Asanti sana, squashed banana!

ÅÅåå Lejonkungen, inte visste vi att vi kunde Swahili!?

Kan inte riktigt förstå att vi nu äntligen är i Nairobi, denna resa till Afrikat som vi så länge talat och tjatat om.

För en vecka sedan landade vi på Kenyatta airport och när vi steg ut ur planet chockades vi av den tunna, fuktiga och ljuva Nairobiluften. Väl inne i teminalbyggnaden chockades vi ännu en gång av dessa långa och till synes kaosartade köer för att få stämpla vårt visum.

Vi har gjort oss hemmastadda i ett idylliskt område i den nordvästra delen av staden och ser fram mot att försöka lista ut hur Matatus (lokal minibus) kör i stan. Blir ett kommande äventyr att åka med.

Vi har haft en förvånansvärd effektiv första vecka. Genom sjukhuset, Ruaraka Uhai Neema hospital, har vi besökt fyra kliniker i några av stadens många slumområden. Trots alla berg av skräp, urusla vägar och där dess invånare lever på mindre än 1USD om dagen så är människorna ändå så fantastiskt rena och glada. Hur är detta möjligt?

Mathare slum
Mathare slum

Tillsammans med två tjejer som jobbar på sjukhuset, en som leder olika projekt som sjukhuset driver samt en läkare som ska göra en studie på undernäring bland gravida kvinnor, åkte vi ut i slummen. Deras samarbete med klinikerna har underlättat vårt första möte i kåkstäderna där vi ska finna de sjuksköterskor som vi tänker intervjua. Att följa med en organisation som redan har mycket samarbete och kontakt med klinikerna har för oss varit väldigt smidigt.

IMG_1453-2
Caroline tillsammans med Silvia på RUN

Nu har solen gått ner så det är dags att sätta igång den där brasan och hälla upp den där drinken!

Google drive är din bästa vän

Tiden går fort och plötsligt har vi passerar halva tiden av vistelser. Vi har hunnit skriva ca en fjärdedel av uppsatsen, intervjuat fem studenter och hittat ett företag som transkriberat dessa. När vi skickat ett första utkast till vår handledare hemma i Malmö passade vi på att ta lite semester. Helgen spenderades vid Karibiens pärla; Cartagena de Indias. Vi bodde på ett hostell med en svalkande pool, pratade om allt annat är uppsatsen, trängdes med turister på vita stränder och brände oss röda trots solskyddsfaktor 50, men glada och utvilade är vi tillbaka i storstaden! Efter vårt visuella möte med vår handledare känner vi oss nöjda och lättade. Vi är på rätt spår och forsätter att skriva. Bortsett från uppsatsskrivandet har vi har hunnit flytta till ett livligare och trevligare område, skrivit upp oss på en språkskola och köpt en ny datorsladd…

Härmed vill jag uppmana alla som skriver en uppsats att använda Google drive. Dagen då dator plötsligt dör av en ofrånkomlig anledning kommer du att skratta dig lycklig att du haft huvudet på skaft och använt internet! Detta skriver jag från egen erfarenhet. En helt vanlig morgon vaknar vi upp, dricker pulverkaffe och yoghurt. När arbetsdagen ska börja ta form och datorn sättas igång, går detta inte. Efter en lättare panik attack och Matildas lugna stödjande röst samlar jag mig, får mitt sunda förnuft tillbaka och tillsammans planerar vi om dagen. Vi går hand i hand och besöker en Apple butik i köpcentret några kvarter bort. Det visar sig att en ny batterisladd ska införskaffas och helst ska även hela batteriet inuti datorn byttas ut., vilket beräknas ta två veckor. Gracias, pero no Gracias. Datorn funkar med sladden i, förhoppningsvis några veckor till.

Sedan senaste blogginlägget har vi fått lite frågor från andra som också är sugna på att skriva C-uppsatsen utomlands. Detta ska ni absolut göra. Fortsätt att skicka frågor så svarar vi så fort vi kan! Att skriva uppsatsen utomlands borde varenda kotte göra.

Lite bilder från mitt äventyr i Yuanyuang bland risterasserna.

Risterasserna
Risterasserna
En lite större gata i en av byarna runt risterasserna.
En lite större gata i en av byarna runt risterasserna.
I de fattigare delarna av Kina arbetar man ofta med sina barn på ryggen.
I de fattigare delarna av Kina arbetar man ofta med sina barn på ryggen.
En del av söndagsmarknaden
En del av söndagsmarknaden
Vacker soluppgång över risterasserna
Vacker soluppgång över risterasserna
På söndagsmarknaden kunde man besöka den lokala tandläkaren som drog ut tänder och "fixade" tänderna utan någon bedövning.
På söndagsmarknaden kunde man besöka den lokala tandläkaren som drog ut tänder och ”fixade” tänderna utan någon bedövning.
I byarna som vi besökte runt om risterasserna behandlade man djuren fruktansvärt. Och på ett ställe av någon anledning som vi inte fick fram då de inte pratar mandarin där utan minoritetsspråket som tillhör Hani eller Dai, så hade man satt en hund såhär.
I byarna som vi besökte runt om risterasserna behandlade man djuren fruktansvärt. Och på ett ställe av någon anledning som vi inte fick fram då de inte pratar mandarin där utan minoritetsspråket som tillhör Hani eller Dai, så hade man satt en hund såhär.

Mambo!

Vi befinner oss nu på ett ställe som heter TICC, i Tanga, Tanzania. Här har vi vart i en vecka. Det är supervarmt och efter vi skrivit klart det här ska vi bada!!

TICC är ett väletablerat center, hit kommer studenter och frivilliga från olika delar av världen. Mest är det norska sjuksköterskestudenter, då det är grundat av norska sjuksköterskeförbudet. TICC har, med hjälp av sponsorer, olika program som syftar till att hjälpa närområdet. Programmen har olika fokus, som tex äldrevård, familje-stöd, sjukvård för gravida kvinnor och barn under fem år, familjehem för HIV positiva barn och utvecklingshämmade barn, hälsokontroll för skolbarn och mycket mera!

Idag var vi med ut till en by, till en klinik för barn under fem och gravida kvinnor. Det var väldigt spännande. Barnen vägdes och fick vaccin, gravida mammor kom på kontroll och andra kvinnor kom för preventivmedel. En motsvarighet till barnmorskemottagning och barnavårdscentral i Sverige alltså. Imorgon kommer vi följa med ut till samma ställe igen och då kommer vi att intervjua en sjuksköterska som jobbar där.

Parallellt med att vi skriver uppsatsen kommer vi följa med ut på olika program. Hittills har vi också fått åtta timmar swahili språkintroduktion, försökt acklimatisera oss lite, vänja oss vid värmen och lärt känna kulturen lite grann.

Så här fint har vi det här:

IMG_4034IMG_3999IMG_4036

Bara två vekor kvar

I morgon är det exakt två veckor kvar tills jag åker hem till Sverige. Min tid här har varit mycket spännande och givande på alla sätt och vis men jag kan inte stick unders stolen med att det ska bli skönt att komma hem. Hem till sin egen säng, äta med kniv och gaffel och framför allt tillbaka till mina älskade vänner, familj och sambo.

Förra helgen var jag i Yuanyuang och såg risterasserna. Det va oerhört vackert, byarna runt omkring var dock en chock. Det var mycket fattigt och de hade ingen kunskap om hygien. Det var ett spännande äventyr.

Denna helgen var jag i ett något mer turistigt ställe, jag var i Dali. Vacker gammal stad som har blivit uppbyggd igen. Jag såg några minoritetsbyar runt om sjön Er Hai, three pagodas och ett super fint tempel.

Nu måste jag återgå till mitt skrivande, som just nu går lite trögt men det vänder nog snart. =)

Zaijian

Mingalabar!

Hej

Jag är i Yangon nu. Lämnade Taunggyi och Shan state för ett par dagar sen. Blev klar med intervjuerna och observationer så kände att jag kunde ta mig tid för att skriva här nere istället.   MY-1973

Senaste tiden i Taunggyi var sjukt bra faktiskt. Hann se mig omkring lite. Hade småångest över att jag inte varit runt särskilt mycket. Men fick följa med till ett par byar och ett stort tempelområde i Kakku. Kakko är en helig plats för Pa-O minoriteten, vilken min tolk bland annat tillhör, och är ett mindre fält med ca 2,500 små stupor. Vackert. Var där med två unga snubbar som jag träffat innan. En av dem hade pluggat engelska i sex månader men aldrig pratat med en utlänning så det kändes fint att få vara den första. Inga problem där. Framtida engelskalärare, båda två. Vi pratade om kulturella skillnader och jag fick prata om min syn på världen. Typ feminism. Det blev intressant. För visst, det finns strävan efter lagstadgad jämställdhet och kvinnliga rättigheter (bland annat ska politiken utgöras av 30% kvinnor) men jag har inte hört någon pratat om feministisk etik.

B-WEB-2267

Hur som. Jag var i en by en timme utanför Taunggyi och gjorde mina sista intervjuer. Fick prata med en 81-årig jordgubbsodlare, som i princip bevittnat hela den demokratiska resan, från självständighet till regim till frigörelse idag. Och en kvinna som inte hade någon uppfattning om medier, men insåg vikten av att få ta del av ett större politisk samtal. Sen åt vi jordgubbar, drack te och pratade om världen.

B-WEB-2294

Men nu Yangon ja. Stor stad. Stökig. Smutsig. VARM. Men jag gillar det. Träffade David Holmertz från det svenska sektionskansliet som varit i Myanmar sedan 2008. Vi pratade om medier, censur och ekonomiska förutsättningar. Det var bra att få ett perspektiv utifrån på det här. Jag har varit otroligt ingrötad i allting. Förhoppningsvis ska det leda till att jag kan närma mig analysen lite mer kritiskt. Vilket borde börja nu!

Fast först ska jag över till Dala, byn på andra sidan floden här. Det ska tydligen vara som natt och dag jämfört med stadsvimlet.

Mingalabar!

/F

Interviews in a hot Nicaragua

This week have been interview week and 3 have been done so far. And I can tell you that it is so much fun, it is hard to keep the interviews shorter than 1 hour! My interviews are not straight/up interviews with prepared questions it is more like thematic discussions. This means that we are having a conversation/discussion about some themes that I have prepared and the interviewee is the one doing the most talking. I thought and I have also been warned from people at home and here that abortion is a really stigmatized subject and that it will be hard to get the information that I am looking for. I have also considered this and I was a bit nervous during the first discussion, but it went really good and it was no problem to bring it up after about 30 min of discussion of other relating factors. But something that is hard to handle are some opinions that I myself don´t agree with. Trying to stay in the role of information gatherer and not someone who came here to give information and lecture about abortion and reproductive rights. So I am working on how to stay calm and proceed with question on why it is like that and so on.

I still have to do at least 2-3 discussions more so the following days I am going out to look for some more persons who would be willing to participate in the research. I have already asked the other participants if they know anyone but I haven´t got an answer there yet. Someone that would be so interesting to interview is the teacher here at the school who is teaching the sex-ed course since 15 years back. I think that she will have some really valuable information, so I am going to try to get in contact with her.

When transcribing the interviews I learn a lot on what I have to do a little bit different the next time or I find a question that I really have to ask the next person, it is a process and I am learning along the way. So the following days will be transcribing and just collect and organize the material that I have right now.

Nicaragua is as hot as it can be and I am longing for the rainy season to start soon!

/Sandra

Field study indeed

My field study here in Maroco is concentrated on one organisation and its way of working. To be able to see and understand the bigger picture though, I take every opportunity to get extra input. Last week was very interesting. I had the chance to meet a young woman who is about to start her own feminist NGO. Her first goal concerns the sexual harassment that you experience every day in the streets. She wants the young popluation of Morocco to be able to work side by side with the more experienced NGOs who mainly are run by a bit older women.

Thanks to my house mate I was invited to listen to a formation at UN Women… unfortunately they had to postpone the session due to last minute problems for the NGOs… But, at least I got to see their office, get some information and be invited back in April…

Another event I joined was at the cinema. Every Thursday they show different documentaries with Human Rights theme. The one last week is called: “No Land’s Song”. It is about a woman’s struggle to arrange a concert in Iran. Afterwards was a debate hold and parallels to women’s situation in Morocco was made.

Finally, the week ended with a spontaneous meeting with a president of another feminist NGO who kindly answered my questions and confirmed some of my impressions so far!