade vi i Diani på ett litet avskilt ställe precis på stranden Galu beach. Som tur är har det varit ganska regnigt och blåsigt vilket har gjort att vi kunnat fokusera en hel del på skrivandet. Det har ändå blivit många promenader längs stranden vilket har varit underbart och befriande från allt skrivande. Även om Galu Beach sträckan är känd för sin vackra vita sand så syns spår från människan då sopor av plast och glas förs in från den indiska oceanen..

Igår kväll fick vi besök av en middagsgäst, herr eremitkräfta kände doften av den goda maten!

Idag efter frukost vi gick på en längre vandring i den närliggande skogen Sacred Kaya forest. Det är en skog vars den inhemska urbefolkningen Mijikenda ser som helig. Då denna skog är k-märkt och stöttad av Världsnaturfonden fick vi med oss en guide. Han talade om dess intressanta historia och visade oss flera medicinska växter. Vi fick bland annat andas in ett sorts blad som öppnade upp bihålorna och vi samlade kraft genom att krama träd.

Med nyvunnen energi från skogen sitter vi åter vid skärmen för att fortsätta vårt skrivande!