På väg till kontoret idag insåg jag att jag verkligen lever i en bubbla här. Anledningen till denna “uppenbarelse” är att det har sipprat in lite saker hemifrån i denna bubbla och då blir det så uppenbart hur långt därifrån jag är (mentalt). Om jag ska försöka förklara det så känns det som om jag har landat på en annan planet snarare än i ett annat land. På denna plats har jag fått en bonusfamilj som jag bor hos, där det känns “hemma”, där vi delar de glädjen och bekymmer som hör till livet. Jag har också skapat en vardag med allt vad det innebär med rutiner, där irritation över att hamna i solsidan på bussen, att känna väl till öppettiderna i mataffären ingår… Och där jag har nog blivit lite hemmablind för de vackra sakerna på denna ö. Det är så vant nu att jag har svårt att föreställa mig mitt “vanliga” liv hemma. Och det är absolut inte en negativ känsla, det är mer en reflektion från ett MFS 🙂 (För att motverka denna känsla och frångå min hemmablindhet valde jag att gå in i det otroligt vackra hindutempel som jag passerar varje dag. Ni kan se bilderna därifrån.)
Mitt projekt fortskrider. Jag har samlat in ännu mer empiri, jag är så glad för att ha fått möjligheten att besöka en annan kommun också och genomföra intervjuer även där. Som jag beskrev tidigare så är Mauritius ett litet land, Port Louis är en liten storstad… och ute på landet är verkligen lantligt. Mapou:s “centrum”, där jag var igår, består av några offentliga byggnader (kommunhuset, domstolen och ett ministerium) samt en affär och ett gatukök. Mittemot byggnaderna är det sockerrör och åter sockerrör, tills man ser bergen torna upp sig i bakgrunden. Men det var väldigt intressanta möten innanför väggarna i alla fall!
Återstår på min önskelista för att samla in underlag ytterligare en intervju med anti-korruptionsmyndigheten samt en intervju med min underbara kontaktperson här, chefen för Transparency Internationals lokala kontor. Sammantaget känner jag mig väldigt nöjd med datainsamlingen och det har inte minst varit lärorikt att upptäcka att resultatet inte är vad jag hade förutspått. Jag väntade mig ett system mer likt det svenska, men så är inte fallet.
Apropå sockerrör, lilla Gabriel, 3 år, lärde mig igår vad färgerna på Mauritius flagga symboliserar: RÖTT – eld, BLÅTT – hav, GULT – sol och GRÖNT – sockerrör. Mycket målande beskrivning av ön, av dess natur. Så nu är jag lika klok som en treåring!
Jag kan redan nu avslöja att det blir ett spännande nästa inlägg eftersom jag har bokat en utflykt till ön Rodrigues, som ligger ca 600 km österut (och som hör till Mauritius). Så nästa rapport kommer från en annan plats.
