Turismens baksida

Vårt syfte med den uppsats vi ska skriva är att undersöka vilket skydd barn som fallit offer för kommersiell sexuell exploatering kan erhålla från kambodjanska myndigheter och NGOs. Det kommer troligtvis bli alltför svårt för oss att få kontakt med myndigheter här så den fakta vi får om myndigheternas arbete kommer främst från de organisationer vi kommer att besöka. För er som inte vet vad kommersiell sexuell exploatering av barn är så innebär det sexuellt utnyttjande i form av barnsexturism, barnprostitution, barnpornografi och trafficking. Även tvångsgifte och tvångsadoption räknas in här men vi kommer fokusera på de fyra förstnämnda. Att exploateringen är kommersiell innebär att förövaren betalar brottsoffret i form av pengar, droger, mat, husrum, leksaker, kläder etc.

Vi vill även försöka ta reda på hur Kambodjas historia, med fokus på de röda khmerernas folkmord, har påverkat detta skydd för barnen. Att de högutbildade i landet mördades för 40 år sedan har såklart präglat hur dagens samhälle ser ut. Vilka har till exempel utbildat de nuvarande lärarna i landet då den äldre generationens lärare inte finns kvar? Vilka har utbildat poliserna? Läkarna? Juristerna? Så vitt vi förstår är det länder runt om i världen som skänker bistånd som till stor del hjälper landet med detta. Sverige har länge varit en av de största givarna för utbildningsinsatser i Kambodja genom att bland annat ge stöd åt fattiga barn i form av tillgång till god grundutbildning. Enligt vår kontaktperson, Chandy, börjar många barn grundskolan här idag, drygt 90 procent. Det är dock ovanligt att de fortsätter med en högre utbildning vilket är ett problem. Problematiskt är det även att många barn tvingas att hoppa av skolan för att arbeta eller tigga pengar på gatorna för att deras familjer är så fattiga. Vi har fått veta att vi absolut inte ska ge pengar till de barn som tigger här eftersom föräldrarna till barnen då ser att deras tiggeri lönar sig och tar därför barnen från skolan till gatan på heltid. Istället köper vi mat till de barn som tigger, vi sitter med dem när de äter så vi får se att maten kommer i rätt magar. Det känns så fruktansvärt när vi går på marknader och handlar materiella ting när barnen utanför går hungriga. Det är svårt att bara gå förbi. Från lokala matstånd kan vi köpa mat för två kronor portionen, det känns som en självklarhet att göra det lilla man kan för dessa barn.

Vattenfestivalen skapar kaos i stan! Vi kan inte ens få åka tuk-tuk som vi vill för att poliserna stänger av gatorna. Mvh två trötta pensionärer. Skämt å sido. Av de 2 miljoner som besöker Phnom Penh under vattenfestivalen är nog en hel del här för att köpa sex, därför har vi inte besökt festivalen mer än en gång. I onsdags åt vi på en restaurang vid floden, där festivalen äger rum, med thailändsk mat och där fanns turister med. Usch. Annars har vi bara ätit på ställen där khmererna själva äter där det är gott och billigt och vi slipper slibbiga turister. Men det här thaistället hade iallafall gudomlig mat men de övriga gästerna var obehagliga. Vid bordet bakom oss satt två västerländska män i 60-års åldern med två unga pojkar. Vid bordet bredvid oss satt en 60+ man med en tjej som inte kan ha varit äldre än oss. Dessutom kunde de inte kommunicera med varandra genom tal då hon inte kunde engelska. Vid bordet mittemot vårt satt två fransmän i 70-års åldern med två unga tjejer och en liten pojke. Men mitt i allt förstår vi ändå varför dessa tjejer väljer att vara med dessa män. Förståelsen för att de vill ta sig ur sin fattigdom och leva i materiell välfärd. Oavsett om tjejerna bara umgås med männen eller faktiskt blir köpta av dem så är det inte av deras fria vilja.

Vi ska eventuellt träffa vår kontaktperson, Chandy, ikväll istället. Han var tvungen att ställa in mötet igår då hans vän var med i en allvarlig trafikolycka. Trafiksäkerheten och vägarna här är extremt dåliga och det sker olyckor alltför ofta. Hans vän fick ta ambulansflyg till Vietnam för att få vård. Här i Kambodja är vården alltför bristfällig. Turister, utlänningar och de som har pengar åker därför till grannländerna för att få vård.

På måndag ska vi lämna Phnom Penh för ett par dagar för att besöka Siem Reap och Angkor Wat, det mest berömda templet i Kambodja som även är avbildat på den kambodjanska flaggan. Vi kommer därefter åka tillbaka till Phnom Penh för att kunna genomföra vår datainsamling på APLE och andra organisationer. Det känns skönt att veta att vi ska komma tillbaka hit för vi trivs verkligen i den här staden. Alla människor är så vänliga och tillmötesgående och fastän vi varit här i snart en vecka har vi bara sett en bråkdel av Phnom Penh.


Melodin från den här låten spelar de här HELA tiden.

Xoxo

imageUtsikt över Phnom Penh

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.