Happy Onam!!

(Nilambur 16.9)

Happy Onam!!

Idag är den officiella dagen för Onam-firande här i Kerala! Vi firar dagen med att sitta inne och plugga!! 😉

Nee då, vi firade med pompa å ståt på skolan i fredags! 🙂

Dagen började med påklädning agg den traditionella Kerala sarin – en hel vetenskap ska ni veta!! Hasse vi behövt klä oss själva har det troligtvis slutat med att vi landat på skolan iklädda endast underkjolen!! (Nog för att vi vid detta laget är vana vid att alla tittar, men mindre festligt!)

I guld, vitt, vinrött och med en röd prick i pannan kände vi oss som gudinnor – att bära sari var speciellt!!

Sen dags för firande! Började med tal av olika dess slag av inbjudna, olika högt uppsatta inom distriktet. Sen var det plötsligt dags för oss att säga nåt, inte visste vi vad de andra hade sagt över huvudtaget men vi tackade för att vi fick vara med och önskade alla en Happy Onam, dagen till ära!! Sen var det traditionell underhållning, liknande vårt midsommarfirande med olika danser och sånger. Sen den spektakulära lunchen med ca 15 olika smårätter, serverar på ett bananblad och den anslutande drycken bisom (konsistens liknande vår tomtegröt fast mer rinnig)! Festligt värre!!

Dessutom var tv:n här och filmade, IGEN!! 😉

De hade odds till att dansa den traditionella Onam-dansen (vilken vi inte alls hade tränat på), prata med tribal-folket (vilja inte förstod ett ord av vad vi sa), spela matte-spel (när hjärnan var ett enda stort mos), titta på underhållningen (rätt framför kameran), leka med barnen och SEN (svettiga och mindre fräscha) ställa upp på intervju!! 😉

Men vilken dag det var!! Happy Onam!! 😀

 

Lördag hade vi blivit entlediga och tänkte ta äventyret i egna händer!!

Sagt och gjort, vi bestämde oss för att ta bussen till Calicut (Kozhikode) – en sträcka på max 7 mil.

EN GÅNG OCH ALDRIG MER, on vi säger så!!

Nog för att vi upplevt den galna trafiken här, men att busschauffören dessutom måste köra som en idiot på dessa smala vägar trodde och hoppades vi väl kanske inte, snarare att denna borde se sina begränsningar med dessa kolossala och mindre säkra fordon. Men dit och hem kom vi tillslut iaf efter sammanlagt FEM timmar i bussen…

Eftersom vi tog sovmorgon kom vi inte iväg förrän efter tolv, och med senare vetskap om den låååånga bussresan resulterade besöket i Calicut endast i 1,5 timmes sight seeing – vilken skulle inkludera lunch, sight seeing och shopping!! Hittade ett shoppingcenter bara rakt över gatan från busstationen, så det blev vår anhalt! Maten, en efterlängtad “burgare”, kastade vi oss på mindre än TIO minuter, sedan sprang vi genom affärerna och avslutade besöket ned le choklad!!

Tur att alla människor hör är så otroligt hjälpsamma annars hade vi fortfarande stått kvar på busstationen!!

 

Igår har Sherly planerat en fullspäckad dag!! Uppstigning 05.45!! Kl 06.30 var det upphämtning för flärd mot östligare breddgrader!

Bilen tog oss upp genom bergen för frukoststopp i en liten by – gooott! Sedan, bokstavligen, tutade vi oss vidare mot staden Sultan Bathery, dött vi hälsade på Sherlys familj – systrar, bror o gamla mamma!! Mycket mysigt och kul att få uppleva “the real India”!! <3

Fick även en gedigen guidad tur i området och åkte genom Malabar Wildlife Sanctuary, i hopp om att få se vilda elefanter och tigrar… Men med Malins tur såg vi inte en enda, mer än de uppstoppade djuren på muséet!

Därefter tog de oss med på ett träningspass upp i bergen, till Carros stora förtjusning!! 😉 x antal trappsteg, badkar och svettdroppar senare var vi uppe vid grottan!! VILKEN UTSIKT (om inte alla moln vart i vägen 😉 )!!

Sen dags för ännu en tre timmar lång däcktjutande, tutande, dimmig och regnig bilfärd över bergen hem!!

Ännu en gång evigt tacksamma och glada att vi överlevt trafiken!! <3

 

Efter dessa, minst sagt galna turer på vägarna har vi bestämt att det blir TÅG resten av resan!! 🙂

 

Dags att återgå till ex-arbetsskrivandet!!

 

Over and out!!

/M&C

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *