Lyxliv och häxjakt

De senaste fem dagarna har jag minst sagt haft ett miljöombyte. Min uncle krävde några dagars besök och för egen del har det varit jätte-bra för studieron. De bor lite större så det är svalare i huset och jag har fått vara helt ifred under mina studietimmar… Att de bor lite större är en grov underdrift. Som jag tidigare nämnt är klasskillnaderna enorma. Detta innebär att vissa är långt mycket fattigare än i Sverige medan andra helt enkelt bor i enorma lyxhus med pool och vakter och hushållerskor (att ha en housegirl och/eller nanny är visserligen jättevanligt, även om man inte har det särkillt gott ekonomiskt ställt). I det långa loppet föredrar jag ärligt talat att bo enklare, men för ett par dagar har det varit trevligt, framför allt att få umgås med min uncle och hans familj.

Hushållerskorna tyckte jag var jättekonstig och jätterolig. Eftersom jag är svensk och inte av kunglig börd är jag inte van vid att folk passar upp på mig hela tiden. Det tog någon dags argumenterande, men sen spenderade de morgonarna med att roat titta på när jag gjorde min frukost och diskade efter mig samt försökte konvensera med dem på swahili eftersom de inte kan engelska. Visst ska man ta seden dit man kommer men precis som hos min kusin har de sagt ”känn dig som hemma!”. Jaha, då tänker jag göra det också – jag känner mig som hemma när jag får stöka runt i köket lite då och då, göra min egen frukost, plocka undan efter mig och tvätta mina kläder. Häromdagen bakade jag en supergod morotspaj (JA. Den var grym) till familjen och en kladdkaka med vaniljglass och mango till efterrätt. Jag försökte bjuda hushållet på min kaka men ingen åt – till min besvikelse. Uncle förklarade att det troligen berodde på att de var från byn och inte riktigt uppskattar den typen av sötsaker eftersom de inte är vana vid den. Angående tvätten så är det för övrigt jätte-trevligt att tvätta, mycket roligare än i Sverige. Här är det vanligast att handtvätta ute i det fina vädret där man dessutom kan känna doften av alla blommor lyssna på fågelkvittret.

 

För ett tag sen kom en katt på besök hem till oss i Mwenge. Det var den största katten jag och min kusin Patricia (Pat) någonsin sett. Faktum var att katten snarare såg ut som en korsning mellan en katt och ett större kattdjur. Pat var av en annan mening. Hon var helt övertygad om att det var en människa som tagit formen som en katt – det var därför den var så stor. Uppenbarligen var det en häxa som ville förbanna huset och alla som bodde där. Medan jag ville gå närmare ville Pat gå längre bort. Hon tyckte det var så otäckt att hon kallade på grannen, som kom till undersättning eftersom han ansåg sig ha speciella förmågor som gjorde att häxor inte kunde utöva magi mot honom. Grannen såg ut att komma från någon komisk gangsterfilm. Han var jätte-lång, mörk, klädd i shorts och linne med en ölmage som stolt tittade fram under det för korta linnet. Han hade en cigg i mungipan och en liten slangbella i handen. Charmigare häxjägare går nog inte att finna. Tack och lov skadade han inte katten, han skrämde den bara.

 

På natten efter häx/katt-jakten drömde jag en jätte-tydlig mardröm som var så verklig att jag undrar om det var malariapillerna som spelade mig ett spratt. Pat sa att det var häxan som försökte ge sig på mig. Hon säger också att häxkraft endast funkar mot de som tror på den. Det ligger något i det, annars hade väl jag varit kidnappad till Blåkulla nu.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *