Minor Field Studies – MFS

Vi är inne på fjärde veckan och det är nu tiden börjar sakta ner och Goiania är inte lika främmande som den var i början. Istället för panikkänslor av att tiden inte är på vår sida så lunkar vi oss igenom dagarna på en siesta-nivå. Studenterna och lärarna har fortfarande semester och vi jobbar på som bara den med vår uppsats.

I veckan hålls en stor nationell hälsokongress som heter ABRASCO där flera av landets forskare, myndigheter och organisationer samlas för att prata om hur hälsan ser ut hos befolkningen och skapa nya hälsoriktlinjer för hela Brasilien. Denna konferens anordnas var tredje år och återigen är turen på vår sida! Vi ska få gå på konferensen! Visserligen är allt på portugisiska men vi håller hoppet uppe med att det kanske finns broschyrer eller andra typer av material på engelska samt att vi får mingla runt med doktorander, professorer och andra som förhoppningsvis kan engelska. I samband med den här kongressen så kom två colombianska tandläkarstudenter och en av deras lärare till universitetet här i Goiania. Tillsammans med dom fick vi alla en guidad tur till två olika vårdenheter i Goiania, en av dem var Ville de France (som vi vid det här laget kan utantill) och den andra var en specialistklinik dit de flesta patienter (som blivit remitterade från basic units!) får sina mer ”avancerade” behandlingar. Som tidigare nämnt så utför vårdcentralerna, eller också kallad units, endast enkla/basala behandlingar ex fyllningsterapi, extraktion och periodontal behandling. Andra fall såsom ortodontisk, endodontisk och med flera utförs av specialister på andra kliniker. För varje dag som går så börjar man förstå hur den brasilianska hälsosystemet fungerar. Ett system som har sina brister men med tanken på att systemet täcker över 190 miljoner människor…då är man glad att den existerar överhuvudtaget!!

De colombianska studenterna, deras mentor samt mannen som höll i rundvisningen!

Hej allihopa!

Nu har det passerat exakt tre veckor sedan vi kom hit till detta underbara, varma land som har så mycket att erbjuda!

De senaste dagarna har bestått av auskultationer och besök på olika vårdcentraler här i Goiania. Vi har fått följa olika professioner, främst tandläkare men även läkare, sjukgymnast etc och tandläkarstudenter där de har visat oss hur de arbetar med sina patienter. Sjukvården och basala mediciner är gratis för den brasilianska befolkningen men dessvärre är logistiken, byråkratin och långa kötider några av de stora problem som hälso- och sjukvårdssystemet brottas med. Här kan det ta flera veckor innan tandläkaren får anaestetika (bedövningsmedel) vilket gör att flera nödvändiga behandlingar måste skjutas fram. Det är väldigt intressant att se hur vårdpersonalen försöker göra sitt bästa för att patienterna ska slippa ha ont länge.

Utöver kliniska moment så är det mycket preventionsarbete ute på klinikerna. Studenterna håller föreläsningar för väntande patienter om oral cancer. Oral cancer är förekommande i Brasilien och många patienter tycker inte om att prata om sjukdomen och mycket mindre vill de undersökas för det. Tack vare studenterna har tabun kring cancer minskats en aning och man ser att fler patienter som frivilligt  kommer på undersökningar(enligt tandläkarna på vårdcentralerna).

Snart är det en ny vecka och det är fortfarande svårt att ta in att vi faktiskt är inne på fjärde veckan. Tiden går fort när man har roligt. Snart så kommer det att vara en stor konferens där alla viktiga organisationer och politiker samlas för att diskutera om den nationella folkhälsan. Detta görs var fjärde år och gissa hur lyckliga vi är när vi fick reda på att vi ska få gå på denna!

