Kategori: LS

Skrivet 15/9/2012, uppdaterat efter hemsidan kraschat.

Planen var att bli färdig med alla intervjuer den här veckan och åka iväg över helgen, ta en öl på stranden, bada i havet. I onsdags var hälften av intervjuerna för vår studie avklarade, sen blev jag sjuk för andra gången sen jag kom till Zanzibar. Jag och vår tolk promenerade hela dagen för att intervjua flickor i två olika delar av byn. Det var lite väl påfrestande för min kropp att vara ute hela dagarna i 30 graders värme och heltäckande kläder så jag fick någon typ av värmeslag och magsjuka på det och har spenderat resten av veckan i sängen. Doktorn kom i förrgår och konstaterade att det inte var malaria, det är tydligen väldigt ovanligt på Zanzibar. Idag söndag är jag på bättringsväg.

Imorgon hoppas vi komma igång med intervjuerna igen, beroende på om vår tolk har möjlighet att komma hit.
//Josefhin

Skriven 2012-09-08

Det var snart fem år sedan jag sist besökte Tanzania och mycket har hänt sen dess. Jag upptäckte det redan när jag tittade ut genom fönstret på väg från flygplatsen till hotellet. Vägen kantades av banker, bilföretag och andra nya byggnader. Landet växer så det knakar. Med en årlig BNP-tillväxt (sedan år 2000) på ungefär 7 % och en relativ politisk stabilitet, ser framtiden ljus ut för Tanzania och dess människor.

Vi har gjort oss hemmastadda i den lilla byn Matemwe (Zanzibar) med cirka 5000 invånare. Mötet med Matemwes Sheha (ledaren i byn) gick bra och vi fick hans tillåtelse att påbörja studien. Sakta men säkert börjar rutiner att växa fram. Vi studerar från 8-11, sen lagar vi mat, därefter arbetar vi ytterligare fyra timmar. Nästa vecka kommer vi börja med intervjuerna och det ser vi fram emot.

På fastlandet köpte vi varsitt 3G-modem. Vid en närmare titt på modemet går det att utläsa ”Huawei”. Det kom inte som någon större överraskning att företaget var kinesiskt. Människorna i ”Mittens rike” ser Afrikas framtidspotential, tillskillnad från många företag och investerare i Europa. Kinas och Afrikas relation är i många fall problematisk, men det är en lång och stor debatt som jag inte kommer att gå närmare in på nu. Min poäng är, att utländska direktinvesteringar kan göra stora skillnader för ett fattigt land och därmed accelerera utvecklingen. Telekombranschen i Afrika växer explosionsartat och det påverkar inte bara kontinenten ur ett makroperspektiv, utan även mig och Josefhin ur ett mikroperspektiv. Praktiskt taget alla har mobiltelefoner (lättare för oss att få tag på människor) och vi har tillgång till Internet 24/7 (informationssökning och kontakt med handledare). För fem år sedan var det inte möjligt i Tanzania. Saker och ting är lättare idag för MFS-studenter i fält och för Tanzanias människor.

/Johannes

Jag läser om hur mina MFS-kollegor betar av intervju efter intervju, har focus group discussions och gör studiebesök. För min del känns de här första tre veckorna som gått som en oändlig förberedelseperiod. Jag har visserligen ordnat med viktiga dokument, skaffat information från regionala och lokala skolmyndigheter och besökt mina skolor och stadens Teacher Training College.

Trots det så är det ju själva fältarbetet som är det mest intressanta. Och nu är det äntligen min tur. Den första veckan på terminen har gått och förhoppningsvis är alla elever registrerade i mina skolor och undervisningen igång. På måndag hoppas jag kunna göra mina första observationer och sen följer tre förhoppningsvis intensiva veckor av observationer, intervjuer, transkriberingar och en första kategorisering av fältanteckningar.

I måndags besökte jag en av skolorna studien ska genomföras i. Det var registreringsdag och en hord av ungar sprang efter mig och ropade. Jag hoppas att de hinner vänja sig vid att jag är där så att inte varje dag blir sådan. Förutom det så blir nog transporten till och från skolorna en av de största utmaningarna. Den ena skolan ligger visserligen vid en av regionens största vägar (ganska liten i svenska mått mätt) men transporten sker med minibussar som inte avgår från stationen förrän de är lagom knökfulla. Och längs vägen ska de fyllas upp ännu lite mer. På vägen hem får man stå och vinka tills någon minibuss som råkar ha en eller annan ståplats över saktar in.

Den andra skolan ligger ett fåtal kilometer utanför en mindre stad. Dit leder en grusväg där motorcyklar är de enda tillgängliga fordonen. Då hjälper det inte att förberedelsekursens säkerhetsföreläsare starkt avrådde alla från att åka motorcykel. Det är bara att hålla hårt i föraren o hoppas på det bästa.

Andra blogginlägget. Den här gången är det Josefhin som skriver, jag och Johannes har sagt att vi skriver vartannat inlägg.

Medan Johannes utforskade västra Tanzania valde jag Moshi, Kilimanjaro, som min första introduktion till Tanzania.

Den 6:e augusti tog jag flyget Kastrup – Istanbul – Dar es Salaam med Turkish Airlines vilket fungerade väldigt bra förutom att vi landade 02.45, en tid på dygnet jag inte ville utmana mörkret för att komma till ett hotell så jag valde att stanna på flygplatsen (i sällskap med ett par andra backpackers) till kl 5.30 då jag tog en taxi till busstationen som Flo (nämns nedan) hade fixat innan. Där tog jag Kilimanjaro Express (Dar Express funkar också), en 10 timmar lång resa på grusväg med ett toalettstopp.
Eftersom jag reste själv ville jag gärna ha någon typ av förening eller kontaktperson dit jag skulle och när jag kom i kontakt med Kilimanjaro Young Girls in Need (KYGN) via Johannes http://www.facebook.com/groups/190161444344109/?bookmark_t=group kändes allt självklart. 80 barn i åldrarna 2-6, mestadels flickor, har blivit sponsrade att gå i förskola vilket ökar deras chanser att ta sig genom grundskolan (ett av FN’s milleniemål). Det kändes extra roligt att göra detta eftersom det är relaterat till vår studie om varför flickor hoppar av skolan. Bara det senaste året har antalet barn på KYGN fördubblats så de behöver mycket hjälp med att ta hand om alla barnen och ge dem mycket kärlek. De har utbildat lärarna om barnkonventionen så de inte slår barnen i skolan och försöker även sprida det till hemmen. Tyvärr kommer barnen fortfarande med nya blåmärken till skolan varje dag. Under tiden jag var där kom en doktor och undersökte alla barnen, samt HIV-testade två barn, en flicka som varit positiv men sen blev negativ samt en pojke som är positiv. Att gå till doktorn är ju inte alltid det roligaste så vi kombinerade det med en omgång utdelning av kläder – en lycka sällan skådad.

I Moshi tog jag tillfället i akt att göra en dagvandring på Kilimanjaro till Maundi crater med min brittiska roomie Flo som gör PhD på turism på Kilimanjaro samt två kompisar till henne. Samma sällskap åkte även på safari till Tarangire och Ngorogoro crater där vi såg zebror, giraffer, gnuer, impalas, lejon, örnar, flodhästar, buffalos, noshörningar, geopard osv. Efter två veckor i Moshi tog vi flyget till Zanzibar.

Johannes och min första dag för studien var mycket effektiv. Under ett par dagar innan vi träffades utformade jag intervjufrågor medan han organiserade ett par kontaktpersoner som vi träffade: en kvinnlig tolk samt hennes bror som tog oss till Sheha, byns hövding kan man översätta det som. I mötet med Sheha fick vi efter några artiga inledningsfraser förklara vem vi var och vad vi ville göra i Matemwe. En av hans män som satt framför hans skrivbord översatte och diskussionen tog fart emellan de fyra andra män som satt i rummet. Vår översättare och ett par andra kvinnor satt på golvet en bit därifrån, hon fick förklara att det bara är jag, hon och kvinnan vi intervjuar som kommer närvara under intervjun. Vi visade även dokumentet vi fick från Sida på Swahili som förklarar syftet med MFS, hans ögon svepte över rubriken och passade det vidare till en av sina män, som la det åt sidan. Han sa därefter att vi är välkomna att göra studien och frågar hur många intervjuobjekt vi behöver, när vi svarade runt 10 stycken skrattade han och undrade vad vi skulle göra resten av tiden. Det är svårt att förklara begreppet Minor Field Study utan att nämna ordet ”research”, vilket gör att de tror att undersökningen är mycket större än den är. Värt att nämna är att vi ska göra en kvalitativ studie, inte kvantitativ.

Vår tolk har varit en mycket bra länk till att hitta kvinnor som har hoppat av, vi har 4 intervjuer redan nästa vecka!

Jag och Josefhin kommer att göra en fältstudie på ön Zanzibar (Unguja), som en del av vår C-uppsats på Malmö Högskolas lärarprogram. Den preliminära rubriken på vårt arbete är; “Girl’s reasons for dropping out of Secondary school in Unguja”.

Jag landade den 11:e augusti i Tanzanias största stad Dar es Salaam (min klasskamrat Josefhin reser på egen hand). Studien kommer dock inte att börja förrän den 28:e augusti, vilket har inneburit semester för min del. Målet med semestern var att uppfylla en av mina största drömmar – att se vilda schimpanser. Det var inte första gången jag har försökt att se våra närmsta släktingar i Afrika. I södra Rwanda var schimpanserna för svåra att spåra, en annan gång blev vi stoppade av ett inbördeskrig i Elfenbenskusten. Det går att se dessa fantastiska varelser i två olika nationalparker i Tanzania, antingen den mindre, lättillängliga och mer kända parken Gombe National Park (där Jane Goodall forskade) eller den stora och svårtillgängliga parken Mahale Mountains National Park. Jag besökte den sistnämnda.

Den 14:e augusti tog jag tåget från Dar es Salaam till Kigoma (se karta) – en resa som tog över 60 timmar. Det är gissningsvis 200 km från Kigoma till Mahale, men det vägen slutar efter 100 km, därefter är det båt mellan byar som gäller. Avlägsna platser som varken hade elektricitet eller mobiltäckning passerades och vi spenderade 10 timmar på en båt (12*3 meter) tillsammans med 60 andra människor. Det tog nästan tre dagar att åka 20 mil, men till sist skymtades Mahales mäktiga och mystiska berg i horisonten. Parken rymmer inte bara schimpanser, vi såg också krokodiler, flodhästar, babianer, röda colobusapor, blue duiker, rödsvansad apa, mungos och örnar. Det finns även leoparder, lejon, elefanter, bufflar och ett flertal andra djur i parken.

Jag och min resekamrat hade nästan fyra dagar i parken, varav två av dem var vi de enda turisterna i den gigantiska parken. I fyra timmar, vid fyra olika tillfällen, träffade vi M-gruppen som består av cirka 60 individer. Varje möte var fantastiskt och det är svårt att beskriva hur mäktigt det kändes att bara vara några decimeter från en schimpans. I TV-dokumentärer och dylikt framställs schimpanser som otroligt aktiva – de är kärleksfulla, aggressiva, lekfulla och väldigt sexuellt aktiva. Jag trodde inte att verkligheten skulle vara densamma. Mötet med våra närmaste släktingar fick mig att fundera över det mänskliga beteendet (allra mest det manliga) och hur stor del av det som är genetiskt respektive kulturellt betingat. Lästips uppskattas!

Solnedgångarna spenderades på stranden med en öl i handen. På andra sidan Tanganyikasjön, ungefär 3 mil bort, kunde vi se Demokratiska Republiken Kongo. Ett land med en blodig historia och som fortfarande blöder. Människor dör och våldtas dagligen i konflikten som omvärlden inte längre orkar bry sig om. I dagsläget råder det inte något fullskaligt krig, de flesta är nämligen upptagna med att plundra landet på dess naturtillgångar. Mineralerna som bryts går att finna i bl.a. våra mobiltelefoner. Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo och även konflikten i Burundi, har inneburit stora flyktingströmmar till västra Tanzania. Jag har hört att det lever ungefär en halv miljon flyktingar i Tanzania, men det är nog svårt att veta exakt. Jag undrar om människor skulle sluta köpa mobiltelefoner med mineraler från Kongo och på så sätt betala ett högre pris, om de visste att människor lider och dör till följd av utvinningen.

Den 28:e augusti träffar jag min klasskamrat på Zanzibar. Det finns många frågetecken kring vår undersökning, både gällande det praktiska och teoretiska. Det innebär att vi har en stor utmaning framför oss.

 

 

Följande två filmklipp är från vårt möte med schimpanserna. Ta dig en titt!

Christmas 2 from Johannes Elofsson on Vimeo.

Fight from Johannes Elofsson on Vimeo.

/Johannes