Uppsatsskrivande och reflektioner

Innan du börjar läsa ber jag om ursäkt för ett bitvis osammanhängande inlägg som handlar om lite allt möjligt. Men framförallt om att jag är så himla glad, att jag aldrig mer vill åka tillbaka till Sverige för jag har det så himla bra här. Uppdatering från den senaste veckan: Egentligen har det inte hänt så mycket. Jag har skrivit, och stirrat på bokstäver och skrivit lite till. Som jag skrev i förra inlägget bor jag i ett rum som jag har hyrt genom AirBnb i ett en liten villa i utkanten av Nairobi. Mina dagar har sett ut ungefär såhär. Vaknar 8, går upp och käkar frukost i trädgården samtidigt som jag kollar mail och andra saker som jag måste hålla mig uppdaterad på. Sedan sitter jag ute i skuggan och skriver hela dagen med avbrott för lunch och fram tills det börjar bli mörkt och jag måste gå in.

Utan ständiga nya intryck varje dag har jag hunnit reflektera över min tid här i Kenya/Östra Afrika. Jag har känt mig så sjukt hög på livet och det bästa sättet att beskriva min tid här är att jag VILL INTE ÅKA HEM. Det är ju inte dags på ett tag än men jag vet att tiden kommer gå snabbt och jag har redan börjat tänka på hur jag skulle kunna komma tillbaka hit. Jag skulle lätt kunna tänka mig att bo i någon av de större städerna i Östafrika, typ Nairobi eller kanske Kampala.

Jag har rest en del och bott utomlands innan och då har jag upplevt kulturkrockar som ibland har kastat om hela mitt liv och varit väldigt jobbiga att hantera. Den här gången känns det som att allt har fallit på plats.. Jag skrev i min ansökan till MFS att mina tidigare erfarenheter hade gjort att jag hade blivit bättre på att hantera kulturkrockar utan att egentligen veta om det var sant eller inte. Men nu känns det som att jag har fått bekräftelse på att jag har lärt mig något av allt det som jag har upplevt under de kanske senaste 10 åren som jag av och till har har bott utomlands och rest.

Samtidigt har jag mött människor som har helt andra värderingar och befunnit mig i sammanhang där folk har agerat på ett sätt som i Sverige till och med skulle vara kriminellt., till exempel så slog man barnen på skolan. Det är inte det att jag inte blir påverkad av det för det blir jag, men jag är inte i alla fall just nu, i en position där jag kan göra något åt det. Jag har märkt vilken skillnad det blir både för mig och för de som jag pratar med om jag bemöter diskussionen utan att visa att det gör mig upprörd. Jag kan berätta att så här gör man i Sverige eller så här ser man på saken i Sverige och på så ätt öppna det upp för att prata om det. Det ger mer utbyte både för mig och jag tror också för de som möter mig.

Dock tror jag inte att jag kommer kunna undvika att jag kommer få en kulturkrock när jag kommer hem. Jag försöker föreställa mig hur det kommer bli att komma hem. Jag är inställd på att jag kommer få en reverse culture shock, och försöker förbereda mig på det. Det enda jag kan tänka på nu är hur jag skulle kunna stanna kvar någonstans i Afrika och det enda jag kunna tänka på när jag kommer hem är hur jag kan komma tillbaka.

Från och med nu ser mina planer ut såhär: jag har precis lämnat in mitt första utkast till uppsatsen och sitter och väntar på att min kompis från Sverige ska komma med taxi från flygplatsen. Jag sk ta en välbehövlig paus från uppsatsen i några dagar för att sedan kunna komma tillbaka till den med ett utvilat huvud. Sedan jag kom hit har jag inte varit inne i stan utan har mest hängt i området där jag bor och hemma så det ska bli kul och hitta på lite saker.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *