tåg mot uppsala

Så var vi på väg mot uppsala o den första etappen på vårt afrikaäventyr. Emelie öbskar att byta alla vokaler mot tyska ü’n o jag kämpar på att skriva detta från min Smartphone. Det är snö o jvligt kallt, sloen skiner o luften är hög. Vi är trötta men glada. Tallarna omringar vård färd.
Vi har insett att tydlighet är ett nyckelbegrepp i denna process, främst i kommunikationen med sjukhusmanagern som annars gärnar tolkar på sitt sätt, vilket han gör rätt i då han självklart har sin tolkningsrätt, men kan bli fel o kosta os skjortan, bokstavligt talat. “I want ur shirt if we’re gonna do this”
Känns jvligt nice att redan ha skribit vår pojektplan nu när alla klasskompisar kämpar med sina. Vi jar d chill o pluggar inföt nästa kurs helvetestenta.
Dagens låttips: felenko fefe -låtnamn okänt. Awolnation-burn it down

Ha d gott – shark

Sista inlägget från Sverige

Jag har inte packat än… Men det löser sig nog. Allt annat är ju klart och jag är nog klar (så gott det går) för avfärd på måndag, om mindre än två dagar.

Det känns märkligt att vara borta hemifrån och från arbetet under en relativt lång tid. För mig lär nog dagarna rusa iväg med allt jag ska göra. En del kan jag förutse – annat bara gissa mig till. Jag hoppas i alla fall, att jag i slutändan har något med mig i bagaget som kan bli underlaget till en uppsats. Annars verkar ju allt annat vara osäkert i Indien. ”Det blir inte som du tänkt dig!” hör jag ofta. Så det tror jag på.

Vi hörs när jag är på andra sidan jorden…

En vecka med mensritual, enkäter & rollspel

Måndag: Första steget: ordna en tolk. Tyvärr förstår inte min handledare vikten av tolkens engelskakunskaper fullt ut. Det var nog lite känsligt att gå emot hennes val av tolk och ordna en på annat håll. En 18-årig tjej från en rik, utbildad familj som känner en som jobbar här, kommer istället hit och ska fungera som min privata tolk. Tolken som min handledare föreslagit kommer också vara med eftersom hon känner till byarna och folket här bättre. Hon har precis blivit anställd för att hålla i tjejgrupperna, så vi arbetar tillsammans med det också.

Tisdag: En flicka i en av byarna hade fått sin första mens och jag fick vara med på ceremonin som markerar att hon har blivit giftasmogen. Flickorna sitter då isolerade i några dagar i ett hörn av huset, vilket jag fick höra om sist jag var här. Vad jag helt missade då, och som förändrar synen på det hela rätt mycket, var att man även har en ceremoni som kallas Sadangu. Flickans släktingar kom från en annan by med presenter och mat, de badade henne, smetade sandelträ-smet på hennes kinder och klädde upp henne i nya kläder och blomstergirlanger. Till sist välsignades hon av sina äldre släktingar.

 

Onsdag: Jag och Shatia, som arbetar med tjejgrupperna, förberedde och översatte mina enkäter till tamil. Det är jobbigt att behöva släppa på kontrollen och inte veta exakt vad man frågar om, eftersom jag inte kan veta riktigt hur översättningen blir. På eftermiddagen besökte vi tjejerna i en av byarna medan de fortfarande var i skolan och passade på att dela ut enkäterna. Sammanlagt har 32 tjejer svarat.

Torsdag: Vi höll i tjejgruppsträff i samma by som vi var i dagen innan. Jag hade förberett en rollspelsövning där tjejerna fick spela upp olika situationer som förekommer här, där flickor blir diskriminerade, tex får mindre mat än sina bröder eller inte får fortsätta gå i skolan. Chandra och Shatia var (glatt) chockade över hur radikala tjejerna var i diskussionerna efteråt och hur de pratade om kvinnors lika rättigheter. Så tydligen har tjejgrupperna gett verkan! Kul att jag kan göra lite sådant här också som bonus förutom själva studien.

Fredag: Idag började vi gå igenom enkätsvaren. Några är kryss-frågor och de fungerar bra. Men på de frågor där de ombads skriva själva är det många som lämnat blankt eller skrivit väldigt lite. Jag kommer absolut ha användning för det ändå och de fördjupande frågorna kommer jag ändå kunna få tag på genom intervjuer hoppas jag.

Första veckan har alltså gett en hel del, och jag känner att jag har fått en bra start.

/Kerstin

Vaccinationer-check!

Som rubriken lyder så har vi checkat av vaccionationer på vår to-do-list. Två små sprutor, pyttelite ont i armen, 630kr fattigare och så var det klart. Vi ställde frågan om biverkningar på vaccinet, “bara de ekonomiska förekommer”  fick vi till svar =) Men vi som trodde att kalaset skulle bli dyrare och sprutorna fler var nöjda!

Annars har det väl inte hänt så mycket på mfs-fronten. Vi filar på uppsatsens upplägg, diskuterar vilken väska som är bäst att packa i och funderar på om våra gamla slitna datorer kommer att hålla resan ut.

Just det, vi har bokat förberedelsekursen också, och boende i Uppsala, fixat och klart!

Det var nog allt för denna gång, nu kallar ordinarie studier med en precis påbörjad kurs och många sidors litteratur med den!

Vi hörs!

Tillbaka i Tamil Nadu

Efter en frukost bestående av kokosnöts-chutney och små nudlar har arbetsdagen satt igång på CIRHEP (Centre for Rural Health and Environmental Protection). Det är söndag, och egentligen helgdag, men det är personal här ändå som alltid och jobbar, idag med en rapport som måste bli färdig. Till min stora glädje och förvåning fungerar den trådlösa internetuppkopplingen perfekt. Eller fungerade, en liten stund.

Jag befinner mig på den indiska landsbygden, i Tamil Nadu längst ner i söder i detta jättelika land. Det var nästan ett år sedan jag var här sist. Då som praktikant, genom en folkhögskolekurs och organisationen Framtidsjorden. Höjdpunkten under praktiken var att arbeta med CIRHEPs tjejgrupper. Här fanns det verkligen något jag kunde bidra med. Jag och Nadia, min praktikantkompanjon, höll i undervisning om mens och hygien, och lärde tjejerna att sy tygbindor. Här finns knappt någon sexualkunskap i skolorna, och bara att ha växt upp i Sverige med KPs Kropp & Knopp och allt vad det innebär ger en grundkunskap som verkligen kom till användning här.

Nu är jag tillbaka för att skriva examensarbete till min lärarutbildning. Jag vill förstå hur det fungerar med de ritualer som är vanliga i Indien i samband med att en tjej får sin första menstruation och de tankar om renhet och orenhet som är en central del inom hinduismen, samt hur tjejerna själva upplever och tänker om detta. Vanligtvis får flickor väldigt knapphändig information om mens, hur kroppen fungerar och hur man ska ta hand om den. Jag vill undersöka vad det har haft för betydelse att vi pratade mens och sydde bindor med tjejerna, vad de tyckte om tjejgrupps-aktiviteterna och om det på något sätt har ändrat deras vanor och inställning rörande menstruation.

Jag har varit här i två dagar nu och hunnit ha ett första möte med min handledare Chandra. Hon föreslog att vi skulle vara med på tillställningen om någon av tjejerna i byarna här runt omkring skulle ”come of age”. Redan igår kväll kom samtalet. Vi var inbjudna. Så i eftermiddag ska vi vara med på någon form av ceremoni eller tillställning. Jag har läst lite om ritualerna som finns här i södra Indien, men jag vet inte alls vad det är som ska hända just idag. Så det ska bli jättespännande, och vad det än är, perfekt för min uppsats.

 

Två dagars förberedelsekurs och lite till

Förberedelsekursen är genomförd. Nya intryck har landat. Fler punkter har lagts på min ”att göra lista”. Ny kunskap är insupen. Nu gäller det bara att förvalta detta på bästa sätt. Jag har ju några dagar här framför mig i jul, som jag kan använda till eftertanke. Vilka risker kommer jag att utsätta mig för? Hur ser mitt reseapotek ut? Har jag tagit all nödvändig vaccin? Hinner jag läsa den där nya boken?

Annat:

  • Jag har också köpt flygbiljetten Kastrup – Bangalore tor nu. Bra pris. Billigare än alla internetresor jag själv sökt på. (http://simmytravels.se)
  • Har vaccinerat mig hej vilt. 5 sprutor o 1 omgång Ducural. Ducural 2  innan jag reser. Twinrix 3 när jag kommit hem. (Tyfoid, gula febern, Boostirix + polio, Twinrix) (Ingen malariamedicin men väl Ducural)
  • Ledighet från jobbet avklarad med allt det innebär. (10 veckor borta är ju en del)
  • Litteratur inköpt: Asterix i Indien, Moderna Indien, Elefanten som  började dansa. (Bland annat)
  • Visum inskickat (Här gäller: foto i rätt storlek, betala in i förskott + kvitto utskrivet på det, exakta datum för in- och utresa, mina föräldrars namn och en del mera. Jag kan bara hålla tummarna och hoppas att jag gjort allt rätt och att jag hinner få mitt visum i tid.)

Så nu återstår bara att önska alla en God Jul och ett Gott Nytt År och några minuters tid för eftertanke!

Pre-äventyret

Jag är spänd. Det har nu gått snart två månader sedan jag blev beviljad ett stipendium för att genomföra en fältstudie i Gambia i vår. Min “att göra-lista för ansökan” innan jag skickade in min ansökan, allt från att fixa kontaktperson till att skriva ansökningen, har övergått i en “att göra-lista inför Gambia”. Ni vet hur det är, det är alltid så mycket att förbereda innan man reser iväg, man (åtminstone jag) vill vara förberedd för varje tänkbart scenario. Man behöver sina vaccinationer, rätt utrustning, flygbiljetter, bostad, och så vidare. I allt detta förberedande har också en oroskänsla växt under hösten, detta är dock en känsla som har lagt sig lagom till julhelgerna. Biljetterna är införskaffade, jag har hittat mina vaccinationspapper sen när jag var i Ghana 2008 (vilka jag har letat efter i två månader) och jag känner att det mesta kommer att lösa sig.

Den där oroskänslan har istället gått över i en spänd peppad känsla. Det mesta jag gör nu, även det jag läser i skolan, gör jag med åtanke för vilka utmaningar jag kan komma att tänkas möta i Gambia. Jag ser verkligen fram emot att “komma ut på fältet” och ta del av många människors verklighet och vardag. Jag menar inte att det kommer att bli någon nöjesresa, men jag känner mig säker på att jag kommer att få nya perspektiv och växa som människa.

/ Daniel

Mail från handledaren i Indien…

Jodå, jag är såååå välkommen. Jag tillhör redan organisationen. MEN nu kommer det kniviga – de vill veta hur mycket pengar jag har med mig. De erbjuder mig boende, internet, tolk, hämtning vid flygplatsen och så vidare. Det är ju bra men inte kan jag väl säga hur mycket pengar jag har fått? Nej, nu gäller det att svara på ett trevligt sätt och ändå fråga efter priser (så jag kan jämföra) och vad servicen egentligen kostar (så jag har en uppfattning). Men jag svarar nog inte förrän efter kursen i Göteborg. Där hoppas jag få mer tips… Sover på saken…

Hemma i köket

Kulturkrock #1:
Efter vårt glada och överexalterade besked om beviljat stipendium ville vi ha ett ytterligare bekräftande svar från vår kontaktperson på sjukhuset i Zambia. Så vi mailade x 2, men inget svar. Sedan ringer vi. Han svarar och säger:
“Didnt I send a confirmation already?
– Yes, but…
So why do you need it again?”

Lesson #1:
Ofrivilla byråkratsvennar som vi uppenbarligen är; stirra ner.
Manana manana… mmm yah.

Ja, så med detta kan vi nu i lugnan ro fortsätta med vårt förberedelsearbete vilket innebär en excell-mall med allt som behövs göras innan DEPATURE i APRIL!

Tack för tipst om bilj. Själva söker vi på momonod.se
Hakuna matata, hej så länge!

Flygbiljetter

Tänkte tipsa om var vi hittade dom allra billigaste flygbiljetterna! Det gjorde vi på sidan http://www.allaflygbiljetter.se/. Under de tre-fyra dagar som gick från att vi började kolla på flygbiljetter tills vi bokade hann priserna gå upp med ca 500 kr per biljett, ingen jättesumma men pengar som man kan ha betydligt roligare för än att sitta och vela. Så till er som inte har bokat flygbiljett än är mitt tips att boka så snabbt som möjligt! Om man då inte har så mycket is i magen att man vågar vänta till sista minuten och hoppas på ett fynd, något som definitivt inte var ett alternativ för oss.

Vår resa kommer enkel väg att ta lite drygt 22 h och tar oss från Kastrup, Köpenhamn till Heathrow, London vidare till Johannesburg, Sydafrika och slutligen till Windhoek, Namibia!