Potatis och technorejv

Elin skriver.

En till vecka har gått och jag har börjat formulera om mitt mantra som numer lyder: jag vill inte åka hem. Jag vill inte åka hem. Allt blir bättre och bättre och det som jag hatade från början har jag vant mig vid. Med andra ord: jag trivs väldigt bra i Havanna. Och projektet har äntligen tagit lite fart, vilket skingrat många av mina ångestmoln som alltför ofta haglat elakt över stackars Marcus arma cabeza.

Sedan sist har en varmfront (heter det så?) dragit in och bort över staden, så det missade vi tyvärr för att vi suttit inne och skrivit hemtenta!!! Det var en utmaning, då den till stor del handlade om att hämta artiklar från Internet. Så här gick det för oss: kö till Etecsa (Internetcentralen) i 1,5 h. Väl inne får vi dela dator och stol. Medan jag köttar in USB:et börjar Marcus hetssurfa på Malmö högskolas biblioteks hemsida: vi har en timme på oss. Efter 30 minuter kommer de dock fram till oss och säger att vi måste gå. Jag frågar varför och de säger att de tänkte stänga lite bara. Så, ja, då får man ta vad man har!

Men vi har också hittat hem. Eller var det kanske himlen? Jag ska berätta, för vi har hittat både en gatukrog som serverar POTATIS och ett TECHNOREJV. OPEN AIR. Ah, så nu finns det liksom ingen anledning att åka hem längre (om du kommer hit vill säga, Frida)? Plötsligt hade Havanna allt. Såhär gick det till. Varje söndagnatt sedan vi kom hit har vi blivit störda av dunkadunkamusik som dundrat in genom våra fönstergluggar. Så i söndags natt bestämde vi oss för att så att säga, söka upp partyt. Det visade sig vara i parken mitt emot oss, det visade sig också vara gratis, utomhus och riktigt bra musik. Man kunde hänga uppe på taket bland palmtopparna och det var fullt av kubanska hipsters som gillade Timbuktu (!) och bjöd på rom direkt ur flaskan. Det var så skönt att dansa vanlig stampdans en stund. Som Berlin, fast med lite mer rullande höfter och lite annorlunda visuals…

Potatisen är ingen historia, den hittade vi bara i pommesfritesform runt hörnet.

För övrigt har våra Spotify slutat funka för att de varit offline för länge? Därför har vi nu bara Ofes salsalåtar, så idag gick vi till en så kallad “movie bank”, som är som en affär där man kan köpa piratnedladdade…produkter. Vi har lärt oss att internationell musik är något av det svåraste att få tag på här på Kuba, men är ändå sugna på Drakes nya mixtape. Så jag frågade om de möjligtvis kände till eller hade något från artisten Drake, och får som svar “Lilo y Stitch?” (vilket kanske också säger något om mitt uttal?). Jag svarade: nej, inte Lilo och Stitch, Drake, och han säger: Jahaaaaaa, och tar fram en skiva med den kubanska artisten Reik.

Men alltså Ofes salsalåtar är också jättebra.

Heppåre!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *