On and On!

Nu är alla intervjuer klara och vi har transkriberat färdigt så just nu är analyseringen i full gång! Vi har varit i fyra olika distrikt och träffat sjuksköterskor som vi har intervjuat om kommunikation och information. Det första distriktet vi besökte var Namaacha som ligger på gränsen till Swaziland. Vägen dit bjöd på en fantastisk utsikt och vår chaufför stannade till för att vi skulle få föreviga några bilder.

Andra dagen tog vi båten från Maputo och åkte till Matutuine för att besöka sjukhuset där. Dock är det alltid African-time som gäller här och färjan som skulle föra oss över bukten till andra sidan fick vi vänta på i 2 timmar. Att svettas är något som vi önskar att vi kunde säga att man vänjer sig vid, men i nästan 40 graders värme och utan tillgång till att svalka sig så kändes det helt plötsligt som en överlevnadsutmaning!

Väl ”på andra sidan” slogs vi av vilken skillnad naturen var jämfört med dagen innan. Väldigt sandigt, torrt och platt men framförallt väldigt fantastiskt att Mozambique bjuder på en så skiftande miljö.

Till både tredje och fjärde intervjudagen åkte vi långt, totalt 6,5h ToR. Vi såg Magudes sjukhus och dagen efter besökte vi Xinavanes sjukhus. De flesta sjukhus är byggda då portugiserna koloniserade Mozambique och dessvärre har många inte blivit restaurerade sedan dess.

Summa summarum så har det har varit väldigt intressant på alla sjukhus att träffa sjuksköterskor i olika åldrar och med olika erfarenheter. Självklart också att se hur sjukhusen såg ut. Det har varit intressant att besöka de olika områdena då vi har märkt att det kan skilja sig mycket i kultur och språk bara genom att resa några timmar ut från Maputo.

Men ärligt talat, det går ingen nöd på oss.
Vi har träffat många nya vänner här i Maputo de senaste tre veckorna. Vi har hunnit med att fira kvinnodagen på roof-top, fått en guidad tur i stan, solat och badat, handlat 40 styck capulanas åt en vän. (Capulanas är ett typiskt mozambikanskt tygstycke som de flesta kvinnor här använder dagligen).

Varje lördag eftermiddag träffar vi Hash house harriers som är en löparklubb här i Maputo men finns utspridda över hela världen! Det är människor från alla olika länder och i alla olika åldrar som tycker om att träffa andra, röra på sig och ta en obligatorisk öl (eller flera) efteråt. Vanligtvis så kör vi en bit utanför Maputo och springer en runda därifrån. Oftast är vi upp mot ca 50 stycken personer varje lördag. Detta har gjort att vi har sett områden som vi aldrig skulle ha kommit till själva om det inte vore för löpargruppen.

Är ni redo för bildbombning?

Det börjar lossna!

Tredje gången gillt!

Aseema organisation hörde aldrig av sig tillbaka, samtidigt som en tredje organisation välkomnade mig. Har under veckan alltså befunnit mig i ett limbo mellan en organisation som inte hjälper mig överhuvudtaget, en organisation som inte ger mig tillstånd och en organisation som tackat ja, men som jag inte har haft någon inblick i. Idag lossnade det dock. Den tredje organsationen Saturday Art Class, hade en utställning idag som var helt fantastisk. Jag hann med tre ingående intervjuer med volontärerna och fick inblick i hela årets arbete. Organisationen är välstrukturerad, genomtänkt och de var oerhört hjälpsamma. Även denna organisation jobbar med konst för marginaliserade barn i Mumbai för att hjälpa dem bearbeta deras erfarenheter och för att ge dem utrymme att “vara barn”, och få stöd för emotionella och mentala behov.

Så under denna period av väntan har jag försökt att läsa så mycket teori som möjligt. Har grävt ner mig i John Dewey och försökt förstå och sammanfatta hans teorier med hjälp av människor som skrivit om honom. Jag har även fokuserat på metoddelen för at få stöd hur jag ska lägga upp själva metodarbetet och tankar inför kommande metoddiskussion. Har även skrivit intervjufrågor och försökt förbereda mig.

Så även om arbetet stagnerade har jag varit väldigt glad och optimistisk, känt på mig att det kommer att lösa sig. Samtidigt har det såklart varit lite stressigt och jag har inte riktigt tagit mig tid till att göra roliga saker. Nu när saker och ting börjar lossna känns det som att jag kan slappna av igen och att jag har en riktning! Firade idag med att köpa en indisk pannkaka och lite bindis att ha på pannan. Imorgon ska jag tillbaka till min första organisation för att prata ut, försöka hitta samförstånd.

I övrigt är Mumbai djävulusiskt varmt, jag smälter! Fantastiskt : D

MMmm, allt för nu! Hej sålänge : )

Skrivandeprocess

Blev under förra veckan klar med alla intervjuer och väntar bara på att de sista enkäterna/vattendagböckerna ska lämnas in, men annars är det mest uppsatsskrivande som gäller nu! Det var en period som jag kände mig väldigt frustrerad över det jag hade åstadkommit när det gäller själva uppsatsen. Inga stycken kändes logiska, det var halva meningar i hela dokumentet (det är det dock fortfarande) och mitt teorikapitel kändes helt irrelevant. Det är ganska tufft att skriva själv och att inte kunna få ständig feedback av en partner, men flyttade runt på ett par enstaka stycken, omformulerade vissa meningar och byggde på olika kapitel med lite mer text och plötsligt kändes allting mycket bättre. Att så lite kan göra så mycket! Jag är långt från klar med de befintliga delarna, men känner ändå en viss lättnad efter att ha fått lite mer struktur på arbetet. Fick även lite feedback av min handledare hemma i Sverige, vilket ändå ger en bekräftelse på att det jag har skrivit hittills inte är helt knasigt.

Oye, Assam!

I have now settled in Guwahati, the biggest city in the state of Assam and my main base for the 10 weeks I will spend on my MFS.

The city is a wonderful chaos of people, rickshaws, fruit markets and (less wonderful) cars. My home is like a little oasis hidden away from the busy streets. I rent an apartment from a couple with a very big house and a garden. My apartment is in a smaller house in the back of the garden almost surrounded by palm trees and flowers and almost isolated from the noisy main road. My neighbors are three super sweet girls and in the main house live our landlords (who we call Uncle and Aunty) and five more tenants. On first floor, there is also a weaving shop with all kinds of beautiful fabrics and an owner who always serves me tea.

So, in terms of social life and accommodation, I have found my happy place to cope with the initial field study-confusion. I am in contact with many helpful people but coming to Assam opened up so many doors that were previously hidden and my idea of what topics are the most relevant in the area is expanding and expanding.
I am still focusing on women’s rights groups and the experiences of activists as it is my main interest. But the longer I stay here, the more I discover the innumerable complex relations in the state Assam. Tribal and ethnic tensions, memories of armed conflict and uncertainty of what is “the Assamese identity” all make for a super interesting but also very confusing place for doing research.

But for now, I just enjoy the hospitality of my hosts and neighbors (who are eager to feed me spicy and delicious Indian food – I think they got worried seeing me heat up the sorry leftovers of yesterday’s potatoes and daal). Moreover, the house is located just around the corner from NEN, a local women’s rights organization, and the staff there is helpful in finding me reports and more contacts. So, my next two months here look promising as soon as the post-arrival chaos has settled.

Photos are coming up soon! 🙂

// Ida

Transkribera mera!

Efter att två veckor har gått så börjar vi iallafall känna oss ljumna i kläderna och har börjat ställa in oss efter Kathmandus tempo. Exempel på detta är att vi nu går på rätt sida av gatan (vänster!), vi har vant oss vid strömavbrotten och vi vet PRECIS vad vattensprutan på toaletterna är till för!

Det efterlängtade besöket på härbärget här äntligen blivit av! Otroliga upplevelser som lämnar en ödmjuk inför svensk sjukvård! Huset ligger 10 min promenad från ett av stadens större sjukhus. Vägarna är fyllda med sten och hål. Men tar du dig fram till huset så märker du att det ligger i en oas, bort från stadens värsta brus.

Husets två första våningar huserar patienter med diverse cancerdiagnoser. Detta är patienter som rest långt för sina behandlingar på sjukhuset, men som inte har råd med tillfälligt boende i Kathmandu. Den ideella organisationen BAS erbjuder då dessa människor mat och logi.

På husets tredje våning finner vi åtta patienter med bla cerebral pares och autism. Dessa är hemlösa och har blivit övergivna av sina familjer. De människor behöver hjälp och omvårdnad dygnet runt och bor därmed permanent på härbärget. Det är omvårdnadspersonalen som tar hand om dessa personer som vi ska fokusera våra intervjuer på! På BAS önskan så letar vi efter vårdpersonalens behov vid omvårdnad av dessa personer.

Vi har hunnit med tre intervjuer som alla har varit intressanta och upplyftande! Transkribering är kul! Om man gillar intelligensbefriade sysslor!

På fredag firar Nepal nyår! Gott nytt 2075!!

// Philip o Franz-Josef

 

Hallå Mumbai!

Hej!

Så min resa började med att jag missa flyget! Hade gjort ett nytt pass som inte matcha med mitt visa, så fick snällt åka hem. Sånt antiklimax. Men nu har jag snart varit i Mumbai i 2 veckor! Innan jag kom hit, trodde jag att Mumbai skulle var en energikrävande och intensiv stad, och det är precis vad den är : ) Men! Staden är också charmig av samma anledningar. Det myllrar av tutande bilar som åker mellan stora massiva träd, de indiska restaurangerna som är inklämda lite varstans har helt fantastisk mat. Dosa, är min favorit!

Jag bor på ett hostel i ett dorm och träffar väldigt mycket intressanta människor som hjälper mig med mycket och har alltid nån att ventilera eller diskutera uppsatsen med. Rymmer också gärna iväg till taket och gör yoga när jag har tid över.

Gällande uppsatsen har det varit problematiskt. Det började bra med att organisationen pratade om alla olika saker jag skulle medverka i. Men hittills har de bara velat att jag sitter på deras kontor och fortfarande har de inte haft några bildlektioner, som är fokus för min uppsats. Jag har därför börjat leta mig till en annan organisation för att få mer material och spenderade hela gårdagen på en organisation som befinner sig på en skola som jobbar med Room 13, som jag skrev om i mitt SAG arbete. Det var den mest produktiva dagen för min fältstudie och jag lärde mig otroligt mycket och fick många svar. Däremot skrev de att jag måste ha tillstånd för att få komma tillbaka, så nu väntar jag på att de ska godkänna     mina kommande intervjuer och observationer.

Min nuvarande tanke är att kombinera organisationerna och skriva om hur de arbetar med konst för att hjälpa barn hantera emotionella behov, då jag märker att konstlektionerna inom både inom Aseema organisation och Fulora foundation framförallt har som syfte att bearbeta barnens traumatiska bakgrund.

Ok, fortsättning följer…

//Michaela

  

 

Focus Fistula

Vi kom hit till Maputo genom en organisation som heter Focus Fistula. De jobbar med att hjälpa kvinnor som lider av fistelproblematik. Fistelgång är en onormal gång som kan bildas under långdragna eller komplicerade förlossningar samt vid graviditet i ung ålder där kvinnans bäckenbotten inte är färdigutvecklat för att bära ett barn. Kvinnorna blir utstötta då de inte kan hålla på urin och avföring.

I Sverige upptäcks dock detta tillstånd tidigt, om fostret skulle ligga fel och kan då korrigeras rätt.

 

I Mozambique lider många kvinnor av just detta. Vi blev intresserade av att undersöka kommunikation och information och om det kan bidra till minskad förekomst av fistlar. Genom Focus Fistula har vi fått möjligheten att åka ut i distrikten och intervjua sjuksköterskor och ta reda på deras syn på just kommunikation och information till dessa kvinnor. Focus Fistula erbjuder kostnadsfria operationer av kvinnor som lider av detta tillstånd. Fistelgångar är ett tillstånd som inte borde finnas idag.

Hej Hej! 🙂 

Den här veckan har gått jättefort! Det finns så mycket att se och så många människor vi vill träffa här i Santiago så mellan det och plugg finns det inte mycket tid över. Vi har genomfört- och transkriberat flera intervjuer (och insett hur sjukt lång tid det tar att transkribera)… men det är ju positivt att vi har börjat i god tid! Ikväll ska vi genomföra en till intervju, kanske till och med två (så vi har ännu mer att transkribera yay!)

Vi har även besökt Universidad Catolica Silva Henriquez, där vår kontaktperson jobbar. Han och hans kollegor på universitetet bjöd oss på en trerätters chilensk lunch sen fick vi intervjua en bildproffesor, vilket var mycket givande.

Vi har även upptäckt en sushirestaurang som ligger precis under vårt hotell och är en perfekt pluggpaus!

I helgen tar vi ledigt från plugg då vi bjuda på en födelsedagsfest och ska gå på second hand marknad med lite locals vi blivit vänner med här.

Adios!
/ Maria & Maggan

Namaste!

Namaste, bloggläsare!

Nu har vi spenderat en vecka i Nepal och det är först nu som vi börjar inse att det här inte är en feberdröm. Vi har blivit bombade med intryck och ska här göra vårt bästa för att omvandla dessa till uttryck!

Efter en lång men smärtfri resa landade vi i Kathmandu och välkomnades där av vår kontaktperson och hennes löjligt varma familj. Första intrycket av Nepal och Kathmandu har varit ett som kommer vara bestående. Chockartad trängsel i symbios med med inre lugn. Gatorna är trånga och fyllda av mopeder, bilar, turister, hundar och kor. Alla ska någonstans men ofta åt olika håll. Trots detta så ser vi ingen stress i människors blickar. Det får ta den tid det tar… Löning innan julafton i Malmö är värre, trust us!

Innan mötet med våra informater så har vi valt att tillbringa första veckan med att acklimatisera oss (aka turist;a). Vi har besökt Swayambhunath, Chitwuan Nationalpark och Thamel.

Swayambhunath eller “The Monkey Temple” är ett buddistiskt tempel beläget på toppen av den längsta trappan vi har försökt oss på. Där uppe får man en vacker vy över staden och ett face to face-möte med vår närmsta kusin i Darwins släktträd. Så håll hårt i era ägodelar!

Chituwan är ett område i Nepals södra delar. Här är det fuktigare, inga berg och mer inriktat mot turism. Nationalparken erbjöd djur från hela djungelboken. Resan dit tog ca 6-8 timmar med bil på trådsmala vägar genom bergen. Så spendera ett par nätter där! Det är värt det!

Thamel är mittpunkten som Kathmandu snurrar runt. Här har du allt från gamla palats och monument, turiststråk, och nedgångna krogar.

Men överallt så ser vi fattigdom. Vi ser människor som kämpar för sin överlevnad. Det värsta att se är stadens utsatta barn. Det är en ögonöppnare som förhoppningsvis kommer att göra oss mer ödmjuka gentemot det vi själva har i Sverige. Det är en klyscha, men ta mig fan så sann!

I nästa vecka ska vi besöka härgärget som vår kontaktperson driver! Det ska bli superspännande att träffa både patienter och personal!

Until next time!

ps. Vi kan tillägga att staden är färgglad utom beskrivning! Kathmandu får regnbågen att se ut som botten på min askkopp.