18 april, 201818 april, 2018 av Josephine - 8 kommentarer

Kop Ango! from Gulu

I have arrived and settled in Uganda, the Pearl of Africa! And what a welcome. I do not believe that I have ever met as kind, open, and welcoming a people before. Everyone is very eager to chat and help if needed.

After a long but comfortable journey with Qatar Airways (Copenhagen – Doha – Entebbe), my host, Paul (the brother of my classmate and friend, Peter) picked me up at the airport. I spent the first 3 days in his home in Seeta village outside of Kampala, being welcomed by his loving family and housemates. The connection to the family and community is very important and I felt honored to be welcomed and addressed as Auntie or Sister.

On Sunday, I met my contact, Mr. Godfrey Canwat (the Executive Director of Hope and Peace for Humanity), and my two Swedish roomies, Hedvig and Shima, at the bus station in Kampala and we set out for the 6 hours bus journey. Our house in Gulu is very central. It is just a two-minute walk from the office of Hope and Peace for Humanity and less than 5 minutes from Gulu Main Market. At the market, you can get everything! The fresh, gigantic, and tasty avocados are my favorite. And they come at a price of less than 2 SEK. In the house, we also live with the French volunteer, Aude, and (at times) Mary, who is the daughter of the landlady.

Gulu is often described as the “Capital of the North.” The district of Gulu was among those most affected by the war (1986-2010). A conflict that has complex roots and continues to impact the population. Sunday, the 15^th of April, was the Good Deeds Day – a day to do good for and with the communities. As Sunday is a day of rest in Uganda, Hope and Peace for Humanity and their partners invited us to celebrate it, Monday the 16^th. We went to Atyang village where we did different good deeds with community members including cleaning the public toilets, planting trees, slashing (cutting the grass using traditional slashers/knives), giving kits with mosquito nets to expecting mothers and much more. The Good Deeds Day is a day where individuals do something good, large or small, “to improve the lives of others and positively change the world.” While this is a global annual tradition, I aspire to, and encourage others to, try and do good deeds every day.

For now, I am enjoying the hospitality of the locals in Gulu, getting used to the “Ugandan” time, enjoying the local cuisine (Matooke, Posho, Kalo, and Cassava), and waiting impatiently for the mango season. We have our very own tree in the garden! On a last note, and to much amusement for the Ugandans, I managed to get sunburned on Monday. Lesson learned – my sensitive skin is now protected even in the cloudy, rainy weather.

I am looking forward to the next two months in a place where I already begin to feel at home.

The amazing organization that is helping me out. Read more about their projects on www.hphuganda.org.

My outdoor toilet and an avocado tree in Seeta village

My study place in Paul´s garden (Seeta village).

The local bus from Kampala to Gulu where local and Christian music is played on the screen.

Some of my lovely roommates. From the left: Shima, Mary, and Hedvig.

The fruit and vegetable section at Gulu Main Market.

Planting trees at the community health center.

Doing some manual labor to support the local community in Atyang village.

The team of the day, including Hope and Peace for Humanity´s employees, volunteers, and partners as well as community members.

11 april, 201811 april, 2018 av af9233 - 2 kommentarer

Oye, Assam!

I have now settled in Guwahati, the biggest city in the state of Assam and my main base for the 10 weeks I will spend on my MFS.

The city is a wonderful chaos of people, rickshaws, fruit markets and (less wonderful) cars. My home is like a little oasis hidden away from the busy streets. I rent an apartment from a couple with a very big house and a garden. My apartment is in a smaller house in the back of the garden almost surrounded by palm trees and flowers and almost isolated from the noisy main road. My neighbors are three super sweet girls and in the main house live our landlords (who we call Uncle and Aunty) and five more tenants. On first floor, there is also a weaving shop with all kinds of beautiful fabrics and an owner who always serves me tea.

So, in terms of social life and accommodation, I have found my happy place to cope with the initial field study-confusion. I am in contact with many helpful people but coming to Assam opened up so many doors that were previously hidden and my idea of what topics are the most relevant in the area is expanding and expanding.
I am still focusing on women’s rights groups and the experiences of activists as it is my main interest. But the longer I stay here, the more I discover the innumerable complex relations in the state Assam. Tribal and ethnic tensions, memories of armed conflict and uncertainty of what is “the Assamese identity” all make for a super interesting but also very confusing place for doing research.

But for now, I just enjoy the hospitality of my hosts and neighbors (who are eager to feed me spicy and delicious Indian food – I think they got worried seeing me heat up the sorry leftovers of yesterday’s potatoes and daal). Moreover, the house is located just around the corner from NEN, a local women’s rights organization, and the staff there is helpful in finding me reports and more contacts. So, my next two months here look promising as soon as the post-arrival chaos has settled.

Photos are coming up soon! 🙂

// Ida

10 april, 2017 av Regina - 1 kommentar

Tappat räkning på veckor hahaha^^

Hejsan!!!

Förlåt för sen uppdatering. Har aldrig haft en vana av att skriva en blogg eller något liknande tidigare så det händer ibland att det sipprar ut från mitt minne 😉 Men anyway nu är jag tillbaka! Så förra inlägget var jag lite för optimistisk haha. Jag trodde jag skulle vara klar med intervjuerna men självklart är det inte sant. Istället har jag kommit i kontakt med mer människor som jag kan prata med. On the plus side, jag känner att min intervju teknik bara blir bättre och bättre so yay! Så just nu sitter jag och transkriberar dem intervjuerna jag redan genomfört och det är såå extremt jobbigt… *suck. Dem gångerna jag inte kunnat spela in har fungerat minst lika bra så funderar på att skippa inspelning de sista intervjuerna och bara ta anteckningar istället… decisions decisions ;).

Själva skrivande fortsätter med sin snigel fart framåt men jag har en deadline som kommer upp på torsdag så så fort jag känner pressen då kommer kreativiteten, haha. Får bara inflika att min födelsedag är på onsdagen men tack vare deadlinen får jag skjuta upp firandet en kväll vilket är helt okej ändå. Ska bli trevligt att hänga med några kompisar och äta go mat. På tal om vänner, träffade några härliga personer som är bosatta i Kakata, vilket är typ nästan två timmar utanför Monrovia. Funderar på att hälsa på dem men ett evigt problem med resandet i detta land är bristen på kollektivtrafik så får räkna med att det kommer kosta en liten summa då jag måste ta en taxi hela vägen ut.

Annars är det inte mycket att skriva om. Eller ah, det inleddes en strejk i staden idag. Nästan alla affärer, inklusive matbutiker och frukt/grönsaks stånd, är stängde men vi stockade upp våra förråd i helgen så vi klarar oss nog. Men nu ska jag upp till en vän för en middag så vi ses!

2 april, 2017 av Regina - 1 kommentar

Fjärde veckan!

Hejsan alla!!! Det var ett tag sen nu! Kan med glädje rapportera att inget allvarligt har hänt sedan mitt sista inlägg, hahaha ^^ Däremot har mitt arbete här nere äntligen dragit igång känns det som. Har lyckats intervjua tre stycken än så länge och har tre, potentiellt 5, intervjuer nästa vecka plus att en av dem ska försöka hjälpa mig få tag på några dokument som min analys hänger lite på, så det känns jätte härligt. Jag har varit lite fundersam ifall jag verkligen kommer att hinna med min deadline för green light meeting där man måste lämna in mesta delen av uppsatsen till handledaren, runt 80-90 %. Det är där man får godkännande att lämna in uppsatsen och sedan delta i opponeringen. Missar man detta får man vänta med att gå upp i augusti… så helst vill man ju bli klar innan sommaren. Anyway, den deadlinen är den 24 april och jag har varit skeptiskt till om jag verkligen kommer att hinna med allt men som det ser ut nu så kommer det nog att gå (peppar peppar) vilket känns jätte skönt!!

Jag har också fått flytta ifrån den där förbaskade kyrkan!! hahaha!! Det har varit jätte störigt då det är både en skola (skrikande barn hela dagarna) och en gospel kyrka (där kören gillar att öva nästan varje kväll). Inte bara det, utan elen stängs av hela tiden känns det som, och jag som bara hade en fläkt fick utstå värmen ganska mycket i samband med allt ljud!! Det började kännas lite som ett helvete trots att jag bott där tidigare. Så det är jätte skönt att jag nu har fått flytta in hos min lokala handledare mina sista fyra veckor här. Hon ska nämligen hem till Sverige för lite semester så kommer ha stället för mig själv i några veckor och det är såå härligt här. Hon har AC i hela lägenheten, balkong med havsutsikt och tillgång till en pool så nu kan jag äntligen börja jobba på min bränna hehe 😉

Vi hörs mer nästa vecka!! Ha det gött!!

Kände att jag förtjänade lite glass efter min tredje intervju 🙂

Här är utsikten som jag kommer att njuta av de sista fura veckorna här nere 😉

Kom äntligen iväg till stranden förra helgen. Det är så svårt att ta sig någonstans i denna stad när man inte har bil. Vill ju inte spendera sjukt mycket pengar på att åka taxi överallt…

Det är så tydliga klass skillnader här i det här landet. Det här är på väg till stranden och som ni ser så bor de i små hus som nästan ser ut som hyddor precis utanför huvudstaden och här sitter jag och klagar på att elen stängs av lite då och då, hahaha #spoiledbrat.

24 mars, 2017 av Regina - 4 kommentarer

Most crazy and unbelievable night ever!!!!

Hejsan alla!

Så här kommer ett litet avstickande inlägg men jag känner att jag bara måste dela med mig av vad som hände ikväll. Så jag och några bekanta var ute och hade en farväl middag på en restuarang bara några gator bort från där jag bor (ca 6 gator). När vi skulle hem bestämde sig mitt sällskap att vi skulle promenera för att det var så nära (även fast jag visste sedan tidigare att det finns en hög risk för rån på gatorna) och vad tror ni händer!!? Jo tro faan att vi blev rånade, eller snarare sagt, JAG blev rånad! Dem ryckte väskan från mina axlar och sprang iväg med den. Jag hade inte mycket pengar i väskan men min smartphone låg också där i samt mina nycklar. Jag var helt förstörd och försökte lista ut hur jag skulle kunna få tag på en annan mobil i det här landet (det var genom mobilen som jag hade tillgång till internet nämligen), men lo and behold, när vi börjar närma oss vårt compound så kommer det upp en shared taxi med typ 5 män. De hoppar ut och börjar prata med oss (eller försöker i alla fall) och berättade att de såg vad som hände och hade jagat ner våra tjuvar, varav en av dem satt i bilen. Jag, som har skit svårt att förstå vad de säger, tror att dem hade fått tillbaka min väska och därmed börjar jag (av lycka) krama personen dem pekar på. Visar sig att han var tydligen en av tjuvarna så lite awkward blev det >.< Medan vi står där och jag försöker lista ut vad som händer så kommer det en kille med nån typ av skjutvapen, (stor var den men kan inte säga vilken typ). Visar sig att polisen har ett kontor precis mitt emot oss, tur va!? Fast hoppet var väl inte så stort hos mig att vi skulle kunna få tillbaka mina saker för jag vet hur dåliga polisstyrkan är här i att utreda brott men dem lovade att ringa mig när dem vet mer. Medan jag står där och pratar med polisen så kommer en man upp med min väska!! Se där du. Dock fanns bara nycklarna kvar i den men det var ändå något. Anyway, jag gav upp för natten och gick hem men så messar min kompis Lovisa till mina rumskamrater, som var med mig, och säger att min telefon finns på att hämta på Royal hotell (där vi hade middag). Vi (jag och mina rumskamrater) försökte ringa upp henne igen men hon svarade inte så vi bestämde oss för att dra tillbaka till hotellet för att se ifall den var där, FYI det var den inte. Men när vi kom hem så bestämde vi oss för att ringa telefonen själva. Visar sig att någon snubbe hade tagit tillbaka den från tjuvarna och var villig att komma till compoundet för att lämna tillbaka den till mig vilket han gjorde!!! SÅ trots att jag blev bestulen på pengar, nycklar och telefon så, i slutet av natten så var det bara dem 20 dollarna jag förlorade!! Sånt jäkla lyckligt slut på denna eländiga berättelse! Måste verkligen tacka mina rummies som hjälpte mig jättemycket ikväll och våran vakt som lovat att följa med mig till polisstationen imorgon för att signa ett statement.

Nu ska jag försöka få lite sömn innan jag drar till stationen imorgon.

23 mars, 201723 mars, 2017 av Melissa - Inga kommentarer

Week.3

Hey again everyone!

I almost cannot remember how last week was ”/ So many things happened. A close cousin of mine from the UK is also here in Tanzania right now. And last week something terrible happened to him, and we spent half of the week at the hospital. He was actually in a different city than I am in. But, some relatives went to get him from where he was to Dar es Salaam and took him to a better hospital. Because of this, I was a bit thrown off, not in terms of my studies, just in general. I was very sad by what happened but I am glad that he is now better and could return home. As I just mentioned, we (me, relatives, close family friends) spent most of the week at the hospital making sure that everything was fine with that cousin of mine. So yeah kind of unexpected, but I am really glad that he seems much better now. Other than studying and being at the hospital I really did not do much last week. Well, I actually did one thing last weekend. I went to visit an uncle I have not seen in yeeeaaars, and a friend living in a different part of the city. Mhhh I have been drinking lots of coconut water with lime. I am told it is a good preventive medicine for malaria :p

THE THESIS: I did hand in the assignment I mentioned in the last post. Though, after handing it in I realised I have to make some changes to some of the parts. But that is OK. It is part of the research process anyhow :D. We have one more assignment to hand in on Monday and I am sort of on it. I am trying to merge what I have written so far with the new assignment. Then I will send it to my supervisor with some questions I have so I can get proper feedback. Last Friday I met the programme officer at the Tanzanian Gender Networking Programme, TGNP. I interviewed her and asked other question about the work they do etc etc. It was good. Before the interview, I hung out at the library a little and found interesting books and reports on gender issues in Tanzania and East Africa. OH I forgot, I also interviewed the secretary general at Tanzania United Nations Association and the person responsible for Agenda2030 there. Very interesting.

I am in a hurry so I have to end… I am on my way to the University of Dar es Salaam to interview a former student of the Barbro school. She is the last person on my interview list. I gave myself a month to 1) conduct interviews and 2) do the ’previous research’ part of my thesis, and I am right on time so that is awesome :D. One last thing, I attended TGNPs gender seminar yesterday and will be going one or two more times 🙂 as this is the participant observation part of my paper. Yesterdays gender seminar was sooo sooo good. The topic was clean water & sanitation and how it relates to gender & child pregnancies.

I will write again on Monday, take good care :)!

20 mars, 2017 av Regina - Inga kommentarer

Andra veckan, inte mycket nytt

Hejsan!!! Så nu är det dags att rapportera om vad som hänt denna veckan. I tisdags kunde jag äntligen mötas upp med min handledare och hon har var till stor hjälp. Innan detta möte kändes det som att jag stötte på en vägg och kunde inte komma vidare men efter diskussionen med henne känns det genast lugnare. Hon har hjälpt mig komma i kontakt med en person på FN som lovat att referera mig vidare till mer sakkunniga personer och hon har även givit mig kontaktuppgifter till andra personer. Jag ska försöka att kontakta dessa personer under den kommande veckan. Angående besöket till arkiven för att leta material så måste jag erkänna att det ännu inte blivit av då jag blev så upptagen med den teoretiska delen, som jag fortfarande kämpar med.

I tisdags så hade jag en inlämning till min handledare i Sverige och jag var tvungen att dygna för att göra klart. För att klara av detta så testade jag på en traditionell nöt, kola nöten, som är väldigt koffein rik. Tydligen brukar man erbjuda denna nöt vid traditionella möten men även fast jag spenderade fem månader i detta land förra året så stötte jag aldrig på denna nöt tidigare. Anyway, det var helt otroligt! jag kände mig inte trött överhuvudtaget förrän kl 17 på eftermiddagen, trots att jag inte sov något under natten. Undrar om det var för att jag är ovan vid koffein? Det var en intressant upplevelse i alla fall men nöten smakade väldigt beskt så vi får se ifall jag testar på det någon mer gång ^^

Annars så har jag inte mycket att tillägga. I fredags gick vi till en restaurang som heter Tides och såg på när fladdermusen flög iväg, vilket de gör varje kväll. Helt otroligt hur många det är! Det måste vara upp emot nästan 100 000 styck! Kändes som att svärmen aldrig tog slut. Efter det drog vi vidare till en annan bar för lite St. Patrick’s Day firande och för att rekrytera personer för karaoke på Red Lion, vilket blev vår slutstation. Det var riktigt kul! Det var vissa i gruppen som verkligen gick all in och sjöng flera låtar, bland annat Hello med Adele. Jag tog mig också till den största marknaden i staden, Waterside, för att köpa lite lappa (ingen aning om hur det stavas XD) tillsammans med en annan svensk och sedan åkte vi en kay kay tillbaka (vilket är typ som en tuktuk).

Aja, här signar jag väl ut och så uppdaterar jag läget igen nästa vecka 🙂

Här åker vi en Kay Kay hem från Waterside 🙂

Det här är waterside vilket är den (tror jag i alla fall) den största marknaden i Monrovia. Här kan du hitta det mesta (förutom souvenirer, märkte vi)

Entusiastiska sångare på karaoke kvällen. Det roliga är att de har en del svenska låtar med i sitt repertoar, bland annat Carolas låt främling. Very strange ^^

Det är fascinerande hur snabbt förändring händer. Förra året när jag var här stod det en mur här som omringade ett förfallet hus. Idag är det bara grönt överallt.

13 mars, 201713 mars, 2017 av Melissa - 6 kommentarer

”I can perform just as well as a boy can”

Quotes from the interviews

Student: ” I feel confident to run for president. I know I am able to. And could be Tanzania’s first female president. However, the Tanzanian society does not allow girls to perform tasks that are seen as ’a man’s job’. Like being a president. Some people think the country is too big for a woman to be running it. [SMILES] BUT I know that girl’s, can do any job a man can. Even better.”

Staff X: ” I do not think international actors are imposing on us when we are given sponsorship… If they give us conditions ’A, B & C’ in order to get funding for our project, and the conditions are not harmful to us, the organisation or its goals, I do not see a problem. The opposite. It is extremely good! Sometimes it is healthy to listen to the advice of an outsider. Maybe they have something to contribute and see things differently than us.”

Staff Y: ”Concepts such as gender equity or gender mainstreaming are not so common to hear in Tanzanian secondary education. Luckily some of our students have had that exporsure throught their parents. Others have not. Most of us Tanzanians come to really understand these terms when we study at university level. That is a shame. If I could ask the current president to change one thing, in order for there to be more equality in Tanzania it would be just this. He should make gender studies mandatory from primary education. That way, kids will learn at a young age that there should be equal distribution of chances, opportunities and resources for both sexes. And only then can we teach our children that gender stereotypes is just something society has made up. But also, we must not forget about men from poorer backgrounds. Somehow we have to make sure women get their voices heard but that these men are also taken into account and are not left behind. I think that is what GENDER equality is about.”

All of the above are #Melscopyrights hehe. Through interviews, one focus group session and participant observation, I, in a structured and formal setting, or just over some tea; asked students and staff members what they thought of the school. The organisation that established the school (my focus) JOHA Trust, and the involvement of foreign actors in this particular educational organisation. Most of them were very happy and liked the school. They had suggestions on things that could be done in order to continue JOHA Trust’s objectives of supporting girl’s education. Some that worked at the school felt like the school was ”losing its touch”; as the percentage of students that are funded by JOHA Trust scholarships to study at the school has decreased, for multiple reasons.

The quotes are little extracts from 20-40mins long individual interviews. As I mentioned above, I had ONE focus group session which is a type of group interview where a facilitator (me) introduces a topic and allows the participants to freely discuss it. I chose girls that are all on scholarship as it relates to the JOHA Trust and their objectives. At first, the 5 girls that were selected for the discussion, were a bit shy in answering the questions I had for them related to the topic of gender (in) equalities in Tanzania and their own personal experiences if they had any. But, after about 5mins they loosened up and we had a nice 30mins discussion. At times they were so eager to answer they almost interrupted each other… It was my first time conducting such a session but I think it went quite well and the students were glad to share their stories.

Participant observation is a type of research technique in which one becomes part of the daily lives of the subjects of the study. In my case, this was the whole point of staying at the school for one entire week. I became a part of their daily life. This is how the girl that asked me to come speak to her class could access me. I was there, present, either by sitting with random students and talking about ordinary stuff. Or by making the conscious decision of attending their lessons and see how a normal school week looks like, to the students of the Barbro school.

Today I am pulling an all-nighter because I have a assignment to hand in a few days from now. And of course, I want to make sure I finish it of on time. Just one last thing, on Friday I am finally (!!!) meeting up with the programme officer at the TGNP- Tanzania Gender Networking Programme (my 2nd organisation of focus). I am going to get some juicy information about the organisation haha. And I have been told there is a library at their offices with similar studies as mine. I am so excited to get some Tanzanian literature in my paper too 😀 So yeah that’s about it. I’ll update on Sunday probably or Monday on how this week went.

Kwa heri! (good bye in Kiswahili)

13 mars, 2017 av Regina - 1 kommentar

Första veckan!

Hejsan allihopa!! Så i onsdags kväll landade jag Liberia och första veckan här har varit lite seg men jag har kommit tillrätta i alla fall. Det här är inte första gången jag huvudstaden Monrovia. Jag var här förra året på praktik och det har varit roligt att vara tillbaka 🙂 Däremot, i världen inom NGO’s så roteras personal väldigt snabbt så det är väldigt få kvar här som jag träffade förra året vilket är tråkigt men jag har träffat några väldigt trevliga människor, bland annat praktikanten på den Svenska Ambassaden. Hon har varit helt underbar och hjälpt mig att komma tillrätta här och vi gick till min favorit restaurang här i staden i går och hade det trevligt. Hon bjöd också med mig på en liten utflykt i fredags, till Hotel Ducor som är en gång i tiden var det finaste hotellet i Väst Afrika men inbördeskriget förstörde det och nu är det bara ett skelett (publicerar några bilder från detta ställe 🙂 ). Idag besökte vi poolen för att svalka av oss i denna värmen men självklart lyckades min vita svenska hud att bränna sig ganska lätt.

Gällande uppsatsen har jag för det mesta spenderat tid med att läsa och formulera en Literature Review eftersom vi har en deadline på tisdag men planen är att nästa vecka ska jag ta mig till dem nationella arkiven för att se ifall jag kan komma åt mötesprotokoll och andra dokument från ECOWAS summits. Min handledare här i Liberia har varit på semester så imorgon ska jag mötas upp med henne och diskutera hur jag ska gå vidare med uppsatsen. Jag har hamnat lite efter schemat känns det som då jag vart tvungen att byta ämne för några veckor sedan då både jag och min handledare i Sverige kände att det uppkom för stora problem med det fokuset och det började halka in på ett annat ämnesområde men förhoppningsvis kommer detta nya ämne att fungera bättre och saker och ting kommer att komma igång snart.

Det var väl allt från mig för denna gången men återkommer nästa vecka!

Utsikt från Ducor över West Point vilket är slumområdet i staden. Under Ebola så var det det här området som blev avspärrat och sätt i karantän då det bara finns en väg in och ut.

Utsikten från en av våningarna inne på Ducor. Det är en våning som har förvandlats till ett litet konstprojekt där människor har målat saker på väggarna. Till exempel, på väggarna i ett av rummet är täckta av handavtryck

12 mars, 2017 av Melissa - 4 kommentarer

Week.2 @the Barbroschool

Alrighty, Let’s see how this goes :p Hi everyone! I’m really sleepy right now so I hope I don’t forget to mention all of the cool things I’ve done this week hehe.

As I mentioned in the last post, this week was all about being at the boarding school; observing, interviewing and conducting a focus group session. My stay there was beyond lovely. First of all, just scroll down to my previous post, I took a few pictures of the school and its environment. It’s so beautiful! The trees are green and the flowers all very pinkish. I loved it. There were monkeys on campus. LIVE MONKEYS. Kind of freaked me out a little especially during the night hours when I could hear them outside my window. I think that’s the only issue I had, otherwise I can’t complain. I got my own room in a certain part of the school and there was also a space for drinking tea outside of the room and a table where I could sit and study so I was very comfortable. Generally, the students, teachers and other staff at the school were all sooo warm and welcoming. I felt like I came to a place I’ve always known. It was kind of sad leaving the place after almost an entire week 🙁

Unfortunately I don’t have any pics of the students, and that’s cus I want to avoid issues with parents and such. A cool thing though, I’m attending the form 6 graduation 25th of March, and parents will be there. So, if I’m allowed I’ll take some pics of the students if I find them because I’ve been told the place will be packed! Which is wow. Cus’ the school area if im not wrong is 50 acres, which is a loot of land! :O

I’ll share more detailed about the interviews, observation and focus group session tomorrow, I have some interesting thoughts that were shared with me; and disussions I would like to share here 🙂 .

Let me update y’all a liittle bit more about the rest of the week. So I spent 5 days at the school. Everyday was really good. The students were very interested in my project. One evening a young girl (the classes I didn’t go to) grabbed me and asked ” I don’t get it. So you don’t want to ask us about gender issues????!” my response ”of course I do. It’s just that I chose to go to certain classes because you are way to many students in this school”. The girl ”hmmm… OK, this is what we’ll do. After 1 hour, we willl be done studying can you then come to that classrom *POINTS* and ask my classmates and I about what we think of gender inequality in Tanzania”. Obviously I couldn’t say no. After one hour, as promised, I went to their classroom and had an unplanned focus session sort of with a bunch of younger students. We spoke of inequalities in Tanzania, in Africa, what it means and what it doesn’t mean. And how they’ve experienced it in their own lives. After a while more students came and soon I was surrounded by almost 30 students and I shared with them my thoughts on different issues and they told me their opinions. As I said, I’ll share some of those thoughts tomorrow more detailed…

The last day at the school ended with having some BBQ pork and fried bananas (local dish) with some of the teachers from the school. There discussions of my paper continued. Many, particularly the ones I never got a chance to speak to during the week had a bunch questions and the good thing is.. due to *TADAAAM* Dar es salaam traffic, we had a lot of time to discuss all those topics. The place we were eating at wasn’t so far from the road and we could see the traffic jam from where we were sitting.

Wow. This is getting veeery long. But, I hope you get a sense of how my days are here, or have been. One last thing. This weekend I did something ’fun’ as I said I would. I went to visit some relatives and ate reaally nice mangos (sidenote haha). Then a friend and I went on an unplanned visit to another city (not so far from Dar) and spent all afternoon there. We walked around, discovering the place, a total of almost 2 miles. Not so sure how I feel about that. Jokes. It was a nice loooong never ending walk in the heat haha.

That’s my week basically, leave a comment if you’ve been here Nella N Roza 😉 this post’s for u haha (my sisters)