Indien – Sida 2 – Minor Field Studies

27 december, 201427 december, 2014 av Ethel Bergman Carter - Inga kommentarer

Jul i Indien

Hej! Det har varit ont om el och internet de senaste veckorna men efter mycket jobb och mindre fritid har jag äntligen unnat mig lite ledigt och har hamnat i Goa. Även om inte många firar jul i Udaipur där jag bor i vanliga fall så är det väldigt svårt att få något gjort under jul, de flesta har ledigt eller åker bort och då blir det svårt att få något jobb gjort. Men de senaste veckorna har varit produktiva och jag har börjat få in min data i SPSS. Skönt med ledigt nu i alla fall!

Goa är fantastiskt, underbart med sol och bad. Dessutom var det väldigt lugnt och skönt på julafton vilket passar mig utmärkt eftersom jag generellt inte gillar att fira jul. Tror att jag har hört totalt tre julsånger och inte sett röken av julmat. Tre andra tjejer från organisationen har också kommit hit så vi är ett gäng som umgås. Goa är underligt på så vis att det är Indien fast det samtidigt absolut inte är Indien. Här finns till exempel sallad (!) och de serverar biff, vilket känns jätteunderligt. Dessutom hör man svenska överallt och det var längesen!

7 december, 2014 av Ethel Bergman Carter - Inga kommentarer

Jodhpur

Jodhpur var fantastiskt! Och imorgon eftermiddag verkar det som att jag faktiskt ska få komma iväg till produktionscentret i Badgaon tillsammans med Sadhnas inköpsansvarige. Det ska bli spännande.

I Jodhpur turistade jag tillsammans med en annan svensk tjej, Therése, och tre underbara norskar, Rune, Maria och Lydia. Vi blev ett litet team Scandinavia. Det bästa med resan var nog det fantastiska enorma fortet uppe på ett berg ovanför staden där utsikten verkligen gav en förklaring till varför Jodhpur kallas den blå staden. Vi blev också inbjudna på födelsedagsfest av en jättetrevlig indisk kille vid namn Praveen. Vi fick följa med ut till hans kompis resort ute i öknen och bo i lyxiga tält och lyssna på traditionell musik och njuta av dansuppträdanden med bara en brasa som ljuskälla. Fantastiskt var det! Mindre fantastiskt var färden i så kallad “sleeper bus”. Trots namnet blir det inte mycket sömn i en sådan buss på sådana vägar. I början var det väldigt kul, lite som en berg-och dalbana, men när klockan börjar närma sig 4 på morgonen och man mest fått whiplash och ingen sömn så är det inte jättekul…

På en översta bilden åker jag och Therése “sleeper bus”, på den nedersta ser man en del av utsikten från Meranghar fort i Jodhpur.

28 november, 2014 av Ethel Bergman Carter - Inga kommentarer

Ovanlig vecka

Den här veckan har varit ovanlig för att det inte hänt så mycket, och det är ovanligt för att vara Indien. Veckan har varit mindre produktiv än de andra, har kunnat åka ut i fält för mitt projekt inom praktiken men min kontaktperson för min studie inom MFS har ställt in alla våra planerade besök fram tills mitten på nästa vecka. Därför har jag bestämt mig för att åka till Jodhpur över helgen och ge mig själv lite semester och komma bort från stressen av att inget händer när man vill att det ska. Jag åker tillsammans med några av de andra praktikanterna så jag hoppas att det blir en kul helg.

I övrigt skulle jag säga att det mesta flyter på, jag har fått in ganska många svar på min enkät och intervjuerna har varit mycket givande. Är nog mest oroad för hur jag ska få in all samlad data i min uppsats och få det supertydligt inom mitt ämne. Men det får bli ett bekymmer sen i vår när jag är hemma igen och ska skriva. Just nu samlar jag bara så mycket material jag kan och hoppas att det blir rätt och bra.

Eftersom det inte hänt så mycket spännande har jag inte så många roliga bilder heller, men jag bjuder på en bild på en man med kamel.

22 november, 201422 november, 2014 av Ethel Bergman Carter - Inga kommentarer

Intervjuer och fältbesök

Hej allihop!

I Indien är allt finfint. Har fått rapporter om kyla och hört att hela Sverige haft ovanligt få soltimmar i November. Här skiner solen nästan jämt. Den här veckan har jag intervjuat Sadhna’s Chief Executive och fått spännande insikter i organisationsstruktur och vad hon anser om Fair Trade som ”marknadsföringsknep” och hur Sadhna jobbar med Fair Trade i olika steg av processen. Nästa vecka ser det ut att bli flera besök till produktionscenter med deras inköpsansvarige. Ska bli spännande att se hur det ser ut där kvinnorna jobbar.

Jag har även hunnit jobba vidare på mitt praktikprojekt, att ta reda på varför folk inte använder sina nybyggda Ecosan-toaletter fast de har dem. Än så länge finns det ungefär lika många anledningar angivna som det finns människor med tillgång till toaletterna. Får se om jag lyckas lista ut något.

30 oktober, 2014 av Ethel Bergman Carter - Inga kommentarer

Diwali i Udaipur

Hej kalla Sverige! Här kommer en hälsning från ett 30-gradigt Udaipur. Sedan jag skrev sist så har jag hunnit få vara med och fira Diwali hos Santosh, en kvinna som jobbar på Seva Mandir och fått prova på hur det är. Jag och de andra praktikanterna fick vara med när hon och hennes döttrar tillbad gudinnan Lakshmi och sedan åt vi daal (linser) med jättegott hembakt bröd och en söt efterätt bestående av mandel och ris som hade kokat i en evighet i jättesöt mjölk. Efter maten smällde barnen smällare och vi fick tända den indiska motsvarigheten till tomtebloss tillsammans med barnen. Runt om på gatorna lät det ungefär som krig med tanke på alla smällare som small och hur det ekade mellan husväggarna i de trånga gränderna.
Jag har även hunnit skriva och komma ganska långt på frågorna jag vill ställa till kvinnorna som jag hoppas kunna åka ut och intervjua i dagarna, ska bara se till att få tag på en bra översättare först. Förhoppningsvis är allt det fixat senast fredag så kan jag hålla intervjuerna nästa vecka i byn Delwara där de flesta jobbar. Har även bokat in några intervjuer med personer som jobbar mer administrativt med kopperativet, ska bli kul att prata med dem också!

21 oktober, 2014 av Ethel Bergman Carter - Inga kommentarer

En första hälsning från Udaipur

Hallå!
Det här blir mitt första inlägg på bloggen. Jag befinner mig sedan två veckor tillbaka i Indien och bor i Udaipur där jag också gör praktik på en lokal organisation samtidigt som jag samlar data till min kandidatuppsats i International Relations. Organisationen jag jobbar hos heter Seva Mandir som betyder ungefär ”temple of service” enligt dem själva om det översätts till engelska. Jag har blivit tilldelad ett projekt som fokuserar på så kallade Ecosan toaletter och deras fördelar respektive nackdelar. Utöver mitt projekt hos organisationen ska jag själv intervjua personer som på något sätt är involverade i organisationens Fair Trade-kooperativ som heter Sadhna. Den första veckan hos organisationen har inte varit jätteproduktiv eftersom min handledare är upptagen och nu är det snart Diwalifirande (tänk både jul och nyår samtidigt så förstår ni hur stort det är!) så ingen gör något jobb någonstans. Vi får se vad jag och de andra praktikanterna hittar på på Diwali (nu på torsdag), om det blir smällare och sötsaker även för vår del. Ska bli spännande att få vara med och fira!

21 oktober, 2013 av Caroline och Malin - 1 kommentar

Summa sumarum!!!

Nilambur 21/10

Efter en veckas äventyr som resulterade i tre olika inlägg här på bloggen dök vi återigen ner i skrivandet. Dock blev veckan i Varkala en vecka där vi pendlade mellan hopp och förtvivlan. Vi kom till Varkala med planen att skriva färdigt vårt arbete. Vi pluggade mycket och efter halva veckan tyckte vi att vi hade fått ihop ett bra arbete som ju nästan var klart och vi kände att vi kommer bli klara i tid!!! Men tji fick vi när vi pratade med vår handledare som tyckte att vi skulle tänka annorlunda kring teoridelen och hur vi skulle lägga upp diskussionen och analysen. Tydligen skulle vi inte skriva vårt examensarbete som alla andra arbeten som vi har gjort på högskolan??? så för tredje gången sedan vi kom hit fick vi ändra upplägget i teoridelen, diskussionen och analysen. Det har ju varit lite svårt för oss att förstå vad vår handledare menar när det inte räcker med att vi måste prata med henne på telefon utan också måste prata på Engelska. Så med två veckor tills arbetet ska vara inne så behövde vi nu för femtioelfte gången ändra i dessa delar och när hon dessutom akut behövde åka utomlands så kom vi fram till att vi kanske tog på oss lite mycket med att skriva arbetet på avancerad nivå, på engelska, i ett nytt land och med en handledare som har många bollar i luften. Så vi har verkligen hårt jobb framför oss.

Trots detta känner vi att med lite distans till vad vi upplevde på skolan i Nilambur så börjar vi nu få grepp om hur mycket vi och andra har att lära kring hur de arbetar på denna skola.

Vi åkte dit för att se hur de arbetade med matematikundervisningen då de bland annat har byggt upp en matematikverkstad och det var några saker med skolans arbetssätt som imponerade på oss extra mycket.

För det första så arbetar alla på skolan mot ett gemensamt mål, alla lärare samarbetar och det är verkligen inte så som man ofta kan se i Sverige där alla lärare undervisar på sitt sätt.

Matematikverkstaden som rektorn och lärarna på skolan har byggt upp är även den väldigt imponerande. Fast rektorn flera gånger påpekade att de är i en utvecklingsprocess så har de väldigt mycket bra tankar kring hur de byggt upp matematikverkstaden. De har nämligen använt material som inte är så dyrt och sett till att detta material kan användas för flera olika klasser och olika nivåer vid många olika tillfällen. På skolan har de verkligen lyckats tillverka material som är anpassade till eleverna och som är möjliga att tillverka med det med små medel. Deras lektioner är väldigt inriktade mot att eleverna genom laborativt material, aktivt lärande och verklighetsanknutna arbetsuppgifter ska få en djupare förståelse för matematik vilket vi anser att de har lyckats med väldigt bra.

En annan sak som slog oss och som förvånade oss var lärarnas sätt att hantera eleverna. Vi kunde på ett tydligt sätt se hur lärarna verkligen var måna om alla eleverna och hur de gav extra stöd och uppmuntran till de eleverna som var lite svagare. Vi upplevde härmed att detta smittade av sig eleverna emellan där det kändes som om de visade en mycket större respekt för varandra än vad vi ar upplevt på de skolor vi varit på i Sverige.

Så nu efter två veckors skrivande har vi nu än en gång anlänt till skolan i Nilambur för att göra några avslutande observationer och dikutera med lärarna vad vi sett i deras arbetssätt och ställa några frågor som behövs för att kunna skriva klart vårt arbete.

14 oktober, 201314 oktober, 2013 av Caroline och Malin - Inga kommentarer

Världens femte vackraste plats?

(Cochin 2.10)
Nu är det ett tag sen ni sist hörde av oss! Detta beror på att vi försökt vara effektiva med det vi kom för – examensarbetet!!

Så med dagar beståendes av poolhäng, ännu fler solnedgångar och ihärdigt skrivande är vi nu INTE klara! 😉
Eftersom Kappad Beach låg ute på vischan, långt från civilisationen fanns inte så mkt annat å göra, så bra val för effektivitet i skrivandet!!

Men när det tillslut blir som så att personalen ger oss komplimenterande lunch, efterrätt och annan mat, vet hur och vad man vill ha – ÄR det nog dags att pysa vidare!! 😉
Så med visst vemod, men med en längtan efter nytt, lämnade vi hotellet och den underbara personalen (som dessutom står och vinkar av en vid avfärd) 😉 bakom oss!

Det var dags för sightseeingen att sätta igång på riktigt!!!
I måndags kväll tog vi tåget mot Cochin och landade på ett festligt ”luxury” hotell – nästan som hemma med mjuka sköööna sängar (=vi slipper sova på betongblock några nätter)!! Så vi extended our stay med en natt!

Här har vi so far haft några effektiva dagar!
Tisdagen spenderades på Keralas största köpcentrum! Shoppandes allt från kamera till juice.

Vi hittade också, till vår stora glädje, en GREKISK SALLAD MED FETAOST (överlyckliga)!!

Idag började dagen med ännu en liten shoppingtur!! Eftersom här BARA är runt 30 grader kände vi att några fler jeans skulle sitta på sin plats, eftersom vi dessutom har sjukt mkt plats i väskan – NOT!! Men fler byxor blev det, för att sen ta oss vidare till det välkända Fort Cochin (kinesiska gamla fiskenät), som vi hört skulle vara ett av fem vackraste ställen på jorden! Vi hade, från bilder på nätet, sett att det skulle vara extra festligt i solnedgången. Dessutom läst om mysiga fina resturanger längs stranden som serverade nyfångad fisk. Men efter dagens besök undrar vi om det verkligen var detta ställe de pratat om??
De kända fiskenäten såg vi men med en bakgrund med stora silos, industrikranar, smockat med folk eller Cochins shipyard vette tusan om de där fina palmklädda vykortsbilderna vi fantiserat ihop skulle bli så tjusiga?? Vi insåg då att det där bildredigeringsprogrammet hade troligtvis gjort sitt!
Den ”färska” fisken såg vi också liggandes på bord med flugor runt sig 😉 MEN vi undrar fortfarande var de där mysiga små restaurangerna blivit av, om det inte var kärrorna med glass de menade?!? 😉

Så efter ganska mkt promenerande tyckte vi att vi förtjänade skjuts tillbaka till båten som kunde ta oss till fastlandet. Sagt och gjort, vi letade snabbt upp en rickshaw som kunde köra oss men kom då också på att vi kunde ju, när vi ändå var här, titta på det där fina templet vi läst om. Chauffören undra om vi inte ville se fler sevärdheter å vi tänkte ”att det kan ju va trevligt”, så vi tog tillfället i akt! Så 16 kr (varav 6 kr var dricks) fattigare hade vi fått se några tempel, en kryddmarknad och ett superstort tvätteri.

Imån vilar vi för att på fredag styra kosan mot östligare breddgrader och Periyar. Här hoppas vi på TIGRAR!! Grr!

/M&C

18 september, 2013 av Caroline och Malin - Inga kommentarer

Morsning korsning!! (Nilambur 18.9)

Vi är klara med våra intervjuer och observationer på skolan, skolbarnen har nu dessutom lov vilket innebär att vi har kommit igång bra med skrivandet!! Detta innebär också att vi för stunden inte har ett behov av att vara i Nilambur på några veckor!! Vår plan är nu att vandra vidare och se andra delar av Kerala! Så imån tar vi vårt pick och pack och flyr från kackerlackor, ödlor och andra djur till Calicut. Vi isolerar oss där från omvärlden ett tag för att få klart så mkt som möjligt av vårt arbete!! Låter väl spännande?!? 😉

Hur som helst, igår var vi och självaste borgmästaren inbjudna till Babu och hans familj på middag!! Även här bjöds det på tusen olika grytor!! Å detta var nog detgodaste besöket, trots en mage som har börjat strejka!!

Nästa uppdatering blir förhoppningsvis från poolen om vårt skrivande!!

Over & out!!

/M&C

16 september, 2013 av Caroline och Malin - Inga kommentarer

Happy Onam!!

(Nilambur 16.9)

Happy Onam!!

Idag är den officiella dagen för Onam-firande här i Kerala! Vi firar dagen med att sitta inne och plugga!! 😉

Nee då, vi firade med pompa å ståt på skolan i fredags! 🙂

Dagen började med påklädning agg den traditionella Kerala sarin – en hel vetenskap ska ni veta!! Hasse vi behövt klä oss själva har det troligtvis slutat med att vi landat på skolan iklädda endast underkjolen!! (Nog för att vi vid detta laget är vana vid att alla tittar, men mindre festligt!)

I guld, vitt, vinrött och med en röd prick i pannan kände vi oss som gudinnor – att bära sari var speciellt!!

Sen dags för firande! Började med tal av olika dess slag av inbjudna, olika högt uppsatta inom distriktet. Sen var det plötsligt dags för oss att säga nåt, inte visste vi vad de andra hade sagt över huvudtaget men vi tackade för att vi fick vara med och önskade alla en Happy Onam, dagen till ära!! Sen var det traditionell underhållning, liknande vårt midsommarfirande med olika danser och sånger. Sen den spektakulära lunchen med ca 15 olika smårätter, serverar på ett bananblad och den anslutande drycken bisom (konsistens liknande vår tomtegröt fast mer rinnig)! Festligt värre!!

Dessutom var tv:n här och filmade, IGEN!! 😉

De hade odds till att dansa den traditionella Onam-dansen (vilken vi inte alls hade tränat på), prata med tribal-folket (vilja inte förstod ett ord av vad vi sa), spela matte-spel (när hjärnan var ett enda stort mos), titta på underhållningen (rätt framför kameran), leka med barnen och SEN (svettiga och mindre fräscha) ställa upp på intervju!! 😉

Men vilken dag det var!! Happy Onam!! 😀

Lördag hade vi blivit entlediga och tänkte ta äventyret i egna händer!!

Sagt och gjort, vi bestämde oss för att ta bussen till Calicut (Kozhikode) – en sträcka på max 7 mil.

EN GÅNG OCH ALDRIG MER, on vi säger så!!

Nog för att vi upplevt den galna trafiken här, men att busschauffören dessutom måste köra som en idiot på dessa smala vägar trodde och hoppades vi väl kanske inte, snarare att denna borde se sina begränsningar med dessa kolossala och mindre säkra fordon. Men dit och hem kom vi tillslut iaf efter sammanlagt FEM timmar i bussen…

Eftersom vi tog sovmorgon kom vi inte iväg förrän efter tolv, och med senare vetskap om den låååånga bussresan resulterade besöket i Calicut endast i 1,5 timmes sight seeing – vilken skulle inkludera lunch, sight seeing och shopping!! Hittade ett shoppingcenter bara rakt över gatan från busstationen, så det blev vår anhalt! Maten, en efterlängtad “burgare”, kastade vi oss på mindre än TIO minuter, sedan sprang vi genom affärerna och avslutade besöket ned le choklad!!

Tur att alla människor hör är så otroligt hjälpsamma annars hade vi fortfarande stått kvar på busstationen!!

Igår har Sherly planerat en fullspäckad dag!! Uppstigning 05.45!! Kl 06.30 var det upphämtning för flärd mot östligare breddgrader!

Bilen tog oss upp genom bergen för frukoststopp i en liten by – gooott! Sedan, bokstavligen, tutade vi oss vidare mot staden Sultan Bathery, dött vi hälsade på Sherlys familj – systrar, bror o gamla mamma!! Mycket mysigt och kul att få uppleva “the real India”!! <3

Fick även en gedigen guidad tur i området och åkte genom Malabar Wildlife Sanctuary, i hopp om att få se vilda elefanter och tigrar… Men med Malins tur såg vi inte en enda, mer än de uppstoppade djuren på muséet!

Därefter tog de oss med på ett träningspass upp i bergen, till Carros stora förtjusning!! 😉 x antal trappsteg, badkar och svettdroppar senare var vi uppe vid grottan!! VILKEN UTSIKT (om inte alla moln vart i vägen 😉 )!!

Sen dags för ännu en tre timmar lång däcktjutande, tutande, dimmig och regnig bilfärd över bergen hem!!

Ännu en gång evigt tacksamma och glada att vi överlevt trafiken!! <3

Efter dessa, minst sagt galna turer på vägarna har vi bestämt att det blir TÅG resten av resan!! 🙂

Dags att återgå till ex-arbetsskrivandet!!

Over and out!!

/M&C