Livet på Resort

God morgon,

Jag skriver som en dåre. Så fort jag öppnar ögon tar jag fram datorn och börjar pilla, och skriver det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Känner nu! att jag börjar kunna slappna av. Men jag har en fin enkel och mycket trevlig rutin. Går upp på morgonen, sätter mig på innergården och skriver, väntar på samma frukost som jag beställer varje dag, Masala omelett och kaffe och en skål med mango. Häromdagen beskrev de olika sorters frukost som går att göra med ägg för att de trodde jag inte visste, de trodde jag beställde samma av okunskap, börja beskriva pannkakor, och scramble och kokt och stekt ägg, men jag äter fortfarande min omelett.

Ja ni, skrev klart tidigare forskning i förrgår, vilket var kämpigt så jag varvade med Pina coladas. Riktigt goda har de här. Och hänger med katterna, två tvillingkattungar.

Ska skriva klart diskussionen så är jag i princip färdig.

Hejdå!

skriv skriv skriv

Hej hallå,

Allting löste sig tillslut i Mumbai, alla intervjuer avklarade, alla papper påskrivna och efter att ha transkriberat sitter jag nu och skriver på uppsatsen dagligen. Har haft besök från Sverige, som tog lite tid, så nu håller jag på att komma ikapp. Istället för att skriva i Mumbai har jag förflyttat mig till Goa, så nu bor jag på ett resort med pool och jobbar med uppsatsen på deras innergård. Det är otroligt mysigt. Har också börjat komma till den roliga delen av uppsatsen, diskussionen. Ska bli intressant att titta på mina intervjuer från Deweys ögon. Annars händer det inte mycket. Har en fin rutin av yoga, bada, skriva, läsa, äta. Väldigt skönt med egentid också, från att ha bott i ett dorm i en våningssäng i en månad har jag nu eget rum, och massa tid att fokusera.

Hej så länge!

/ Michaela

Namaskar!

Hallå igen,

Så mycket olika saker har hänt den här veckan. Jag har börjar transkribera tre riktigt bra intervjuer från organisationen SAC samtidigt som samma organisation har slutat höra av sig. Har fått berättat för mig att indier helst inte säger nej till något, vilket innebär att även om de inte kan så agerar de med en positiv respons. Jag är dock glad för de intervjuer jag fått och försöker ha tålamod för att se vad som händer. Det är alltså mycket kulturkrockar gällande hur jag ska bete mig i relation till organisationerna, hur på jag ska vara, vad jag ska förvänta mig etc.

Igår var jag på Fulora Foundations utställning. Den varade i tio timmar och det kom förbi en del viktiga personer i syfte att uppmärksamma eventet och barnens situation. Jag själv blev tillfrågad att hålla ett tal, vilket jag nervöst gjorde och det gick bra! Berättade lite om min relation till konst pedagogik och studien. Fick även intervjua rektorn från ett av Mumbais omtalade konstuniversitet och fick en därmed en djupare kulturell inblick kring Mumbais perspektiv på konst, konstpedagogik och konst i relation till emotionella behov. Just nu har studien ett bottom-up perspektiv från en organisation (SAC) och ett topp-down perspektiv från en annan, Fulora Foundation. För tillfället sitter jag och transkriberar, och det är fruktansvärt intressant. Det finns starka normer i Indien gällande hur en pratar om känslor och det är tydligt hur konsten blir ett verktyg för barnen att uttrycka sig gällande saker de annars inte kan prata om.

Utöver det, har jag hunnit med picknick på tak, turista i Colaba, plugga på café, museum, och hamnade på sjukhus i veckan på grund av urinvägsinfektion, vilket var en helt galen upplevelse. Mår bra nu : ) Ikväll bär det av mot en magdansuppvisning!

Hejdå så länge

 

 

 

Det börjar lossna!

Tredje gången gillt!

Aseema organisation hörde aldrig av sig tillbaka, samtidigt som en tredje organisation välkomnade mig. Har under veckan alltså befunnit mig i ett limbo mellan en organisation som inte hjälper mig överhuvudtaget, en organisation som inte ger mig tillstånd och en organisation som tackat ja, men som jag inte har haft någon inblick i. Idag lossnade det dock. Den tredje organsationen Saturday Art Class, hade en utställning idag som var helt fantastisk. Jag hann med tre ingående intervjuer med volontärerna och fick inblick i hela årets arbete. Organisationen är välstrukturerad, genomtänkt och de var oerhört hjälpsamma. Även denna organisation jobbar med konst för marginaliserade barn i Mumbai för att hjälpa dem bearbeta deras erfarenheter och för att ge dem utrymme att ”vara barn”, och få stöd för emotionella och mentala behov.

Så under denna period av väntan har jag försökt att läsa så mycket teori som möjligt. Har grävt ner mig i John Dewey och försökt förstå och sammanfatta hans teorier med hjälp av människor som skrivit om honom. Jag har även fokuserat på metoddelen för at få stöd hur jag ska lägga upp själva metodarbetet och tankar inför kommande metoddiskussion. Har även skrivit intervjufrågor och försökt förbereda mig.

Så även om arbetet stagnerade har jag varit väldigt glad och optimistisk, känt på mig att det kommer att lösa sig. Samtidigt har det såklart varit lite stressigt och jag har inte riktigt tagit mig tid till att göra roliga saker. Nu när saker och ting börjar lossna känns det som att jag kan slappna av igen och att jag har en riktning! Firade idag med att köpa en indisk pannkaka och lite bindis att ha på pannan. Imorgon ska jag tillbaka till min första organisation för att prata ut, försöka hitta samförstånd.

I övrigt är Mumbai djävulusiskt varmt, jag smälter! Fantastiskt : D

MMmm, allt för nu! Hej sålänge : )

Hallå Mumbai!

Hej!

Så min resa började med att jag missa flyget! Hade gjort ett nytt pass som inte matcha med mitt visa, så fick snällt åka hem. Sånt antiklimax. Men nu har jag snart varit i Mumbai i 2 veckor! Innan jag kom hit, trodde jag att Mumbai skulle var en energikrävande och intensiv stad, och det är precis vad den är : ) Men! Staden är också charmig av samma anledningar. Det myllrar av tutande bilar som åker mellan stora massiva träd, de indiska restaurangerna som är inklämda lite varstans har helt fantastisk mat. Dosa, är min favorit!

Jag bor på ett hostel i ett dorm och träffar väldigt mycket intressanta människor som hjälper mig med mycket och har alltid nån att ventilera eller diskutera uppsatsen med. Rymmer också gärna iväg till taket och gör yoga när jag har tid över.

Gällande uppsatsen har det varit problematiskt. Det började bra med att organisationen pratade om alla olika saker jag skulle medverka i. Men hittills har de bara velat att jag sitter på deras kontor och fortfarande har de inte haft några bildlektioner, som är fokus för min uppsats. Jag har därför börjat leta mig till en annan organisation för att få mer material och spenderade hela gårdagen på en organisation som befinner sig på en skola som jobbar med Room 13, som jag skrev om i mitt SAG arbete. Det var den mest produktiva dagen för min fältstudie och jag lärde mig otroligt mycket och fick många svar. Däremot skrev de att jag måste ha tillstånd för att få komma tillbaka, så nu väntar jag på att de ska godkänna     mina kommande intervjuer och observationer.

Min nuvarande tanke är att kombinera organisationerna och skriva om hur de arbetar med konst för att hjälpa barn hantera emotionella behov, då jag märker att konstlektionerna inom både inom Aseema organisation och Fulora foundation framförallt har som syfte att bearbeta barnens traumatiska bakgrund.

Ok, fortsättning följer…

//Michaela