Hoppas ni alla har haft en bra påsk och att ni har fått njuta av långhelgen. Det blev ingen uppdatering på bloggen i fredags på grund av att vi var på safari i Inverdoorn ca 20 mil ifrån Kapstaden.
Den här veckan har det annars varit mycket fokus på transkribering av de intervjuer som fanns kvar. Det tar ganska lång tid att göra, men det är väldigt givande eftersom man får reflektera mycket kring vad intervjupersonerna säger och mycket av analysen går att göra i samband med att man transkriberar.
I onsdags slutade vi lite tidigare och tog båten ut till Robben Island och gick på guidad tur både på ön men också i det högsäkerhetsfängelse på ön där många av de politiska fångarna satt fängslade under Apartheidtiden. Robben Island har länge varit en ö där makten har placerat människor som inte var önskvärda, allt från människor som var spetälska, till kriminella och inte minst då politiska gångar. Kändast av dem alla är Nelson Mandela, men även Sydafrikas nuvarande president Jacob Zuma satt under en tid fängslad på Robben Island.
I fredags var vi som sagt på safari i en park som heter Inverdoorn som ligger cirka tre timmars bilfärd från Kapstaden. Vi hyrde bil över påskhelgen och har passat på att turista, mer om det kommer komma i nästa uppdatering.
På safarituren fick vi se fyra av “the big five”, vi lyckades se både lejon, elefant, buffel och noshörning, bara Leoparden saknades för full pott. Vi såg också många andra djur som gnuer, zebror, giraffer, gepard och ett par olika antiloper. Vi såg också en giraffkalv som precis blivit född, helt fantastiskt. Det var väldigt trevligt att få komma bort från Kapstaden lite, även om det var väldigt kallt i de öppna bilarna som vi åkte med (det går ju mot höst i Sydafrika nu).
Här kommer lite bilder från veckan, ta hand om er!
Kapstaden sett från Robben Island,Struts i Inverdoorn.Camps Bay från en av topparna på Taffelberget.Robben Island.Världens högsta djur.Vita noshörningar i Inverdoorn.
Är nu klar med alla intervjuerna och har till och med transkriberat dem allihopa. Så himla fantastisk känsla då jag tycker det är så himla tråkigt att transkribera. Jag tycker det är intressant att höra igen vad som sades under intervjun men inte att sitta och skriva ner ordagrant vad som sades. Nu är det iallafall gjort och resultatet var väldigt intressant. Så nu blir det att ta sig i kragen och börja skriva på arbetet.
Dock är det inte bara jobb och plugg som gäller härnere i St. Lucia. I lördags (8/4) åkte jag ner till Vieux Fort för att möta upp en av mina närmsta vänner och hennes klasskompis. Hur roligt är det inte att vi alla tre fick ett MFS-stipendium och att vi åkte till St. Lucia!? Det tråkiga är att de bor längst ner på ön medan jag bor högst uppe. Men skam den som ger sig, det var bara för mig att sätta mig på en buss ner till dem och ge dem en bamsekram innan vi satte oss i en taxi och begav oss till Soufriere för att bestiga ett av Piton-bergen. Om ni söker på St.Lucia på Google kommer samtliga bilder vara av två spetsiga berg. Det var alltså det stora av detta (Gros Piton) som vi valde att klättra upp för. Jösses vilken träning det var (lika bra efter alla dagarna liggandes på stranden). Vår guide sprang i princip upp för berget och större delen var det så brant att man fick använda både ben och armar för att ta sig upp. Men efter cirka 1h och 45min var vi uppe på toppen och jösses vad det var värt det. En helt fantastisk utsikt och en härlig vind som var mer än tacksam vid det laget.
Två dagar senare sitter jag fortfarande med träningsvärk. Det har dock inte varit ett större problem när man ändå bara har suttit och transkriberat intervjuerna. Imorgon ska jag försöka komma igång med själva skrivandet och försöka gräva lite efter tidigare forskning. Överraskande nog så ser jag faktiskt fram emot det.
Bara jag som är så gaaaaalet trött på kvällarna? Klockan är bara halv nio här men känns snarare som halv tolv. Tror jag fortfarande har svårt för värmen.
En av skolorna där jag genomförde hälften av mina intervjuer.Ett av klassrummen i lokalen. Väggarna gick inte hela vägen upp till taket så man hörde allting från de andra klassrummen. Förstår inte hur de kan arbeta i en sådan miljö, mitt huvud skulle ha sprängts efter en timme.Vår lilla resa till Pitonberget. En bra bit kvar upp till toppen.
Som ni ser så var det en ganska så brant väg upp.Äntligen uppe på toppen!Ingen dålig utsikt.
Förlåt för sen uppdatering. Har aldrig haft en vana av att skriva en blogg eller något liknande tidigare så det händer ibland att det sipprar ut från mitt minne 😉 Men anyway nu är jag tillbaka! Så förra inlägget var jag lite för optimistisk haha. Jag trodde jag skulle vara klar med intervjuerna men självklart är det inte sant. Istället har jag kommit i kontakt med mer människor som jag kan prata med. On the plus side, jag känner att min intervju teknik bara blir bättre och bättre so yay! Så just nu sitter jag och transkriberar dem intervjuerna jag redan genomfört och det är såå extremt jobbigt… *suck. Dem gångerna jag inte kunnat spela in har fungerat minst lika bra så funderar på att skippa inspelning de sista intervjuerna och bara ta anteckningar istället… decisions decisions ;).
Själva skrivande fortsätter med sin snigel fart framåt men jag har en deadline som kommer upp på torsdag så så fort jag känner pressen då kommer kreativiteten, haha. Får bara inflika att min födelsedag är på onsdagen men tack vare deadlinen får jag skjuta upp firandet en kväll vilket är helt okej ändå. Ska bli trevligt att hänga med några kompisar och äta go mat. På tal om vänner, träffade några härliga personer som är bosatta i Kakata, vilket är typ nästan två timmar utanför Monrovia. Funderar på att hälsa på dem men ett evigt problem med resandet i detta land är bristen på kollektivtrafik så får räkna med att det kommer kosta en liten summa då jag måste ta en taxi hela vägen ut.
Annars är det inte mycket att skriva om. Eller ah, det inleddes en strejk i staden idag. Nästan alla affärer, inklusive matbutiker och frukt/grönsaks stånd, är stängde men vi stockade upp våra förråd i helgen så vi klarar oss nog. Men nu ska jag upp till en vän för en middag så vi ses!
Under veckan som gått har det verkligen flutit på bra med insamlingen av data för uppsatsen. Vi har haft två gruppintervjuer och en intervju med en planerare på stadshuset, besöket på stadshuset var en upplevelse i sig! Intervjuerna gick bra och en del ny information kom fram. Vi har fått bepröva vår flexibilitet då de båda gruppintervjuerna med olika anledningar fick byta dag och tid, men allt löste sig till slut. Vi har nu samlat den empiriska data vi behöver, dock har vi generellt en ung ålder på deltagarna i våra fokusgrupper så vi ska försöka samla en grupp till med personer i högre åldrar. Skrivandet i sig har också flutit på bra och uppsatsen börjar sakta men säkert bli längre och längre.
I fredags transkriberade vi hela dagen och när en transkriberar behöver en pauser. Vi gick till District 6 museet för att lära oss mer om den stora tomma ytan mitt i centrala Kapstaden. Under 60 & 70 talen tvingades de boende flytta från platsen och deras hus revs, regeringen tillkännagav att området hädanefter var till för vita. Dock byggdes det aldrig några nya hus utan än idag står platsen tom och de som tidigare var bosatta i området bor idag i största delen någonstans i Cape flats – 40 km utanför centrum. Hela historien är väldigt hemsk och känns ännu hemskare eftersom det är så väldigt kort tid sedan..
Därutöver har vi bland annat varit på Sydafrikas äldsta vingård och haft vinprovning, hajkat Lions head och Single hill, hittat en supermysig indiefilmsbiograf, varit på konstutställning och sett himla massa fina miljöer såklart. Här kommer en rad med bilder i en salig blandning!
Ha en bra vecka så hörs vi nästa fredag /Elin & Jakob
Vinrankor i raka raderFikapaus på vårt nyfunna biografTable mountain från Lions headUtsikten från Lions head, här syns området Camps bayEn bild för frihet, inne på stadshusetPå stadshuset fanns det visningar av de fem visionerna över hur Kapstaden ska vara – som vi också kollar närmre på i studienNär vi hamnade på konstutställning och fick gratis vin! Mycket härligtKapstaden kvällstid, vy från Lions headTable mountain och hur molnen slickar över kantenJakob på toppen av Lions headVi med vänner på vingården Beau med vy över odlingarnaVinprovning! Det här vinet fick 6/10 i snitt av oss!
I was not able to update last week, had some internet issues… It’s solved now.
As I wrote in the last post, I am now in Dodoma, the central part of Tanzania. Came to visit friends and other extended family members, as my thesis has been going quite well. This place is not as warm as Dar es Salaam, and in the evenings it can get really cold! BTW Dodoma is Tanzania’s capital city. But, Dar es Salaam is the business hub and “place to be” so people take it as the capital, though it isn’t. I admit I prefer Dar es Salaam over Dodoma. 1) beaches, heeey 😀 2) I know the city very well 3) things cost less 4) yeah I just realised I like it more hehe.
I came here Thursday and had a long weekend until Sunday. Didn’t touch the thesis. Honestly. It doesn’t mean I haven’t done anything I just haven’t continued where I last stopped. On Friday, Yesterday and today I’ve been transcribing interviews and the focus group session I had. Maaan it takes time! Totally underestimated how long it would take, and of course, I’m doing it all by myself which is extremely tiresome. But hey, it’s April, just one more month of ‘official studies’. I can do it, I can do it. So yeah, even as I’m writing, I’m still on the issue of transcribing interviews. I obviously cannot proceed with the analysis without first transcribing all interviews, I have 5 more to transcribe and all are about 25-35mins long. I can do it! I’m going to try my best to be done with it tomorrow. It’s really tiring, like I actually have a headache now. Tomorrow we have supervision with our professor in Sweden, I’ll attend through skype. Let’s see what she think of my thesis progress this far.. Oh yeah one more thing, before I travelled to Dodoma I attended TGNP’s gender seminar, it was soo soo good! Still on the topic of water and gender. They had the manager for DAWASCO come in and discuss with them. DAWASCO is a company, under the government of Tanzania, that provides water services to people in the Dar es Salaam and Pwani region.
NOT thesis related: As I said, I came to Dodoma last Thursday, so far I’ve gone around the city and seen some relatives. During the weekend two friends and I took a bus to Iringa, another region and city. Still central Tanzania. About 250km from where I am now. It was really nice. The weather is like Sweden! Felt like I was home. It was around 25 C during the day and 16 C at night. Quite chilly, when I’ve been used to Dar es Salaam’s 35+ C. Anyhow I cannot complain, we had a lovely time, ate nice food, stayed at a nice hotel and did lots of sightseeing. Oh and we laughed a lot. So I’m fully energised now to continue the thesis.
Need to continue transcribing *sheds a few tears*, so I’ll update again during the week hopefully, ciao!
Iringa town viewGangilonga Rock @IringaTGNP gender seminar
Visst är det märkligt hur snabbt fem veckor går? Det känns som att det var förra veckan som vi för första gången mötte Grahamstown’s småstadscharm. Å andra sidan så har vi hunnit med mycket under vår tid där. Vi har hittat favoritrestauranger och affärer, bra pluggplatser och mysiga ställen att hänga vid en solig eftermiddag. Och alla varma och hjälpsamma människor! Vi har mött så många nya människor och i fredags sprang vi vid minst tre tillfällen på folk som vi lärt känna. Vi har kassörskan på Fusion Speciality Food Shop, där jag (Nikki) fann mycket av mina veganprodukter, Mariane som vi lärt känna genom Kjetil och en av de sex lärarstudenterna som hade sin praktik på skolan som vi samarbetat med. Det är alltid lite sorgligt med farväl men jag måste ändå säga att veckans avsked framförallt var fina. I måndags sa vi hejdå på skolan och en del av eleverna vi intervjuat höll under morgonsamlingen ett avskedstal till oss framför hela skolan. Man kan ju bli blödig för mindre! Lärarna bjöd på lunch och vi tackade för all hjälp vi har fått genom att bjuda på Marabou, Zoo, Gott & Blandat, Ahlgrens bilar och Djungelvårl (mohaha). I fredags bjöd personalen på Red Café, där vi spenderat många för- och eftermiddagar, oss på lunch och sen tog vi en runda för att säga hejdå till bland annat den gulliga damen på Earth Produce som hjälpt oss med tips samt vid två tillfällen kört oss hem för att hon inte tyckt att vi skulle promenera hem på kvällen. Vi tog farväl av Kjetil och gänget på Joza Youth Hub i lördags då de hade öppet hus. Ja, ni fattar ju själva! Tänk så många nya människor man hinner träffa på fem veckor om man bara är öppen för det 🙂
I lördags fick Nicole öva på att köra på fel sida av vägen när vi körde till Addo Elephant Park. Hon körde som om hon under alla år inte gjort annat än kört på vänster sida! Tack och lov för det eftersom att vi har mycket bilfärd framför oss de kommande veckorna, hehe. I alla fall, med oss hade vi våra nyfunna vänner Tessa och hennes dotter, Stella, och vi hade några mycket härliga timmar där vi såg massor av dyngbaggar, två elefanter på nära håll och ytterligare tre på avstånd, olika antiloparter samt hela Pumba’s släkt. Det var en mycket rogivande färd i fantastisk natur, när vi inte behövde väja för de utrotningshotade dyngbaggarna som ironiskt nog kryllade på vägen.
I går inledde vi vår minisemester med start i Port Elizabeth. Efter en god lunch med en fantastisk utsikt hängde vi på stranden där vi solade och badade (jag badade, Nicole hävdar att det för henne räcker med att doppa fötterna vid strandkanten. Pff!). Det var en härlig vibe nere vid stranden igår då IRONMAN African Championship, ett långdistanstriathlon bestående av 3,86 km simning, 180,2 km cykling och ett maratonlopp (42,195 km), var i full gång. Vilka kämpar! Vi träffade på en av deltagarna på restaurangen vi åt på under kvällen, Stephan Artursson från Sverige :P. Vi la märke till de svenska flaggorna som hans familj hade på kinderna och gick framför att hälsa. Han berättade om sitt projekt som man kan läsa om på deras Facebooksida ”Khayelitsha Triathlon”. Inspirerande!
Imorgon drar vi vidare längs ”Garden Route”, nästa stopp är Knysna (uttalas Najsna). Vägen dit går bland annat genom Tsitsikama National Park och vi kommer bland annat att passera en av världens högsta broar över en flod, Storms River. Tydligen ska det finnas möjlighet till Bungy-jump där, vilket vi kommer att njuta av att se på avstånd… ”Garden Route” är känt för att vara väldigt naturskönt och vi ser fram emot färden. På onsdag kör vi vidare mot Kapstaden, men först stannar vi en natt vid Cape Agulhas, Afrikas sydligaste punkt och mötesplatsen för Atlanten i väst och Indiska Oceanen i öst. På torsdag når vi Kapstaden och ska hämta upp Nicole’s familj på flygplatsen. Glädjescenerna lär bli storartade då 6 veckor är lång tid att vara utan sina barn…
Som en liten parantes kan tilläggas att vi, trots att vi bestämt oss för att ha ledigt dessa dagar, spontant blev sugna på att läsa på mer om de teorier som vi baserar vår studie på. Så när vi låg vid poolen vid vårt Guest House kom vi, utan att det ens kändes som jobb, fram till en del grundläggande gällande analysmetod av vårt insamlade material samt upplägget av examensarbetet. Vi är nöjda med vår undersökning så långt och riktigt taggade på att fortsätta skriva.
Det var vad vi hade så här långt, återkommer med mer spännande upplevelser i slutet av veckan!
Första elefanten som vi såg i Addo.Denna elefanten stod bara en bit ifrån vägen. Fick en fin film men vet inte hur man lägger upp den här ^^PUMBA!!!Tessa och Stella njuter av utsikten.Denna fantastiska solnedgången fångades på bild när vi satt och åt på restaurangen i Addo. Mysigt!Vår lunchutsikt i Port Elizabeth. Vi hoppade poolområdet och solade och badade i Indiska oceanen (som syns i bakgrunden) istället 🙂
Tog inte med mig mobilen till skolorna denna veckan så ni får nöja er med en bild på stranden cirka 15 mins gångavstånd från min lägenhet.
Men hallå, vad tog den första veckan vägen!? Det har redan gått en vecka sedan jag satte min fot på St. Lucia och jag insåg precis att jag har missat att skriva här på bloggen, ber om ursäkt för det.
Som sagt så rullar allting på här, nästan lite för fort om ni frågar mig. I lördags förra veckan blev jag upphämtad av min kontaktperson på flygplatsen. Fick stå och vänta på henne i cirka 1,5h efter avtalad tid vilket är väldigt vanligt här i Karibien (och något som jag fortfarande måste vänja mig vid).
Min kontaktperson skjutsade hem mig till kvinnan som jag hyr en lägenhet av, som är så himla go och rar. Blev väldigt tacksam när min kontaktperson gav mig några dagars ledighet innan jag skulle ut till C.A.R.E-skolorna för att träffa personal och studenter (eller trainees som de kallas). Under mina lediga dagar hann jag bosätta mig i min lägenhet men också träffa en volontär som jobbar på C.A.R.E. som visade mig runt i området och vilka bussar jag behövde ta för att ta mig till de olika skolorna. Verkligen guld värt med en sådan kontakt!
Så, i tisdags satte jag mig på bussen för att bege mig till C.A.R.E i Odsan där jag förhoppningsvis kommer kunna genomföra några av mina intervjuer. Jag träffade personalen och även eleverna i både Adolescent Development Programme (ADP),det program som de går första året för att bli bättre på att läsa och skriva men också för att utveckla en positiv attityd, och Skills Programme, ett- eller två års yrkesutbildning där lektionernas fokus ligger på den inriktning de valt, till exempel elektronik. Det märktes ganska snabbt att de inte var vana vid att ha en ung, vit kvinna på skolan då de alla stirrade på mig med ögon stora som golfbollar. Försökte att inte tänka för mycket på det och la istället fokus på att presentera mig själv och anledningen varför jag var där. Jag berättade om min fältstudie och att jag gärna skulle vilja intervjua åtta stycken studenter, fyra män och fyra kvinnor. Mitt första besök var endast till för att låta dem träffa mig, höra om min studie och ställa eventuella frågor. Vissa av dem verkade lite osäkra på mig men det fanns ändå ett gäng som var väldigt frågvisa och ville veta mer om mig, kul! Imorgon (måndag) ska jag åka tillbaka för att genomföra intervjuer. Tyckte det kändes bra att inte starta med intervjuerna redan första dagen då det gav dem en möjlighet att vänja sig vid mig och lära känna mig lite bättre.
I onsdags åkte jag ner till Anse La Raye för att besöka det största C.A.R.E-centret med cirka 70 stycken elever. Här var en större blanding av pojkar och flickor (gick inga flickor på Skills Programmet i Odsan), så hoppas på att iallafall få genomföra mina fyra intervjuer med flickor här. Personalen var otroligt trevlig och bjöd in mig snabbt i klassrummen och lät mig lära känna eleverna. Märkte direkt att många var intresserade av att genomföra intervjuerna så det ska nog inte bli några problem att få ihop dem.
I torsdags besökte jag centret i Soufriere, men eftersom de inte har något Skills Programme, utan endast ADP, kommer jag inte genomföra några intervjuer där. Anledningen till varför jag endast vill intervjua de som går Skills Programme är för att de har tänkt mer på vad de vill göra med sin framtid, vilket min fältstudie lägger fokus på. Men det var ändå intressant att få se lokalerna och träffa studenterna, som även här var väldigt nyfikna på vem jag var.
Nu kommer jag spendera söndagskvällen med att förbereda inför intervjuerna imorgon. Ska bli väldigt spännande att få höra vad de har att säga och jag håller tummarna att det kommer gå bra.
Hejsan alla!!! Det var ett tag sen nu! Kan med glädje rapportera att inget allvarligt har hänt sedan mitt sista inlägg, hahaha ^^ Däremot har mitt arbete här nere äntligen dragit igång känns det som. Har lyckats intervjua tre stycken än så länge och har tre, potentiellt 5, intervjuer nästa vecka plus att en av dem ska försöka hjälpa mig få tag på några dokument som min analys hänger lite på, så det känns jätte härligt. Jag har varit lite fundersam ifall jag verkligen kommer att hinna med min deadline för green light meeting där man måste lämna in mesta delen av uppsatsen till handledaren, runt 80-90 %. Det är där man får godkännande att lämna in uppsatsen och sedan delta i opponeringen. Missar man detta får man vänta med att gå upp i augusti… så helst vill man ju bli klar innan sommaren. Anyway, den deadlinen är den 24 april och jag har varit skeptiskt till om jag verkligen kommer att hinna med allt men som det ser ut nu så kommer det nog att gå (peppar peppar) vilket känns jätte skönt!!
Jag har också fått flytta ifrån den där förbaskade kyrkan!! hahaha!! Det har varit jätte störigt då det är både en skola (skrikande barn hela dagarna) och en gospel kyrka (där kören gillar att öva nästan varje kväll). Inte bara det, utan elen stängs av hela tiden känns det som, och jag som bara hade en fläkt fick utstå värmen ganska mycket i samband med allt ljud!! Det började kännas lite som ett helvete trots att jag bott där tidigare. Så det är jätte skönt att jag nu har fått flytta in hos min lokala handledare mina sista fyra veckor här. Hon ska nämligen hem till Sverige för lite semester så kommer ha stället för mig själv i några veckor och det är såå härligt här. Hon har AC i hela lägenheten, balkong med havsutsikt och tillgång till en pool så nu kan jag äntligen börja jobba på min bränna hehe 😉
Vi hörs mer nästa vecka!! Ha det gött!!
Kände att jag förtjänade lite glass efter min tredje intervju 🙂Här är utsikten som jag kommer att njuta av de sista fura veckorna här nere 😉Kom äntligen iväg till stranden förra helgen. Det är så svårt att ta sig någonstans i denna stad när man inte har bil. Vill ju inte spendera sjukt mycket pengar på att åka taxi överallt…Det är så tydliga klass skillnader här i det här landet. Det här är på väg till stranden och som ni ser så bor de i små hus som nästan ser ut som hyddor precis utanför huvudstaden och här sitter jag och klagar på att elen stängs av lite då och då, hahaha #spoiledbrat.