//Sandy och Cecilia

My apologies for the slowness of my first post

3-5 July

After some hours airplane and bus trip I finally arrived early in the morning to Kirikkale. I stood in front of my apartment and had a moment of enjoyment. I couldn’t wait to start my thesis with warm summer days. The weather was amazing. Even though I haven’t had any sleep in 24 hours I was too excited to go to sleep. I met up with a friend for breakfast and thereafter I met my supervisor Prof Turksel Dulgergil and his family for the first time. They welcomed me and embraced me sincerely like I was a family member. I felt a warm feeling deep within and moments of exquisite happiness. We spent lovely time together and they showed me around in Kirikkale.

6- 12 July

Days went by and I became busy every day. Busy, organizing my life here in Kirikkale and making preparations for my thesis together with my supervisor Prof. Turksel. The invitations of mother-child pairs, the questionnaire and the materials that is needed for the field study were prepared and completed.

13-16 July

We took the holy month Ramazan and Bayram into consideration when invitations of mother-child pairs were made. We divided and called the mother-child pairs in different days to the Family Physician Health Center. When meeting the mother-child pairs the questionnaire was fulfilled by two dental assistants through direct interview with the mothers and the oral examination were made on mother-child pairs by me. The mothers and their children were screened for the bacteria level by salivary strip test. Information and instruction about oral health together were given to each mother-child pair. At the end of each examination we applied fluoride varnish to each child and we gave a dental hygiene kit to the mothers and their children. The oral hygiene kits for my field study were sponsored by Colgate and TePe companies (Swedish manufacturer of preventive oral hygiene products). We also offered the mothers that needed restorations a treatment if they wished.

After having spent a long time at the clinic and in the Family Physician Health Center to collect data, I needed time out to recharge so I stepped out of the clinic with my supervisor and jogged across the forest and the amazing mountains of Kirikkale. Things in Kirikkale could not be more beautiful than they are.

Kirikkale as city and the cooperation with my supervisor has exceeded every expectation possible and opened my eyes to new opportunities. Beyond the preparation and collection of data for my thesis, I participated with my supervisor and other dental- and nurse students in another kind field study for children between 2-15 years old. The field study was done in rural areas of “Yozgat” city with mobile dental unite and examination, restorative, extractions, fluoridation etc. were involved. My supervisor is the member of scientific board of national oral health prevention programme (one of three academicians on this board) who arranged these kind of programmes in different parts of Turkey.

This gave me a stunning visual insight and I had hard to imagine something like this happening back home. The children lived in hard conditions and had much worse health. Even if, by chance, this kind of patients appeared back home, I hardly imagine meeting this kind of patients back home with the regularity that I see them here. This brought tears to my eyes, tears of both sadness and happiness, sad seeing them live like this and happy for the opportunity that my supervisor gave me to be here, to help and to make a difference.

I can’t describe how lucky I feel every day to be here in Kirikkale, learning from my well experienced supervisor, learning the differences about oral health, general dentistry, learning the importance of the culture, local livelihoods and environment etc.

Although I miss my family and friends back home, I wouldn’t trade a day of my time here for anything and I am sure you would say the same if you would be in my shoes living these days.

Those days I have spent here so far made me truly realize the phenomenon of taking things for granted. We are too busy in life and we constantly preoccupy ourselves with thoughts of things we don’t have. We should be very thankful and value people and things in our lives. The things we take for granted are dreams for many people here.

Precis som ni kan se i rubriken så har detta varit en stor dag för både mig och Sandy – vi har inget mindre än deltagit på vårt allra första kirurgipass!! Jag tror inte att någon av oss någonsin föreställt oss att detta skulle ske på ett sjukhus mitt i 30 gradiga Brasilien, men dagen har varit ett enda stort utdrag av Scrubs/Greys anatomi, fast i en brasiliansk variant!!

Dagen började med att klockan ringde vid 6 på morgonen varpå tandläkarstudenten Lucas kom och mötte upp oss hemma och följde med oss till sjukhuset här i Goiania. På vägen dit hann vi prata lite och kom fram till att ingen av oss hade sett någon operation tidigare, och idag skulle vi inte bara få se en utan 2st!! Hahah varför inte, det är bara att kastas ut i det!!