Slutfasen

Barnhemsproblematiken har återigen visats tydlig. Tuk-tukförare försöker få med oss på eftermiddagsturer till något närliggande barnhem för att få leka med barn. Vi förstår oss inte på grejen att “åka till ett fattigt land och leka med fattiga barn” och “barnen tycker det är så roligt att träffa oss och få leka med oss”. Vem hemma i Sverige skulle uppskatta att turister kom och lekte med deras barn på dagis? Det är precis samma sak. Vem vet vad det är för turister som besöker de kambodjanska barnhemmen? Vem vet om de är farliga för barnen? Det finns så många oseriösa barnhem i det här landet, tyvärr. Det är otroligt enkelt att starta upp ett barnhem och de behövs sällan. Studier har visat att 90% av barnen som befinner sig på barnhem här har minst en förälder i livet. Problemet är att föräldrarna hellre lämnar bort barnen än att ta hand om dem själva. Så pengarna som läggs på att starta upp och bedriva barnhem borde gå till att hjälpa föräldrarna att ha råd att ha kvar sina barn hemma. Att istället hjälpa familjerna att få tak över huvudet, mat på bordet och så klart hjälpa dem att ha råd att låta sina barn gå i skolan. Dessutom bedrivs flertalet barnhem av utländska medborgare. Vad vet de om kambodjanska barn? Vad vet de om att växa upp i Kambodja? Det viktiga är att utlänningar som arbetar här har en relevant utbildning och kunskap för att kunna lära kambodjanerna att utföra yrket. Vi ska inte komma hit och ta deras arbeten eller bygga upp deras land. Vi ska isåfall ge dem verktygen till att själva göra det; rådgivning och utbildning.

Nu har vi åkt tillbaka till Sihanoukville. Det är härligt att ha fått komma tillbaka till kusten. Vi har spenderat tid i en ödslig bungalow så vi kunnat fokusera på vår transkribering. Våra intervjuer har tagit så extremt lång tid att transkribera. Det finns inget värre att göra än det. Vi båda är lättstörda då vi transkriberar att det bästa är lugn och ro. Såklart. När Simone andas och Josefin transkriberar får Simone andas någon annanstans för att inte få en arg blick. När Simone transkriberar och Josefin börjar sjunga på “this is the rythm of the night” höjer Simone fingret direkt. Tystnad tack. Många av de vi intervjuat har väldigt bristfällig engelska så ibland är det extremt svårt att förstå och ens höra vad de säger. Sen har vi köpt en diktafon som är den SÄMSTA i världshistorien. När vi lyssnar på intervjuerna hackar allt så det går knappt att lyssna på inspelningarna utan att få spasmer och aggressionsattacker. 699 spänn på Kjell & co. Det ska skällas på dem när vi kommer hem. Tack och lov har vi spelat in intervjuerna på en mobil också så vi har en backup.

Vi har nu samlat ihop tillräckligt med material till studien. Vi är färdiga på APLE. Sista dagen där var det fokus på asiatiska pedofiler. Många män reser hit från Kina, Korea, Japan etc. för att köpa oskulder. Dessa män tror att de håller sig friskare, yngre och lever längre av att ha sex med barn. Speciellt genom att ha sex med unga flickor. Men eftersom vi är så intresserade av det här ämnet vill vi bara göra fler och fler intervjuer. Förhoppningsvis kan vi besöka fler shelters som organisationen M’lop Tapang har här. Den organisationen som arbetar med gatubarnen i provinsen. Och när vi kommer tillbaka till Phnom Penh i slutet av december kan vi förhoppningsvis besöka First Step Cambodia som bara arbetar med sexuellt utnyttjade pojkar. Hinner de inte blir det en intervju på mail. Vi ska också försöka att börja koda vårt material. Men det finns så mycket annat att göra här, så mycket att upptäcka. Och eftersom vi har så lite tid kvar känns det som slöseri med tid. Vi kommer ha två hektiska veckor att sammanställa resultatet när vi kommer hem. Det kommer bli att få sitta dygnet runt! Där kom lite information till er som tror att vi ska umgås när vi kommer hem. Ni kan höra av er efter det 21 januari!

Till jul och nyår vill vi vara helt lediga och bara njuta av vår sista tid här. Julafton ska spenderas på Koh Rong, en paradisö utan el på natten. Nyårsafton ska spenderas med Chandy, vår kontaktperson här, och hans vänner. Det ska bli spännande att se hur khmererna firar nyår! Det blir öl och mat har vi kunnat luska ut.

Tiden går så fort här. Nu har vi bara två veckor kvar! Vissa dagar hade man gjort allt för att få komma hem. Vissa dagar önskar vi att vi var här på obestämd tid. Ingen av oss är särskilt sugna på vintersverige och alla tråkiga rutiner.

Xoxo image

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *