Minor Field Studies – MFS – Sida 27 – Malmö University's MFS students' blogs!

4 maj, 2016 av P - 2 kommentarer

1 week to go…

The countdown for going back to Sweden has started…

All the interviews are done, transcription and coding are finished… I am the moment putting together the result chapter… Realizing how difficult it will be to respect the numbers of pages allowed. Also reflecting over the ”lost in translation” may affect the final outcome. I have been collecting my data in French, writing the paper in English, and will in the end “defend” it in Swedish 🙂

All together I am very happy and pleased with my stay in Morocco. I have been lucky to get such a privileged insight in the NGO, surrounded by brilliant women, fighting for women’s right. I truly hope I will be able to make a fair portrait of their organization and their struggle!

House wise… it is great to live in a big house with a lot of different people because you are never alone! The downside… you are never alone. I am looking forward to be sharing a kitchen with only one person and to be able to have some quite time when needed.

I will finish off this input with some pictures from Chefchaouen, the Blue City, that I had the pleasure to visit last week-end, enjoy!

4 maj, 2016 av International Office - Inga kommentarer

Beslut om MFS-stipendier våren 2016

Beslutsgruppen för MFS har sammanträtt och beslut har fattats om tilldelningen av stipendier för ansökningsomgång våren 2016. Av totalt nio inkomna ansökningar beslutades det att bevilja sju studenter ett MFS-stipendium på 27 000 kr per person. Vi säger grattis till de lyckliga stipendiaterna. Samtliga sökande kommer att bli kontaktade de närmsta dagarna och vi uppmanar de studenter som ej beviljades stipendium att söka igen i november. Beslutet hittar ni under fliken ”För beviljade stipendiater

4 maj, 2016 av Sandra Davidsson - Inga kommentarer

Big fan of fans!

Fans are something that is crucial here to get a good night sleep, be able to stay inside instead of the burning sun and to be able to somehow function during the day. The power grid in Nicaragua is not working that well. The power comes and goes as it pleases without any concern of the consumers of course. For me it is still a mystery what is really happening when the power goes out…the few times it does happen in Sweden it is because of Gudrun or Björn or I don´t know all those storms. But here it does it without storms just like that *poof* without any warning. Is it like some say here that the electricity went to another part of the country for a while? Or maybe there just isn´t any electricity left? Is there a big party somewhere and are stealing all the power? Did someone shut it down to save some for a warmer day? Or is it simply that they are working somewhere to improve the grid and they shut it down so that they won´t die? Who knows?!

2 weeks ago our street was left without electricity for not just one hour or two, no but for 3 days and 3 nights. It left most of the families without sleep, myself included…Sleeping in 40 degrees heat is not easy! There were many nightly showers and a lot of community complaining about the heat. I live in a very poor neighborhood and to skip work to go in to town to talk to the electric company is not really an option. So I and a Nicarguan friend went to the office 2 days in a row trying to sort it out. They thought we were lying, our response was simply why should we be lying about not having power that is just ridicoulus…and they did agree with us that it would. The problem was actually just that they accidentally had cut the wrong cable leaving only our street without power. But things have their own pace here and after 3 days thye came to fix it and you could hear a shout of joy from the neighbours *Ya regreso la luz!* I think I speak for everyone that the first night with a fan again was one of the best sleeps ever.

3 maj, 20163 maj, 2016 av Caroline och Christina - Inga kommentarer

Smått kaos i Kenya

Hela veckan har det öst ner och vi har bara kunnat titta på. Ingen stor fara med oss då vi bor i ett välbyggt hus men värre för en hel del andra som inte har det lika bra. Under tre dagar kom så stora mängder vatten att det blev stora översvämningar i flera delar av staden. I Huruma, ett av det slumområden där vi veckan innan utförde intervjuer i, kollapsade ett sexvåningshus där 150 familjer bodde varav 21 personer miste sina liv. Helt plötsligt känns denna katastrof så nära.

En av de regniga dagarna tog vi oss utanför huset på bok-jakt! Vi hamnade först på ett litet bibliotek inne i stan och frågade efter medicinsk litteratur och den stackars mannen tittade på oss och tog sen väldigt sakta fram de enda böckerna han hade om ämnet, de var gamla och väldigt slitna och dessutom hade han bara två stycken, och de var nog egentligen menat för blivande läkare! Så in i taxin igen för att testa vår lycka på universitet. University of Nairobi har varit stängt sedan en månad tillbaka på grund av protester, men delar av det var öppet och vi lyckades komma in i deras bibliotek on campus. Ett fint, gigantisk bibliotek men med väldigt få böcker. Hylla efter hylla stod tomma! Dessutom var litteraturen inte den mest uppdaterade men det var otroligt intressant att gå omkring där och titta! Till slut fann vi i alla fall litteratur i deras book-shop som verkar lovande!

Lagom till majbrasan tände President Kenyatta eld på 105 ton elefantbetar och 1.35 ton noshörningshorn. Totalt 11 stycken vackert staplade högar av betar och horn hade samlats in mestadels från Kenya men även från andra länder. Trots ösregn var det många inbjudna, även internationella kändis-gäster tog sig dit. Syftet med denna eld är att visa vart Kenya står i den illegala jakten på Afrikas elefanter. Den stora efterfrågan på betar och horn i Asien har lett till att både elefanterna och noshörningarna hotas försvinna från Afrika på bara något årtionde.

Lånat bild från en kompis på plats — Lånad bild från en kompis på plats

28 april, 2016 av P - Inga kommentarer

Encounter in the desert

I am already all together impressed by several things here in Morocco. There is an energy and determination that I really appreciate. The look for solutions instead of getting frustrated about the obstacles. If something is broken, they repair it. If you do not have an income – you “create” a job.

13061915_10156939819460249_157452511951060364_n — This kind man was Walking around on the beach, selling the best coffee I have ever had!

During a trip to the south of Morocco, the Merzouga desert, I had the pleasure to observe a beautiful encounter between a friend and some young children. In the middle of nowhere, where the only thing you could see, whatever direction you looked, was sand…. This place was the “back yard”-playground for the kids. These children wanted to head for Palestine (by foot!) to solve the terrible existing situation. They pointed out the direction for Algeria, showed their muscles (to prove their strength) and said, we are strong, we can do it, let’s go!!!

The leader of their group told my friend that he was from Japan. My friend questioned the statement by asking how come his eyes didn’t confirm his origin. He then answered: I fixed them, because I do not want to look like Pokemoon! He actually meant Ban Ki-Moon, the General Secretary of UN, who a couple of weeks ago made a comment concerning Western Sahara and Morocco that upset some of the Moroccan population. The awareness of the young children in Morocco, their maturity and survival skills are remarkable. I was happy to see these one able to play around in the sand, having a moment of what it looked like, an innocent moment of childhood. This in contrast to the ones I see trying to sell paper napkins at midnight in Rabat city…

27 april, 201627 april, 2016 av Li och Hanna - Inga kommentarer

Hujambo!

Hej och godkväll! Idag är det Limpan som skriver!!

Vi har nu varit här på TICC i tre veckor och dagarna rullar på. Vi är färdiga med både intervjuerna och transkriberingen. Det gick mycket snabbare och smidigare än vad jag tänkt mig faktiskt. Dock var det himla tradigt att transkribera, men, nu är det klart och det är väldigt skönt.

Vi har intervjuat sjuksköterskor både på en HIV-klinik och på en förlossningsavdelning på Bombo Hospital. Alla intervjuer var väldigt spännande och jag känner mig så himla tacksam över att vi fått intervjua dom och ta del av alla smarta och viktiga saker dom hade att säga. Nu ska det bli spännande att börja jobba med all data vi samlat in.

Idag tog vi en liten paus från uppsats-jobbandet och följde med ut till ett äldreboende där vi hjälpte till att måla om. Äldreboendet har varit i väldigt dåligt skick men TICC har gått in och bidragit med resurser, så nu pågår upprustning för fullt!

Annars så har vi bestämt ett avresedatum härifrån nu. Om ca två veckor drar vi vidare till Arusha för safari. Det känns bra tycker jag. Det är fantastiskt att ha möjlighet att kunna följa med ut till olika health centers, kliniker, äldreboende och annat. Det är ju något vi inte kommer ha möjlighet att göra på andra ställen. Men det känns också bra att komma vidare och se lite annat av Tanzania. TICC är lite som en norsk Ö i Tanga. Det är ett mycket bra ställe men blir ju lite mycket norskt i längden hehe. Nu ska vi iallafall carpa sista tiden här och följa med ut på så mycket program vi kan.

Det var allt för mig. Här kommer lite bilder också.

Gammalt övergivet sjukhus på Bombo sjukhusområdet.

Kan ju även tillägga att jag typ genomgår daglig KBT-träning för alla insekter och småkryp och diverse krälande/krypande varelser. Så mycket djur alltså. Tur att jag bor med en som inte är lika kinkig som jag.

Kwaherini!

27 april, 2016 av Amanda Cederberg - Inga kommentarer

Hemma igen

Nu är jag tillbaka i Sverige igen! Det känns både kul och konstigt att vara tillbaka. Kina och Sverige är ju så olika länder på alla sätt och vis och det krävs en omställning att vänja sig tillbaka till allt som är annorlunda mellan de olika länderna. De kommande dagarna ska jag skriva klart det allra sista med uppsatsen, dvs små pill här och där.

Ha d!

24 april, 2016 av Caroline och Christina - Inga kommentarer

Såpbubblor i kåkstaden Babadogo!

Vi invigde helgen med att spendera lördagen i slummen med några av klinikerna som hade ett Medical Camp. Ett Medical camp är då en del kliniker går ihop och ger chansen till många att komma dit och få vård eller information. De har olika teman de fokuserar på och det är ute i de fattigaste områden för att se till att vården når ut även till de mest utsatta. Den här dagen gällde det screening av livmoderhalscancer men även annat förebyggande så som bröstcancer och givandet av preventivmedel. Så fort vi klev ur bilen kom de små barnen springandes mot oss och ropade “mzungu” som betyder främling även om det i detta landet också betyder “vit”. Leo som bjudit in oss och som var ansvarig för det hela visade oss runt på de olika avdelningarna. De hade satt upp temporära tält och där fanns även en gammal byggnad med små mörka rum där vi fick möjlighet att prata med några patienter och observera behandlingar.

Vi hade även föreberett oss med presenter till kvinnorna och fått tillstånd av Leo att kunna ta med dessa. Vi gav ut små paket innehållande ett par trosor tillsammans med några bindor samt trosskydd. Till barnen hade vi först tänkt oss en fiskedamm men allt fler barn kom och vi insåg snabbt att vi inte hade tillräckligt med presenter till alla. Istället hade vi olika tävlingar och presentpåsen tog snabbt slut. Såpbubblorna vi köpt var helt klart favoritpriset bland alla! Det verkade som att en del av barnen såg såpbubblor för första gången och tyckte först det var lite läskigt, men när den första pojken blåste blev det snabbt en rolig lek att jaga dessa bubblor.

Denna veckan har vi avklarat de sista intervjuerna och ser fram mot att komma igång med skrivandet!

18 april, 2016 av Li och Hanna - 1 kommentar

With love from Tanga

Hej!
Det har varit lite blandat med internettillgången (trots 60dollar/person och månad) så får försöka tajma bloggande så gott det går.

Idag är det jag, Hanna, som skriver. Jag är alldeles sönderstucken och bränd men glad ändå. Det är regnperiod här så hela helgen har det öst ner, men idag tittade solen fram! Det ledde givetvis till lite strandhäng under tiden vi läste och kommenterade uppsatser hemifrån.

Arbetet med vår uppsats går sakta med säkert framåt, har fått till två riktigt bra intervjuer och kommer förhoppningsvis att få någon mer under veckan. Imorgon och på onsdag ska vi vara på programmen School health och Elderly home. Jag är mycket taggad på det! Blir himla ensidigt att bara sitta och skriva på dagarna.

Här kommer lite bilder från dispensaryt vi var på förra veckan. Ett dispensary är första ledet i vårdkedjan. Det är endast enklare vård som utförs där så man kanske kan likna det vid en vårdcentral kombinerat med mödra- och barnavårdscentral med plats för förlossning.

Vi var på fotboll i lördags. Det lokala laget Coastal union spelade och vann! Det var nästan som att vara på en MFF-match, bara lite bättre trumspelande och lite mer enformiga sånger. Samt att målvakten som svimmade efter en kollision fortsatte att spela när han vaknade till liv.

Det bor väldigt många djur här på området, bland annat världens gulligaste hundar som, liksom jag, trivs bäst i skuggan.

Det var allt för idag, hoppas på bättre bildkvalitet nästa gång. Badai!

18 april, 2016 av Amanda Cederberg - Inga kommentarer

Endast en vecka kvar

Nihao,

Ja om en vecka och några timma åker jag hem till Sverige igen. Det ska bli mysigt, dock är jag lite ledsen över att lämna alla de fantastiska människorna som jag har träffat här. Jag börjar inse att jag nog aldrig kommer att träffa dom igen, det gör mig riktigt ledsen.

Skrivandet börjar gå bra igen. Det känns som jag kommer vara till 95% klar när jag åker här ifrån och att det i princip endast är engelskan som ska ses över när jag kommer hem.

zaijian