Jag läser om hur mina MFS-kollegor betar av intervju efter intervju, har focus group discussions och gör studiebesök. För min del känns de här första tre veckorna som gått som en oändlig förberedelseperiod. Jag har visserligen ordnat med viktiga dokument, skaffat information från regionala och lokala skolmyndigheter och besökt mina skolor och stadens Teacher Training College.
Trots det så är det ju själva fältarbetet som är det mest intressanta. Och nu är det äntligen min tur. Den första veckan på terminen har gått och förhoppningsvis är alla elever registrerade i mina skolor och undervisningen igång. På måndag hoppas jag kunna göra mina första observationer och sen följer tre förhoppningsvis intensiva veckor av observationer, intervjuer, transkriberingar och en första kategorisering av fältanteckningar.
I måndags besökte jag en av skolorna studien ska genomföras i. Det var registreringsdag och en hord av ungar sprang efter mig och ropade. Jag hoppas att de hinner vänja sig vid att jag är där så att inte varje dag blir sådan. Förutom det så blir nog transporten till och från skolorna en av de största utmaningarna. Den ena skolan ligger visserligen vid en av regionens största vägar (ganska liten i svenska mått mätt) men transporten sker med minibussar som inte avgår från stationen förrän de är lagom knökfulla. Och längs vägen ska de fyllas upp ännu lite mer. På vägen hem får man stå och vinka tills någon minibuss som råkar ha en eller annan ståplats över saktar in.
Den andra skolan ligger ett fåtal kilometer utanför en mindre stad. Dit leder en grusväg där motorcyklar är de enda tillgängliga fordonen. Då hjälper det inte att förberedelsekursens säkerhetsföreläsare starkt avrådde alla från att åka motorcykel. Det är bara att hålla hårt i föraren o hoppas på det bästa.
Lycka till med intervjuerna, Anna-Lena!