KS – GPS – Sida 8 – Minor Field Studies

22 november, 201422 november, 2014 av Ethel Bergman Carter - Inga kommentarer

Intervjuer och fältbesök

Hej allihop!

I Indien är allt finfint. Har fått rapporter om kyla och hört att hela Sverige haft ovanligt få soltimmar i November. Här skiner solen nästan jämt. Den här veckan har jag intervjuat Sadhna’s Chief Executive och fått spännande insikter i organisationsstruktur och vad hon anser om Fair Trade som ”marknadsföringsknep” och hur Sadhna jobbar med Fair Trade i olika steg av processen. Nästa vecka ser det ut att bli flera besök till produktionscenter med deras inköpsansvarige. Ska bli spännande att se hur det ser ut där kvinnorna jobbar.

Jag har även hunnit jobba vidare på mitt praktikprojekt, att ta reda på varför folk inte använder sina nybyggda Ecosan-toaletter fast de har dem. Än så länge finns det ungefär lika många anledningar angivna som det finns människor med tillgång till toaletterna. Får se om jag lyckas lista ut något.

30 oktober, 2014 av Ethel Bergman Carter - Inga kommentarer

Diwali i Udaipur

Hej kalla Sverige! Här kommer en hälsning från ett 30-gradigt Udaipur. Sedan jag skrev sist så har jag hunnit få vara med och fira Diwali hos Santosh, en kvinna som jobbar på Seva Mandir och fått prova på hur det är. Jag och de andra praktikanterna fick vara med när hon och hennes döttrar tillbad gudinnan Lakshmi och sedan åt vi daal (linser) med jättegott hembakt bröd och en söt efterätt bestående av mandel och ris som hade kokat i en evighet i jättesöt mjölk. Efter maten smällde barnen smällare och vi fick tända den indiska motsvarigheten till tomtebloss tillsammans med barnen. Runt om på gatorna lät det ungefär som krig med tanke på alla smällare som small och hur det ekade mellan husväggarna i de trånga gränderna.
Jag har även hunnit skriva och komma ganska långt på frågorna jag vill ställa till kvinnorna som jag hoppas kunna åka ut och intervjua i dagarna, ska bara se till att få tag på en bra översättare först. Förhoppningsvis är allt det fixat senast fredag så kan jag hålla intervjuerna nästa vecka i byn Delwara där de flesta jobbar. Har även bokat in några intervjuer med personer som jobbar mer administrativt med kopperativet, ska bli kul att prata med dem också!

21 oktober, 2014 av Ethel Bergman Carter - Inga kommentarer

En första hälsning från Udaipur

Hallå!
Det här blir mitt första inlägg på bloggen. Jag befinner mig sedan två veckor tillbaka i Indien och bor i Udaipur där jag också gör praktik på en lokal organisation samtidigt som jag samlar data till min kandidatuppsats i International Relations. Organisationen jag jobbar hos heter Seva Mandir som betyder ungefär ”temple of service” enligt dem själva om det översätts till engelska. Jag har blivit tilldelad ett projekt som fokuserar på så kallade Ecosan toaletter och deras fördelar respektive nackdelar. Utöver mitt projekt hos organisationen ska jag själv intervjua personer som på något sätt är involverade i organisationens Fair Trade-kooperativ som heter Sadhna. Den första veckan hos organisationen har inte varit jätteproduktiv eftersom min handledare är upptagen och nu är det snart Diwalifirande (tänk både jul och nyår samtidigt så förstår ni hur stort det är!) så ingen gör något jobb någonstans. Vi får se vad jag och de andra praktikanterna hittar på på Diwali (nu på torsdag), om det blir smällare och sötsaker även för vår del. Ska bli spännande att få vara med och fira!

21 augusti, 201329 augusti, 2013 av Irene Niemi Apgaua - Inga kommentarer

Bolivia!

Jag kom till La Paz klockan 5 på morgonen i söndags. Jag har endast varit här i tre dagar men har redan upplevt så otroligt mycket! Jag bor hos en underbar familj som har tagit mig under sina vingar som om jag vore en familjemedlem. De har gett mig mat, tagit mig på rundtur i La Paz, satt in 75 olika dokument om skolan på min USB, ordnat så att jag har fått åka med sonen i skolbussen och viktigast av allt, gett mig sin vänskap.

Jag har varje morgon och kväll sett hur mamman i familjen har vecklat ut en tygbit och tagit upp samma små hårda brödbitar ur tygstycket. Jag har verkligen undrat hur någon kan få gamla brödbitar att se så värdefulla ut. Jag tänkte att det kunde ha med familjens ekonomi att göra. Men så idag, då vi satt och drack kvällste berättade hon om Aymara folkets traditioner. ”Det är förbjudet att slänga mat, inte ens en gammal brödbit får man slänga. Om det råkar bli kvar en liten ostbit som man inte vill äta så får man ge den till någon annan som behöver den, till exempel en hund på gatan. Det finns alltid någon som behöver den”. Det är så fint att få träffa så fina människor! Det är otroligt att några enkla få ord kan få en att förstå att det livet man lever faktiskt inte är normalt utan helt enkelt bara överflödigt.

I två dagar har jag varit i en skola högt uppe i bergen utanför La Paz. Det är en väldigt speciell skola. Det finns alpackor, lamadjur, hundar, ankor, höns och tuppar på skolgården. Skolbyggnaderna är täckta av färgglada målningar som barnen och lärarna har målat tillsammans och utsikten är fantastisk med de vackra snöklädda bergen. Men det mest speciella är ändå undervisningen. Barnen får lära sig att vara kritiska till omvärlden, att diskutera, att lyssna på varandra och bli lyssnade till. Varje måndag börjar hela skolan med att träffas på skolgården där alla elever och lärare får ta upp saker som hänt under veckan. Det kan handla om allt från en borttappad klämma till en ankas mystiska död. Till lunchen tar alla med sig en liten skål med mat. Det kan vara kokta ägg, grönsaker, ris eller kex. Alla i klassen sätter sig i en rund ring på skolgården och skickar runt de små skålarna så att alla får äta av allt. Alla äter med samma sked.

Jag tänker stanna i La Paz tills fredag morgon då jag beger mig till Cochabamba. Jag vill inte lämna alla dessa fantastiska människor, det känns nästan löjligt att känna så efter endast tre dagar. Syrebristen har dock gett mig en konstant huvudvärk och det skall bli skönt att komma ner till lite lägre höjder. Men det är det lilla, jag ar oerhört lycklig över att vara här!

10 juli, 201329 augusti, 2013 av Maria Persson - 2 kommentarer

Allt blir inte riktigt som man tänkt sig

Jag kom aldrig iväg till Port Loko. Jag fick aldrig någon intervju med ministern för Ministry of Minerals and Mines. Istället hamnade jag på sjukhus och blev behandlad för malaria. Men jag är glad ändå eftersom jag är övertygad om att allt det material jag har kommer att räcka mer än väl till min uppsats.

Så vad har jag lärt mig under denna resa? – Var öppen och bjud på dig själv! – Bo hos en familj! Allt går bara man vill! Även om det inte blir som man planerat så kan det bli bra ändå! 🙂

10 juli, 201329 augusti, 2013 av Maria Persson - Inga kommentarer

Radioskugga

Efter tio dagar i Bumbuna är jag nu tillbaka i civilisationen. Det blir svårt att hålla kontakten med nära och kära utan internet. Men nu är det problemet löst då jag är tillbaka hos min första surrogatfamilj, och har internetuppkoppling på 15 min avstånd.

Jag är mycket nöjd med min tid i Bumbuna och har samlat in en stor mängd material. Jag har pratat med allt från människor på gatan till högt uppsatta chefer till tribal leaders, och all data tyder på att något inte står rätt till…….. Vad den/de felande länken/länkarna är får min uppsats svara på.

Nu har jag också etablerat kontakt med en person i Port Loko som är det hamnområde där järnmalmen lastas och skeppas till Europa. Så om några dagar bär det av mot Port Loko.

10 juli, 201329 augusti, 2013 av Maria Persson - Inga kommentarer

Bumbuna

Efter några dagar i min nya familj har jag nu också etablerat kontakt med en organisation som verkar för demokrati och mänskliga rättigheter. I ett av de distrikt som organisationen arbetar i ligger byn Bumbuna. På denna plats utvinner African Minerals Limited järnmalm som sedan skeppas till Europa. Med hjälp av en representant från organisationen har jag nu tagit mig dit och börjat göra mina intervjuer. Dessutom har jag fått ännu en ny familj, eftersom min kontakt ”visste nån” som kunde ta hand om mig. Gästfriheten i detta land vet inga gränser :).

10 juli, 201329 augusti, 2013 av Maria Persson - Inga kommentarer

En ny familj!

På kvällarna förvandlas receptionen på vandrarhemmet där jag bor till ett lokalt vattenhål. Människorna i området kommer dit för att få senaste up-daten, ta en dricka eller bara snacka skit. Det är en väldigt trevlig miljö där alla snackar med alla och självklart var ”alla” intresserade av att snacka med mig. Jag blev snabbt vän med en man som bodde några hus bort. Han frågade vad jag gjorde i Sierra Leone och jag berättade om mitt forskningsprojekt och var jag var på väg. Det visade sig att han hade familj uppe i norr, så om jag ville ha någonstans att bo så kunde han fixa det. Jag sa JA! innan han hunnit blinka. Så nu har jag flyttat in hos min nya familj. Det kunde inte ha blivit bättre, snacka om att komma människor in på livet :).

20 maj, 2013 av Sofie Sjölander - Inga kommentarer

Livet i Myanmar

Livet i Myanmar är så lätt, men samtidigt så svårt. Jag har fått uppleva så många fina möten med generösa individer, ändå känns det hopplöst ibland med detta projekt. Då folk kommer flera timmar för sent till möten eller helt enkelt inte förstår vad en är ute efter är det lätt att vilja ge upp..

Jag har varit här i två veckor och två dagar och än så länge har jag inte gjort fler än 9 intervjuer. Det är verkligen supersvårt att få folk att vilja tala om konflikten och sina upplevelser och ännu svårare att försöka vara effektiv i ett land där tid är underordnat livet. Medan jag jobbar på att hitta fler informanter passar jag på att försöka nätverka med så många kunniga inom området som möjligt.. Det känns ganska ovant, då jag sällan gör detta i Sverige, men det verkar ge utdelning. Jag kommer nästa vecka att intervjua minst två personer från den coola generation -88 rörelsen, som kämpade för demokrati och rättvisa i den dåvarande totalitära militärstaten Burma under general Ne Win.

Det ser ut som att jag kommer att åka till Rakhine state, då det i nuläget är säkert att åka till i alla fall ett fåtal platser. Cyklonen, Mahasen, spåddes drabba alla IDP’s (internally displaced persons) som lever i tältläger i Rakhine, men drog istället mer nordväst. Dessa människor (både buddhister och muslimer) har ingenting och kommer med all säkerhet att lida av bl.a. svåra sjukdomsspridningar under regnperioden, men klarade sig relativt bra denna gång. Det har varit regnigt och oerhört blåsigt här i några dagar, men i övrigt märktes inget i Yangon.

De två Australiensarna jag bor med är båda bortresta, så nu har jag hela lägenheten för mig själv, vilket jag hoppas ska resultera i det magiska ögonblicket när jag påbörjar det evighetslånga transkriberandet…men vi får se, det kanske får vänta tills imorgon…

13 maj, 201313 maj, 2013 av Rudy Mengesha - Inga kommentarer

My key persons: THEEE Nana Akufo-Addo???, Ben Ephson, CDD, UNDP and so on…

Time has just been flying and I can’t believe that I’m actually going back to Sweden in a few weeks. Even though I really miss my loved ones back home in Sweden I looove Ghana I don’t really feel ready to go back just yet. I’ve got used to heat, happy people and everything that comes with Ghana.

The thesis is going great. Iv’e changed structure a bit to put more focus on International Organizations and democracy promotion. I’ve been struggling to get the key persons from both international organizations and domestic organizations that work with democratic governance and all those issues. At first things were moving sloooow, however around the end of April things were moving in the right direction. Also I finally met my supervisor Dr. Aidoo. (Standing ovations!)

The interviewees I’ve met with so far, except the people of Ghana, are the UNDP’s government analyst, CDD staff, Head of research at Danquah Institute, Ben Ephson, ex correspondent of BBC Ghana and now managing editor of the Daily Dispatch Ghana (practically a hero in Ghana’s democratic development) and I’ve scheduled meetings with IDEG and the World Bank. So finally I’ve got people from every group that I planned on.

One funny thing is that last week, I had scheduled a meeting with the Danquah institute. I had contact with a man named Nana Akufo-Addo from the Institute. Before we decided exact time for the interview he said that he would get back to me to confirm. He didn’t get back to me. No mail, no call, no nothing. I have to be honest I was really dissappointed. Anyway 2 days later I got a call from the head of research, Nana Attobrah who scheduled the meeting with me. I was a bit surprised thinking ”but wait I was supposed to meet the other guy??”. But I was happy to get contact with him since he to was a key person. So when I finally got to the Institute, I conducted the interview, Mr. Attobrah was in time and everything. It went just like I had planned. So I decided to ask what had happened to the original interviewee. He was like ”ohh he’s in court”, I looked at him wondering, and he was like ”the presidential court case you know”. In Ghana, right now there is a huge presidential court case being broadcasted on national TV it’s the NPP vs. NDC presidential court case. Then NPP claims that there was some fraud going on with the voting in the December 2012 elections. So the Nana Akufo-Addo I was supposed to interview was actually THEE presidential candidate Nana Akufo-Addo. I was a bit star struck I have to tell you and I was definitely not dissappointed anymore. It was a very good reason for him not to get back to me, cause he was in court. 🙂

And oohh a funny comment from an interviewee during a discussion about promises made from politicians that I have to share. ”You know it’s like a man dating a woman. They make all the promises, once they get in good, all will not be fulfilled.” I couldn’t stop laughing!

Today I’ll just work on transcribing interviews. I’m transcribing like a crazy lunatic!

Me and Ben Ephson at his office. Tema Here at the beach in lovely Tema.