MFS – Sida 5 – Minor Field Studies

28 november, 2014 av Ethel Bergman Carter - Inga kommentarer

Ovanlig vecka

Den här veckan har varit ovanlig för att det inte hänt så mycket, och det är ovanligt för att vara Indien. Veckan har varit mindre produktiv än de andra, har kunnat åka ut i fält för mitt projekt inom praktiken men min kontaktperson för min studie inom MFS har ställt in alla våra planerade besök fram tills mitten på nästa vecka. Därför har jag bestämt mig för att åka till Jodhpur över helgen och ge mig själv lite semester och komma bort från stressen av att inget händer när man vill att det ska. Jag åker tillsammans med några av de andra praktikanterna så jag hoppas att det blir en kul helg.

I övrigt skulle jag säga att det mesta flyter på, jag har fått in ganska många svar på min enkät och intervjuerna har varit mycket givande. Är nog mest oroad för hur jag ska få in all samlad data i min uppsats och få det supertydligt inom mitt ämne. Men det får bli ett bekymmer sen i vår när jag är hemma igen och ska skriva. Just nu samlar jag bara så mycket material jag kan och hoppas att det blir rätt och bra.

Eftersom det inte hänt så mycket spännande har jag inte så många roliga bilder heller, men jag bjuder på en bild på en man med kamel.

21 oktober, 2014 av Felicia och Emelie - Inga kommentarer

Sista inlägget

Här kommer ett sista inlägg här på MFS-bloggen. Vi befinner oss just nu igen på Kinesisk mark, och har lämnat in vår sista version av vårt examensarbete (och MFS-rapport) för rättning. Nästa vecka lämnas den in för opponering. Vi har under de senaste dagarna haft tid att reflektera över vår MFS-period och alla människor vi mött genom vårt arbete. Vi hoppas att ni har tyckt om våra inlägg, fått en inblick i hur det kan se ut att göra ett MFS-projekt, och fått en överblick över vilka vi är trots att vi inte finns med i presentationslistan.

Vi vill tacka Malmö Högskola, och framförallt Sida, som har gjort det möjligt för oss att åka iväg på denna resa. Vi vill även tacka Inner Mongolia Normal University, Narisu, Wu och Surina för att de har hjälp oss med allt det praktiska. Sen vill vi även tacka studenterna Li, Olivia, Linda och Wendy för deras hjälp med översättningar och deras vänliga bemötande.

Ha det bra Sverige, vi ses i nästa vecka!

6 oktober, 2014 av Felicia och Emelie - Inga kommentarer

Detour

I veckan har vi befunnit oss i Japan. Detta beror på att ett turistvisum i Kina (som vi ansökt om) endast tillåter oss att vara i landet som längst 30 dagar i sträck. I den kommande veckan kommer vi att vara tillbaka på kinesisk mark. Men här kommer lite bilder från vår tid i Japan!

Vi har provat sushi som kommer på löpande band

Shibuya, vilket är Tokyos motsvarighet till Times square.

Utsikten från Tokyo Skytree

Tokyo skytree

Sensoji tempel i Tokyo

I Kyoto!

Bambu-stigen i Kyoto

Den gyllene paviljongen i Kyoto.

8 september, 2014 av Felicia och Emelie - Inga kommentarer

Hohhot

Vi befinner oss nu på vår undersökningsort, och har vi varit här i ungefär en vecka! Tanken var att vi skulle landa måndag 1/9, men eftersom det var åskoväder i Peking den dagen så blev vårt connecting flight inställt. Vi anlände istället ett dygn senare än tänkt.

I veckan har vi bekantat oss med universitetsområdet och gjort lite sightseeing på museum och tempel. Imorgon börjar vi med vår första intervju, det ska bli så himla spännande!

Här kommer lite bilder från campus, och de tre kinesiska studenterna som har visat oss runt och kommer att fungera som tolkar under våra intervjuer.

Inner Mongolia Normal University, första byggnaden

22 november, 2013 av Therese och Emilia - Inga kommentarer

Safari Island Lodge

19 nov

Nu har vi äntrat ”låtsas-Fiji” igen, ny resort. Vi har sagt hejdå till Suva för denna gång på Fiji. Innan vi lämnade Suva träffade vi några av våra nyfunna vänner där och det kändes lite sorgligt att både ta farväl av dem och av staden.. I morse tog vi bussen upp till nordligaste spetsen på Viti Levu, Rakiraki. Vi blev upphämtade med båt och har sedan åkt till en ö utanför som heter Nananu-i-Ra för att bo på Safari Lodge några nätter. Vi är tacksamma över att det finns el 24-7 och tillgång till wi-fi för några dollar.
Killen som driver stället är en Australiensare som byggt det från grunden och har hållit på i 23 år. Han berättade att när han kom hit första gången var det bara djungel på ön. Han jobbar eko-vänligt med vindkraft som energikälla och jobbar aktivt för att värna om det marina livet. Det verkar som att det oftast är utländska ägare som driver/äger dessa resorter och att de sedan anställer lokal personal. Vi träffade en kvinna som vi promenerade med i Savusavu och frågade hur de ställer sig till alla dessa utländska ägare som kommer och bygger stora komplex på deras marker. Vi hade nog förväntat oss att få ett negativt svar på den frågan men hon såg det som jättepositivt, som att någon kom och erbjöd jobb. De resorter och hotell vi bott på är väldigt avslappnade ställen och det finns gott om tillfällen att både umgås med andra gäster och personalen, det känns bra.
Vi funderar på att göra en prov-dykning eller snorkeltur imorgon men annars blir det mest fokus på uppsatsen och att skriva nu.

Bula vinaka

22 november, 2013 av Therese och Emilia - Inga kommentarer

Back to Suva

17 nov

Vi är tillbaka i Suva igen efter nästan tre veckor på resande fot. Vi har sett och upplevt mycket. Att resa runt med lokaltrafik runt om Fiji, se landsbygden och hur människor bor där, är en helt annan upplevelse av Fiji än Suva. Även om vi inte haft tillfälle att bli inbjudna till någon by har vi sett dem utifrån och inser att det är ett annorlunda liv än det i städerna. Upplevelsen utifrån är att livet i byarna enklare, de odlar mycket mat själva och lever tillsammans. På våra bussresor har vi sett hur hjälpsamma de är mot varandra, hjälper varandra av och på med bagage, hjälps åt när barn gråter och ställer erbjuder alltid kvinnor och äldre platser om bussen är full. Väldigt olikt den kollektivtrafik vi är vana vid hemma.
Vi har inte skrivit så mycket om Fiji-time men det är ett vedertaget koncept som Fijianerna verkar ganska stolta över. En väldigt avslappnad attityd till tid. Vi trodde när vi kom hit att det enbart innebar att folk var sena till möten och liknande men efter en tid här har vi insett att de helt enkelt har ett annat förhållningsätt till tid. Det kan lika gärna innebära att en skjuts är en halvtimma före bestämd tid eller att en bussresa tar 4,5 h när chauffören mumlar 1,5 h vid start. Det är som att tiden inte är viktig på samma sätt som hemma. Detta är en ibland frustrerande (mest för Therese) men oftast spännande inställning som vi förmodligen borde lära oss av. Det är svårt för oss att inte tycka att det spelar någon roll om nattfärjan tar 11 h eller 17 h men när man väl är där med kräkande människor omkring så är det bara att gilla läget och fascineras av tidsfenomenet, hur viktigt är det egentligen? Emilia har läst en artikel om en av grannstaterna i South Pacific, Mikronesien, där de nämner deras förhållande till tid. Att de inte ser det som en kvantitet, inget man mäter, utan bara ett nu. Visst är det ett spännande synsätt?
Det känns i alla fall skönt att vara tillbaka i Suva några dagar. Första varmvattenduschen på en dryg vecka var härlig och välbehövlig. Det var också roligt att träffa tanterna på Palm Court Bistro som kände igen oss och serverade en ypperlig frukost efter båtresan.

Kramar från oss

16 november, 2013 av Therese och Emilia - Inga kommentarer

Taveuni

14 nov -13

Idag sitter vi här i vår coutry cottage och är smått höga på livet men trötta i kroppen. Efter några dagar i Savusavu åkte vi i måndags till Fijis tredje största ö Taveuni – The Garden Island. Ön borde snarare kallas The Djungel Island för här är verkligen djungel överallt. Otroligt häftigt. När man åker på vägarna ser man hus och bilar som övergivits och som liksom håller på att ätas upp av grönskan. Palmerna här är enormt höga, hela landskapet är som hämtat från en film och alla vyer ser smått overkliga ut. Vi bor på öns norra ände – Matei.
Vår lilla stuga ligger i en enorm trädgård, full med olika fruktträd och buskar. T.ex. odlas bananer, vildcitroner och ananas. Egendomen tillhör familjen Bibi och vi har pratat en del med vår värd Paulin. Hon berättade att deras familj är en riktig ”fruit sallad”, de har fijier, tyskar, tongiter, engelsmän, svenskar, australiensare i tidigare generationer. De pratar så otvunget om ”ras” och ”färg” här, helt utan värdering. Det känns så enkelt och okomplicerat att prata om ursprung.
Veckan har kantats av diverse upplevelser. Allt från magåkomma och ödlebråk till vackra stränder och dagens upplevelse; vattenfallsvandring! Det var helt otroligt! Vi tog bussen till öns östra sida där Tavoro Waterfalls ligger. Vi var näst intill ensamma i nationalparken eftersom regnet mer än öste ner. Luften var så full av syre att vi blev alldeles yra och hade svårt att prata. Det första, största fallet låg bara 10 minuter från entrén men andra låg 45 minuters promenad uppåt och det tredje ytterligare 30 minuter bort. På vägen attackerades vi av lila och vita krabbor som verkade försöka försvara sina revir samt stora slöa paddor som knappt ville flytta sig. Det fanns ordentliga stigar och byggda trappor så det var inga problem att ta sig dit men utsikten var alldeles betagande. Eftersom det regnade ordentligt var fallen verkligt mäktiga. I vanliga fall går det att bada i poolerna under fallen men idag virvlade vattnet ordentligt.
När vi kom tillbaka ner till entrén mötte vi ett gäng glada amerikaner som hade fått mackor över. Det var den godaste sandwich vi ätit på Fiji.
Vattenfallsvandringen kommer verkligen bli ett minne från denna resa!
Imorgon är det dags att dra vidare igen. Emilia kommer att sörja denna vackra ö men Therese längtar till civilisation, gärna i form av en avgasstinn stad.

Love from Fiji

9 november, 20139 november, 2013 av Therese och Emilia - 1 kommentar

En lång resa

Vi hade en riktigt härlig vecka på Leleuvia, verkligen välbehövligt efter en månad i Suva. Det var så härligt att ha nära till natur, hav, lugn och snorkling när vi bott mitt i en avgasdoftande, bullrig söderhavsmetropol. Man vänjer sig även vid en paradismiljö och trots om vi jobbade på ordentligt på ön och blev klara med alla transkriptioner så var vi ganska nöjda med att åka därifrån i onsdags. Det händer liksom inte speciellt mycket på en resort och vi blev båda trötta på fukten. Det kändes som om kläderna hann mögla lite bland kackerlackorna i vår bure. Den största behållningen från den lilla ön var att det var relativt få gäster vilket gjorde att vi spenderade en hel del tid med personalen, det hittills mest avslappnade och bästa sättet att hänga med ”locals”
Vårt mål efter Leleuvia var Savusavu. Vår stiliga ”skeppspojke” Sirus väckte oss redan 04.30 eftersom det blåste halv storm och vi skulle åka en bit med resortens båt till färjan. Eftersom vi fått andra tider av receptionen kom vi iväg lite sent. Det var alldeles svart när vi åkte iväg med bara stjärnor som lyste, en mäktig upplevelse. Vi missade dock färjan då den lämnat hamnen 15 min för tidigt och de fick köra oss till färjans nästa stopp. Typiskt exempel på Fiji-time! Tur att de även är så Fiji-snälla.
Färjan till Fijis andra huvudö, Vanua Levu, tog 3,5 timma. Vi firade Emilias födelsedag med thé och ostskruvar, det mest frukostlika vi hittade.
Sista etappen på resan var en busstur mellan Nabouwalu och Savusavu som sannerligen var minnesvärd. Vi är så tacksamma över att det var en van, ganska aggressiv, busschaufför som körde. Självklart märker vi att vi är i ett utvecklingsland över tid men ett tydligt exempel är infrastrukturen. Det är mycket vägarbeten överallt. Denna vägsträcka var till stor del en lerväg. Man anar att det kommer att bli en toppenbra väg när det är klart men som det är nu är det ett äventyr att åka där. Det hela var ganska spännande och vi var glada, hungriga och smått lättade när vi kom fram till Savusavu – The hidden paradise. Inte alls svårt att förstå varför det kallas så.

4 november, 2013 av Therese och Emilia - Inga kommentarer

Snorkling

Imorgon är vår sista dag på Leleuiva, vi kommer sakna denna lilla paradisö men vårt nästa mål är Savusavu – ”The Hidden Paradise”. Hoppas namnet håller vad det lovar.
Vi stretar på med transkribering varvat med skrivning på uppsatsen, läsning, diskussioner, snorkelturer, äventyr i kajak och skönlitteratur. Härlig tillvaro som bryts med jämna mellanrum av att Seeme, vår eminente servitör, blåser i snäckan. Då är det dags för mat! Vi skulle ha rullat härifrån om vi stannat längre, det går liksom inte att äta donuts till frukost..
Eftersom det är Diwali idag, röd dag på Fiji, har det varit många gäster som passat på att ta långhelg här på ö. Högtiden har dessutom firats med ljudliga fyrverkerier de senaste kvällarna till barnens stora förtjusning. Häftig syn när denna tropiska miljö, sand och turkost hav, lysts upp av diverse fyrverkeri. Annorlunda än vår nyårsmiljö hemma i mörka norden.
Vi har tränat en del på snorklingen sedan vi skrev sist. Solen har visat sig och upplevelsen blir bättre för varje gång. Det är verkligen som att vara i ett jättelikt akvarium. Korallerna är fantastiska! Vi har varit ute och kikat på öns korallodling där stora odlingsbord är fulla av ”korallbebisar” ca 100 meter ut från stranden. Omgärdat av fiskar i regnbågens alla färger som man möter i stora stim. På botten finns de blåaste sjöstjärnorna man kan tänka sig tillsammans med de märkliga sjögurkorna (om det nu är sjögurkor?!). Allt finns så nära stranden och är så lättillgängligt.
Vi inledde denna dag med en kajaktur runt ön och en rejäl frukost. Det är dags att åter sjunka in i laptoppens underbara värld. Vi blir smått mobbade av personalen för att vi alltid sitter med våra datorer och inte njuter av ö-livet. Vi tycker att vi njuter i allra högsta grad!

Kram från Leleuvia Island Resort!

31 oktober, 2013 av Therese och Emilia - Inga kommentarer

Ö-liv

Vi lämnade Suva i måndags för nya äventyr med inspelade intervjuer och en hel del läsning i bagaget. Vårt mål var Levuka, Fijis första huvudstad, på ön Ovalau. Med buss- och båtbiljetter bokade packade vi glada våra ryggsäckar och med andan i halsen nådde vi busstationen precis i tid. Snopna (konstigt nog, vi är ju på Fiji – Fijitime!) fick vi vänta ytterligare 1,5 h innan bussen dör upp och efter några timmar anlände vi till en fascinerande gammal stad. Precis som guideboken utlovat såg det ut som en gammal vild västern-stad med träbyggnader i kolonialstil framför ett otroligt blått hav. Dock fanns det en tung odör av kokt fisk över den lilla staden från fiskfabriken. Mindre charmigt..
Vi blev bjudna på middag hos en familj i Levuka, vi är så tacksamma över hur vi mottagits i detta gästvänliga lilla land. Det blev ytterligare en Lovo, musslor och fisk denna gång.
Nu befinner vi oss på den fantastiska lilla ön Leleuvia. Det känns verkligen som att vi befinner oss mitt i Söderhavet även om vi inte är speciellt långt från huvudön. Känslan är huvudsaken. Ön är så liten att det tar 20 min att promenera runt när det är ebb och denna Resort är det enda som finns på ön. Vita stränder, mysig bure, trevlig personal, korallrev 30 meter från stranden. Inte mycket att gnälla över. Vore bara en bonus om solen ville lysa lite också.
Vi har testat våra snorklar men som den ärketönt jag är, fr. Strålin, så tycker jag att det är lite läskigt med de fina fiskarna. Oklart vad de kan göra för skada, det är förmodligen bara ovana som spökar.
Leleuvia känns efter ett dygn som den perfekta platsen för att skriva. Här finns absolut inget annat att göra än att äta, sova och snorkla. Dvs. den ultimata skrivplatsen. Vi ska vara här på resorten en vecka så förhoppningsvis får vi mycket gjort mellan snorkelturerna och solningen. Det är helt enkelt lätt att leva just här och nu.
Idag har det stått transkribering på schemat hela dagen, nog dags att fortsätta med det. Tillsammans med öns egen ginger beer! Godast ever..

Love from Leleuvia

Levuka

Pluggvy Leleuvia