Inlägg

Publicerat av Cecilia och Sabina - Inga kommentarer till

utmanas av distraktion av olika slag, människor framför allt, nya vänner o härliga ungar. nöjda över den info vi fått fram o spännande att se vad det resulterar i. majsfälten blir fylligare o det känns som regnen börjar avta. är vanare vid värmen o det känns okej att lukta svett eftersom så många andra gör det, skön frihetskänsla.

stor sorg i zambia då en lastbil häromdagen krockade med en fullastad buss och runt 60 människor miste livet. promenerade ovetandes i vägrenen längs samma tungtrafikerade väg samtidigt som olyckan skedde ett par mil bort. några timmar senare när jag skulle tillbaka o tog en taxi, berättade taxichauffören att han precis kom från olycksplatsen där han hjälpt till att lasta o försöka identifiera livlösa människor som var skadade till oigenkännlighet, han var påtagligt omskakad o berättade om fruktansvärda syner som han helst inte velat se.. mina varmaste tankar till dem som förlorade livet och till alla familjer, extended families o vänner…

Publicerat av sristrand - Inga kommentarer till That orange feeling !!!

That orange feeling !!!

Inne på sista veckan tillbaka i Colombo. Dags att sammanfatta allt material som jag fått under resans gång. Det har varit en underbar tid här på Sri Lanka och det känns vemodigt att snart behöva åka härifrån. Hemma verkar det bara vara kallt o grått snön regnat bort idag hörde jag. Tror vi ska ta tillvara på sista tiden här lapa lite sol o hänga på mysiga Barefoot café. De har ett underbart trevligt café inne på en gård där man kan sitta o skriva o fika gott 🙂 Har en del folk att träffa o tacka för all hjälp sen bär det av till Negombo de två sista dagarna. Ligger nära flygplatsen och är det perfekta stället att fylla batterierna med solenergi innan hemresan…..

/ Anders

 

Publicerat av Therese och Alexandra - 2 kommentarer till Studier i Bolivia, första stopp: Härnösand!

Studier i Bolivia, första stopp: Härnösand!

Jag (Theres) och Alexandra läser sista terminen på Miljövetarprogrammet på Malmö Högskola. Vi ska nu skriva kandidatuppsatsen och har tilldelats ett SIDA-stipendium för att resa till Bolivia och göra en Minor Field Study i två månader. Innan svenska studenter ger sig ut på sina MFS-äventyr ska vi genomgå en kurs på Sida Partnership Forum, vilket jag gjorde förra veckan.

Härnösand låg täckt i vacker vinterskrud när jag och två vänner anlände Norrland efter en nätt tågresa från Malmö på 12 timmar. Vi hade pratat om förväntningar på kursen, och enades som att vi nog skulle få ett par mysiga dagar a la folkhögskola med internat, serverad mat å trevligt folk. När vi kom fram till kursgården var välkomstmiddagen sedan länge över och då tröttheten sedan länge infunnits sig landade vi ganska fort i säng.

Följande dag möttes vi av ett gäng förväntansfulla studenter samt en fantastiskt karismatisk föreläsare. Föreläsning blandades med personliga berättelser om vart annat, vilket gav en känslan av att han hade bott precis överallt i världen. Sedan flöt det på, dagarna kom att innehålla föreläsningar och berättelser om världspolitik, pengaflöden, bistånd, kolonialism. Jag tog in allting med en känsla av vemod, maktlöshet och sorg då världens orättvisor målades upp för mig. Som miljövetare pratar man ofta i termer av hållbar utveckling, att vi ska arbeta för att kunna tillgodose våra behov idag utan att försumma kommande generationers möjlighet att tillgodose sina. Men när dagens orättvisor målas upp och det blir tydligt att vi inte ens kan fördela resurserna i nuet, vad är oddsen för att vi ska kunna göra det i framtiden? Och vem har egentligen mandat att definiera någon annans behov…

I detta mörker började så småningom ändå ett ljus spricka fram. Det var inspirerande att höra om vilka länder folk skulle resa till och vad de skulle fokusera sina studier på. Det fanns så mycket engagemang. Vi var en brokig skara med olika erfarenheter och studieinriktningar som alla strävade mot samma mål, en rättvis och hållbar framtid.

 

Efter att ha lyft blicken och pratat världspolitik fanns det även tid för fokus på det egna projektet. Jag fick träffa en man som arbetat i Bolivia under ett par år och han gav svar på många av mina frågor. Mötet med honom gjorde mig otroligt peppad inför vår stundande resa. Kursen avslutades med en tankeställare kring individuellt kontra kollektiva perspektiv samt om vi talar utifrån en låg eller hög kontext. För mig är kommunikation någonting som sammanfattar dessa kursdagar. Den inspiration och det engagemang som vuxit fram är sprunget ur interaktion mellan människor och det är då vi människor fungerar som bäst, tillsammans. Det är även det vi väljer att fokusera vår uppsats på, hur kommunikation och samarbete kan leda till hållbar utveckling.

Våra förväntningar på kursen uppnåddes med råge, gött häng, underbara nya vänner samt ett brinnande engagemang och en större kontext att placera sin lilla studie i. Lycka!

//Theres

Nästa vecka åker Alexandra till Härnösand och vi hoppas hon får en lika fin upplevelse, stay tuned!

Publicerat av Cecilia och Sabina - Inga kommentarer till Dansa pausa och jobba vidare!

Dansa pausa och jobba vidare!

Måste säga att jag är både trött, lycklig, lite stressad och orolig, lyckligt lottad, glad osv osv. Det är bara för svårt att förklara hur det är att var här i Zambia. Man måste uppleva det som händer. Varje dag är det ngt som gör en superglad, som att taxichaffören går tillbaka med kundvagnen eller och hur lätt det var att få ut medicin på apoteket, eller när ngt barn skrattar så där underbart innerligt när man säger hej osv osv. Glad att jag testar massor av ny mat och att den innefattar mycket vegs, men visst är det bara sååååå gott med kött ibland. Försöker lära mig lite Zambisk matlagning och fick en superfin bok av mina vänner från Svergie, Danmark och UK när jag fyllde år. Vi firade i Lusaka med middag och dans på en riktig klubb. Med riktig menar jag att det var ett ställe dit lokalbefolkningen går. Vi vill ju ha real dancing, eller hur Miranda? Oki. Snart lägger nättiden ner och jag måste hinna lite annat. Studien ja, jo den går framåt såklart. Känns redan länge sedan vi gjorde intervjuer men jag tror det är bra att få viss distans till materialet.  Så nu kommer utmaningen med att försöka hålla sig så neutral som möjligt och allt det här med förförståelse osv. Det ska nog gå bra. Snart dax att laga lite chicken and nshima. Kramar! /C

Publicerat av Irina Bernebring Journiette - Inga kommentarer till 130202–Feeling Powerless?

130202–Feeling Powerless?

Today was powerless. And by powerless I don’t mean as in the kind of power you can have over other individuals or over structural issues, but lacking of actual power–the electric currency that animates my life. Without it my entire existence is almost rendered useless. I know that might be seen as a tragic reality of our post-modern and perhaps post-natural society but seriously, how do I go about my day if I can’t use the internet, charge my laptop or my phone? Or even turn the light switch on? (I know, I have a flashlight, but still. And my flashlight wont help the fact that my food slowly spoils in the useless fridge).

Luckily for me I know that the power will be turned back on soon again, so I just wait. And wait. Today I waited for seven hours. Last time I waited for two. It’s strange that the power fails almost on cue when I have something important to do online. And it is strange that I’ve been able to accumulate such an addiction to electricity without even realizing it. But it’s even more strange how quickly I get used to the waiting. Ten or twenty minutes there, an hour one day, five the next. That the lacking of power, even though annoying, reminds me that there are other things, non-electrical, that I can enjoy. So I lay down on the balcony and read a book. And I make pancakes to use up my milk so it doesn’t spoil and I make up the recipe as I go along because I only remember bits and pieces of it. And I become adventurous and explore a new matatu-route and go to the market and buy fruits. It’s like the everyday power-shortages have become small breaks in my electronic and automated life of thesis-writing.

Publicerat av International Office - Inga kommentarer till Vacker betraktelse av Afrika

Vacker betraktelse av Afrika

Efter genomförd MFS ska alla studenter ladda upp en reseberättelse på mfs.nu. Så här avslutar en student, som gjorde sin MFS i Sierra Leone, sin berättelse:

För mig så är Afrika är en mörk, vacker, kurvig, längtande kropp blöt av svett, olja, blod och sand. Jag förundras vareviga sekund när jag är i Afrika hur lätt jag anpassar mig till öde stränder, varm öl, fattigdom, kallt vatten i hink, aggressiva konversationer med okända människor, fiskhuvuden i ris, den totala bristen på hjälp ifall något händer och påtagliga osäkerheten när natten infaller, bilolyckor, glädjerusen, enkelheten i vardagen och den vita hånande solen som aldrig slutar jaga dig och det kolsvarta oändliga regnet som förevigt försöker dränka dig. Livet i Afrika är på något konstigt sätt Det Riktiga Livet fastän jag aldrig kommer bo där förevigt. Men jag tycker om Afrika. 

 

Publicerat av isaeklundberglow - Inga kommentarer till nu börjar det på riktigt

nu börjar det på riktigt

Niklas åkte för en vecka sedan och ikväll åkte både min vän emma och sara. Känns lite läskigt att bli lämnad kvar i lägenheten helt själv, men det ska nog gå bra nu när jag hunnit installera mig lite. Men nu har jag ju iaf hunnit hitta till balletterna jag ska följa samt lärt känna lite folk i närheten så ska nog gå bra. Har ju varit fullt hus här med barn och människor så ska bli skönt också, för med allt liv i huset hade jag aldrig fått någonting gjort här! men vet att jag kommer att sakna alla jätte mkt när de åkt, blir så mkt mer praktiskt att tänka på också såsom att betala hyra och mat etc. Det känns som om det är nu äventyret börjar på riktigt liksom, tout seul!

