De första dagarna på plats

I onsdags anlände vi till Solo (även kallat Surakarta) där vi ska vara och samla in material till vår kandidatuppsats om gender equality within mathematics in primary school. Vi blev hämtade på flygplatsen av Siti som är och har varit vår kontaktperson här sedan snart ett år tillbaka då vi först kontaktade henne. Siti har under de här första dagarna visat oss campus, bjudit på lunch och erbjudit oss olika boendealternativ under vår vistelse här i staden. Just nu bor vi på campus i ett dormitory, det finns ett för tjejer och ett för killar. De ber fem gånger om dagen och dessa tillfällen är lätta att identifiera eftersom det skrålar högt i alla högtalare, den första sker 04.00 på morgonen.

Staden vi är i är en typisk javanesisk stad och universitetet vi samarbetar med är privat och det finns 150 universitet över hela Indonesien under samma koncern. Det är ett islamistiskt universitet vilket innebär att alla kvinnor måste täcka sig efter vissa premisser och alla bär således slöja. Det verkar dock som att vi inte behöver använda slöja men vi har idag fått inhandla lite mer heltäckande tröjor. Den här kontexten gör också att vi är lite ängsliga för vår undersökning eftersom den kan vara väldigt känslig.

De flesta vi träffat hittills läser på sin master eller har doktorerat och känslan vi får när vi säger att vi skriver vår kandidatuppsats är ”oj har ni inte kommit längre” – typ. En master ses i de flesta fall som självklart här och vissa har antagit att vi då måste vara så mycket yngre än dem, när vi i själva verket förmodligen är mycket äldre.

Alla vi träffat har varit oerhört trevliga och många har erbjudit oss att bo hos dem. På måndag är dock tanken att vi ska flytta hem till rektorn, vi vet ännu inte vad det boendet innebär och osäkerheten kring vår boendesituation gör oss lite otåliga. Eftersom vi ska vara här relativt länge och vi just nu befinner oss i en kulturchock känner vi att vi önskar en viss standard (välfungerande internet, handfat och rinnande vatten är väl det primära vi önskar just nu). Ett ställe att landa på på kvällarna där vi kan känna oss bekväma, smälta och bearbeta intryck hade varit mysigt!

Det har varit några intensiva första dagar här i Solo, intrycken har varit många och kulturchocken ett faktum. Min magsjuka gjorde inte heller det lättare men nu när jag är på benen igen ska vi nog kunna pusha varandra igenom detta otroligt spännande äventyret. Det är svårt att beskriva allt som rör sig i våra huvuden men kanske klarnar det med tiden när vi kommer in i någon form av vardagsliv.

/Olssons i Solo

(bilderna är från dagens besök hemma hos en genusforskare här i Solo, hon har en ateljé med sina målningar av kvinnorättskämpar och på plats var även några av hennes studenter)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *