Författare: Ellinor och Johanna

Två månader har gått och Kenya har varit en härlig flykt från vardagslivet i Sverige. Det kommer kännas konstigt att komma tillbaka hem. Samtidigt så känns Kenya mer hemma än Sverige just nu. Eftersom vi har anpassat oss efter levnadssättet här blir det konstigt att ställa om sig till det svenska levnadssättet igen. Uppsatsen börjar också hitta till sitt slut. Vi är inte helt klara, men snart.

Vi är så glada över att ha fått möjligheten att göra denna resa vilket vi inte kunnat göra utan MFS-stipendiet. Det känns fantastiskt att vi har fått göra en studie om något vi brinner för och kan känna oss stolta över. Kan bara rekommendera till alla att söka MFS för denna upplevelese är ett minne för livet och har förändrat oss båda som personer på ett positivt sätt. Kenya är helt enkelt ett andra hem och det är inte sista gången vi sätter vår fot här.

Ojoj. Nu var det ett tag sedan. Vi vet. Tiden går så snabbt. Varje dag inehåller så mycket och är fulla av  intryck. Hur ska vi sammanfatta alla dessa dagar nu då…? Vi får helt enkelt berätta en bråkdel av allt vi varit med om.

När det kommer till studien har vi kodat, kodat och kodat. Funderat över kategorier och börjat skriva på resultatet.Hela vardagsrummet i lägenheten är ockuperat av färgpennor och papper. Det flyter fortfarande på, dock är det en del frågor som dyker upp då och då. Ibland vill vi slita av oss håret när vi snabbt vill ha svar på något problem som vi stött på. Att något går snabbt här, finns inte. Ibland går det en hel förmiddag åt småsaker och när man kommer hem vet man knappt vad man har gjort eller vad som har tagit sådan tid. Man har verkligen fått  ställa om sin personlighet här borta. Det är bara att försöka leva efter ”hakuna haraka” (Ingen stress) om man överhuvudtaget ska överleva här!

För ungefär en vecka sedan så jobbade vi på Dandelion Africas free clinic. Det var vamt (som vanligt) och mycket människor  som ville ha hjälp. Vi jobbade bland annat med att sitta i ”apoteket ” och dela ut mediciner efter recept från våra läkare och sjuksköterskor ( som satt på sina stationer och jobbade med undersökningar). Vi jobbade även inom family planning då det mesta handlade om att sätta in p-stavar, ge p- sprutor , rådgivning samt en hälsokontroll för kvinnorna. Det var otroligt att se hur många som behövde vår hjälp och alla var väldigt tacksamma eftersom de inte hade haft råd att uppsöka sjukhus eller liknade för att få hjälp annars.  När vi packade ihop efter dagen var vi helt slut men nöjda eftersom alla fått den hjälp de behövde.

Bortsett från all kodning och free clinic har vi haft semster i ett par dagar. Johannas  föräldrar har varit på besök och vi har umgåtts en del med dom och gjort några utflykter.

I torsdags åkte vi till Baringo och hade fantastiska dagar där. Båtsafari, frukost till soluppgång och besök på en giraffö. På eftermiddagarna satt vi och kodade och blickade ut över Lake Baringo. Vi bodde på ett camp som en av våra vänner hjälper till och driva. Vi fick äta nyslaktad get som vi grillade, detta är en populär rätt här. Gott är det också! Men mestadels åt vi nyfångad Tilapia från sjön.På nätterna somnade vi till ljudet av flodhästarna som sprangomkring utanför tälten.

I Söndags åkte vi till Hells gate national park i Naivasha. Det är nog en av de bästa sakerna vi har gjort i vårat liv. Rekommenderas till alla som åker till Kenya. Vi valde att göra ett cykelsafari. Vi cyklade 2 mil fram och tillbaka och gjorde en vandring till platsen där lejonkungen ”utspelar sig”. Miljön var fantastisk och alla var i extas efteråt.

Veckan som kommer är det bara stenhårt arbete med studien som gäller. Vi har inget planerat förutom att skriva så mycket som vi kan innan julafton som vi ska fira med vänner på farmen.

Massa kärlek från oss.

 

 

Nu är vi nyss hemkomna från farmen där vi bor lite sporadiskt. På farmen bor Wendo och Sheiz, ägarna till Dandelion Africa som är organisationen vi bland annat skriver studien åt. Där bor dom med 4 underbara barn ,djur och voluntärer som jobbar för organisationen. Farmen ligger ca. 30 min från Nakuru och det är där vi blir ompysslade med god mat och fint umgänge. Det är ett perfekt ställe när vi vill komma ifrån hektiska Nakuru och bara ta det lugnt eller för att jobba med studien.

Helgen bestod av mycket dans till tidig morgon och Ellinor battlade med Kenyaner (som är betydligt bättre på att dansa än henne) på dansgolvet. Kan ju tala om att hon har rejäl träningsvärk i benen just nu och även svårt att röra sig, vilket Johanna har otroligt roligt åt. Men bra träningspass var det.

Men allt är såklart inte så fantastiskt hela tiden…I helgen fick Ellinor och en vän (Maja)bevittna något fruktansvärt. På väg hem från en restautang  (de sitter i en bil) hamnar det plötlsigt på en olycksplats. Bara sekunder innan har det varit en frontalkrock mellan 2 bilar. Ellinor och Maja + deras förare är de första som kommer dit men människor samlas snabbt. Ingen vet vad de ska göra så Ellinor och Maja går ut ur bilen eftersom de vill hjälpa till. Kaoset är ett faktum. På bara någon minut har det samlats ca.20 personer runtomkring. Föraren i ena bilen är i totalt chocktillstånd, på väg fram till bilen ser dom 2 personer släpa ut en ung tjej (som en trasdocka) ner på marken. Detta ser förfärligt ut och om hon hade haft en nackskada hade hon varit död direkt. En person lyfter upp den unga tjejen och går fram med henne till Ellinor och Maja. Tjejen är helt utan medvetande och täckt av blod och djupa sår.Folk går runt och skriker, bråkar, och ingen vet vilket nummer de ska ringa för hjälp. Som tur ringer Maja snabbt sin vän som ringer ambulans och polis på direkten. Ellinor försöker ta puls, kolla medvetande och andning men efter detta sliter de i stackars tjejen igen och kastar in henne i en bil som inte vill åka iväg i eftersom denna förare nu helt plötsligt blivit anklagad för krocken och står och bråkar med folk. Efter detta var Ellinor och Maja tvungna att kasta sig in i sin bil eftersom deras förare skrek åt dom att de inte kunde vara kvar eftersom det var så stökigt. Väl hemma var de båda väldigt tagna av händelsen och den unga tjejen är nog inte vid liv idag.

Vi har hört mycket om den Kenyanska trafiken och alla dess olyckor men nu fick vi oss en tankeställare. Den unga tjejen hade definitivt inte något säkerhetsbälte på sig och föraren var skapligt berusad. Vi ska verkligen tänka på hur vi transporterar oss här i fortsättningen. Man är inte odödlig trots allt…

Men nu till något bättre. Igår var också dagen då vi blev färdiga med alla intervjuer! Så otroligt skönt. Vi hade 4 intervjuer ute i en by utanför Nakuru. Eftersom det inte fanns något privat ställe att genomföra intervjuerna satte vi upp ett tält. Ett tält är inte att rekommendera när det är 30 grader varmt ute. I tältet känndes det som dubbelt så varmt + syrebrist. Svetten rann och huvudet känndes som en dimma, men det var inget som stoppade oss, fyra intervjuer blev det. Vi är båda tagna av alla historier vi fått höra och det ska bli riktigt intressant att sammanställa allt detta. Det känns verkligen relevant att skriva om det vi gör.

Nu ska vi sätta igång med sista transkiberingen på kontoret( läs: uppe på vår takterass) i solen!

Nakupenda

Bild1: En av byarna vi genomförde våra intervjuer

Bild 2: Nyfikna själar

Bild 3: Tält+intervjuer= ingen bra idé

Bild 4:Jobb på vår takterass

.

 

Just nu sitter vi på vårat favoritcafé ”Java” som ligger vid gallerian nere i centrum. Här äter vi många måltider, umgås, jobbar och bara njuter av att ha Wifi. Nu har vi spenderat mer än en vecka i Kenya och herregud vad vi trivs!

Vi har äntligen kommit till rätta hemma i lägenheten och allt annat som vi skulle göra för att komma i ordning  är vi också klara med. Allt har ju tagit lite mer tid här och är mer omständigt än hemma i Sverige (TIA) så det har ungefär tagit en vecka att få ordning på allt. Samtidigt är det just det som är charmen här, allt är ”easy going” och saker löser sig på ett eller annat sätt.

I helgen var vi hos våra vänner Jono (från Australien) och Dominic (från England) som båda bott i Kenya ett bra tag. Vi och några andra av våra vänner blev alltså bjudna till deras underbara hus i Naivasha. Huset ligger vid Lake Naivasha och hela området omkring kryllar av spännande djur och växtliv. FANTASTIK MILJÖ. Bara på vägen dit sprang zebror och annat vilt längs vägarna. När vi kom på fredagen var brasan tänd och middagen stod på bordet, sedan blev det spel hela kvällen och vårat egna lilla flodhästsafari på natten (inte så säkert) men häftigt! På dagarna tog vi det lugnt i solen, sköt pilbåge(på en pappersbild av Jimmie Åkesson), grillade, högg ved och annat udda men roligt som man kan hitta på när man samlar ett gäng galna personligheter.

I måndags hade vi våra första intervjuer med 2 kvinnor långt ute på landsbygden. Vi hade beställt pikipiki’s som hämtade upp oss och körde oss och vår tolk dit. Dessa kvinnor pratar nämligen endast Swahili och vi hade beställt vår tolk Maureen i förväg.

Båda var nervösa och osäkra på hur det egentligen skulle gå… Är frågorna verkligen rätt anpassade till syftet? Ja, det var mycket som vi började fundera över innan intervjun, men det gick ju hur bra som helst. Kvinnorna var öppna och svarade lättsamt på alla frågor. Visst var det en del ”fniss” ibland från kvinnornas sida då de tyckte vi ställde lite konstiga frågor, men sammanfattningsvis så var det en trevlig pratstund och fikastund, vi blev bjudna på  traditionella Masala tea ( som Ellinor blivit totalt besatt av sedan dag 1 här nere) och mandazi’s.

Under andra intervjun har vi dock 2 hönor ( som vi flertalet gånger motade bort utan någon större lycka) kacklandes i mikrofonen. Svårt att höra vad kvinnan säger till och från då det kacklas en del men nu är transkriberingen av de 2 första intervjuerna klara. På fredag kväll ska vi ut i Nakuru sen består nog resten av tiden av jobb med studien. Men vi måste ändå säga att inget faktiskt känns så jobbigt här, inte ens transkriberingen… Hakuna haraka.

Bild 1. Vardagsrummet i lägenheten.

Bild 2.Storhandling.

Bild 3.Johanna skjuter pilbåge

Bild 4. Johanna och Maureen fikar efter en intervju.

Bild 5. Ellinor förenar nytta med nöje. Tusker + transkribering.

 

Vilka är vi?

Johanna. 23årig malmöbo. Den rödhåriga tjejen som varit i Kenya 7 gånger och arbetat med kvinnor och ungdomar i utsatta områden. Har under åren byggt upp ett stort nätverk av vänner och bekanta nere i Kenya och ser det som sitt andra hem.

Ellinor. Även hon 23 år och uppväxt i Stockholm, Örebro och Linköping, men är nu bosatt i Lund. Är första gången i Kenya men har varit i Afrika innan. Vi läser sjuksköterskeprogrammet termin 5 och har då fått ett mfs stipendium för att skriva om kvinnor på landsbygden och deras erfarenhet av menstruationshygien.

Just nu sitter vi och har haft vår första dag i Nakuru. Vägen hit med Turkish airlines gick smidigt och vi blev väl omhändertagna under flygresan. Kan starkt rekommendera detta flygbolag. Mellanlanding i Isatabul sedan raka vägen till Nairobi. Väl framme i Nairobi hämtade Johannas vän tillika taxichaufför oss för en 3 timmars bilresa till Nakuru (fjärde största staden i Kenya). En galen bilresa senare (Människor här följer säkerligen sina egna trafikregler) var vi framme vid vår lägenhet. Superfin och fräsch lägenhet som ligger i ett “gated community” som vi hyr av en kvinna som precis förlorat sitt jobb och inte har råd att bo där just nu..win win!

Tanken var väl att vi skulle packa upp och sova när vi kom fram men så blev det inte. Höga på vår adrenalinkick av att vara här packade vi upp och hittade första bästa pikipiki(typ av moped som används som taxi och kostar ca. 5 kr) ner till city centret för frukost och inhandling av nödvändiga saker på gallerian. Resten av dagen har bestått av kära återseenden(för Johanna) och nyfunnuna vänner för Ellinor och umgänge med dessa. Imorgon har vi möte med vår kontaktperson Wendo här nere och ska lägga upp en plan för våra intervjuer med kvinnorna. Resten av veckan är planerna att ta det relativt lugnt, njuta av vädret, umgås med vänner och åka runt till lite olika platser.

Tutaonana baadaye!