Publicerat av sristrand - Inga kommentarer till Compact travelling

Compact travelling

Det är fantastiskt vad en tuktuk är kapabel till. Vi träffade en underbar tuktuk ägare som körde runt oss en hel dag på olika besök i studiesyftet, samt flikade in med lite egna guidningar. Han delade med sig av både sina otroligt djupa kunskaper om det mesta och sina personliga upplevelser i livet. Kändes som han var 100 år att döma av hans visdom, men hans ålder var dryga 30. När vi efter en hel dags tur skulle göra upp ville han inte ha något betalt för att han tyckte vi blivit vänner och att han haft lika mycket utbyte som vi. När vi övertalat honom att han måste ha bensinpengar och att han måste ha till sitt leverne tog han till slut emot vårt bidrag.

Efter det härliga mötet bestämde vi oss för att anlita honom för tillbakafärd till colombo. Varför inte åka hela vägen tillbaka med tuktuk. Man upplever så mycket mer och kan stanna när man vill…. men hur mycket rymmer egentligen ett sånt här fordon..? Inga problem blev responsen..”.jag skulle köra till Indien om det fanns en bro mellan Sri Lanka o Indien”. Tre stora väskor, handbagage och en familj med barnvagn rymdes utan problem !!!

/ Anders

Besök hos fiskhandlarn…

Big Tuna !!
Publicerat av Cecilia och Sabina - Inga kommentarer till Moving on a bit!

Moving on a bit!

Går vidare mot analys av transkriberade texter. Går vidare och djupare in i livet och livsstilen här. Det är sååååå spännande och underbart att vara här, men dock tidskrävande att transkribera intervjutexter, jur intressant det än må vara. Nu är den biten snart över dock. Vi har sååååå härliga stunder med alla fina Zambier, UK-människor, svenskan, dansken, the aussie-girl and our lovely US-peace girl. New amazing times ahead. Need more tiiiiiimmmmmeeee. <3<3<3. /C

Publicerat av Cecilia och Sabina - Inga kommentarer till hälsa, pumpa, spring!

hälsa, pumpa, spring!

tänkte på en grej, man blir så infernaliskt hälsosam när man är här i zambia, det ska hälsas till höger o vänster o länge o väl. ibland tröttsamt men oftast så fint. det känns som folket inte är rädda för att se varandra här. hemma är vi så skraja för att någon ska tro att vi har tittat på honomhenne, det är fult att se på varandra, läskigt att bekräfta varandra. men här är folket ett folk (well..det finns sprickor i krukan så klart), ”we are together” hör jag ofta. hemma är vi mer individer, minding our own business, minding our own busy-ness. and mending our loneliness, den där yttersta innersta oändliga ensamheten. kan inte riktigt tänka ut en enda situation då folket här är för busy för att hälsa o se varandra.

…eller kanske…en morgon kom cecilia o sa till mig ’sabina, vet du vad jag såg tidigt imorse!? zambier som sprang!!’ woow, det hör inte till vanligheterna. de springer inte vid emergencies på sjukhuset i alla fall. jag sprang för att hämta blod till en baby på barnavd. min förra vistelse i zambia. mötte en personal i dörren som undrade vad det var frågan om. jag ropade i farten ”a child needs blood urgently!” han skrattade; thats not a reason for running, you know us zambians we rarely run. o när jag tänker efter har jag nog aldrig sett en zambier springa i sjukhuset. jo, en gång en pappa som kom med sin livlösa flicka i famnen… men aldrig personal. så varför sprang de idag? en gammal tant med ett stort bylte på huvudet, efter henne några barn och ett par andra kvinnor med skvalpande vattendunkar på huvudena. så såg vi plötsligt ännu en kvinna utanför köksfönstret komma springande. efter henne en liten flicka. vi ropade genom vår trasiga glasruta ”whyyyy are you people running!?!?” ”bees!!!!!” var svaret.

har hittat en motionsform som passar mig så bra. långpromenixer upp över kullarna mellan byarna, stanna vid alla vattenbrunnar jag passerar och pumpa vatten med folket, särskilt som många ungar blir nyfikna o blir ivriga att komma hämta vatten när de från låångt håll ser en viting stå o pumpa, de kommer springande med sina flaskor, dunkar  o hinkar o det blir mycket armträning och många gos&busmöjligheter med lortiga underbara byungar. sedan brukar de vilja slå följe en bit, vi pratar o håller handen alla på rad. vi kollar på kameleonter o kossor o fiskarna i dammen som egentligen inte syns för vattnet är så brunt.

nu ska vi gå till marknaden en sväng, därefter fortsätta transkribera, käka lurreburre o i e.m traska mot ett vattenfall som sägs finnas någonstans bortom kullarna.

saboi