Det är nog relativt vanligt att föreställa sig hur exotiskt och glammigt det måste vara att skriva ett examensarbete utomlands. Den illusionen kan säkert vara sann i många fall men det kan också vara motsatsen till att sitta med en laptop i knäet på en vit sandstrand i solskenet.
Som ni vet befinner vi oss i en indonesisk storstad på världens mest tätbefolkade ö. Det är regnperiod och det är betong. Det är knappt några västerlänningar (vi har sett tre på en dryg vecka), vilket gör att det inte finns en tillstymmelse till möjlighet att smälta in, att bara få vara. Ovanpå det är vi de enda kvinnorna på universitetet som inte bär slöja, det tillför en känsla som är svår att beskriva.
Vi har blivit tilldelade ett rum på universitetet där vi kan sitta och skriva, det känns så fel att säg det men det känns ganska skönt. Nyfikna blickar kan vara kul att få ibland men blickarna är inte alltid så nyfikna och kommer oftare än ibland. Rummet vi sitter i har bra internet och en tillhörande toa men inget fönster: superbra plats för att producera mycket text. För är det något vi har gjort denna veckan så är det att producera text, vi har verkligen kommit igång med arbetet och det känns hur bra som helst. Kanske lät vi lite negativa i beskrivningarna ovan men vi är tacksamma för denna upplevelsen, vi gör allt för att omfamna nuet trots att det innefattar en speciell, inte helt bekväm känsla. För vi får trots allt uppleva något totalt annorlunda och vi kunde inte ha hittat en bättre plats att vara på och skriva det arbetet vi gör, temat hänger så bra ihop med platsen!
På måndag påbörjar vi våra observationer i grundskolan som vi besökte i måndags. Det ska bli oerhört spännande och vi är väldigt taggade. Vi har en observation om dagen i fyra olika klasser men alla är matematiklektioner, måndag-torsdag ska vi vara i två 4or och två 5or.
Vi har för övrigt börjar komma in i lite rutiner nu. Vi bor hos direktören, på hans övervåning finns två sovrum och ett badrum som vi har tillgång till. Det är okej, vi har bra internet nu (viktigt!) och en katt som husdjur. Vi har dock fortfarande inget handfat och heller inget rinnande vatten. Således är det skopan som gäller vid dusch de kommande veckorna. Det är också så att renligheten inte är så prioriterad. Vi har förmodligen olika krav på hygien för här är verkligen allt annat än rent och vi tippar runt på tå allt som oftast. Med det sagt så får vi en helt unik upplevelse där vi få prova på livet som äkta indoneser (om det ens är möjligt). Att bo i hus har fördelen att vi kan förvara lite råvaror i kylen och så har vi unnat oss en brödrost (så mycket för att leva som indones, en äkta indones äter ris till alla måltider). I våra skor hade ni gjort samma sak, att leva som vegetarian i denna staden är nästan lika svårt som att leva på svenska bananer – helt omöjligt (speciellt frukosten). Så därför är brödrosten en fantastiskt bra investering eftersom vi nu kan äta rostat bröd med mosad avokado och salt på! Och massvis med frukt såklart.
Soliga strandhälsningar från en överbefolkad storstad.
