Kategori: Uncategorized

With less than a week to go…. I am taking a break from the preparation and spending some quality time with my family

Concidering the last couples of days of ”winter” I must say that I am not too unhappy about the weather forecast….    🙂

Japp det stämmer, nu är vi äntligen här i Medellin och som vi har längtat att få komma hit! På flygresan hit mellanlandade vi en natt i Madrid och passade på att äta middag med Matildas Kusin i ett hippt kvarter. Åter på flygplatsen står vi med biljetten i handen och letar upp vår flight till Medellin och HITTAR DEN INTE. Att stå på en flygplats med biljetten i handen två timmar innan avgång och inte se sin slutdestination skapar oro. Några djupa andetag senare och en kopp kaffe förstår vi att vår destination är en mellanlandning. Fyra långfilmer, en siesta och tre frukostmåltider senare landar vi i Medellin. Det är först då vi inser att vi är här och ett år av förberedelser är nu verklighet!

Vi hoppar in i en taxi som kort efter avviker från motorvägen och svänger in på en smal enkelriktad djungelväg. Det är även då vi inser att taxi chauffören inte har en legitimation längst fram och det skapar också oro. På den här vägen kör i en timma och det visar sig att det inte är enkel väg, utan vi möter andra bilar i de skarpaste svängarna och kör nästan över en hund. Vi kommer fram till vår lägenhet och först då förklarar chauffören att det skett en bilolycka på motorvägen. Tröttade och lättade somnar vi gott i våra rum.

Svettiga och varma vaknar vi upp i Medellin och letar upp vår lokala matbutik. På jakt efter frukost märker vi att många är sportligt klädda. Det visade sig att den fyrfiliga motorleden är delvis avstängd och istället för bilar ser vi människor jogga och springa där istället. Vi blir sugna, speciellt nu när Matilda har återhämtat sitt knä från liftolyckan i Härnösand. Men först ska vi förberedda oss inför vårt första möte med våra två kontaktpersoner på universitet.

På återseende!

Nya deadline för MFS-andsökan är den 15 april 2016.

The departure for Morocco is getting closer.

Right now in Härnösand with Amanda Cederberg from Mah and 26 other students. We are participating in SIDA’s mandatory preparation class related to the Minor Field Study.  The exchange with students from different Universities with very variated topics is both interesting and inspiring!

Besides that, it is a true pleasure to experience a couple of days of real winter! I think I am falling in love in the north of our country! 🙂

Nu var det åter igen ett tag sedan vi skrev här på bloggen. Vi får tyvärr skylla på dåligt internet. Det dåliga internatet har också gjort det svårt att plugga. Att leta artiklar tar så himla mycket längre tid än vad det skulle gjort hemma, men vi kämpar på!

Nu är det bara en vecka kvar av vår vistelse här på Filippinerna och vi får väl erkänna att det ska bli rätt skönt att komma hem. Men värmen och solen kommer definitivt vara saknad!

Förutom plugg har vi i veckan hunnit med en island hopping tur. Det var väldigt häftigt. Naturen här är så otroligt vacker.

Sista veckan kommer tyvärr bestå av mycket plugg. Men nog ska vi hinna bättra på brännan lite också =)

Kram från Filippinerna.

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev sist, det har hänt mycket sedan sist och jag har haft sjukt mycket att göra så bloggen har blivit tvungen att bortprioriteras.

1. Jag har skrivit färdigt min uppsats och har fått besked på att jag får opponera den 13 januari.
2. Just nu befinner jag mig på resande fot genom Afrika. När min uppsats var inskickad lämnade jag Nairobi för att sakta påbörja en resa landvägen ner till Kapstaden.
3. Jag har fått jobb! Den 1 februari börjar jag arbeta som lärare efter lyckad Skypeintervju från min trädgård i Nairobi.

När jag hade fått iväg uppsatsen sa jag hejdå till Kenya och begav mig till Tanzania. Första etappen gick från Nairobi till Arusha som ligger ganska nära gränsen till Kenya. Där spenderade jag en eftermiddag för att sedan bege mig vidare till Dar es-Salaam dagen efter. Där skulle jag och min pojkvän mötas upp efter att inte ha sett varandra på mer än 2 månader.

Medan jag har varit i Kenya har han varit i Sydafrika. Det har inte varit något problem att hålla kontakten via Skype, men samtalen blir mycket mer naturliga när man ses på riktigt och vi hade massor att prata om. Tillsammans tog vi färjan från Dar es-Salaam till Zanzibar för att fira jul. Sedan hade vi bokat biljetter på Tazaraline, ett tåg som går mellan Dar es-Salaam i Tanzania och nästan hela vägen ner till Lusaka i Zambia. I skrivandes stund befinner vi oss alltså på tåget och är inne på vårt tredje dygn. Tåget är tänkt att ta 48 timmar men så här långt är vi ungefär 14 timmar försenade och räknar med att vi kommer fram någon gång i morgon bitti. Men det går verkligen ingen nöd på oss. Vi har en egen sovkupé där man i timmar kan ligga och stirra på landskapet och små byar som vi passerar på vägen. Restaurangen serverar dessutom god mat och öl vilket gör att resan går lite fortare. När jag lägger upp detta kommer jag redan vara framme i Lusaka. Försättning på rapporten från resan kommer senare.

Den sista roliga saken som har hänt är då att jag har fått jobb. Under tiden jag har varit iväg har jag varit lite orolig för just det. Planen har hela tiden varit att jag ska börja söka jobb inför min hemkomst. Med en hel del tur och en gnutta skicklighet fick jag jobb utan att behöva söka ett enda. Rektorn som tidigare jobbade på skolan där jag har gjort min praktik hörde av sig och sa att de behövde en spansklärare till skolan där han jobbar nu. Jag har ju lyckats dra trumfkortet att ha spanska som ett av mina ämnen vilket det finns enorm brist på.

Jag har ett par veckor kavr men min sista tid i Afrika börjar trots allt lida mot sitt slut. Nu ska jag göra mitt bästa för att njuta av den här tiden och försöka uppleva så mycket som möjligt.

Hej igen!

Då var det ju på tiden för ett nytt inlägg här på bloggen. Veckan som gått har bestått av sol, julfirande och plugg såklart. På juldagen firar man jul här på Filippinerna och julbordet här där vi bor bestod av en hel grillad gris, grillad fisk, grillad kyckling, nudlar och lite annat smått och gott. Dagen bestod också av några lekar och lite julklappsutbyte.

Trots att det har varit julvecka har det dock fått bli en del pluggande. Vi har insett att tiden som är kvar börjar bli kort och det tar ju faktiskt ett tag att skriva ihop den där uppsatsen. I nästa vecka är det nyår och vi har faktiskt ingen aning om hur vi ska fira den än.

Nu har sju veckor passerat och tre veckor är kvar, tiden bara flyger iväg!

Kram från Filippinerna

Hej Bloggen!

Nu har vi lämnat Calcutta och storstadslivet bakom oss, men kom på att vi glömt berätta om vårt arbete på IIMC. Ups! Bättre sent än aldrig, varsågoda:

På kliniken finns tre stationer för volontärer: 1. Observera läkarmottagningen, 2. Blodtryckstationen, 3. Såromläggning- och injektionsstationen. Vi jobbade på de två sistnämnda. Vid blodtrycksstationen tog vi blodtryck på rullande band. På knagglig Bengali tog vi oss fram med de få ord vi memorerat: kom betyder lågt, bechi betyder högt, tegatche betyder okej och doktor catche yao betyder gå till doktorn tack. Som tur är kan patienterna rutinerna där, och förvånansvärt fungerar det utan större problem. Såromläggning- och injektionsstationen är ett stort rum som ständigt är fullt av patienter. Vi gav injektioner med vitamin B-komplex, diklofenak, neurobion och tetanus toxin eller rengjorde hudinfektioner och smörjde med gentamicin-, clotrimazole- eller anti-inflammatorisk kräm. Här är språkbarriären mycket mer tydlig, tack och lov jobbade vi tillsammans med de indiska sjuksköterskorna som hjälpte oss att tolka läkarens oläsliga ordinationer och att kommunicera med patienterna. Vilka hjältar!

IIMC har flera ”outdoor kliniker” där verksamheten är uppbyggd på samma sätt. Vanligtvis tog vi oss med metro och rickshaw till den centrala kliniken, eller så gick vi upp i gryningen för att spendera några timmar i jeep på en bumpy road till någon av de mer avlägsna klinikerna.

IIMC har många fler inriktningar, om du vill veta mer om de andra inriktningarna kan du läsa mer här: http://iimcmissioncal.org

Under vår sista vecka i Calcutta introducerade vi rutinerna för de nya december-volontärerna. Och hade hejdå-middagar med volontärerna från november som allt eftersom gav sig ut på nya äventyr. Tråkigt att skiljas från dem, men nya äventyr väntar!

Förra veckan tackade vi för oss, och påbörjade vi vår resa söderut från Calcutta till Varkala i den välmående delstaten Kerala. På grund av översvämningar i Chennai var vi tvungna att åka via Mumbai (se kartan nedan). Efter att spenderat 63 timmar längs den indiska tågrälsen anlände vi möra och smutsiga till slutdestinationen, och stegade raka vägen in paradiset. Vi har två minuter till stranden och vill kanske stanna här för alltid. Dock så kallar plikten, och vi varvar semesterliv med analys av vårt intervjumaterial.

Igår var vi bjudna på födelsedagskalas hos en indisk kille vi lärt känna här. De hade plockat upp trevligt folk lite här och var, och bjöd på supergod mat som serverades på taket under en stjärnklar himmel, och ett hejdundrande dansgolv så klart. Mycket kul kväll! I övrigt har Varkala bjudit på strandliv, sena kvällar, tempelturer, fantastisk god mat och så mycket mer!

Mer om äventyret i Varkala kommer snart, på återseende!

Vi skriver snart mer, palak paneer!

Denna veckan har det varit rätt dåligt väder. I början av veckan drog en tyfon in över Filippinerna. Melor, eller Nona som det kallades här. Som tur är befinner vi oss på ett ställe där de bara utförde en klass ett varning.

Eftersom vädret har varit dåligt så har vi passat på att plugga så mycket som möjligt så vi ska kunna ha lite ledigt över jul och nyår. Denna veckan har vi påbörjat vårt resultat.