Nu har jag äntligt kommit fram efter att ha tillbringat två dygn på väg. Det var tydligen storm och dåligt väder så kom inte iväg från kph flygplats på typ 12 h, fick massa matpengar så det var helt ok, efter att ha kommit till Lissabon hade jag och ett helt gäng andra missat våra anslutningar så vi blev iväg slussade med buss till hotell där vi fick sova i typ tre timmar innan vi fick ett wakenup call och slussades tillbaka till flygplatsen, för att tillbringa ytterligare tolv timmar på flygplatsen, fick en ny biljett och skulle nu mellan landa i cassablanca för att sedan äntligen åka vidare till dakar. Hotellet var inte där och hämtade mig då jag var ett dygn försenad men fick sällskap av en förvirrad fransman och vi lyckades få tag på en taxi och tog oss till hotellet, så allt gott!! mange fiiii
Engagemanget från MFS-tiden lever vidare
Clara Norell, är en av våra f.d MFS-studenter. Hon gjorde sin MFS i Sydafrika vintern 2009 och har sedan dess hunnit med att skriva en masteruppsats på samma tema 2 år senare. Ämnet som Clara brinner för är tillgång till rent vatten. Hennes engagemang i frågan har tagit henne både till Musikhjälpen och till Sveriges Ingenjörers blogg, där hon inför deras miljödag den 24 jan gästbloggar.
Är det någon av er andra som aktivit jobbar för en fråga ni brinner för? Kommentera nedan i så fall!
Nice…ii!
Massa känslor här i Afrika. Man blir så lycklig och glad och samtidigt så frustrerad ibland. Just nu sandvatten, och tillgång på el är väl si och så. Känner dock att det är ngt beroendeframkallande med det här stället. Jag lyssnar på musik och tänker på allt vi upplever här i Zambia. Jag är så tacksam. Våra intervjuer är klara och vi transkriberar för fullt och försöker ta till vara på våra vänner från all over. Naturen är obeskrivligt vacker och jag önskar att bilderna gav lika mycket djup som det jag ser. Jag känner mig djup dock och fylld av längtan både efter livet hemma, men också en längtan efter att stanna och redan en saknad. Tiden går för fort och jag önskar vi hade mer tid och mer pengar. Antar att vi är rika dock, på många vis. Jag måste skölja lite kläder i det sparade regnvattnet nu. Hoppas vattnet i kranen kommer snart. Dödade just en gräshoppa. Skulle kanske släppt ut den, som Sabina skulle gjort. Dock stolt att jag ens klarar det här stället med alla småkryp. Tänker inte ens på dem längre. Eller kanske lite då, när man bara här ficklampa till toan på natten. Kommer nog sakna det här rummet lite när vi åker härifrån. Känns som jag tittar på mig själv utifrån lite här där jag sitter. Jag ser mig sitta i sängen på det rosarandiga täcket och på väggen sitter en bild på systerdottern Alice som blev 2 månader i 1 januari. Så upprymd av känslor som även innefattar en viss del smärta pga tandvärk. Fullkomligt hanterbart dock. Nä jag bara måste skölja tvätten nu. Later guys! Love to y’all!
Preparations for Ghana!
So I planned to post my first blog post when the preparations for my trip had started so that one can follow every step of the experience. Since I’ll be travelling to Ghana I thought that I might as well blog in english so that my supervisor, interviewees, my fellow students and family abroad can follow my experiences. Also since my program is in english. Anyways, all the preparations have seriously started now and I’m very excited! I’ve booked my train ticket to Härnösand for the course that’s taking place there. Also these last 2 weeks I’ve taken all the necessary vaccines. (Which was scary by the way, cause I’m truly scared of needles!). I also figured I need to learn how to operate the dictaphone for my interviews, so I’m now trying to acquaint myself with that. And some days ago I finally booked my ticket! Took me about 2 weeks to decide on that so I’m happy and relieved that it’s done.
Well, for now I’m trying to organize and plan the studying part and I’ve found tons of useful literature. So now I’m planning and hoping that the most important parts that could be done in advance like introduction, previous research, theory, method etc. will be completely finished before departure.
Other than this there’s not much happening when it comes to the preparations. Meanwhile I have a paper to be handed in soon, so I’ll have to work on that. Will keep you posted, so stay tuned! 🙂
130111–Matataus, Kibera and KiSwahili!
Mambo! Sasa?
My swahili, or kiswahili is getting better. Especially now that I’ve got to practice all day with a bunch of amazing kids in Kibera. Today was the first day I got to experience another reality here in Kenya. No armed guards or running water. Sophie, the director of 5 C Human Rights Theater group very kindly invited me to her home and let me hang out with her family and friends all day. She met me at a mall close by my house and then we took a matatau, a small minibus, to her house. Now I’m her adopted Swedish daughter and she’s going to teach me some genuine Kenyan cooking and take care of me whilst I’m here. The older kids taught me how to count in Swahili and I taught them how to count in Swedish. And Sophie also told me to stop being a baby about the matataus (apparently they drive like crazy and are quite crowded and a haven for pick-pockets, so I still need to keep my guard up though) and just go ahead and take them. Something that will save me around 570 KSH a day. The taxi to her house is 600 KSH and the matataus are only 30 KSH combined.
Besides hanging out and taking about life, eating really good food and messing around with the three youngest ones Sophie also told me a lot about what she does, what’s she’s passionate about and what some of the struggles women in Kenya face on a day to day basis. We also of course got to talk a lot about Kibera, and since she lives in the highest building in Kibera she showed me the view from the rooftop. We also walked around in the local market where food is like three times cheaper than in the supermarket I’ve been to. It’s so strange to imagine that Kibera, one of Africas largest and most crowded informal settlements is so very close to where I’m sitting now, I’m my very comfortable and spacious living room–we are three people on four bedrooms and a large living-room. It’s only about 15 minutes by car. But in these two worlds the reality of everyday life is so different. Tomorrow I’m heading back to Sophie’s and staying until Sunday. Mama Reina (that’s what the children calls Sophie since her youngest daughter is named Reina) has fixed me my own bed in the same room as Patty and Ryan and since it’s weekend tomorrow I’m hoping on meeting more people who can share an insight into their everyday life. Also. I’m brining my camera tomorrow so hopefully I’ll get some great pictures!
Informationsmöte om MFS 30/1 kl 12.15
Nästa informationsmöte om MFS och hur man söker, hålls den 30:e januari kl 12.15-13 i sal C231 i Orkanen. Vi jobbar på att hitta en lösning så att mötet kan livestreamas också, för er som inte har möjlighet att komma. Du får information om hur man söker, vad man ska tänka på och andra tips och tricks. En MFS:are berättar om sina erfarenheter och en representant från bedömningsgruppen berättar hur bedömningen går till. Välkomna!
Tur till södern
Lämnade Colombo för en färd mot södra Sri Lanka. Samma tanke hade nog halva Colombo som befann sig på samma tåg….Packade som sillar stod vi hela familjen med packning o vagn hela färden til Unawatuna. Jag är van att åka fulla tåg men detta va ändå lite komiskt, framförallt med de tiotal försäljare av mat som plöjde igenom vagnarna trots noll utymme. Klättrade över sätena o höll sig i takräcket med stora boxar fyllda med varm mat…till slut kom en kille som sålde en och en halv meter långa ballonger….undrar om det var någon som tänkte tanken att köpa en ballong vid detta tillfälle…men efter ett par vändor hade han faktiskt sålt en 🙂 Väl framme i Unawatuna fick vi belöning för mödan. Underbar liten by vid havet. Ett av de ställen som drabbades hårt av tsunamin 2004. Detta hedrades den 26:e med minnesceremoni och på typiskt Lankesiskt sätt med fest o fyrverkeri för att gå med positiv energi in i framtiden. Gjorde ett besök på tsunami fotomuseum i Telawatta. En fotograf som tagit sin tillflykt högt upp i en hotellbyggnad hade dokumenterat händelseförloppet.Tragisk katastrof som drabbade människorna i detta område. Över 40 000 dödade…lik som låg o ruttnade i flera månader efteråt…och fortfarande idag när man bygger nya hus eller liknande hittas skelett som antas vara tsunami offer. Skrämmande naturkrafter…1km av havsbotten blev synlig innan andra vågen kom och förstörde det mesta i sin väg. Lika lång sträcka hamnade under vatten. De som klarade sig var de som flydde med djuren inåt land innan…
Haft underbara möten med fantastiska människor här i söder. Hunnit med både projektarbete samt avkoppling o valexpedition o yala safaripark.
Anders
130109–Karibu Kenya!
I’m in Nairobi! Sitting on the floor in my new livingroom grasping the fact that I’m for the first time in my life ”south of Sahara.” The journey here felt much shorter than I was expecting–even though it was snowing i Istanbul and I was rerouted via Amsterdam. I arrived this morning and D. and O. the couple I’m living with had sent a driver to come and pick me up. The driving here is almost even more crazy than in Riyadh, but my new ‘rafiki’ (friend in Swahili) and driver David felt safe. However, I don’t think I will be heading out on the roads driving by myself anytime soon. Today I’ve spent getting acquainted with my neighborhood Kilimani, just north of the city center. This will be my base for now. But my goal is to explore as much as possible. Of course I’ve already gotten lost once, but during the day time most places around here feel and are safe, and people are in general very helpful. Looking for a small supermarket a woman guided me in the right direction, offered me some nuts and told me a little bit about her work with a local NGO. For now things are pretty relaxing. Tonight we are having dinner at an Ethiopian restaurant and I’m going to try and get a hold of a Kenyan number so I can start contacting people to talk to about my project. And I need to figure out what I want to do and where I want to go when I’m here–as I feel and fear that these eight weeks will pass much faster than expected.
Tuonane baadaye–See you later!
tiden springer iväg…
Tiden går och går och om mindre än en vecka är vi hemma igen. Det har hänt mycket sedan vi sist skrev. Vi har hunnit fira både jul & nyår. Har kanske inte haft så mycket julkänsla som man hade haft hemma eftersom det är så himla varmt här. Inte heller har vi ätit någon julmat, men vi klagar inte vi tycker fortfarande maten här är underbar 🙂
Vi har rest runt lite mer på Sri Lanka, besökt fina stränder. Har dock hållit oss i söder. Nu gäller det att njuta av resten av tiden vi har kvar, vilket innebär sol & bad, färska frukt juicer och god mat 🙂
Ha de fint!
Gott Nytt Ar!
Jul och nyarshelgen har varit super. Snart tillbaka till arbetet med intervjuer och transkribering. Alive and kicking helt enkelt. Inte mycket tid nu, men hej hopp och gott nytt ar. /C